PerPenning
Likes
239
Antal inlägg
411
Följare
50
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
14 timmar

Slutpusslat

 

Tampas du med livspusslet? 

 

Visst är det sjukt - att stressa genom livet för att hinna med allt och ingenting? Jag vill inte ha det så men jag trillar dit allt som oftast. Jag tycker inte om uttrycket ens för livet är väl f*n inget pussel som ska läggas? Däremot att tiden ter sig knapp är vanligt, inbillar jag mig.

 

De facto har en vecka 168 timmar, det kan vi väl säkert vara överens om. De flesta mår bra av att sova en 7-8 timmar per natt så över blir ungefär 115 timmar avrundat lite hafsigt. Dessa timmar jagar vi efter och ikapp för att hinna med jobb, barn, träning, hobbies och andra logistiska övningar. Inte konstigt om vi känner oss stressade.

 

För egen del försöker jag inte längre att prioritera utan istället väljer jag bort - helt enkelt tar jag bort sådant som ge mig minst. Trista tv-program. Böcker som inte faller mig i smaken. Icke roande aktiviteter. Människor jag inte gillar. Arbetsuppgifter som suger. Ja, det finns att ta av.

 

Måste jag prioritera så väljer jag oftast det som roar mig mest eller som ger mig välbefinnande. Exempelvis så kan man strunta i arbetsuppgifter som är trista och hävda för chefen att man inte hann med - för att det fanns annat viktigare (läs roligare) att ta tag i. Träning släpper jag aldrig på då det är livsavgörande och ger en fin känsla i kroppen. Min familj kommer alltid före alla andra människor och då i synnerhet mina barn.

 

En annan viktig sak när det gäller att få tiden att räcka till är att strunta i vad andra tycker. Det finns så många förståsigpåare som anser sig veta vad som är rätt, fel, fint och fult. Jag definierar numera alltid mina egna viktningar och värderingar. Jag går inte på ett jobbmöte bara för att jag är inbjuden - jag vill veta vad jag ska göra där, varför och vad agendan är. Jag struntar i normer - vissa vill definera mig som en medelålders, vit, heterosexuell man och det får de väl göra. Men jag bryr mig inte alls om vad de anser. Jag håller mig till att enbart vara en människa, så långt sträcker jag mig.

 

Egentid är viktigt, åtminstone för introverta figurer som jag. Umgänge dränerar min energi medan egentid laddar batterierna. Ett jobbmöte med kund är oerhört tröttande för mig därav. Att ta ensamma promenader i skogen är en lisa för själen. Så, nej - livspusslet överlåter jag åt andra att försöka lösa. Jag ägnar mig åt att njuta livet.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
2 dagar

Krypande livsstil

 

Så som inte helt purung finansman så är pensionspengar ett intressant ämnesområde. Ja, jisses - jag är inne på mitt femtionde levnadsår, något jag inte riktigt begriper eller kan ta till mig. Den finns både fasa och fascination i detta ålderstreck - jag är en femtioårig snorvalp, inte gubbe, allt enligt egen måttstock.

 

Troligen är jag ganska nära den punkt i livet som innebär att jag tjänar mycket och kan spara rejält - barn som börjar närma sig flygfärdighet, hyfsat välbetalt jobb och än så länge ganska attraktiv i arbetsgivarnas ögon. Möjligheterna är stora för sådana som mig och min hustru. Och vi är så klart inte ensamma om det. Däremot finns det många som låter sin livsstil blomma ut och därmed sänker möjligheternas fartyg.

 

Det finns ett engelskklingande uttryck som heter Lifestyle Creep. Det är ingen insekt eller så utan handlar om att när människor ökar sina inkomster så låter de sin livsstil kosta mer - det blir inte mer pengar över. Speciellt problematiskt är detta för den kategori människor som har fem eller kanske tio år kvar tills pensionen med utflugna barn och nedbantade lån och petar in de överblivna kronorna i ny bil, fler boenden, köksrenoveringar och dyra resor. När väl pensionen infinner sig mäktar man inte med att upprätthålla den nya livstilen rent ekonomiskt.

 

Men alla människor, oavsett ålder, kan drabbas av livstilskrypande. Familjen Penning har gjort flera sådana genom åren och det har varit dumt och dumt igen. Insikten idag är bättre, om inte god, och vi försöker att leva våra liv så som relativt fattiga i vardagen -  matlåda med, gamla bilar och barn med begagnade kläder.

