PerPenning
Likes
240
Antal inlägg
437
Följare
51
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
3 dagar

Shoppinggenen

 

 

Jag trodde aldrig att det skulle bli verklighet men det blev - jag har besökt Gekås i Ullared. Ett shoppingmecka som figurerar med flera egna TV-serier i kanal 5. Ett varuhus där det ibland krävs att man köar för att komma in. En butik med åttatusen numrerade kundvagnar. En affär där kunden enligt statistik plockar på sig varor för femton kronor per minut. En galen plats.

 

Jag är en ganska usel kund om Gekås får avgöra. Kundvagnen på bilden är min efter två timmars shoppande. Tror att jag landade på drygt åttahundra kronor till sist. Det finns få aktiviteter som dränerar min energi som att gå i butiker eller gallerior och Gekås trettiofemtusen kvadratmeter med tusentals besökare var inget undantag.

 

Sportbaren, där inga sportare häckar vill jag lova, tog jag mig sedermera en fatöl Staropramen och pustade ut. Jag vet inte hur många varor jag plockade upp för att de var billiga men som jag lade tillbaka då jag värderade det omedelbara behovet - jag har blivit duktigare, minsann. Och när jag satt där och vilade så insåg jag att jag inte hade sörjt en sekund om någon av misstag tagit min kundvagn och rullat iväg. Det fanns inget som jag inte kunde mista i den. Jo, möjligen femkronan.

 

Gekås speglar på många sätt svenskarnas privatekonomiska verklighet. Före och efter barnbidrag, före och efter lön och dessutom skatteåterbäring påverkar besöksantalet. Julruschen, regniga dagar och sommarmånaderna är också högsäsong. Julklappar, väderlek och semester är shoppingorsaker.

 

Gekås jobbar hårt på att shopping ska vara lustfyllt - därför producerar man en mängd kringaktiviteter och arrangemang så som restauranger, utställningar, camping, hundpassning och vad vet knappt gudarna. Det säljs mycket skräp, enligt mig, och hur hållbart det är med billig nyförsäljning och tydligt agera på volym - 178 000 jultomtar och 61 000 ljusslingor till jul så som exempel - behöver ingen ens fundera på. Vi får väl se hur det ter sig på sikt men det verkar som om svensken gladeligen shoppar vidare utan någon tanke på miljön. Både Gekås och vi kunder kör på med skygglappar monterade.

 

Så som en lagom otäck rysare är det möjligt att se hur köerna ter sig på Gekås via ett par webkameror på den här platsen. Happy shopping!

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

4 dagar

Försörja

 

Återigen trillar tidningen Karriär in från mitt fackförbund med upplyftande rubriker så som så mår vi på jobbetvänta inte in semesterlugnet och stress måste vara en prioriterad fråga. Jag får lite magont bara av att se blaskan. Vänder raskt blad och möts av om känslan att inte orka. Lackar ur och bläddrar snabbt vidare. Arbete är väl inte bara stress och problem?

 

Uppslaget på sidan tjugosex är nog det enda i tidsskriften som är av intresse. Det innehåller något som kallas så uppsluppet som negativ trend för välbefinnandet men innehåller lite trevlig statistik. Som att en av tio är nära utmattning, att ungefär hälften är nöjda med lönen och att en av fem arbetar mer än 45 timmar per vecka. Det är något ruttet i Danmark och i arbetslivet när vissa jobbar för mycket och andra inte alls. Jag finns också med i statistiken, jag är en av etthundra som anser att arbetets betydelse för livet mening är noll och intet. Känns ganska bra på något sätt att inte tillhöra majoriteten.

 

Arbete och karriär - vad är väl det om inget annat än att försörja sig? Fokus är tappat enligt min mening. Det pratas om möjligheter, karriärvägar, självförverkligande, kompetensutveckling, högt i tak och ökat inflytande - och det är väl prima. Men någonstans på vägen tappar man bort hela grundorsaken till att jobba - att försörja sig och kanske sin familj. Jag hör väldans ofta att ungdomar av idag anser att jobba, det är inte deras grej. Kopplingen mellan att ha mat på bordet, skor på fötterna och kläder på kroppen och att arbeta finns inte där. Hur kan det komma sig?

