Investerarfysikern
Likes
721
Antal inlägg
1229
Följare
137
Medaljer
0
Om användaren
Jag är doktorand i fysik och intresserad av investeringar och nationalekonomi. På denna blogg skriver jag om kvantitativa aktieinvesteringar, aktier, forskning inom finans och om nationalekonomiska problem.

RSS

RSS feed
22 juli 2016

Värde, momentum och björnmarknader

Det senaste året har mycket fokus på denna blogg legat på hur man kan anpassa sin exponering mot de olika faktorerna värde och momentum, speciellt i nuvarande läge då vi befinner oss i en björnmarknad. Det finns olika bud och de olika faktorerna presterar olika under börscyklerna. I våras gick jag igenom de olika faktorerna och föll mer åt Alpha Architects föredragna val av att dela upp värde och momentum. Däremot så har jag nu efter mera studier fallit mer åt hållet att kombinera värde och momentum. Svaret till det hela finns i boken "What works on Wall Street" där alla dessa faktorer gås igenom för den amerikanska aktiemarknaden, både för sig separat och kombinerat.

 

Först definierar vi vad vi menar med värde och momentum. Det bästa värdemåttet som används i "What works on Wall Street" är value composite two, som är en sammansättning av en ranking av P/E, P/S, P/FCF, EV/EBITDA och shareholder yield. Momentum definieras som prisuppgång på 6 månaders sikt. En kombination av värde och momentum innebär att köpa de bolag som har gått upp mest av de 10 % billigaste bolagen efter value composite two. Varje portfölj som undersöks uppdateras en gång om året.

 

Topp 10 % värdeaktier har under perioden 1:a januari 1964 till sista december 2009 gett en avkastning på 17,3 % och momentum har gett en avkastning på 14,11 % sedan 1927. Topp 25 aktierna hade ungefär 1 % högre avkastning som topp 10 %. Totalt hade värde 7 nedgångar på över -20 % och momentum hade 13 nedgångar under åren 1964-2009. Av dessa var 3 respektive 7 på mer än -30 % för värde och momentum och de värsta nedgångarna var nästan -60 %. Flera av dessa nedgångar skedde dessutom samtidigt, vilket gjorde att en portfölj investerad i 50 % värde och 50 % momentum inte hade hjälpt avsevärt mycket.

 

I skillnad hade en portfölj som investerat i de 25 bolag som hade högst momentum bland de 10 % billigaste bolagen gett en avkastning på 21,2 % per år, ca 3 % mer än motsvarande portfölj i de billigaste värdeaktierna. Denna portfölj hade endast haft en nedgång på över -20 % totalt 4 gånger varav över -30 % två av dessa. Maximal nedgång är -50 %. Det innebär att en kombinerad portfölj hade sett nedgångar hälften så många gånger som en värdeportfölj och en tredjedel så många jämfört med en momentumportfölj. Dessutom hade en sådan portfölj slagit index 99 % av alla 3-årsperioder mot ca 80 % för endast värde eller momentum.

 

Slutsatsen kan dras att köpa aktier efter värde och momentum kan ge bra avkastning, men att värde kombinerat med momentum kan vara bättre.

 

Alpha Architect har gjort en liknande studie som går att se här. De kom fram till att värde och momentum är bättre att ha separat än var och en för sig. Däremot gör de inte någon detaljerad analys över varje nedgång och troligtvis går en portfölj som investerar i värde och momentum separat ner oftare än en kombinerad portfölj, liksom "What works on Wall Street" analys visade.

 

Efter att nu ha investerat efter dessa värdemått ett tag har jag insett att det finns olika anledningar att gilla båda synsätten. Själv gillar jag främst att investera i de allra billigaste aktierna, alltså investera efter värde. Däremot gör det att man ofta kan tappa stort mot index och lida långa perioder av lägre avkastning. Momentum brukar i så fall kompensera det, vilket kan göra att en sådan portfölj kan vara bra att inkludera. Tyvärr är en momentumportfölj oftast mycket mer volatil och innehåller de aktier som en värdeinvesterare inte vill investera i, t.ex. Fingerprint förra året. I perioder som t.ex. IT-bubblan skulle en sådan portfölj mycket troligt också kunna tappa 60-70 % av sitt värde på ganska kort tid. Det gör att det kan vara svårt att behålla något sådant.

 

En kombinerad värde och momentumportfölj skulle också motverka stora nedgångar, då man ofta kan rida ut dessa utan större fall. T.ex. gick en kombinerad portfölj endast ned med 15-20 % under börskraschen 1973-1975 i USA, då börsen i stort gick ner med -50 % och mycket föll. Endast under finanskrisen gav en kombinerad portfölj ett tapp på klart mer än -30 %.

 

Däremot har Alpha Architect visat att man kan med en approach som deras, att endast köpa de mest kvalitativa bolagen, få liknande eller bättre resultat än att köpa efter värde kombinerat med momentum. Som aktiv investerare som vill göra lite djupare analys är det svårt att ta hänsyn till momentum, men lättare att ta hänsyn till kvalitet. Därför tror jag att som rent kvantitativ strategi är värde med momentum bra, men som en aktiv strategi man vill utveckla, är värde med kvalitetsfaktorer ett bra alternativ. 

