Investerarfysikern
Likes
697
Antal inlägg
1011
Följare
124
Medaljer
0
Om användaren
Jag är doktorand i fysik och intresserad av investeringar och nationalekonomi. På denna blogg skriver jag om kvantitativa aktieinvesteringar, aktier, forskning inom finans och om nationalekonomiska problem.

RSS

RSS feed
5 timmar

All-time-high på börsen

I veckan slog OMXSPI all-time-high med en nästan minsta möjliga marginal, 564,93 mot tidigare ATH på 564,90 från 27:e april 2015. Det indikerar på att vi nu återigen ser nya börstoppar, något som investerare i både USA och småbolag redan känt av.

 

Kollar vi utvecklingen på Stockholmsbörsen och S&P 500 och zoomar ut de senaste 5 åren ser vi klart att vi följer den trend som fortsatt sedan början av 2012. Tidigare börstopp och den efterföljande nedgången var bara små avvikelser från denna långsiktiga trend.

 

 

Resten av världen har däremot inte följt denna trend, utan de har utvecklats sidledes sedan strax efter finanskrisen. Ännu är det en bit kvar till all-time-high innan finanskrisen och tillbaka till nivåerna under 2011 och 2014. Trots det har vi sett en del svängningar, med nedgångar på över 30 % och uppgångar på nu 30 % i tillväxtmarknader.

 

 

Året har börjat bra för de flesta marknader. Både i Sverige och i USA är index upp med 5 %. Tillväxtmarknaderna har gått ännu bättre med 10 % i år, vilket är en rejäl uppgång på två månader. Kanske är det dags för tillväxtmarknadernas revansch i dagsläget? Placera skrev nyligen om två olika indexfonder som kan vara intressanta för exponering.

 

Vi får se hur det går framöver. Världskonjunkturen ser allt bättre ut och trots en högkonjunktur ett tag i USA verkar den fortsätta ett tag till. Nu visar också signaler på en allt bättre konjunktur i resten av världen och vi kan mycket väl se några år till av bra konjunktur. Det mesta talar för fortsatt bra aktieutveckling framöver där vi kanske ser tillväxtmarknader och världen ex USA passerar sin topp från 2014. Som vanligt, hur länge det fortsätter är oklart och det kan mycket väl vända när som helst. Min chansning är ändå att 2017 kommer att bli ett bra år för världens börser utifrån var vi befinner oss i konjunkturen. 

Taggar (blogg): 
4 dagar

Uppdatering av value composite och momentum-kriterier

På grund av Börsdatas nya uppdatering med sina nyckeltal samt exportfunktion kommer jag göra en större uppdatering av kriterierna för Value composite och momentum. Dessa är förändringarna:

 

  • Kommer lägga till shareholders yield i Value composite. 
  • Kommer stryka P/B i Value composite.
  • Kommer använda en sammanlagd ranking av 3, 6 och 12 månaders momentum.

 

Den stora skillnaden är därmed att Value composite är uppdaterad från P/E, P/FCF, EV/EBITDA, P/S och P/B till att nu vara P/E, P/FCF, EV/EBITDA, P/S och Shareholders yield.

 

Motivering:

 

  • Lägga till Shareholders yield: Nästan alla tester har visat att addera Shareholders yield har gett bättre resultat. Tidigare har det gått att använda direktavkastning, men nu går det att använda både direktavkastning + ändring av aktier senaste året.
  • Ta bort P/B: OSAM (skaparen av Value composite) har slutat med P/B på grund av återköp (se denna studie). Finns också andra anledningar, främst att idag och framöver krävs allt mindre investeringar i fabriker etc då mycket av företagets vinster skapas på annat sätt, ta t.ex. IT-bolag. Funkar däremot bra i extremer, när t.ex. P/B under 0,3 eller net-nets. Själv har jag gjort flera lyckosamma köp i denna typen av bolag, men det kräver due diligence på vad det egna kapitalet utgörs av.
  • Tre momentumperioder: Både OSAM och Alpha Architect har visat i flera tester att kontinuerlig momentum är klart mycket bättre än över enstaka perioder (se denna och denna studie). 

 

Andra frågor som uppkommit under processen och från läsare är följande:

 

Vilket är bäst; P/FCF eller P/OP? Resonemanget är att det är bättre med fritt kassaflöde (FCF) än operativt kassaflöde (OP) då man hellre vill ha en verksamhet som inte behöver investera så mycket. Investeringar kan vara bra, men många gånger är de bättre att företaget betalar ut det till marknaden som investerar i något än internt i företagen.

 

Vilket är bäst; EV/EBIT vs EV/EBITDA: EV/EBIT har i de flesta tester visat sig bättre än EV/EBITDA. Men då vi nu inkluderar också P/E i value composite och då EV/EBIT är mitt emellan P/E och EV/EBITDA är det bättre att ta EV/EBITDA.