 

Jag behöver inte speja så långt då två ungdomar av idag bor under mitt och frugans tak. Den äldsta är nu färdigbakad gymnasist och vårt försörjningsansvar är till en ända. Inom kort ska den unga vuxna börja sitt första jobb som är på deltid. Än så länge har vi inte fått svar på varken hur mycket jobbtid tjänsten innebär eller vad lönen är. Jag känner en viss oro för detta och än har vi ingen strategi för hur det ska hanteras. Men i korthet så bor hon - tills vidare - utan att betala hem men med rejält utökade krav på delaktighet i städning, matlagning och andra hushållssysslor. Vi vill låta henne kunna spara ihop till att eventuellt kunna resa eller liknande. Däremot är vårt krav att hon antingen jobbar, studerar eller gör något annat av vikt - att ligga hemma i soffan och titta på TV är en död zon.

 

Jag har min egen syn på föräldraskapet. Har man barn så har man alltid en familj oavsett livssituation. Även vuxna barn är ens barn. De är alltid ens prioritet och ansvar - däremot betyder det inte att man ansvarar för deras ekonomi. Nej, ansvaret ligger i att lära dem saker via de metoder som krävs. Även om ens barn inte uppskattar, respekterar eller ens älskar dig så spelar det ingen roll - då biter man ihop och gör likväl det som är ens ansvar: att vara en förälder. Och att vara en förälder är att göra det som är bäst för ens barn - det kan faktiskt vara att byta lås och kicka ut dem ur huset.

 

Just kopplingen mellan att tjäna pengar och levnadskostnader måste vi lyfta upp i medvetandegrad. Maten på bordet, varmvattnet i kranen och Netflix på TV:n betalar hennes föräldrar för - genom att arbeta. Allt vi kan göra är beroende av vårt lönearbete och det måste vi lära våra barn också. Vi är inte en ekonomisk plattform att ta avstamp ifrån för att förverkliga sig. Även om man är ung när man är arton år så är man myndig med alla de rättigheter och skyldigheter som det kräver.

 

Det är tragik på hög nivå när man hör om unga som uteblir ifrån sitt första jobb redan dag tre, sjukskriver sig för munsår eller på grund av ångest att föräldrarna fått en vattenläcka på torpet. Jobbigt är det att se de som inte förstår att man har ett ansvar och en räcka skyldigheter och att samhället inte är ett smörgåsbord av rättigheter och kravuppfyllnad. Det är svårt att veta hur man tänker eller om man tänker alls. Det är kanske först när magen knorrar och man behöver en dusch - och det inte finns tillgängligt - som man inser vidden av sina icke-val.

 

Jag har sagt det tidigare och jag menar det - ett jobb är inte något jag behöver för att ha en meningsfull tillvaro. Däremot behöver jag det, så som de allra flesta, för att försörja mig. Det kommer mina barn också behöva göra även om det ännu inte är helt tydligt och klart för dem.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
16 juni

Det blir roligt sen

 

Långhelg utan vila och nu är det fredag. Tagit semester tre dagar för att genomföra studentfirande av vår äldsta. Arbetsamt men ack så roligt har det varit. Nu är kalaset dock över och vi sorterar in porslinet och besticken. Slitna är vi, herr och fru Penning, och en slant har härligheten kostat - men är det något som ska få kosta så är det väl sådant som är skoj och skapar ljuva minnen?

 

Presenterna flödade över telningen med allt från salladsbestick och vackra skålar till presentkort och smycken. Hennes föräldrar stack dock ut en aning så som de enda som skänkte barnet det som med tiden skapar något faktiskt värde. Salladsbestick går ur tiden, skålar i kras, presentkort shoppas bort och smycken tappar modernitet. Vår gåva, däremot, står emot tidens tand, är evigt populär och avundsvärd, skänker tid för lycka och lugn för framtid - vi skänkte helt enkelt aktier till flickans depå.

 

Att påstå att pengar är anonymt och trist, det håller jag faktiskt med om. Pengar är blott medel för något annat i sin förlängning. Aktier, däremot, har en personlighet. Att äga en del i ett företag som gör något som man själv tycker om eller på annat sätt attraheras av är något fint och bra. Aktier är ju ett delägarskap i en verksamhet och kan aldrig bli tråkigt, enligt mig.

 

Gåvan var aktier i två företag som kära barnet tycker mycket om - Netflix och Walt Disney. Båda företagen är framgångsrika inom sina områden så som film, TV-serier och strömningstjänster. Och med tanke på att hon konsumerar en inte helt blygsam del av sin tid på produkter från dessa båda företag så är det i sig ett delägarskap i hennes liv och leverne.