Taggar (blogg): 
6 juli 2016

Halvårsprestation kvantstrategier

På bloggen Investingforaliving.us så publicerades nyligen prestationen för de kvantstrategier som Paul som driver bloggen följer i USA för första halvåret. Jag tänkte liksom han gå igenom prestationen för första halvåret 2016 för de strategier jag följer här i Sverige.

 

De flesta har gått bra och slagit index där, så som de flesta också gjort här i Sverige. Pauls följer totalt sju olika strategier, alla tagna från "What works on Wall street". Här är resultaten nedan och jag kompletterar med en snabb beskrivning om varje strategi under tabellen (för en mer utförlig, se Pauls portfölj-sida).

 

 

 

  • CS Value = Consumer Staples Value och innebär dagligvaror med högst Shareholders yield (återköp + direktavkastning). Är den mest stabila strategin i "What works on Wall Street" med en max drawdown på -35 %. 
  • Utilities (el, energi, vatten) value är också en stabil strategi och köper de billigaste bolagen efter det sammansatta värdemåttet value composite (P/E, P/B, P/FCF, EV/EBITDA och P/S). 
  • TV2 = Trending value 2 vilket är de aktier med högst momentum av billigaste aktierna efter value composite med shareholders yield.
  • VC2 = Value composite 2 och är enkelt value composite med shareholders yield.
  • EY = Enhanced yield är en förbättrad direktavkastande strategi, se här för mer info.
  • Large SHY är en indexstrategi skapad för att följa SPY.
  • Microcap är Trending value applicerad på microcap aktier (aktier mellan $50 MUSD - $200 MUSD i marknadsvärde). Har gett ungefär 23 % per år sedan 1999 och beskriven här.

 

Som syns i tabellen ovan så har utilities gått bäst i år, följt av rena värdestrategin value composite 2. Dagligvaror har också gått bra i år, vilket den också gjorde under förra året och har varit en av de bästa strategierna sedan kraschen 2008-2009, vilket Kopparbergsägarna i Sverige har märkt av.

 

Däremot är det inte alla strategier som gått lika bra. Alpha architects fyra olika ETF:er som investerar efter värde och momentum på världens börser har gått mindre bra. Följande är årets prestation (alla applicerade på large cap):

 

  • EV/EBIT + kvalitet (USA) QVAL: - 4,64 %
  • EV/EBIT + kvalitet (Internationellt) IVAL: - 9,67 %
  • Momentum (USA) QMOM: -0,51 %
  • Momentum (Internationellt) IMOM: 2,64 %

 

Fortsatt har momentum gått bäst i år jämfört med de värdestrategier som Alpha architect har.

 

 

Kollar vi nu på de svenska strategierna så har de utvecklat sig som följande:

 

 

Vi ser att företagsmultiplen, EV/EBIT, har fungerat bäst här i Sverige. Sammansatt värde, value composite, har också fungerat bra i år medan P/B-företagen har också gått bra. Den översta tabellen är de strategier som jag har aktiva och är investerad i. Sedan starten i augusti förra året är de gemensamt upp 20 %, men man ser att de med värde har gett avkastning i år medan de med momentum och Magic formula gick bäst under förra året. På grund av just denna skilda avkastning från år till år, halvår till halvår, så har jag flera strategier och med det billiga courtaget idag är det ingen större svårighet. Skillnaden mellan testportföljerna och mina portföljer är att de är skapade olika datum där testportföljerna är skapade vid årsskiftet.

 

Då värdeportföljerna är främst investerade i mid cap bolag kan en mer rättvis jämförelse göras med mid cap index. Sedan sista augusti 2015 är mid cap upp med + 20,86 % och sedan årsskiftet är det ner med -1,29 %. Därmed så drevs avkastningen under andra halvan av 2015 av att mid cap gick upp, medan värdeportföljerna sedan dess överpresterat mid cap med ca 5 %. Trots korrelationen med småbolagsindex så finns det ingen småbolagsfond som slagit de kvantitativa portföljerna som är upp med 21 % senaste året, mot bästa småbolagsfond som är upp +14 %. Också i år har de kvantitativa portföljerna slagit den bästa småbolagsfonden med 4 %, så det lönar sig att göra jobbet själv.

 

Mycket av årets avkastning i speciellt P/B-bolag är drivet av den vändning som skett i gruvbolagen. De breda ETF:erna SPDR S&P Metals & Mining ETF  är upp + 64 % och Market Vectors Gold Miners ETF är upp + 116 % i år. Det här illustrerar också nyttan av att köpa aktier på en bred bas då jag själv identifierade dessa två sektorer som potentiella köplägen i januari. Själv valde jag att köpa individuella aktier istället för de två nämnda ETF:erna vilket blev mer eller mindre lyckat. Sedan köp är mina tre gruvaktier upp +103 % mot SPDR:s ETF som är upp + 92 %. Det guldbolag som jag köpte är däremot endast upp + 50 % mot + 108 % för ETF:en för guld gruvbolagen. En lärdom av detta är att om man vill satsa på en sektor kan det vara vettigt att köpa en bred ETF eftersom en enskild aktie oftast kan gå åt ett annat håll. På samma sätt med kvantitativa strategier och det finns åtskilliga fall där aktierna gått ner med över -20 % även om portföljen är upp med + 20 %.