 

Jag förmodar att jag tänker lite för mycket emellanåt - men jag kan inte låta bli. Efter en hård arbetsdag så räknar jag på mina fem ungefär hur många kronor det inbringade. Då blir mina slantar mer värda att vurma. Eftersom livsstilskrypande gärna smyger sig på så gäller det att vara vaksam - och dessutom jobba i motsatt riktning så ofta det är möjligt. Säg upp en prenumeration, byt ned bilen i storlek, börja cykla till jobbet och byt oxfilé mot stekfläsk.

 

Man mår inte sämre, om någon trodde det, för att man lever mindre vidlyftigt. Snarare är det i sig befriande med färre och billigare prylar.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
3 dagar

Frågan som sparar pengar

 

Att göra en budget, det har jag sedan länge insett är nyckeln till en förbättrad privatekonomi. På samma sätt anser jag att allting här i livet ska förenklas för att spara tid, effektivitet eller möjlighet att njuta - enkelt är inte tråkigt utan behagligt, förnöjsamt och, inte minst, lättare att komma ihåg. 

 

Men när man börja med något nytt, låt oss säga att budgetera, så börjar man självfallet inte i rätt ände. Det är en läroprocess liksom allt annat.

 

Ett budgetarbete kan vara enkelt. I början finns många frågor, dock:

 

  • Hur mycket ska jag spara till ditt? Till datt?
  • Vad spenderar jag mest/minst på?
  • Hur stor buffert behövs?
  • Mål hit och dit?
  • Vad är viktigast?
  • Etcetera

 

Bra frågor som kan ge viktiga svar. Men inte nödvändiga. Till syvende och sist är den viktigaste frågan till alla utgifter: vem ska betala?

 

Denna frågan sparar pengar. Före varje inköp bör den ställas. Var ska kostnaden kategoriseras? Är det mat? Är det semester? Lek? Någon kategori blir ålagd kostnaden, så är det. Du ska vara ärlig - är kostnaden motiverad? Och vad blir sedan kvar denna månad i kategorins budget? 

 

Varje slant som kommer in i din budget ska ha ett jobb, den ska kategoriseras. Varje kostnad ska kopplas till en kategori. Varje kategori har en begränsad summa. Varje summa i sig har en koppling till dina mål, dina prioriteringar och dina drömmar. 

 

Med en budget så vet du exakt var dina pengar läggs - i sparande och spenderande. Du har kontroll och det är befriande. Och med denna enda fråga så har du också besvarat alla de andra - vem ska betala?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
5 dagar

Kröka på jobbet

 

Ibland uttrycker jag aversion mot mitt jobb. I sig är detta en missriktad kritik - jag har en bra arbetsgivare, relativt spännande arbetsuppgifter och stor frihet, sådant som säkert många skulle önska sig. Nej, det är inte mitt kneg jag vänder mig mot utan blott ofriheten och tiden som åtgår. Att arbeta kanske tjugo timmar per vecka hade känts bättre? Jag vet inte men det låter troligt.

 

Jag behöver en lön och vill bidraga till vårt samhälle - men inte till vilket pris som helst. Dessutom så saknas respekt från våra folkvalda kring våra gemensamma medel, men det är en annan historia. Jag vill idag prata om fyllan på jobbet - det som kallas kontorslandskap och som 'alla' arbetsgivare, av en outgrundlig anledning, vurmar för.

 

Att dra några drajjor på förmiddagen, det tillåter ingen arbetsplats. Men att placera medarbetare i ett landskap, som i sig via studier tydligt minskar våra prestationsförmågor, gör man beredvilligt. Springande hit och dit, hostandet och harklandet, ringandet och plingandet, pratandet och skrattandet - allt det har gemensamt är att sänka vår förmåga med upptill två tredjedelar. Frågan är om ett par starköl efter lunch ens når dit? Att bli avbruten i något som kräver fokus kan ta upptill tjugo minuter att återfå efter att bordsgrannen frågat om något recept eller dragit en vits.