 

Att få aktier i studentgåva är uppskattat. Däremot är det kanske inte lika skoj att få det när man fyller 10 år, går ut nian, konfirmerar sig eller i julklapp. Men det ska man inte bry sig om utan man ska helt lakoniskt berätta, så som Sunes pappa gör i filmerna, att det blir roligt sen. Det är trots allt helt annorlunda jämfört med förr då jag som barn kanske fick enkronor upptejpade på ett kort eller en hel femhundralapp av mormor till jul - det fanns ingen sparkultur, inga tankar om ekonomisk frihet eller att bygga något bättre för framtiden. Jag gick bara till affären och handlade upp alltsammans.

 

Både far och mor Penning jobbar på att lära ut till våra små att det är enkelt att bli välbeställd så länge som man låter tiden vara ens vän. Det går inte att plantera ett träd för tjugo år sedan men det går att göra det nu. Och ju snarare nu är desto bättre. Och inte minst är det så att en modern kvinna av idag ska vara ekonomiskt oberoende och sin egen lyckas smed. Och där är en sund privatekonomi i botten nog så väsentlig.

 

En trevlig helg önskas er alla!

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

8 juni

Skillnad

 

Jag har inga bevis för motsatsen men jag är villig att chansa - jag tror att vi fick ett liv, vi som lever. Och vi som är vid liv, vi vet heller inte för hur länge det varar. Samtidigt så mäter vi gärna våra liv utifrån en fantasifull måttstock som löper fram till kanske åttio eller nittio år. Att ett liv mäts är väl sin sak men att verkligen tro att den mäter helt rätt är en annan. Men människan organiserar och mäter på trots det oförnuftiga i det och glömmer för mycket av det enda som är verkligt - stunden i nuet.

 

Att mäta företeelser kring sitt liv är en tvivelaktig sysselsättning. Men det finns däremot mått och steg som är av värde, så som att förenkla sitt liv och ta bort så mycket det går av det som komplicerar. En hjälp till detta är att känna tacksamhet. Alla vinner på att känna tacksamhet över det vi har - det får behovet av att skaffa mer att blekna bort. Tacksamhet är liksom alltid tillräckligt. Och tacksamhet leder till förnöjsamhet vilket är en del i det lyckliga livet. Förnöjsamhet är inte alls kopplat till nya behov utan till känslan att ha tillräckligt och att känna frihet.

 

I ett enklare liv finns generösitet. Att ge bort din tid, dina pengar, dina talanger, din gästfrihet och vänlighet eller vad det nu må vara. Generösitet får oss att må bättre och det har en stor utväxling för ditt liv men också andras. Generösitet fungerar ihop med sparsamhet men inte med snålhet - däri finns en väsenskillnad.

 

Att vara upptagen har inget med ett enkelt liv att göra. Att ständigt vara upptagen är att nära en tidstjuv vid sin barm. Att vara där, att vara tillgänglig - det finns lyckans land. Lär dig att säga nej och mät ditt liv utifrån de saker som du faktiskt säger ja till - och det ska vara värt det.

 

Ralph Waldo Emerson citeras ibland för följande text:

 

Meningen med livet är inte att bli lycklig. Nej, det är att göra nytta, vara hederlig och medkännande - att det liv du levt har gjort skillnad.

 

Citatet rymmer mycket eftertanke. Att göra skillnad? Ja, jag tror också det. Att lyckan vi strävar efter finns i att göra skillnad för varandra. Egot finns här men det är dött - däri finns i förlängningen bara bittherhet och frågan om detta var allt.

 

Det är lätt att se självupptagenheten i vår samtid. Men det är bara att strunta i det och gå en annan väg - den att leva ett liv som gör skillnad.

 

Det sägs att Mahatma Gandhi en gång sa att vi ska vara förändringen i världen som vi vill se - be the change you want to see in the world. Detta är en förenkling av vad han verkligen sa, något som är synnerligen läsvärt:

 

We but mirror the world. All the tendencies present in the outer world are to be found in the world of our body. If we could change ourselves, the tendencies in the world would also change. As a man changes his own nature, so does the attitude of the world change towards him. This is the divine mystery supreme. A wonderful thing it is and the source of our happiness. We need not wait to see what others do.