 

Nu får vi se hur resten av 2016 går, hittills i år har många kvantitativa strategier presterat bra medan vissa mindre bra. Årets skillnad på över 12 % mellan internationella värde och momentumaktier är också intressant om den kommer att fortsätta.

Taggar (blogg): 
22 juni 2016

Kvantitativ investering över konjunkturcykeln

För några veckor sen kom det inlägg om faktorinvestering över konjunkturcykeln upp på bloggen Factorinvestor.com, som är skriven av en av de som arbetar på O'Shaugnessys fondförvaltning. Inlägget handlade om att olika faktorer fungerar olika bra över konjunkturcykeln och att spreaden är olika stor under de olika perioderna. De testar främst värde och momentum, men också andra strategier så som "shareholder yield", direktavkastning, finansiell styrka, vinstkvalitet och vinsttillväxt. Deras resultat visar på att de olika faktorerna fungerar olika bra under de olika cyklerna, en tes jag också fört fram här på bloggen.

 

I studien testar de att undersöka utvecklingen under fyra olika perioder:

 

  • De 12 månaderna före lågkonjunktur
  • Lågkonjunktur (mätt av NBER)
  • 12 månader efter lågkonjunktur
  • Expansion/högkonjunktur

 

Generellt sett var deras resultat följande:

  • Värde överpresterade kontinuerligt över hela cykeln, men spreaden mellan billiga och dyra aktier var som högst under perioderna kring lågkonjunkturen. 
  • Momentum presterade som bäst under expansion/högkonjunktur och fram tills lågkonjunkturen.
  • Shareholder yield och direktavkastning presterade bäst under lågkonjunkturen och de 12 månaderna efter lågkonjunkturen.

Källa: Factorinvestor.com

 

Resultaten är i linje med det jag skrivit om här tidigare, alltså att en bit in i en bull market och till toppen presterar momentum bra, medan värde presterar bra under själva bear market och i början av en bull market. Däremot var det intressant att se att värde presterade så pass bra under hela cykeln, något som visar på att det är alltid bra att ligga fullt exponerad mot värdeaktier. 

 

Då vi efter nu 7 år sedan senaste lågkonjunkturen troligtvis är ganska nära nästa lågkonjunktur så visar det också på att värde och aktier med hög "shareholder yield" är nog att föredra framöver. Själv ligger jag främst investerad i värdeaktier och har märkt att rena värdeaktier i år har presterat klart bättre än index, jämfört med momentum som presterade bra förra året. Det visar också på att det är rätt beslut att avvakta med momentum tills efter nästa lågkonjunktur. 

 

Denna cykliska effekt av faktorerna kan vara bra att ha i åtanke, att i slutet av en högkonjunktur som vi kanske nu befinner oss i ligga investerad i värdeaktier, för att sedan efter en lågkonjunktur skifta till momentum. Frågan är om man kan göra det på ett bra sätt och det kan vara svårt att tajma? Till exempel gick momentum riktigt bra förra året, då man kanske hade hellre legat exponerad mot värde på grund av lågkonjunkturrisk. Alpha Architect har där visat att värde och momentum kompletterar varandra ganska bra på det sättet och rekommenderar att alltid ligga investerad. 

 

Vi får se hur det kommer utveckla sig framöver, men jag tror allmänna lärdomen av detta är att nu investera i värdeaktier för att efter en lågkonjunktur investera i både värde och momentum. 

Taggar (blogg): 
8 juni 2016

Läsarfrågor om mekaniska strategier

Det har inkommit lite läsarfrågor om de mekaniska strategierna som jag tänkte att flera av läsarna på denna blogg säkert har användning av. Tänkte svara dessa allmänt här. I övrigt har jag också skrivit en FAQ på Enklainvesteringar.se som jag nu också utökat med dessa svar.

 

Innan jag svarar på frågorna så vill jag bara kommentera om min princip när det kommer till de rent mekaniska strategierna: gör det så simpelt som möjligt. Oftast vinner simpla principer mot mer komplexa regler i längden och det minimerar också tiden som behövs att lägga ner på dessa. Sen kan man givetvis göra mer, men bara om man är beredd att lägga ner den extra tid som krävs. Dessutom innebär också mer aktivitet mer avgifter, både i form av courtage och spread etc, samt ökar risken att bli känslomässigt involverad. Det är viktigt att tänka på alla dessa aspekter när man investerar mekaniskt. Själv har jag därmed valt att ha så simpla strategier som möjligt (en ombalansering per år, inget mer) och vara mer aktiv i en portfölj på sidan av.

 

Med det sagt, här kommer svaren på frågorna:

  • Till EV/EBIT-metoden, ska man köpa aktier med negativ EV/EBIT?

Nej, oftast innebär negativ EV/EBIT att EBIT är negativ. Det innebär då att man köper bolag som förlorar mycket pengar, vilket går emot principen att köpa billiga bolag i relation till deras vinster. Negativ EV kan ske ibland, men då är bolaget snarare än net-net och inte riktigt vad som avses att investera i efter EV/EBIT-strategin.

 

  • För de olika metodererna, vilka branscher ska exkluderas och varför?