 

Må så vara att arbetsgivaren sparar kontorsyta och därmed kostnader genom att använda det yteffektivt, men som utan några som helst evidens för nytta eller produktivitet, skapades av en snobbig arkitekt vid namn Frank Lloyd Wright. Han tyckte att människor kunde fungera som maskiner och placeras i långa rader i en fabriksliknande modell - det mänskliga löpande bandet. Numera har man 'moderniserat' kontorslandskapet med växter och ljuddämpande skärmar. Det finns arbetsplatser som har fungerande landskap då man lagt stor vikt och allvar kring att dela upp utrymmet och jobba hårt med ljuddämpning men de allra flesta har i princip bara satt in bord och stolar - så här sitter vi ännu kvar i vår jämnlika improduktiva miljö, allt sedan hundra år tillbaka.

 

Min egen arbetsgivares kontorslandskap är en katastrof - ljudnivån är hög och vi sitter likt packade sillar i långa rader. Jag försöker att arbeta hemifrån minst en dag per vecka men möten och andra gemensamma aktiviteter tvingar mig dit lite för ofta. Och jag vill ju träffa mina kollegor - bara inte höra på deras privata göromål eller oförmåga att ta hänsyn. Och tyvärr försöker man att krympa avstånden mellan medarbetare för att ytterligare spara yta.

 

Om möjligt kommer jag ett leta upp en ny arbetsgivare på sikt - där jag kan få ett eget rum. Det får gärna vara litet, det gör inget - men det ska ha en dörr. Där jag kan fokusera.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
6 dagar

Stressfri ekonomi

 

Har fortsatt lyssnat vidare på Lyxfällan:s podd men har insett att de har inget mer torrt krut att komma med efter alla dessa år. Jovars - att bistå människor utan vett eller sans med hjälp att göra hopbakslån, sälja bohaget och bilen samt rekommendera parterapi eller kickass-mentalkollaps är ett recept som matas om och åter i TV. Podden är än värre och varannat avsnitt är dessutom sämre än sämst då herrarna Grimlund/Hedberg intervjuar någon menlös person kring det mesta - utom ekonomi.

 

De båda tycks vara riktiga tråkmånsar med, vad det verkar, präktigt tråkiga leverne. Jag kan ha fel men inte hörs det att det är roligt att ha koll på sin privatekonomi. Nej, snarare lyser en småländsk snålhet igenom med en riktigt gniden falsett och trist, intill döden, dialog kring att vara stolt över att snåla in på det mesta. Jag orkar inte höra mera.

 

Ekonomi ska vara kul. Ekonomi måste vara kul - annars struntar vi i det. Människan är född för att underhålla sig och att ha koll på sina finanser är inte nödvändigtvis roligt. Många människor vill inte ha koll på sin ekonomi utan vill att det fungerar av sig självt. Och det kan det göra med lite enkel budgetering.

 

En stressfri ekonomi innehåller ett enkelt recept - att alltid betala allt med redan intjänade pengar. Glasyren på den tårtan är att betala allt med förra månadens inkomster. En tvåstegsraket - först tårtan. När den delen fungerar, börja jobba mot garneringen. De pengar du tjänar denna månad, vanligen runt den 25, ska buffras till nästa månad - 30 dagar!

 

De flesta människor lever från lön till lön. När de får pengar så spenderas de omedelbart. Eller så är de redan spenderade i förväg via krediter. Räkningar ligger och bara väntar på att slantar ska komma in i ekonomin för att genast slukas. Detta innebär diverse balansakter, ibland förseningar och en hel del stress. Bli inte sjuk, för tusan - här kommer nästa räkningshög farande!

 

Med 30 dagars framförhållning så är det bara att betala räkningen när den kommer. Enkelt och stressfritt. Du har skaffat dig en marginal och en tidsfrist. I sin tur leder detta till en möjlighet att ta bättre beslut och dra fördel av bra erbjudanden. Det är dyrt att vara fattig men ofta också dyrt att leva från lön till lön. Att inte shoppa en lönehelg utan när det är rea är helt rätt. Att gå ut och äta på restaurang är trevligast helgen före lönen - då finns det gott om lediga bord.

 

Jag sammanfattar - att budgetera är enkelt, roligt och nödvändigt för en stressfri tillvaro kring sin privatekonomi. Den skapar kontroll på dina pengar och leder till garanterat bättre livskvalitet.