 

Precis så. Vänta inte på de andra. Börja nu på egen hand. Det är värt det.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

6 juni

Återhämtning

 

Glad nationaldag på er alla! Här i Skåneland är det min sorts sommar - lagom varmt, en glad bris och lite skyar framför solen. Att vara för varm är inte min melodi så jag trivs som fisken i vattnet. Och det är en helgdag och en tisdag, inte minst. Att vara ledig är finfina grejor! Så låt oss tala om jobb.

 

Både jag och fru Penning har ganska ansvarsfulla jobb, vill jag påstå. Att göra en arbetsdag kräver för mig att jag är väl utsövd, gärna tränat både gym och spår samt att jag mår fint i övrigt. Jag kan inte slå med den lätta hammaren utan det är den tunga släggan som gäller - varje dag. 

 

Förr i tiden, då min far var barn, var mycket av det vi kallar arbete förenat med kroppsligt sådant. Det innebar att det var viktigt att vara utvilad, äta stadigt både till frukost och lunch och att sova gott. Återhämtningen fanns i vardagen och på söndagen som var den enda lediga dagen - även om man satt i kyrkbänken och halvsov. Vi har tappat detta - återhämtningen.

 

Att vara utarbetad eller utbränd är en modernitet. Sällan sliter vi med kroppen idag, däremot så arbetar vi utan att ta hand om oss just kroppsligen. För mig är kropp och själ detsamma och att jobba långa dagar med hög stress utan att ge sig själv återhämtning på flera plan är att gå mot sjukdom och en för tidig död. Men många kör hårt i detta lopp och spränger sig likt en galopphäst.

 

Jag känner tyvärr många, både vänner och släktingar, som i olika grad drabbats av utmattningssyndrom - och som i olika omfattning tillfrisknat. Jag känner dock ingen som är densamma som tidigare. Att drabbas av detta innebär uppenbarligen att något gått sönder för gott. Till och med en bruten arm läker - men inte utmattning.

 

Så som överarbetad har man dessutom ett sorgesamt leverne - minnesstörningar eller koncentrationssvårigheter, tydligt nedsatt förmåga att hantera krav eller att göra saker under tidspress, känslomässig labilitet eller irritabilitet, sömnsvårigheter, kroppslig svaghet eller uttröttbarhet, symptom såsom värk, hjärtklappning, bröstsmärtor, magproblem, yrsel eller ljudkänslighet. Ett mänskligt vrak utan någon glädje - och detta gör man för att jobbet så kräva. Sjukt.

 

Jag och frugan är väldigt överens om att aldrig hamna där. Inget jobb är så viktigt att det får drabba hälsan. Ingen kommer heller att tacka oss för att vi inte satte stopp i tid. Att ta hand om sig kräver tid - tid till återhämtning, nöjen, familj, rekreation och inte minst sömn. Att jobba är inte att leva utan vi jobbar för att leva.

 

Så ta hand om er - för ett långt liv i lycka! Glad svensk sommardag!

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
6 juni

Amorteringsplan

 

Det talas om skärpta amorteringskrav. Förslaget från Finansinspektionen innebär att alla nya bolånetagare som lånar mer än 4,5 gånger av sin bruttoinkomst, det vill säga inkomst före skatt, ska amortera 1 procentenhet mer av bolånet per år än vad de hade behövt göra idag. Detta förslag läggs alltså på utöver det redan befintliga amorteringskravet.

 

Det befintliga kravet innebär att om belåningsgraden (lånebelopp i förhållande till bostadens värde) är över 70 % ska bolånet amorteras med minst 2 % av det ursprungliga lånebeloppet varje år. Om belåningsgraden är under 70 % ska lånet amorteras ned med minst 1 % per år tills belåningsgraden är 50 %. Därmed blir det möjligen nu istället 3 respektive 2 %.

 

Jag och fru Penning rycker på axlarna åt allt detta. Vi har vår egen amorteringsplan. Den innebär att vi amorterar ett rakt belopp månatligen, vilket just nu motsvarar 2,65 % av bolånen, tills vi når hälften av det belopp vi betalade för villan. Vi struntar i värdeändringar och marknadsvärde helt och hållet.

 

När vi når detta belopp om ganska exakt 10 år är det slutamorterat och vi växlar över till att spara dessa pengar istället. I Sverige behöver man i framtiden både modesta lån och en slant på banken. När vi väl säljer vår bostad så lär vi åtminstone inte gå minus heller.