 

En annan diskussion som uppståt var om koncentrationen i portföljerna. En strategi kan ha bättre avkastning av högre koncentration, se denna studie. Däremot visar Börsdatas strategier det mostsatta resultatet för 5, 10 och 20 aktier i sina strategier. Börsdata visar bättre resultat ju mer aktier man inkluderar, för både Magic Formula, Graham och F-score. Så det är lite oklart vad som skapar bäst avkastning. Jag tycker att standardrådet på 20-30 aktier i portföljen är bra. Jag kör 10 aktier i mina fyra olika svenska strategier, vilket totalt blir 30 aktier (pga en del överlapp). I de amerikanska portföljerna har jag totalt 20 olika aktier. Oavsett hur man kombinerar olika strategier, 5 aktier i flera olika eller 20 aktier i en, tror jag att det är bra att satsa på totalt 20-30 aktier då man arbetar med statistik i en kvantitativ strategi.

 

Uppdateringen är inte direkt stor, men ändå en aning till det bättre. Anledningen till att uppdateringen kommer just nu är på grund av den extra funktionalitet som finns nu hos Börsdata med export-funktionen. Tidigare var det ganska begränsat vad man kunde göra. Jag tror det kommer ändra resultaten något till det bättre, men på det stora hela inte någon stor skillnad från innan. 

Taggar (blogg): 
18 februari

Framtiden för att vara aktiv

En sak jag funderat på efter att ha läst på en hel del om värdeinvestering, kvantitativ investering och andra sätt att investera på efter väl beprövade metoder och faktorer är om detta kommer hålla i längden. Marknaderna blir allt mer effektiva och innehåller allt större grad av sofistikerade investerare. I detta inlägg vill jag sammanfatta min analys av den nuvarande situationen och varför jag anser att det mycket väl kan fortsätta vara bra långt framöver att vara aktiv och investera kvantitativt i t.ex. billiga aktier.

 

Först är det den stora förändringen som skett där institutionella investerare har tagit över en klar del av förvaltningen från privatpersoner, se t.ex. denna artikel. Som ses i bilden nedan för USA har senaste 70 åren lett till att från att 90 % av aktierna var ägda av privatpersoner tills endast 33 % idag. I Sverige är utvecklingen ganska lik och ca 33 % av aktierna ägs av privatpersoner (se SEB sparbarometer). Det påverkar helt klart konkurrensen på marknaden om man tävlar mot proffs. Däremot så kan man också komma ihåg att 80-90 % av fonder underpresterar mot index (något fler innan avgifter), vilket gör att man ändå har en viss chans att även slå proffsen. Dessutom är de inte så motiverade att maximera avkastningen, då de oftast inte är mycket investerade i fonden och här i Sverige utgörs hälften av aktieägandet av pensionsfonder. Sen lider de också av att de många gånger är tvungna att vara nära index, vilket småsparare inte behöver vara.

 

Källa: Goldman Sachs

 

En fara i dagsläget är indexfonder som tagit över en stor del av marknaden i framförallt USA, se min tidigare artikel om detta. De som inte lyckas bra via aktiv förvaltning kastar in handduken och investerar i indexfonder. Det gör att endast de mest motiverade och bästa investerarna är kvar i marknaden. Däremot är marknadsandelen fortfarande ganska låg för att det ska påverka nämnvärt och här i Sverige är det knappt 10 %. De mesta pengarna förvaltas fortfarande främst av stora fondförvaltare som gör aktiva beslut, vilket man inte minst kan se i ägarlistorna för de största bolagen på Stockholmsbörsen. Om de skulle ha en indexförvaltning skulle ägandet genom större fondförvaltare vara densamma i alla bolag, men den skiljer sig klart mellan de olika aktierna. T.ex. om Swedbank Robur skulle äga 2 % av Stockholmsbörsen skulle de äga 2 % i H&M, Ericsson etc. En stor anledning till det är just många aktiva förvaltare på Stockholmsbörsen är på grund av de marginaler som finns i fondförvaltning, Swedbank Robur tar t.ex. över 1 % mer i avgift för sin aktivt förvaltade Sverigefond jämfört med sin passivt förvaltade motsvarighet.

 

För den aktiva investeraren och kvantitativa investeraren är detta verkligen positiva nyheter. Om ca en tredjedel av aktieägandet ligger i småsparares händer och över hälften i aktiva institutionella investerares händer är det något helt klart positivt. Oavsett proffs eller amatör lider alla dessa personer av liknande beteendebrister och kommer göra liknande fel. Proffsen har oftast genomgått en utbildning där de försökt blivit övertygade att marknader är effektiva och optimal portföljteori är en vettig modell. Dessutom utvärderas deras prestation på alldeles för kort tid för att de ska kunna slå börsen på sikt, vilket de bästa investerarna oftast gör emellanåt. Ännu har jag inte sett en kvantitativ värdefond i Sverige och det är få som utgår från ren data.

 

Trots indexfonder, mer sofistikerade investerare, hedgefonder och så vidare tror jag mycket på att investera kvantitativt kommer fortsatt överprestera marknaden. En klar majoritet av investerarna, både småsparare och proffs, investerar efter egna analyser som de alltid gjort. Dagens läge ser inte mycket annorlunda ut jämfört med tio år sedan och under dessa tio år har kvantitativa strategier slagit index med råge. Därför tror jag att förutsättningarna att vara aktiv på aktiemarknaden inte har ändrats markant trots de nya strömningarna. Däremot så kan det mycket väl ändras framöver, men det är nog fortfarande långt dit tills dess och människors natur indikerar på att det troligtvis inte kommer att ske.