ValueComposite: Investmentbolag

MagicFormula: Bank, Investmentbolag, Fastigheter

DeepValue(EV/EBIT): Bank, Investmentbolag, Fastigheter

 

I Value composte blir det missvisande att inkludera investmentbolag, speciellt hur de bokför här i Sverige. För en mer genomgående diskussion se detta inlägg. På samma sätt funkar inte finansbolag då man investerar efter EV/EBIT, då finansbolag räknar dessa på ett annat sätt.

 

  • På amerikanska sidor nämns det att man ska välja bort Utilities (eftersom de t.ex. lyder under andra marknadsregler). Gäller detta även i Sverige och isåfall vilka bolag/branscher?

Amerikanska är Utilities ett koncept som inte är så vanligt i Sverige. Det är helt enkelt reglerade marknader som tillhandahar grundläggande förnödenheter så som el, vatten och avlopp. Om man ska välja bort dessa eller inte är lite upp till en själv, men det finns också strategier som endast investerar i dessa då de oftast utvecklas ganska stadigt. Utilities strategin är en av de strategier som har mest stadig avkastning i alla de som presenteras i "What works on Wall Street".

 

  • Bolag som knoppat av verksamheter, hur ska man beräkna i strategin? Vad ska man göra om ett bolag knoppar av en verksamhet?

Först bör man liksom med alla bolag ta hänsyn till hur det nuvarande bolaget värderas och kompensera för en eventuell avknoppning. Om bolaget knoppar av en verksamhet kan man behålla det tills det är dags att balansera om. Det var ju de två bolagen man köpte tillsammans när det var ett och det totala aktievärdet brukar gå upp efter avknoppningar, så det är bara positivt. 

 

  • Hur ska man göra i situationer med nyemission, inlösen av aktier och liknande "corporate events"?

Statistiken talar emot nyemissioner, bolag med nyemissioner tenderar att gå dåligt då det har en utspädningseffekt. Därmed undviker jag att gå med i nyemissioner. Inlösen av aktier, uppköp och försäljning är också svårt. De flesta så kallade "corporate events" kan man stå utanför, men där det ibland finns tvångsinlösen. Principen är att vara så passiv som möjligt, eftersom det annars lätt blir att man aktivt stuvar om i portföljen. Det brukar vara så strategierna är testade, med all inlösen och utdelningar som kassa som sparas till nästa ombalansering.

 

  • Kan man använda stop loss? Hur bra fungerar det?

Stop-loss fungerar bra och det finns tester som visar på att det fungerar bra historiskt sett. Problemet med stop-losser är att det oftast ökar antalet affärer ganska mycket och det kan vara svårt att se om antalet ökade affärer är värt det. Utöver det så innebär det oftast extra bevakning av portföljerna, vilket leder till mer aktivitet och det kan leda till att man lättare ger upp strategin. Det är upp till en själv vad man känner för och hur man vill investera. Här är en artikel om stop-loss: http://www.quant-investing.com/blogs/general/2015/02/16/truths-about-sto...

 

  • Kan man exkludera sektorer? Om man av etiska skäl inte vill investera i olja eller tror att oljesektorn är utdömd för all framtid på aktiemarknaden, kan man exkludera detta?

Visst går det bra att exkludera sektorer, men var beredd på att det kan leda till lägre avkastning. Det finns tester där man exkluderat sektorer som ses som icke-etiska, så som olja, vapen och tobak, och det har oftast gett något lägre avkastning. Det är upp till en själv om man vill göra det beslutet eller inte. 

 

Notera att detta är mina personliga åsikter och inte ska ses som direkta råd, utan mer är den uppfattning jag själv skapat. När det gäller investeringar är det viktigt att skapa sin egen uppfattning. Ställ gärna fler frågor i kommentatorsfältet så kan jag försöka besvara dessa så gott jag kan.

Taggar (blogg): 
29 maj 2016

Börsens billigaste aktier - juni

Nu har de flesta rapporter kommit och det är dags för att screena efter börsens billigaste aktier. Detta är en del av den process som tillhör de mekaniska/kvantitativa investeringstrategierna som finns beskrivna på Enklainvesteringar.se. En gång om året är det dags för att sälja förra årets aktier och köpa årets aktier i de olika mekaniska strategier som implementeras och för att göra det smidigt med insättningar är det utspritt under året. Nu är det dags för Trending value. Trending value innebär helt enkelt att man sorterar efter value composite, vilket är en sammansatt ranking av P/S, P/B, P/E, EV/FCF och EV/EBITDA, och sedan efter 12 månaders momentum. Aktiedatan för sorteringen är tagen från Börsdata och sedan efterarbetad i excel och inkluderar alla aktier på large och mid cap förutom investmentbolag. 

 

Först sorteras alla efter Value composite. Nedan visas topp tio efter den totala ranking bolagen fick:

 

  1.  SAS
  2.  Stora Enso R
  3.  Ericsson B
  4.  KappAhl
  5.  Gränges
  6.  ICA Gruppen
  7.  Tethys Oil
  8.  Transcom WorldWide
  9.  Boliden
  10.  Nordea

 

Därefter sorteras topp 20 billigaste bolagen efter deras prisuppgång senaste året. Sorteringen blir följande:

 

  1.  Besqab
  2.  SAS
  3.  NCC B
  4.  Skanska
  5.  Lindab
  6.  Swedbank
  7.  Gränges
  8.  ICA Gruppen
  9.  Munksjö
  10.  Tethys Oil
Det blir en hel blandning av bolag med mycket bygg i topp på den sista listan. Vi får se hur dessa kommer att prestera framöver. Totalt 10 bolag köps in och då denna portfölj är 1 av 5 portföljer är det ungefär 20 % av det totala mekaniska aktiesparandet. 
 