 

Har du en amorteringsplan?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
4 juni

Kranka blekheten

 

Det finns säkert någon synnerligen mänsklig psykologisk förklaring. Ibland säger man eftertankens kranka blekhet - när man menar att hastiga, ogenomtänkta beslut leder till oro och ångest. Vad tusan har jag gjort, helt enkelt. Uttrycket kommer förresten ifrån Hamlet och dess lite längre variant, för oss som vill verka lite extra viktiga och pseudointellektuella, lyder: Så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över.

 

Jag och frugan tog igår en tur till en bilhandlare för att där kika på en bilmodell som jag grundligt gjort research på och varande av god byggkvalitet - faktiskt utnämnd till årets bil mer än en gång. Målsättningen var egentligen den att frun skulle prova den så att hon kunde ge sitt godkännande att bilen var i sin ordning. Men väl i butiken och efter provkörningen kom den där underliga känslan krypande - vi skulle kanske slå till, nu med en gång? Shoppinggenen aktiverades.

 

Bilen vi provade var inte i den prisnivå vi hade tänkt oss utan betydligt högre: 109 tusenlappar. Lik förbaskat så står vi där i butiken och jämför denna vagn med en nyare, likadan som kostade ytterligare 20 tusen mer! Äh, det är ju en liten kostnad för en 2 år nyare bil och hälften så många mil på mätaren?

 

Den var som ny, den där dyrare droskan. 129 000 kronor kändes som ett fynd. Att den var så fin, påpekade säljaren, var att den gått som privatleasing vilket i sig gör att dessa bilar ofta är i bättre skick än företagsleasing. Det beror på att varje repa eller bula i bilen kostar när kontraktet är över. Vad betalade de då, undrade jag. Ja, sa säljaren, för denna bilen var månadskostnaden 2 495 kronor. Oj, nästan nittiotusen kronor på 3 år? Då känns ju 129 tusen som hittat!

 

Fru Penning räddade situationen med att barskt påminna mig om dels syftet med besöket och vår ursprungliga prisnivå. Jag kände mig just då besviken men idag så oerhört tacksam. All min rationalitet var som bortblåst igår - betänk vad lite eftertanke kan betyda.

 

Just nu tittar vi på bilar upp till nittiotusen kronor - en nivå som vi tänkte från början. Nittontusen kronor mindre eller trettionio beroende på vilken bil vi kommit hem med igår. Och då hade vi stått där - med eftertankens kranka blekhet.

 

Jag har kollegor på jobbet som kör fantastiska bilar - det skulle jag också vilja. Det är förmånsbilar de valt att ta ut mot löneavdrag. Det är inte ovanligt med 4 eller 5 tusenlappar i kostnad per månad. Kul i stunden att köra, surt att lönen minskar och riktigt illa att tjänstepensionen påverkas negativt. Det är inte värt det, inte i något hänseende.

 

Så vad är sensmoralen? Jo, att aldrig ta beslut i stunden som allvarligt påverkar din privatekonomi. Tänk efter, sov på saken och räkna efter. Lite inte på din hjärna och vad dopamin kan göra med den.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

1 juni

Tids nog

 

Att nå ekonomiskt oberoende - vad är det? Egentligen? Är det detsamma för dig som för mig? 

 

Själv har jag, desto äldre jag blivit, insett att glädjen i vardagen, i de små tingen och skeendena överskuggar det mesta. Förmågan att vara mer i nuet och mindre i tankar bidrar till detta. Jag har nästan inget intresse längre för prylar utan mest för upplevelsen. Så för mig är nog ekonomiskt oberoende att ha tillräckligt ekonomiskt för att tillgodose mina dagliga behov utan att behöva lönearbeta.

 

Idag drog Guldhönan in sjuhundratjugosju kronor utan att jag gjorde ett jota åt det. Det är mer än hälften av vad jag sliter och släpar för under en träldag. Att bygga en passiv inkomst är som att anlägga en trädgård - slitet är underordnat tiden. Visst ska det grävas och vattnas i början men för att den ska prunka behövs sol och tid också.

 

Det sägs att de flesta människor överskattar vad de kan åstadkomma på ett år. Samtidigt så underskattar de vad de kan åstadkomma på ett decennium eller två. Tiden är en viktig faktor.