 

Mer läsning i ämnet:

WILL ETFS DESTROY FACTOR INVESTING? NOPE.

Taggar (blogg): 
16 februari

Bluffmakeri inom finans

När man är insatt i finans och aktievärlden inser man hur svårt det är att vara aktiv men också insatt. När man tar på sig att aktivt slå börsen sätter man sig vid pokerbordet och ska tävla med de andra spelarna runt detsamma. Också när man väljer fonder så gör man detsamma, men väljer ut en pokerspelare som spelar åt en. Tyvärr öppnar detta också upp för att diverse bluffmakare kan sno åt sig pengar. Ännu värre är det när det sker i statligt subventionerade system, där bluffmakarna utgör sig för att ha investerarnas intressen i första rummet när de mest skor sig själva. Flera sådana exempel har kommit upp på senaste tiden där Allra är ett av de mest kända (länk till SvD:s artikel och Hembergs blogginlägg).

 

Man inser att det ännu är långt för de flesta att gå från dåligt och dyra aktiva fonder till billiga indexfonder, något som de flesta tjänar på. Där gör sparekonomer som Hemberg och bloggar som RikaTillsammans ett riktigt bra jobb i att upplysa att de flesta tjänar på att investera i indexfonder. Speciellt de som vet minst är detta bästa lösningen. Tyvärr är däremot finansindustrin uppbyggd på aktiva lösningar som tar betalt och vill gärna att det förblir så.

 

Allra och PPM-säljare är bra exempel på detta. Jag har nära släktingar som råkat ut för just Allra. De ringer och säger att de ska hjälpa en att investera bättre än standardlösningen och hjälpa till att fixa ens pension. Om personen inte har någon koll på detta, vilket de flesta inte har, låter detta som en riktigt bra plan. Utöver att ta avgifter på flera procent av kapitalet tog också dessa PPM-förvaltare en avgift på 1000 kr per år. I relation med det insatta kapitalet var det helt klart en klar förlustaffär i jämförelse med det statliga alternativet som är nästan gratis. Därefter förbjöds PPM-förvaltare att ta en avgift utöver den i sina fonder, men då många av personerna inte är insatta ligger de kvar i dessa fonder.

 

Ännu värre är det att dessa så kallade PPM-förvaltare och andra rådgivare frågar om vilken risknivå man vill ta. Vad svarar de flesta på detta? Inte så hög givetvis. Man vill ju inte riskera spela bort alla sina pensionspengar. Därmed hamnar också pengarna i ett lågriskalterntiv med lite avkastning, trots att investeringshorisonten är 20 år eller mer.

 

Tyvärr är inte bankens rådgivare så mycket bättre, utan de rekommenderar det ena efter det andra. Flera som jag vet som gått till banken har fått rådet att investera i den ena fonden eller det andra, ofta med dåliga resultat. Tråkigt nog finns det inte så många bra helt fristående förvaltare som rekommenderar billiga indexfonder där man inte aktivt gör några beslut eller betalar för dyra aktiva fonder. Många har fått diverse tips av att investera i Ryssland, Afrika och liknande mer speciella marknader istället för breda fonder till dåligt resultat.

 

Min lärdom av det hela är att det bästa man kan göra är att istället göra det själv och läsa in sig i det hela. De enda tipsen jag kan ge till mina nära och kära är att PPMs och tjänstepensionernas standardalternativ är helt okej. För de flesta passar det att helt enkelt investera i billiga indexfonder, svenska och globala, och inte bry sig något mer. Det är fortfarande milsvids bättre än att investera i dyra Afrikafonder och dyra PPM-förvaltare. 

Taggar (blogg): 
14 februari

Bästa strategierna för PPM och tjänstepension

Nästan alla har ett sparande till PPM och tjänstepension som man gärna vill förvalta på bästa sätt. Det svåra däremot är att hitta ett bra sätt att spara på, då de oftast är begränsade och man kan endast investera i ett visst fondutbud. Traditionell pensionsförsäkring kommer också att ha problem framöver att leverera bra avkastning på grund av det låga ränteläget, vilket gör att de flesta rekommenderar att investera långsiktigt i aktiefonder.

 

Sparandet ska ofta vara över lång sikt. Om man är 30 år så bör det vara mer än 40 år och för en 50-åring är det över 20 år. Detta eftersom man tar ut pengarna successivt under sin pension. På grund av den långa sikten rekommenderas det därför att främst spara i aktiefonder, vilket passar de flesta. Däremot så gäller det att göra det systematiskt och inte riskera att sälja av i panik, då fonderna och besparingarna mycket väl kan gå ner med mer än -50 %. Då de flesta inte bryr sig om att ändra i deras tjänstepensionsfördelning så är default-lösningen ofta bästa alternativet; breda globala indexfonder.

 

Vi som är mer aktieintresserade och insatta nöjer oss ofta inte att ta default-alternativet utan vill försöka göra det bättre själva. Jag tänkte gå igenom två alternativ jag funderat på. Det första är att göra en bättre tillgångsallokering. Det andra är att applicera Dual momentum.

