"Jag känner mig rik"
Påsken är över, april har anlänt och våren är här… med snö. Och halka. Jag hoppas, såklart, att din påsk var god och att du gjorde precis det som du ville, inte vad du tror eller vet att andra vill. Som jag ofta återkommer till är det din tid och energi och därmed ditt liv. Absolut förstår jag att det ibland måste till ”uppoffringar” och att svärföräldrarna inte alltid är så… ja, som man hade hoppats på, men bortsett från det – din tid; din energi; ditt liv.
I fredags besökte och tog jag en fika med en vän. På vägen mötte jag en gammal VFU-student, som gladeligen berättade att hen fått jobb samt jobbade extra på Komvux. Hen berättade att hen fick jobbet direkt efter sommaren – en sommar där hen även jobbat extra och att när den dubbla lönen kom i september ”… aldrig känt sig så rik som hen gjorde då”.
Jag gläds med den före detta studenten och minns hur det var att gå från studieinkomst till en förvärvad sådan, för det var som att byta in sin Bobby Car till en Formel 1-bil. Dock kunde jag inte låta bli att reflektera kring hur tydligt hen betonade känslan. Jag tror vi är många som flera gånger under ett år, framför allt när vi får en extra stor inkomst eller när börsen går banans likt under årets första kvartal, upplever oss rika, men i dessa fall är det viktigt att påminna sig om att det är en just känsla. Precis som andra känslor, såsom att jag idag mår bra eller mindre bra, är de övergående och således inget objektivt och för alltid gällande – framför allt inte om vi enbart låter börsens utveckling på kort sikt bestämma. Som bekant går börsen upp- och ned, men i långa loppet mer det först- än sistnämnda.
Såklart ska man glädjas och vara såväl nöjd som stolt, men det är viktigt att ha ett distanserat förhållningssätt till känslor likt nämnda. Risken är annars att man successivt och undermedvetet drabbas av hedonistisk adoption, som i långa loppet kan visa sig bli förödande för den egna ekonomin. ”Jag känner ju lite mer nu och således kan jag byta torkad till färsk pasta och den där uttjatade falukorven mot oxfilé”.
Jag skiljer på rik och förmögen. Rik kan man vara på många sätt och på många plan. Man kan ha ett rikt socialt liv, vara rik på kunskaper om till exempel historia, eller bilar med mera, medan förmögen är mer kopplat till ekonomi och pengar. Därtill är jag kluven till hur rik och förmögen kan och bör definieras, för var går gränsen, egentligen? Denna fråga blir än mer adekvat om vi tar hänsyn till att rik samt förmögen för mig inte nödvändigtvis är detsamma för dig.
Enligt nationalencyklopedins uppslagsverk är definitionen för rik ”… mycket väl försedd med (ekonomiska) tillgångar, medan samma är gällande för förmögen; ”väl försedd med ekonomiska”. Som framkommer lämnas inget tydligt och objektivt, för alla oavsett klass eller rang, tydligt svar. Därmed blir frågan och dess svar högst subjektivt. För mig är man förmögen när man har ekonomiska medel att kunna leva och verka mer eller mindre precis som man önskar och vill. Med detta menar jag inte ekonomisk oberoende, såsom att jag idag kan beställa en resa till Maldiverna samtidigt som jag beställer en Ferrari.
Förmögen för mig är att kunna äga sin tid och därmed är man också rik; rik på tid och kapital, men kanske har jag fel? Hur definierar du rik respektive förmögen? Skiljer du begreppen åt, eller skiljer du likt jag dem åt? Därtill – hur förhåller du dig till känslor som säger ”oj, just nu känner jag mig rik/förmögen”?
OBS. Om du följer, är investerad i eller enbart vill läsa om Balder har jag intervjuat Erik Selin. Du finner intervjun på denna länk (dock bakom betalvägg).