Det har nu gått 1 år och 3 månader sedan jag startade mitt mekaniska aktiesparande med strategier så som den magiska formeln, EV/EBIT och trending value. Mer strategier har kommit till under vägen och det totala antalet är nu fem, där alla innehav sedan september visas här. Prestationen har varit bra hittills och vid omviktningen i veckan har portföljerna tillsammans gått upp med 27,24 %, nästan 25 % bättre än index. Utvecklingen har varit klart över min förväntan och det visar vikten av att ibland kan det löna sig att vara investerad oavsett aktieklimat. 
 

 
Det är vid sådana här bra år man bör komma ihåg att det också kan komma perioder där strategierna går dåligt och att det kan variera i prestation. Strategierna har gett ca 10 % över index historiskt sett, men det varierar mycket från år till år. Det är viktigt att komma ihåg att det är ca 70-80 % av alla ettårsperioder som strategierna slår index, vilket innebär att var 3:e-4:e år finns det risk att man får lägre avkastning. Det är fallet inte minst i USA senaste året, där liknande strategier presterat 20 % sämre än index. 
 
Det är i alla fall två lärdomar jag fått med mig sedan jag började med strategierna; 1. Se dåliga perioder, som den i USA, som köplägen. Kollar man in bolagen där är de extremt billiga och bör ge bra avkastning på lång sikt. 2. Strategier som gått bra i flera år, så som Magic Formula i Sverige, kan fortsätta gå bra i flera år till. Underskatta inte trender på aktiemarknaden. Den som investerat i Magic Formula under 2009 har fått 30 % avkastning per år tills idag, utan något negativt år, och med en totalavkastning på 530 %. Den som då hade sålt i början av 2013 efter rejäla uppgångar hade missat få en avkastning på 86 %, eller 23 % per år. Det är sjukt svårt att tajma strategier.
 
Lite avslutande vill jag fråga om tips till svenska varianter för Trending Value och Value Composite. Några tips?
Taggar (blogg): 
25 maj 2016

Investmentbolag i value composite/trending value?

Jag har fått en del frågor om man ska ta med investmentbolag när man screenar efter sammansatt värdemått (value composite och trending value). När man kollar igenom "What works on Wall Street" och annan litteratur om detta finns det inget som direkt säger emot det. Däremot så har jag märkt att den svenska aktiemarknaden skiljer sig en del från den amerikanska och här blir det ett större problem.

 

För det första så är det investmentbolag redovisar oftast deras aktietillgångar samt de vinster de fått genom aktiernas uppgång. Det finns också investmentbolag som äger delar eller hela verksamheter som de redovisar för, ett exempel jag tänkte gå igenom nedan. I det första fallet, där bolaget äger aktier, innebär det att det som hamnar i börsscreenern är dess så kallade substansvärde i form av eget kapital och deras ökning av substansvärdet som vinstökning och omsättning.

 

Vi kan kolla på Bure Equity som exempel. Bure hamnar regelbundet på topplistan när man screenar för value composite. Bure blir billigt då de värderas med 15 % substansrabatt (alltså P/B 0,85) och deras innehav har ökat med ca 50 % senaste året (alltså P/E 3). Deras pris i relation med omsättning blir då P/S 2,3 då vinsterna i form av ökande aktiekurser på deras innehav måste redovisas som omsättning för att redovisas som vinst. Därmed är de klassade som ett av börsens billigaste bolag, men verkligheten är ju inte densamma. Deras två största innehav är Mycronic och Vitrolife som utgör ca 65 % av deras innehav. Dessa bolag är däremot bland de högst värderade bolagen på Stockholmsbörsen, vilket gör att Bures egentliga värdering är mycket högre. Det investmentbolaget praktiskt taget redovisar är förändringen i de underliggande värdena, vilket blir felaktigt att gå på. För de som kan analys är det att man värderas tillgångarna utifrån dess derivata, aka förändring, snarare än dess underliggande tillgång. På det stora hela är man ganska fel ute och värderingsmåtten passar inte i detta fall.

 

Ett annat exempel som jag kom över i mitt letande efter bra och billiga investeringar var Austevoll Seafood. Det rankas också som ett av de billigaste bolagen i Norden efter value composite. Däremot efter att ha kollat igenom bolagets räkenskaper insåg jag att de snarare är ett holdingbolag. De äger 57 % av aktierna i Leroy och har utöver det en del andra bolag i koncernen. Trots deras begränsade andel av ägandet i de olika bolagen så redovisar de alla boalg i sin koncernredovisning och det är dessa tal som kommer upp i diverse screeners. I stort sett köper man endast 57 % av deras balansräkning, vilket ger missvisande nyckeltal. Många nyckeltal behöver därför multipliceras med 1,75 för att det ska bli rätt och då var de inte så billiga längre. Deras värdering på EV/EBIT 10 blir då 17,5 och deras P/B på 1 blir då 1,75. Dessutom så utgör deras innehav i Leroy ca 80-90 % av deras börsvärde så det man köper är i stort sett Leroy. Extra alarmerande blir det då när de som majoritetsägare i Leroy precis har minskat sin del i företaget efter en enorm ökning i dess aktiekurs.