 

Det första alternativet är att göra en bättre tillgångsallokering. Vi vet att historiskt har det varit bra att på sikt investera i billiga marknader. Därmed kan vi vikta upp billiga marknader genom olika indexfonder, medan man viktar ner dyra marknader. USA är dyrt, Europa och tillväxtmarknader är billigt. För mer information om värdering kan man spana in Starcapital och Research Affiliates. Om vi utgår från Research Affiliates så bör en global indexfond ge ca 5,5 % per år i avkastning kommande 10 åren (inflation ca 2 %). Om vi istället viktar om detta till 50 % i en global indexfond, 25 % i tillväxtmarknader och 25 % i Europa bör det ge 7 % per år i avkastning. Det innebär att genom att vara aktiv kan man få ca 1,5 % mer i avkastning per år kommande tio åren, vilket innebär en total avkastning på totalt 97 % avkastning på 10 år istället för 71 %.

 

För mig låter det inte så fördelaktigt att få 1,5 % mer i avkastning per år genom att vara aktiv, och de extra procenten kan lätt försvinna genom dåliga beslut eller otur när man viktar om. Om man ändå är aktiv i sitt egna privata sparande, kan man se PPM och tjänstepensionen som en trygghet som bäst investeras i fix allokering av indexfonder. Om det nu är 100 % i en globalfond eller 20 % i vardera Sverigefond, USA, Tillväxtmarknader, Europa och Global spelar inte större roll. Det förstnämnda är i alla fall mer bekymmersfritt då man inte behöver ändra i sin allokering. Dessutom med hävstången i PPM kan AP 7 Aktiefond också troligtvis slå en mer genomtänkt aktiv allokering, men med högre volatilitet.

 

Det andra alternativet är att investera efter Dual momentum. För mer information om Dual momentum, läs här. Det är den strategi som jag för tillfället använder, men den kräver en del aktivitet, som att kolla signaler i slutet av varje månad. Dessutom som med alla aktiva strategier underpresterar den emellanåt. Under 2015 och 2016 gav Dual momentum en avkastning på + 15 % vs +25 % för en global indexfond. Själv avvek jag från modellen och vilket drog ner avkastningen med ytterligare 10 %. Däremot så har strategin under åren 1993-2015 gett en avkastning på + 17 % per år, 8,5 % bättre än index. Detta gör att om man följer den ordentligt över längre tid fås en bra avkastning, se grafen nedan.

 

 

För att summera är det bästa alternativet för de flesta att helt enkelt investera i globala indexfonder, där AP7 Aktiefond är ett bra alternativ för PPM. En tilt mot billiga aktiemarknader kan vara bra, men bara om man inte är för aktiv. Att aktivt välja vilka marknader som man ska investera i leder oftast till underprestation, vilket man inte minst kunnat se med tillväxtmarknader senaste åren. Speciellt också om man till exempel vill ge råd till släkt och vänner, vilka själva inte kommer sätta in sig eller uppdatera allokeringen. Därav ger jag oftast rådet att investera i globala indexfonder och inte ändra det (nästan ännu viktigare att ge det rådet till personer som tror de kan slå index).

 

Om man nu vill vara aktiv, så kan man slå index genom att investera efter en modell som Dual momentum. Men då måste man vara medveten om att man kommer underprestera emellanåt. För den som vill följa Dual momentum har jag ett Google-docs som uppdateras varje dag här (men notera, man ska endast utgå från signalerna den sista handelsdagen varje månad).

 

Hur investerar ni i PPM och tjänstepensionen? Är det någon som kommit på en bättre strategi?

Taggar (blogg): 
11 februari

Koncentration vs diversifiering

En sak som jag funderat på under en tid är debatten om koncentration vs diversifiering. Om man ska lyckas bra på aktiemarknaden är oftast tipset att koncentrera sina satsningar, speciellt om man ska vara aktiv. På så sätt kan man lägga ner ordentligt med tid på varje case och maximera avkastningen för dessa. Däremot ökar också risken och mycket hänger på att man gör en bra bedömning. Det finns ett antal kända personer som använder en sådan strategi, där den mest kända är Warren Buffett.

 

Min egen förvaltning är däremot åt hållet att diversifiera mellan många olika strategier, aktier och marknader. Det är på ett sätt att ta hänsyn till ens ignorans då man inte kan veta allt. Det är också på grund av att man inte exakt vet vad som kommer att fungera framöver, men att det totalt sett kommer leda till helt okej resultat. Det är också ett sätt att kringgå beteendevetenskapliga brister, vilket kan göra att man ger upp en mer koncentrerad förvaltning. Men för att utmana denna regim så tänkte jag i detta inlägg göra en analys om för och nackdelar på de olika sätten att förvalta pengar.

 

Säg att man har en portfölj på 500 000 kr som man ska förvalta och har två alternativ, antingen väljer man att ha koncentrerade satsningar på 5-10 innehav eller så väljer man att ha en mer diversifierad approach med flera olika strategier. I det första fallet satsar man på att investera i speciella situationer, där man kan lägga ner tid på att beräkna avkastningen för de situationer man investerar i och utnyttja arbitrage på marknaden. Dessa tar tid och tar tid att hitta, så man får räkna med några hundratals timmar per år för att lyckas bra med det och man tar en size på ca 50 000 - 100 000 kr beroende på åsikt. Det är också en intressant uppgift och något som kan vara kul och intellektuellt utmanande att göra. Med en sådan strategi kan man få en avkastning på över 20-30 % per år om man lyckas bra, men lyckas man inte kan portföljen gå klart sämre än index.