 

Nu inser jag att jag egentligen är nästan lika tråkig som Grimlund och Hedberg. Men bara nästan. Ekonomi är roligt men i sanning är det svårt att förmedla det buskapet.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

14 maj

Bara bo

 

Att bo är en livsstil - det har jag insett. Det handlar mindre om att ha tak över huvudet och en dräglig tillvaro än att signalera något och att visa upp. För många år av fred, lugn och ro där nu allt som är basala behov tas som helt självklara, då räcker det inte att bara bo.

 

Jag fastnade för ett så kallat hemmareportage jag läste i en lokal skånetidning där en familj stolt visade upp sin nybyggda fina villa. Bilderna är minst sagt betagande. För att vara en tvåbarnsfamilj så syns inte ett spår av att man lever en vardag i detta hus. Allt skiner, blänker, är rent bortom pedanteri och är samtidigt, liksom, dött. Det liknar en möbelkatalog. Inte alls så som det ser ut där människor lever.

 

En tomt på detta område kostade c:a 1,2 miljoner kronor. Bostaden ifråga lär ha kostat minst 3 miljoner att bygga. På infarten står en nyare blank bil. Alla möbler är nya. En mängd saker med så kallad design pryder rummen. Ett nytt hus kräver mycket. Ett nytt hus kräver nya möbler. Ett nytt hus kräver ständig förändring. Ett nytt hus kräver att det byts ut, målas om och ändras - för det handlar inte om att bo utan att ha en livstil.

 

Svensken har ett besynnerligt förhållande till att bo. Vi lägger i snitt en femtedel av vår disponibla inkomst på bostaden vilket i sig inte är konstigt då hemmet är vår viktigaste statussymbol. Vi lånar massor med pengar för att kunna skapa och underhålla denna illusion som den är - enligt mig. Svagheten i att ägna tid, pengar och energi åt att signalera rätt saker är synnerligen.. ..korkat.

 

Svenskarna är besatta av bostäder – var de ligger, hur de ser ut och vad de kostar. Att surfa på bostadssajter är en vanlig hobby. Man drömmer kring de där kittlande bostäderna som är ouppnåeliga. Eller kanske var? Man kan låna mer än någonsin till sina drömmar. Som kanske blir en mardröm när räntorna stiger.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

13 maj

I fondernas värld

 

Ännu en börsvecka är till ände, jag arbetar på med mitt löneslaveri och låter Guldhönan matas via de fonder som numera styr och ställer. Viljan och nöjet kring att handla med aktier finns kvar men inte tiden och därmed heller inte kvaliteten. Därmed väljer jag också mindre risk och lägre avkastning.

 

Spiltan Högräntefond utgör c:a 40 % av portfölj Guldhönan. I år har den gått upp med 3 %. Förvaltningsavgiften är 0,75 %. Detta är mitt alternativ till en korträntefond för att, så länge det varar, få en liten avkastning på parkerat kapital. I nuläget ligger fonden på ett års sikt upp med 8 %.

 

Resterande 60 % av Guldhönan har ett antal innehav i Spiltans fonder som de större delarna. Spiltan Globalfond Investmentbolag och Spiltan Aktiefond Investmentbolag är de två största med ungefär 16 % vardera i portföljen. Den senare har gått tveklöst bäst i år med 22 % upp medan globalfonden är en besvikelse med sina 5 %. Ytterligare två innehav är Spiltan Aktiefond Stabil och Spiltan Aktiefond Sverige med 12 respektive 16 % i uppgång.

 

Övriga innehav som mutar in resterande utrymme är Lannebo Vision med 5 % i vikt samt First State Global Lstd Infrastructure med 2 %. Ytterligare fyra fonder finns med - CB Save Earth FundAMF Aktiefond EuropaOdin Sverige samt SPP Tillväxtmarknad Plus.

 

Sammantaget har denna fondportfölj nått knappa 9 % i år. Jag är inte missnöjd men jag bevakar regelbundet hur väl fonderna presterar och gör viss omviktning.

 

Så hur kan man kommentera? Jo, det finns säkert en syn på mina val som innebär att jag är för försiktig, att mycket pekar på en fortsatt uppgång och att fonder är för de som inget kan. När det gäller försiktighet så kommer framtiden visa om så var fallet. Samtidigt så är inte försiktighet i mitt fall något felaktigt beslut utan en strategi - jag väljer en risknivå som känns bra för mig. Uppgången visar ingen avmattning men är uppe i det blå historiskt sett och exakt hur och när toppen är nådd återstår att se - men jag tror inte den är värst långt borta. Fonder är ett bra val för människor som saknar tid nog för aktier. Som jag just nu.