 

I stort sett blir simpla värdescreeners missvisande när det kommer till investmentbolag och holdingbolag, vilket gör att de bör tas bort innan man screenar. Finansiella bolag så som banker och fastighetsbolag lider däremot direkt inte av samma problem och behöver inte tas bort så som i Magic Formula. Det gör att value composite blir lite bredare än att investera i Magic formula eller efter EV/EBIT. 

Taggar (blogg): 
24 april 2016

Kvantitativ investering i hela Norden vs Sverige

För ett tag sen skrev jag om Global värdeinvestering och att resultat visar att det har lönat sig att bredda sina strategier global för värdeinvestering. Detta fick in mig på tankarna om det är värt att bredda strategin för hela norden istället för enbart Sverige, eftersom det är ganska billigt att implementera en strategi för norden istället för enbart Sverige. Detta då courtaget för nordiska länder har sjunkit ganska mycket senaste åren och nordiska marknader täcks nu av Börsdata.

 

I Norden så har de senaste 15 åren Sverige varit den marknad som gått näst bäst. Bäst har Danmark gått och efter oss kommer Norge och sist Finland (MSCI data). Det danska indexet har varit mycket drivet av Novo Nordisk som utgör 45 % av marknadsvärdet och finska indexet har haft Nokia som stop-kloss då det utgör 23,5 % av indexet (och mycket mer tidigare). Sverige utgör däremot största indexet och de andra marknaderna är endast 30 % större än Sverige tillsammans (räknat i MSCI market cap).

 

För att se hur bra olika strategier har presterat valde jag att använda Börsdatas strategier, först för Sverige och sedan för resten av Norden. I alla strategier valdes 20 bolag och de alla är testade under perioden mars 2001 - mars 2016. Nedan visas resultatet.

 

Börsen som helhet:

MSCI Sweden 9 %

MSCI Nordic 7 %

 

Magic formula:

19,1 % Sverige

18,3 % Norden

 

Graham:

18,1 % Sverige

15,9 % Norden

 

Utdelningsstrategin:

16,8 % Sverige

10,3 % Norden

 

F-score:

17,9 % Sverige

13,3 % Norden

 

Efter en snabb genomgång så visar det att strategierna har presterat klart bättre i Sverige än i övriga Norden, vilket inte är konstigt då Sverige har presterat bättre än det nordiska indexet. När man testar dessa strategier på Börsdata med de nya nordiska marknaderna är de inte helt tillförlitliga då inte alla nordiska företag tas med, men det ger en fingervisning. Att diversifiera i resten av Norden har inte varit den bästa strategin de senaste 15 åren.

 

Något viktigt att ha med sig är att svenska marknaden har varit bland de bättre börserna i Norden de senaste 15 åren, speciellt bland mid cap bolag, vilket inte alls behöver vara fallet framöver. Trots detta så verkar inte en större spridning varit särskilt effektivt i Norden jämförelse med studier för hela världen.

 

Det finns några intressanta punkter att tänka på i detta:

 

  • Enskilda länder kan fortfarande sticka ut som bra länder för kvantitativ värdeinvestering. I den tidigare studien var Japan det, som slog en global portfölj under studien. Däremot behöver det inte betyda att detsamma kommer ske framöver.
  • Sverige och övriga Norden är ganska lika, vilket gör att diversifieringen är inte särskilt stor.
  • Det tillkommer fortfarande en valutarisk och den stora skillnaden i transaktionskostnaden är växlingskostnaden vilken kan vara högre än courtaget.

 

Själv anser jag inte att diversifieringseffekten är tillräckligt stor för att bemöda mig att inkludera Norden i mina svenska portföljer, då strategierna har fungerat lika bra här. Istället investerar jag i ETF:er som investerar globalt så länge tills portföljerna blir tillräckligt stora för att investera globalt (eller kostnaden minskat). Dessutom är det också roligt att ha svenska portföljer då det är lättare att bevaka svensk börs och ha koll på de aktier vi har här. Den stora fördelen att investera i flera marknader kommer när man går upp på kontinental eller global skala, vilket också är vettigt eftersom man då slipper risken av att ha allt för mycket investerat lokalt (inkl grannländer). I dagsläget kan man billigt täcka in Norden, Tyskland, Kanada och USA för billigt courtage vilket också är ett alternativ.

Taggar (blogg): 
10 april 2016

Global värdeinvestering

Senaste veckorna har ett återkommande tema på bloggen varit om hur man kan gå tillväga att ha en global kvantitativ portfölj. Det finns diverse begränsningar i och med courtage etc men nu med allt billigare tjänster blir det allt lättare att köpa aktier över hela världen. En fråga som återkommer är ofta hur man ska utforma en sådan? Ska man ha en portfölj per region eller en för alla regioner tillsammans? Hur bra fungerar global värdeinvestering? Detta svaras bra i boken Value Investing av James Montier, det specifika kapitlet finns online här.