 

Det andra alternativet är att investera i strategier som är väl beprövade och har dokumenterat fungerat bra. Dessa strategier är mer uppbyggda på att de kvantitativt fungerar och kan ge en bra avkastning på 15-20 % per år. De kräver inte mycket underhåll utan man får mer tid över till att göra annat, så som att utveckla andra färdigheter, jobba och så vidare.

 

Så det är alltså två alternativ, ena att man spenderar mycket tid på sin förvaltning och satsar på några väl valda bet, det andra är att man väljer väl utstuderade strategier satsar på dessa utan att lägga ner mycket tid. Säg att man lyckas bra, vilka vissa har gjort och visat att man kan göra, och får runt 30 % avkastning per år. Då kommer man ha fyrdubblat sitt kapital på 5 år. Det andra fallet, att inte lägga ner någon tid och istället satsa på annat kanske gör att man får 15 % i avkastning. Det innebär att man dubblar sitt kapital på 5 år. Men i det första fallet finns det också stor risk att det motsatta sker, att man inte lyckas slå simpla modeller och inte får högre avkastning. Så utifrån denna logik har man potential att få hög avkastning, i detta fall kan det ge 1 miljon mer än det andra fallet, men det är mer beroende på sin egen prestation och man behöver lägga ner mycket tid och energi i det. Sen har man också statistiken mot sig, där de flesta inte lyckas slå simpla modeller.

 

Det sätter lite de två alternativen mot varandra, antingen spendera mycket tid och energi för att kanske hamna i toppklass, eller satsa på strategier som inte tar mycket tid och som kommer ge bra resultat samtidigt som man får tid över till andra värdeskapande aktiviteter. Jag har valt att ta den senare vägen, men det betyder inte det är det bästa. Hade jag valt att investera allt i min aktiva portfölj, som är upp med 100 % för senaste 2 åren, hade det gett mycket bättre resultat än min totala portfölj som är upp ungefär 35 %. Men jag vet inte heller om jag vågat göra de satsningar som jag gjorde i den aktiva portföljen om denna skulle utgjort hela sparandet.

 

Det är en konst att ha en koncentrerad portfölj och kunna hitta fem-tio starka innehav att satsa på. Aktiemarknaden är oftast slumpartad och man vet aldrig vilket som kommer gå bäst. Jag har ett flertal exempel på undervärderade marknader och satsningar man kunde gjort men där resultaten varit mycket olika. Vid förra årsskiftet kollade jag mycket på råvaror, bl.a. kol, metaller, oljebolag, guldgruvor och naturgas. Sedan dess är kol och metallgruvor upp 100 %, medan de senare tre upp mellan 20-40 %. Vilken som skulle gå bäst var oklart vid förra årsskiftet. Många aktiva förvaltare brukar säga att det inte är deras främsta idé som lyckas bäst, utan oftast deras femte bästa eller så. Därför är det svårt att avgöra riktigt vilken som kommer gå bäst och att ha en koncentrerad strategi.

 

Så trots att Warren Buffett och Joel Greenblatt har visat att man kan uppnå otrolig avkastning genom att investera koncentrerat och målinriktat nöjer jag mig med att använda den approach som Graham och Schloss använde, med att systematiskt investera i billiga aktier. Vi alla är inte Buffett eller Greenblatt, speciellt då investeringar inte är ens dagliga jobb. 

Taggar (blogg): 
9 februari

Prestation för kvantitativa strategier i björnmarknader

En läsare frågade mig om jag kunde sammanfatta hur kvantitativa strategier presterar i björnmarknader. Då det är mycket varierande så tänker jag snarare gå igenom övergripande de lärdomar jag dragit efter att ha gått igenom flera test på strategierna.

 

 

  • Det finns ingen strategi som är skyddad mot börsnedgång.

Nästan alla strategier jag läst på om kommer någon gång uppleva en nedgång på -50 % eller mer. Om det inte har visat det, så är testperioden troligtvis för kort eller så kan den mycket väl uppleva det framöver. Alla aktiestrategier bör handskas som en aktieexponering mot börsen, och vill man undvika stora förluster bör man se till att ha rätt allokering eller använda trendföljande regler för exponering. Om man använder trendföljning så måste man vara medveten om att man tar dubbel aktiv risk, t.ex. om man applicerat trendföljning på värde ETF:en QVAL så skulle en sådan strategi gått ner med -30 % på årsbasis i somras, medan S&P 500 i stort sett gav plus minus noll.

 

  • Hur en kvantitativ strategi presterar i en börsnedgång varierar.

Det varierar mycket hur en kvantitativ strategi presterar i en börsnedgång. Efter IT-bubblan gick t.ex. värdestrategier ner in i bubblans mani, medan de gick upp efter bubblan sprack. I finanskrisen gick värdestrategier ner mer initialt och totalt lika mycket som börsen. Under 2011-2012 så gick vissa värdestrategier ner mer än börsen och nu senast i början av 2016 gick värdestrategier ner mer än börsen i USA, medan de gick upp i Sverige. Värt att notera är att under många av dessa perioder kunde vissa värdestrategier underprestera börsen med -20 %. 