 

Den enkla regeln är ju att inte förlora pengar. Den enkla matematiken innebär att en nedgång på 25 % kräver nästan 34 % uppsida, ett tapp på 50 % kräver 100 % och ja - 75 % ned 300 %. Begränsade förluster är minst sagt viktigt och bör ingå i alla strategier.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
9 maj

Patron ur

 

Jag är numera nednördad i allt som handlar om pension. Dumt nog har jag varit på tok för ointresserad tidigare i livet - vilket är dumt. Och jag vet också att detta är fel forum att rya om tidig pension eftersom det jag syftar på är allt före 65 års ålder. Alla ni finanshajar med feta portföljer kan nog välja lite mer än det stora flertalet hur ni vill ha det. Att gå i pension är kanske också fel uttryck då jag egentligen inte menar att arbetslivet helt är över. Däremot, att vara löneslav för sin försörjning och varje vecka behöva släpa sig till sitt dagsverke - här finns essensen av en tidig pension i min värld.

 

En tidig pension för mig är valfriheten att göra mer som jag vill. Jobba några dagar i veckan, kanske. Ta ledigt mer och oftare. Mer av egentid och ett tempo som passar mig. Hitta nya arbetsuppgifter inom områden jag aldrig verkat till en betydligt mindre lön - då det inte spelar så stor roll. Tjatet om att då vi lever längre måste vi också jobba längre klingar ihåligt för mig. Detta är inte alls sant.

 

Allt kräva något - så även tidig pension. Vill du inte spara eller dra ned på levnadsomkostnader? Då är du rökt. Har du noll eller intet intresse för att se till att din tjänste- och premiepension arbetar väl? Då blir det svårare. Men att det skulle vara en ouppnålig dröm att lägga skiftnyckeln eller målarpenseln - det är fel.

 

Att gå i pension vid 55 års ålder är ganska svårt. Det kräver stora avsättningar att leva på för att kunna ha det drägligt. Jag siktar själv på att gå i pension vid strax före 63 års ålder om inte någon trisslott faller in. Det kan också bli tidigare beroende på hur väl guldhönan kan uppvärdera de kommande åren. Exakt hur det kommer att se ut styr vi in på ju närmre vi kommer. Vem vet, jag kanske kan bli uppsagd med avgångsvederlag? Hmm, det låter ju lite märkligt, kanske.

 

Det finns några åldersgränser att hålla i minnet. Den första är 55 år. Det är normalt först då som du kan ta ut tjänstepension och privat pensionssparande. För statsanställda med PA 03 kan du tidigast ta ut från 61 års ålder, utom vid delpension. Pensionsåldern för avtalspensioner är normalt 65 år, så om du väljer att ta ut pension tidigare blir pensionen lägre.

 

Den andra åldersgränsen att hålla koll på är 61 år. Den månad du fyller 61 får du börja ta ut de inkomstgrundade delarna av ålderspensionen, det vill säga premiepension och inkomstpension. Däremot kan du aldrig få ut garantipensionen, minimipensionen i det statliga pensionssystemet, förrän tidigast vid 65 års ålder. Den som vill trappa ned arbetslivet utan att sluta jobba helt kan också ta ut delar av den inkomstgrundande pensionen.

 

Vill du gå tidigt så ska du ta ut 25 procent av din premiepension så får du ett intyg som bevisar att du är pensionär. Då kan du utnyttja pensionärsrabatter, exempelvis på idrottsevenemang och badhus, lokaltrafik, SJ och mycket annat. Så här kommer en glad pensionär som kanske ändå jobbar?

 

Har du avtalspension ITP/ITPK bör du vänta med att gå i pension till dess du fyller 62 år. Då slutbetalas dina premier för ålders- och familjepension, vilket innebär att utfallet blir samma som om du skulle ha jobbat till 65 år - nog så bra att veta.