 

James Montier ställde sig frågan om hur bra global värdeinvestering fungerar och valde att studera det globalt över åren 1985-2007. Det han gjorde var att mäta värde med ett mått liknande Value composite där han sorterade bolagen baserat på deras gemensamma värdering av P/S, P/E, P/FCF, P/B och EV/EBIT. Sedan studerade han de 20 % lägst värderade företagen med ett marknadsvärde över 250 MUSD och testade hur de presterade mot index. Det han fick var att värdeaktier utklassade index på alla marknader han studerade över hela världen. Dessutom visade han att om man investerade på alla marknader tillsammans istället för att endast investera på en marknad enskilt fås en högre riskjusterad avkastning. Nedan visas avkastningen för värde minus tillväxt (dyraste aktierna) på de olika utvecklade marknaderna.

 

Källa: Value Investing av James Montier

 

Marknaderna ovan täcker in nästan alla utvecklade marknader och visar att i Japan så har avkastningen varit högst (kom ihåg, det är lång/kort ovan) men att avkastningen för de 20 % lägst värderade företagen på alla marknader är också hög.

 

Kollar vi på standardavvikelsen är den också klart lägre för en portfölj som investerar på alla marknader, vilket är fördelaktigt:

 

Han visar sedan att ännu bättre resultat fås om man också inkluderar tillväxtmarknader.

 

Nu är däremot 20 % av alla världens aktier totalt 1800 aktier. Det gör att det är svårt att implementera och att dra generella slutsatser från det på portföljnivå. Därför studerar han hur det skulle gå att investera i de 30 billigaste aktierna på marknaden. Han visade att då kan man få en avkastning på 25 % per år, hela 15 % per år över den testade perioden. Det är en bit över de strategier som är testade i enbart USA där Value composite oftast gett en avkastning på 10-12 % över index.

 

Problemet med att investera globalt är däremot det höga courtaget. Ett sätt att komma runt det är längre innehavstider. Avkastningen minskar inte så markant om man har aktierna i 5 år istället för 1 år. Det gör också att courtaget för en sådan portfölj minskar markant. Nu går det att handla på 32 marknader hos DeGiro för courtage runt 100 kr eller mindre. Med en köp och sen en säljaffär på 5 år innebär det en kostnad på ca 40 kr per år (där många marknader är billigare). Det gör det fullt möjligt att implementera en sådan portfölj. Nedan visas överavkastningen mot index över 5 år för en portfölj med 30 innehav och med en förväntad avkastning på börsen på 7-10 % per år blir det en förväntad dubbling av kapitalet på ca 5 år.

 

 

James Montier har gjort liknande studier på net-nets och visat att dessa likaså har gett en avkastning som är klart högre globalt sett än för regionala marknader var och en för sig. Ju billigare det blir att investera globalt så kan man allt eftersom gå över till att investera globalt på detta sätt. Det viktiga som Montier visade var att för varje marknad man utökade att investera i desto bättre blev resultaten. Bara de senaste åren har möjligheterna öppnat upp sig markant för globala investeringar och det kommer nog fortsätta att göra så framöver, kommer Interactive Brokers till Sverige innebär det att nästan alla större marknader kan handlas till ca 10 kr i courtage. Det är bra att ha i baktankarna när portföljen blir större och man vill investera globalt. 

Taggar (blogg): 
28 mars 2016

Varför kan det vara bra att ha flera kvantitativa aktiestrategier?

För att sprida riskerna och få mer jämn avkastning över tid har jag valt att ha flera kvantitativa aktiestrategier. Dels de som investerar rent efter värde och de som investerar kombinerat efter värde och momentum. Däremot kan man ifrågasätta varför det är värt att investera enbart efter värde då värde och momentum i de flesta tester presterat bättre? Tänkte i detta inlägg gå igenom lite varför det kan vara bra.

 

För det första kan avkastningen skilja sig åt ganska mycket under enstaka perioder. I ett test på Quant-investing visar det att rena värdestrategier slog värde + momentum under 4 av 10 år av åren 2004-2013. Här är värde definierat som EV/EBIT och Value Composite och värde + momentum de samma men där de med högst momentum väljs ut. Här är utvecklingen för enskilda år och under återhämtningen 2009 slog värdeportföljen den kombinerade värde+momentum stort.

 

 

 

Bara nu det senaste året har visat på hur mycket värde kan skilja sig mot värde + momentum. Nedan visar avkastningen för värde och värde + momentum under hösten och under början av året:

 

Från första september till sista december:

Värde 10,3 %

Värde + momentum 19,3 %

 

Från första december till botten 11:e februari:

Värde - 8 %

Värde + momentum - 16,2 %

 

Som syns gick värde + momentum 9 % bättre än värde under förra året. Detta ändrades däremot i början av detta år där värde slog värde + momentum med 8 % när det var som värst i februari. Totalt sedan start har EV/EBIT gått bättre än EV/EBIT + momentum och Value composite + momentum gått bättre än enbart Value composite, vilket gör att det är oklart vilket som gått bäst.