 

  • Olika kvantitativa strategier presterar olika i olika börsnedgångar

Många aktiestrategier presterar olika i jämförelse med varandra och olika bra under börsnedgångar. Det är därför det alltid är bra att ha flera strategier att gå på, då oftast fallet inte blir lika stort som med en. Det är också mycket svårt att veta vilken som kommer gå bäst, men värde i kombination med momentum eller kvalité i form av F-score brukar tendera gå bättre än rena värdestrategier. 

 

 

Detta är lite kortfattat vad jag tagit med mig efter läst på ordentligt om kvantitativa strategier. Själv resonerar jag som så att man först ser över sin risk med sin portföljallokering, sedan fokuserar man på att maximera avkastningen på sin aktiestrategi. Att försöka hitta en aktiestrategi som inte går ner kan både vara ganska lönlöst och vilseledande. Det är mycket farligt att inte tro att en fullinvesterad aktieportfölj kan gå ner med -50 % eller mer, och även om det inte skett för en viss strategi de senaste 40 åren så kan det mycket väl ske framöver. 

Taggar (blogg): 
8 februari

Halvår utan aktieanalys

Jag måste vara en av de konstigaste investerarna där ute. Efter att ha testat investerat aktivt i aktier i ett och ett halvt år efter egen analys valde jag att lägga ner det. Detta efter att ha fått en avkastning på + 60 % jämfört med + 5 % för index, vilket många skulle drömma om att lyckas med (visst, det finns många som lyckas bättre än så, men det är ändå helt okej). Istället valde jag för nu exakt ett halvår sedan att byta ut min portfölj för att helt investera kvantitativt, på grund av dessa anledningar:

 

  • Det tar mindre tid.
  • Det är inte lika psykologiskt svårt. 
  • Mycket av den avkastning jag fick kunde åstadkommits genom att köpa breda sektor ETF:er, något som jag nu satsat på.
  • Det påverkade inte så mycket av min totala portföljs avkastning. 
  • Det finns en stor chans att misslyckas.
  • Lättare att hålla fast vid en kvantitativ strategi som fungerat länge än att lita på sig själv.

 

Lite då och då får jag återigen upp ett intresse att investera aktivt i aktier igen. Det är en liten charm med att analysera enstaka bolag och avgöra om de är bra investeringar eller inte. Nyligen läste jag igenom boken "The Dhando Investor" av Mohnish Pabrai som jag verkligen kan rekommendera. Pabrai har i stort sett kopierat mycket av Buffetts investeringsfilosofi och tillämpat den framgångsrikt i sitt investerande. Han har sunda principer där mycket handlar om att investera i aktier som på ett enkelt sätt kan räknas hem som billiga. Han är också en av de stora anhängarna till att ha en koncentrerad portfölj tillsammans med Buffett, Munger, Greenblatt, Icahn och så vidare. Genom hela sin bok skriver han om Dhando-principen: "Krona, jag vinner mycket, klave, jag förlorar inte så mycket". Helt enkelt, satsa på att köpa aktier med hög uppsida och liten nedsida.

 

Det är allmänt bra råd som han ger och många exempel. Joel Greenblatt ger liknande exempel i hans bok och får det hela verka riktigt enkelt. Hitta bra bolag med stark intjäningsförmåga som är underprissatta av olika anledningar. Men det är också något som jag märkt är riktigt svårt. Jag kunde hitta ett sådant exempel i Sverige men det hade ändå många frågetecken: SAS. Bolaget har gjort en riktig omsvängning och har potential för att leverera bra vinster och kassaflöden framöver, men ses riskabelt på grund av tidigare förluster och oro för flygskatt, ökade oljepriser, starkare dollar etc. Däremot, på några års sikt kan det vara ett bra case och var något jag såg som ett potentiellt  "krona, jag vinner mycket, klave, jag förlorar inte så mycket". Då också Pabrai och Buffett nyligen investerat i flygbolag verkar detta som ett intressant case.

 

Det jag insett är däremot att alla dessa aktier som både Pabrai och Greenblatt skriver om och flera av de bästa investerarna, är aktier som kommer upp i de kvantitativa strategierna jag använder. SAS har jag i alla mina svenska kvantitativa portföljer. Pabrai köpte för tillfället två aktier på Acquirersmultiple-screenern för large cap aktier, Southwest Airlines och Fiat Chrysler. Aktierna som rankas högt enligt value composite har också precis den karaktär i värdering som Pabrai och Greenblatt förespråkar. Alltså, många bra aktieval enligt proffsen finns redan i en kvantitativ screener/strategi.

 

En annan svårighet med just att investera aktivt är att många lider stora förluster emellanåt i en annars helt okej marknad. Berkshire Hathaway gick ner -40 % under maj 1999 - mars 2000 i en annars uppåtgående marknad. Icahn Enterprises gick ner med -60 % nu under 2014-2016. Dessa är de två absolut bästa investerarna i livet idag. Samma hände Pabrai som under de senaste två åren fick lida stora förluster på grund av en felinvestering. Detta drog ner den årliga avkastningen från 16 % per år till 12 % per år (sedan år 2000), se denna artikel. I jämförelse hade Acquirersmultiple-screenern för large cap gett 18,4 % per år under samma period, alltså 6 % mer per år än Pabrai utan allt arbete (och den screenern är gratis också). Hade man investerat i "all investable" hade man fått 26 % avkastning per år, hela 14 % mer än Pabrai. Så alltid svårt att slå en kvantitativ strategi även om man är en av de bästa investerarna.