 

Se upp för försäljare som vill att du tar ut din pension i förtid och placerar den i kapitalförsäkringar eller andra sparprodukter. De utlovar guld och gröna skogar, men det finns inga garantier för att det ska bli en bättre affär jämfört med att du tar ut pensionen senare.

 

Så sammanfattningsvis är en tidig pension för mig i första hand att gå ned i tid om möjligt. Jag tror att det är betydligt mer trivsamt att arbeta när det inte tar all tid och energi så som en hektisk fulltid gör, åtminstone för mig. Men vad är tillåtet och finns det ens en möjlighet? Vad säger arbetsgivaren? 

 

I offentlig sektor pratar man om delpension. Inte som en rättighet utan som en möjlighet. Mycket uppskattad av de som omfattas av det men inte alla förunnat. På privata arbetsplatser heter det deltidspension eller flexpension. Oavsett namnet så inbillar jag mig att det borde ligga i arbetsgivarens intresse också att ha viljan och förmågan att fortsätta arbeta men i lite mindre omfattning?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
7 maj

Farbar

 

Då avslutades ännu en vecka med en fin uppgång. Min defensiva fondportfölj steg med 0,64% och är nu upp 7,93% för året - det motsvarar för mig nästan en och en halv nettomånadslön. En annan gläds och det känns positivt. Det är som om jag hade en lön som var 35 % högre än den som står på lönelappen.

 

Tänk vad ett sparande kan innebära! Människor i gemen jagar ständigt högre löner för att kunna leva sitt statusliv när det inte behövs. Rata statusjakten och spara pengarna så blir du i slutänden likväl den rikaste knösen på gatan. Att vara avundsjuk på grannens privatleasade BMW-Suv är inget för oss som blir de som har mest tid, minst stress och rikaste liv av alla.

 

Det pratas ganska mycket kring bilars vare elle icke vara på min arbetsplats. En del av mina kollegor väljer att slentrianmässigt köra med förmånsbil i arbetet och punga ut bruttobelopp bortåt 6000 kronor per månad. Men så skönt! Bara nya bilar och aldrig några problem med dyra verkstadskostnader. Äntligen dags att byta bil! Det har gått tre år sedan sist. Vilken ska du välja den här gången? Audis nya modell så klart. Eller Volvos senaste kanske?

 

Men det är ju inte bara ett bruttolöneavdrag och kostnad för förmånsvärde. Räknar du med tjänstepensionen så är det mycket mera. Tjänstepension beräknas nämligen på lönen efter bruttolöneavdrag. Din tjänstepensionsinbetalning på dessa högre lönedelar är 30 procent av lönen. Det innebär att du går miste om 1 200 kr varje månad genom ett bruttolöneavdrag på 4 000 kr.

 

Detta blir under tolv år uteblivna inbetalningar på 172 000 kronor. Om vi räknar med en avkastning på 5 procent tills du blir 65 år är det närmare 350 000 kronor som du går miste om. Om du fortsätter att ha kvar tjänstebilen på samma villkor i ytterligare tio år, tills du fyller sextiofem, så går du istället miste om cirka 520 000 kronor i pensionskapital. Det ger en minskad tjänstepension på cirka 2 000 kronor per månad livet ut. Att ha tjänstebil i 22 år kommer alltså att kosta dig hela 1 368 000 kronor - förutom förmånsbeskattningen.

 

Privatleasing då? Är det ett bra alternativ? Nä. Nya bilar är oavsett hur du väljer ett dyrt kapitel. Och leasing omfattas inte heller av konsumentköplagen. Leasingföretagen kan också höja avgiften om exempelvis räntan stiger. Om det blir fel på bilen och den inte kan användas under en tid blir det inte billigare för dig. Du får inte dra av någon summa utan måste ändå betala full månadsavgift till den du leasar bilen av. När det inträffar fel på bilen kan du hamna i en mycket komplicerad situation. Det kan vara oklart var du ska rikta dina anspråk till. Är det mot leasingföretaget eller är det mot billeverantören? Du kan komma att behöva experthjälp.