 

Oavsett om värde + momentum oftast är bättre enskilt mot rent värde kan det vara bra att sprida sitt innehav över olika strategier. Men mycket är upp till en själv och vad man känner sig trygg med. Själv har jag en fascination över att köpa de absolut billigaste företagen på marknaden för att sedan vänta på att de uppvärderas. Dessutom kan jag använda deras billighet för att motivera mig att hålla kvar bolagen i börsturbulens. Om nu man är mer trygg med att köpa billiga företag med positivt momentum kan det vara att föredra, trots allt har en sån strategi oftast slagit rena värdestrategier över tid. 

 

EDIT: Uppdaterat grafen ovan med ren momentum från Fama-French data för momentum samt här är en graf över den totala utvecklingen.

 

Taggar (blogg): 
27 mars 2016

Aktivitet vs passivitet

Som värdeinvesterare och kvantitativ investerare är en stor del av processen att vara passiv. Detta kan vara enormt frustrerande och många misslyckas ofta med dessa strategier då man är för aktiv. Lyssnade på en föreläsning med Peter Cundill från 2005 där han berättade om hur han hade t.ex. köpt SKF och Volvo under 90-talskrisen i Sverige och hade fått vänta mer än tre år innan de rörde på sig. Med dagens kortsiktighet och snabba takt kan detta vara riktigt frustrerande. Jag har märkt inte minst själv av mitt eget behov av att vara aktiv och göra saker trots att jag regelbundet skriver att man bör vara passiv och regelstyrd.

 

Ett exempel är att jag regelbundet sett över min kvantitativa strategi och min taktiska tillgångsallokering allteftersom jag lärt mig mer. Därmed finns det alltid något bättre man kommer över och en mer intressant strategi. Själv har jag gett mig friheten att ändra lite nu till en början eftersom man endast är i starten av sitt sparande, men det kan lätt bli till en vana vilket inte är optimalt. Nu senast funderade jag på om jag skulle behålla min Magic formula-strategi, då den inte kändes som att den passade in i mitt sparande. Det är lätt att vilja ändra om portföljen fullständigt i och med nya rön och insikter. Därför är det bra att ha inställningen till att en ny strategi ska vara långsiktig och är något man funderar på att göra lång tid framöver. Bra frågor att ställa sig är t.ex.:

 

  • Är det värt att avsluta Magic formula, även om den presterat lika bra eller bättre än de andra värdestrategierna i Sverige de senaste 10-15 åren?
  • Hur stor förändring kommer det bli att ändra ca 5 % av sparandet?
  • Hur jobbigt är det att balansera om denna portfölj en gång per år?

På det stora hela kom jag fram till att det inte är värt det, utan att nu när jag har alla portföljer kan jag lika gärna fortsätta på den linjen.

 

En annan aspekt är mitt avvaktande att starta ett rent momentum-sparande. Det finns klara fördelar med att kombinera med värde och det jag håller på med i dagsläget är i stort sett marknadstajming. Alpha Architect kom med ett bra inlägg om fördelarna med att kombinera värde och momentum, där de också nämner att de ännu inte sett ett mönster vilket man kan använda för att skifta mellan värde och momentum. Deras slutsats var att simpelt kombinera de två oavsett markandsklimat. De publicerade grafen nedan över den 1-åriga överavkastningen och även om momentum burkar överprestera i slutet av en bullmarket är det svårt att se ett klart mönster. Ta till exempel tjurmarknaden 1984-1987 där värde överpresterade och momentum gick dåligt och sedan återhämtningen 1990-1992 där värde gick dåligt och momentum gick bra. Helt motsatt vad som hände år 2000-2003 och år 2006-2009. Mitt avvaktande att spara i momentum är på grund av lärdomarna från de två senaste cyklerna, vilket därmed blir felaktigt eftersom det inte varit en längre trend.

 

Källa: Alpha Architect

 

För att minska aktiviteten kommer helt enkelt varje portfölj ökas i och med månadssparandet så att målfördelningen kommer att uppnås. Det innebär 50 % i de svenska kvantitativa portföljerna och 50 % fördelat lika i QVAL, IVAL, QMOM och IMOM. I dagsläget är fördelningen 70-30, vilket innebär ett nettosparande i ETF:erna framöver. Detta passar ganska bra i och med att det då blir att snitta in sig i en dyr dollar och amerikansk börs (som då förhoppningsvis blir billigare framöver). 

 

En annan åtgärd jag gjort för att minska min aktivitet är att bredda Dual momentum till att också inkludera råvaror och andra tillgångar. Detta då jag i höstas kände att jag ville ha en exponering mot andra tillgångar än endast aktier och räntor och tenderade att ta positioner i dessa. För att undvika att aktivt spekulera i dessa tillgångar inkluderade jag det i den taktiska portföljen efter aggressiv global tillgångsallokering. Grundkonceptet är detsamma som i Dual momentum, bara det att exponeringen är mot flera tillgångsslag. Mer om det hela i ett annat inlägg i veckan. 

 

Som sagt, det är svårt att vara passiv, särskilt om man är insatt och gillar att hålla på med investeringar. Men investeringar är ett långlopp och det är tålamod som vinner i längden. När jag satte upp mina portföljer i höstas så hade jag en mental bild framför mig att varje portfölj är en envägskanal, det går bara att sätta in men inte att ta ut. Än så länge har jag lyckats med detta och det är inte dags att sluta nu. 

Taggar (blogg): 

Sidor

Blog Archive

Blog Archive
2017 (81)
Aug (4)

Taggar