 

Av just dessa anledningar och de som sammanfattas i början av inlägget finner jag igen att det inte var helt fel att gå över och investera helt efter kvantitativa strategier. Man kan investera bra i 16 år som Pabrai och sedan gå på en nit som drar ner avkastningen markant. Dessutom, även innan hans nit gav en kvantitativ strategi bättre avkastning. Jag har nu kunnat lägga en massa tid på annat och behöver inte känna den beslutsångest som jag tidigare gjorde inför de investeringsbeslut som togs. Tiden kan nu läggas på andra värdeskapande aktiviteter och om jag nu känner för det är det bara att läsa på om de innehav jag har i mina kvantitativa portföljer. Många gånger finner jag just att det är den sortens aktier jag vill investera i som finns i mina portföljer och låter de mekaniska strategierna göra jobbet åt mig, det har funkat bra hittills. 

Taggar (blogg): 
5 februari

Trendföljning och mean reversion

Det finns några strategier som dokumenterat slår marknaden under längre perioder (över 100 år) och det är bland annat trendföljning och mean reversion/värde. För en månad sen skrev jag om min så kallade "mean reversion-strategi" som i stort sett handlar om att göra satsningar i marknader som gått ner mycket. Efter det inlägget fick jag frågor när det passar att gå in i en sektor/marknad utifrån det tänket och tänkte här ge lite uppslag om hur det skulle gå genom att använda något så simpelt som 200 dagars glidande medelvärde.

 

Först tar vi exempel från förra årets fall av medelvärdesåtergång: stålgruvor, kolgruvor, Ryssland och Brasilien. Alla gav enastående avkastning om man köpt dem i början av 2016 då det rådde total panik i dessa tillgångar. Däremot, vad säger att man inte tog position redan under i början av 2015, när de började bli billiga? Eller ännu tidigare? Det finns många fall då man kunde gått in i de "fallande knivarna" och ännu inte fått tillbaka pengarna.

 

Därför kan man använda 200 dagars glidande medelvärde till hjälp. Nedan visar jag de olika tillgångarna och avkastningen som fås beroende på om man tog position när tillgången passerade 200 dagars glidande medelvärde (det som visas är 40 veckors glidande medelvärde vilket är samma sak). Graferna visar utvecklingen under åren 2014-2016.

 

För Brasilien fås en avkastning på 40 %:

 

 

För Ryssland fås en avkastning på 35 %:

 

 

För stålbolag fås en avkastning på 71 %:

 

 

För kolgruvor fås en avkastning på 56 %:

 

 

Som ses i alla grafer ovan hade man kunnat ta position under 2014-2015 som varit klart mycket sämre. Trots att det var mycket sämre då, hade man gjort klart högre avkastning om man gått in i januari 2016 då det rådde full panik i dessa marknader. En medelväg man kan göra är att successivt snitta in sig, för att sedan fullfölja sin position om man ser en klar sväng i tillgången och positivt momentum. Men 200 dagars glidande medelvärde är också lite lömsk, för att priset kan gå över detta medelvärde och sedan dyka igen. Bästa är att man har gjort sin läxa och vet varför man investerar i tillgången och inte tar för stor size. Min size för tillfället är 2-3 % av portföljen i respektive URA, GDX och GDXJ, och kommer troligtvis ligga där i framtida mean reversion case.

 

Kollar vi på några intressanta case för mean reversion i år är de följande: Polen, Nigeria och uranaktier.

 

Nedan visas Polen, som har vänt för året och visar positiv avkastning efter varit igenom en period av konsolidering under 2016. I början av året gick kursen över MA200 och har gått upp 10 % sedan grafen nedan togs, vilket kan göra att det kan vara en av årets bättre marknader. Men man måste alltid vara medveten att det kan vända ner igen.

 

 

Urangruvor är en sektor som inte sett några positiva tongångar trots den råvaruuppgång vi såg förra året. Uranpriset bottnade i november men har nu vänt upp. Det har gjort att urangruvor har gått upp rejält i år, + 27 %, och visar nu en kurs en bra bit över MA200. Kanske årets nya raket? Eller bara ett falskt hopp.

 

 

Ett lågt värderad land som jag kom över är Nigeria. Däremot är kursen fortfarande i fallande trend med en oro att landet återigen kommer devalvera. I en Twitter-diskussion kom det fram att Nigeria har en svart valutamarknad som skiljer sig mycket emot den officiella, vilket kan leda till ytterligare devalvering som den som skedde i somras. En inflation på 18 % i årstakt hjälper inte heller till.  Så kan vara bra att avvakta om man inte ser fyndläge för tillfället. Vad är en tillgång/aktie som gått ner med -90 %? En tillgång/aktie som först gått ner med -80 % och sedan halverats igen. 