 

Ifall du ångrar dig och vill avbeställa leasingen - innan du får bilen - kan det kosta mycket pengar. Dessutom måste leasingbolaget gå med på en avbeställning för att det ens ska vara möjligt. Du tvingas betala för leasingbolagets kostnader till leverantören och en avbeställningsavgift på två procent av nybilspriset eller lägst 3 000 kronor. Och det är dyrare än om du måste avbryta ett vanligt bilköp. Du har generellt inte rätt att säga upp avtalet i förtid och är alltså fast i avtalet under hela den överenskomna löptiden - vanligen tre år. Om leasingavtalet går med på en uppsägning riskerar det att bli mycket dyrt. Ofta handlar det om 35 procent av återstående leasingavgifter.

 

Övermil kostar skjortan - du kan inte ändra antal mil under avtalstiden. Ifall du får ändrade körvanor, exempelvis måste pendla längre till och från arbete, kan du tvingas betala för att du kört "övermil" - alternativt att du står med en bil som du betalar avgift för, men inte kan köra eftersom du redan använt upp milen. När bilen lämnas tillbaka efter leasingperiodens slut ska den vara i normalt skick, men vad som bedöms som normalt skick eller onormalt slitage kan vara oklart. Som konsument är du utlämnad till leasingbolagens bedömning.

 

Detta roar mig inte alls så jag väljer en begagnad, minst 2 år gammal bil och absolut max etthundratusen riksdaler. Och den köpes kontant med sparmedel. Bilar är dyrt nog ändå. Och tro mig, det svider likväl i skinnet att behöva plocka penningar ur besparingarna - en känsla som sällan uppstår vid köp på kredit eller över tid. Och det är i sig en god övning.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
2 maj

Bit ej den hand som föder dig

 

Det visade sig att herrarna Grimlund och Hedberg från Lyxfällan nu också poddar på radiovis. Formatet tilltalar mig eftersom jag har möjlighet att lyssna, lära eller förfasas när jag promenerar, gymmar eller åker i bilen. Jag tycker nog att de båda gör en hyfsad podd även om de inte är riktigt radiotränade.

 

I det senaste avsnittet talade de om en lyssnare som skrivit in om sin ångest kring pengar - och då handlade det inte om att allt slösades bort vind för våg utan istället en dålig känsla kring att göra av med pengar och där det näst intill blivit ett sjukdomstillstånd. Hon mådde dåligt av att göra av med pengar överhuvudtaget då hennes känsla var att varje krona ut bidrog till en ökad otrygghet. I kvinnans fall hade det gått så långt att hon inte längre gick ut med sina vänner då det kostade pengar, inte gick på fest för att undvika att köpa en present och att spola ut dyrt toalettpapper kändes jobbigt.

 

Bevisligen så har alla något slags förhållande till pengar. En del älskar att prata om det medan andra aldrig gör det. Vissa slösar och andra sparar. Någon har en budget och en annan alla slantar i madrassen. Men likväl så lever vi alla ett liv i ett slags symbios med kosingen.

 

För det stora flertalet så trillar det in slantar månatligen på ett bankkonto, pengar som vi slitit många timmar för att tjäna in. Själv försöker jag att se min lön som något levande så länge den finns i mitt ägo. En sparad krona är långt mer än en tjänad krona då den kan investeras, fortleva och skapa nya pengar. Kapade utgifter låter pengar stanna i din omsorg medan varje krona du konsumerar innebär en omedelbar penningdöd - en köpt krona är en död krona. Uppskjuten konsumtion, oavsett hur ansträngande den är, gör dig rikare - tveklöst. Att brutalt slakta hela din lön varje månad är minst sagt en egg riktad mot dig själv.

 

Och när vi lånar pengar mot ränta tar vi mördandet ytterligare ett steg. Då börjar vi att förbereda rep, fallbila och giftspruta till de pengar som inte ens har kommit till världen i våra privatekonomier. Kan det vara mer utstuderat och grymt än så?

 

Och det mest galna är att de slantar vi skickar i ond, bråd död egentligen är våra bästa vänner. De är de som ger oss trygghet, en framtid och tillförsikt kring en bättre dag. De skapar oss egentid, frihet och inre frid. Så tänk på det nästa gång du pimplar en cola zero eller köper en finkaffe på stan - nu slog du ihjäl en hel dröse polare!

 

Skämt åsido, liknelser är alltid en fröjd eller kanske morbida, så som denna. Därmed inte sagt att det är en saga som jag berättade.

 

Ha en skön afton denna vårdag i maj månad!

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 

Sidor

Blog Archive

Blog Archive
2017 (59)

Taggar