 

 

Som vanligt med aktiemarknaden finns det inget som fungerar varje gång, hela tiden, utan man får gå på statistik och använda det som funkar 2/3-delar av tiden. 200 dagars glidande medelvärde är ett sånt exempel, det funkar inte hela tiden men har ett bra signalvärde. Som jag skrivit om aktier förut, varför äga billiga aktier när de går ner när man kan äga dem när de går upp? Men det finns en viss fascination att gå emot marknaden i extremlägen och det belönas rikt, vilket vi såg i kol- och stålgruvor under förra året.

Taggar (blogg): 
4 februari

Aktiv vs passiv

Strax efter årsskiftet i år kom en intressant rapport ut av Michael Mauboussin et al som går igenom dagens situation av aktivt vs passivt bland fonder och ETF:er. Det är en intressant kavalkad av grafer och diskussioner för den som är intresserad av hur man ska investera och i debatten om man ska vara aktiv eller passiv. En av deras slutsatser är bland annat att de investerare som inte vill lägga ner tid och energi på att vara aktiv bör istället vara passiv, vilket stämmer in på 90 % av investerarna.

 

För att man ska slippa gå igenom denna 50-sidiga rapport tänkte jag presentera några intressanta grafer från studien som sammanfattar den på ett bra sätt.

 

Detta är flödet från aktiva fonder till passiva fonder och ETF:er, vilket accelererat senaste året:

 

 

Nedan är hur många av fonderna som slog index varje år och sedan konsekvent under en 10-årsperiod. Som syns är det oftast endast 10 % som slår index över en 10-årsperiod, medan large cap value var klart fler då large cap value gått riktigt dåligt senaste tio åren (för hög P/B-vikt).

 

 

Standardavvikelsen för överavkastning har klart gått ner senaste 50 åren, vilket talar för att marknaderna blir klart mer effektiva ju fler fonder som finns. Antalet fonder har gått upp från 70 till över tusen under dessa år.  Men det visar också på att det finns många fonder som är "closet indexing", alltså följer index även om de säger att de är aktiva.

 

 

Fortfarande är en majoritet av fonderna aktivt förvaltade, men indexfonderna utgör en allt större del:

 

 

Trenden till att skifta till indexfonder har klart accelererat för större institutionella förvaltare, så som pensionsfonder etc senaste 5 åren. De som har aktiva fonder idag är främst privatpersoner som ännu inte gjort detta skifte.

 

 

ETF:er har verkligen skjutit till höjden sedan år 2000 och från att varit en obetydlig andel utgör nu en större del av tillgångarna under förvaltning, vilket också ökat den passiva delen. Detta har ännu inte kommit till Sverige, men det är bara en tidsfråga.

 

 

Smart beta är senaste trenden bland ETF:er, vilka ökat klart de senaste åren. Notera att detta är i procent av föregående graf, vilket gör att det är procent på en nästan exponentiellt växande bransch.

 

 

Denna trend mot passiva fonder har också skett världen över, men USA kan klassas som bland de främsta när det kommer till indexfonder. Schweiz, Frankrike, Belgien, Irland är de främsta i Europa och Asien har också gjort detta skifte. Sverige har en stor fondmarknad till relation till befolkningen och ekonomin, mycket drivet av vårt pensionssystem, men vi har också högsta andelen "closet indexing". Däremot har vi ganska låga fondavgifter för detta här, men det är ändå lite skrämmande att 56 % ligger i aktiva fonder som egentligen följer index istället för i indexfonder med 1 % lägre i avgift. Totalt kostar det oss svenskar drygt 10 miljarder kronor om året, en marknad som bankerna gärna inte vill förlora.

 

 

Nu till den sista och "värsta" grafen. Trots att indexfonder och ETF:er slår 90 % av alla aktiva fonder över 10-årsperioder så innebär det inte att investerarna i dessa fonder gör det. Snittavkastningen vägt i dollar, alltså den avkastning som investerare fått på sina pengar, är nästan hälften än för indexfonderna. Det visar att bäst för de flesta är att köp och behåll aktierna i en given allokering och inte bry sig mer om det.

 

 

I slutet av studien drar de flera slutsatser. Dels är det främst från aktiva fonder som egentligen följer index som förlorar mest på indexfonder. I Sverige är det över 50 %, vilket gör att det kan komma ett större skift framöver till fördel för de flesta sparare. De nämner också att för de flesta sparare är det främst låga avgifter och en genomtänkt tillgångsallokering man ska satsa på, mycket som jag skrivit här på bloggen tidigare.

 

Däremot, om man vill försöka vara aktiv är rekommendationen att satsa på att vara långsiktig och använda kvantitativa metoder. I investeringsmedia och bland fondförvaltare har mer än 90 % en tidsram på lägre än 1 år och de gör nästan bara en kvalitativ analys. Därmed talar det för att vara systematisk, långsiktig och kvantitativ för att framöver slå index. Magic Formula slog till exempel alla svenska fonder senaste 10 åren, vilket visar på hur svårt det är att slå en kvantitativ strategi på sikt. Slutsatsen från studien kan dras; investera i index eller gör det själv i aktivt med mycket arbete eller i kvantitativa strategier.

Taggar (blogg): 

Sidor

Blog Archive

Blog Archive
2017 (23)

Taggar