 

För att kunna bli ekonomiskt oberoende så måste man lösa en enda fråga - att varje månad alltid göra av med mindre pengar än vad man drar in. Det här behöver man göra i goda tider och i sämre. Minst lika viktigt som att spara och skapa avkastning är att inte förlora pengar i för stor grad. Det finns inga fler hemligheter. Men glöm inte tiden, som sagt. Och börja idag.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

29 maj

Olja är passé

 

Jag är av den åsikten att bilar borde förbjudas. I synnerhet personbilar. Det är mycket enkelt - bilen gör föraren blåst. Det är inte bra. Bilar borde ses som en sinnesinskränkande drog.

 

Jag ser det varje dag i min lilla pluttbil. Uppenbarligen är jag en av de få immuna mot sjukdomen. För jag blir omkörd på de mest galna ställen. Jag har alltid en bil som ligger en eller två meter bakom mig fastän det inte går att köra om. Jag ser filkryssarna, SUV-dårarna och BMW-puckona. Jag ser mobilsnackarna som vinglar fram, imbecillmorsan som gullar med barnet i baksätet och pendlarpacket som sov över sig.

 

E6:an i Skåne en vardag är en tragedi. Olyckor varje dag i ändera riktningen. Min erfarenhet säger att om man håller hastighetenavståndet och är tydlig med filbyten så sker inga olyckor. Men det verkar som hyggligt folk förvandlas till lallande idioter väl bakom ratten. Så, förbjud skiten och skaffa fler bussar. Hade det bara funnits ett överflöd av bussar så hade jag ställt bilen för gott. Tänk så mycket man hade hunnit med i lugn och ro på bussen. Fast ännu bättre är de kommande självkörande bilarna!

 

Vi är i taget att införskaffa en bättre, begagnad droska. Max sjuttiofemtusen kronor. Även det är för mycket. Speciellt då det handlar om en bil driven av fossila bränslen, något som är på väg mot ett slut. I ärlighetens namn fattar jag inte att folk fortsatt köper nya bilar med gammal teknik, det är då att spola ned pengarna i avloppet - begagnatmarknaden kommer att vara död 2020-2025 för sådana vagnar.

 

I dagsläget rullar det över en miljon elbilar runt om i världen, 70 procent fler än vid utgången av 2014. En nyligen presenterad analys visar att år 2040 kommer en fjärdedel av alla bilar i världen att vara elektriska. Då syftas det på det totala bilbeståndet, inte bara nya bilar som säljs.

 

55 procent av världens olja används i transportsektorn. Biltillverkarna satsar miljarder på nya elbilar och just nu pågår det största teknikskiftet i bilens mer än 100 år gamla historia. Det är dystra besked för oljebolagen. Minskad efterfrågan på olja lär leda till sociala och politiska konsekvenser för oljeexporterande länder. Venezuela, Saudiarabien och Ryssland pekas ut som extra sårbara när efterfrågan på olja minskar. Men även globala oljejättar som BP, Shell och Exxon-Mobil ligger risigt till.  

 

Idag ligger världens oljekonsumtion på c:a 97 miljoner fat per dag. Denna förväntas nå sin topp 2020 med 100 miljoner fat om dagen men snabbt minska till 70 miljoner fat per dag 2030. Bilindustrin och oljebolagen måste hänga med för att inte bli ett nytt Addo eller Kodak - framgångsrika företag som gick i konkurs då de inte hann med i omställningen.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
28 maj

Mitt sommarlov

 

Jag läste i tidningen, något som jag fortfarande tar mig för ibland, att semestertider är kredittider - många väljer att åka på semester med kredit. En undersökning visar att ungefär 15 procent av semestrande svenskar betalar sin resa på kredit. Vad finns det att säga om det?

 

All kredit är inte fel, är det första. Att betala med kreditkort är vanligt, innehåller ofta upptill 45 räntefria dagar och något som inte är illa alls - diverse reseförsäkringar. I denna zon befinner sig familjen Penning då vi beredvilligt betalar semesterkostnader med kreditkort för att nyttja de fördelar det ger. Dock betalar vi alltid av hela föregående månads skuld. Detta är ett simpelt, taktiskt val som dock inte alla klarar av att hantera eftersom det kräver viss planering.

 

Frågan är då egentligen hur många av de 15 procenten som sätter sig i skuld för att kunna resa? Några är det garanterat. Jag känner två familjer. Och jag tror att jag vet huvudorsaken: skuldkänslor.

 

Jag minns när jag var barn på 1970-talet och sommarlovet stundade. På många sätt var det en härlig tid med eoner av lediga dagar i solen. Men min familj var inte överdrivet välbeställd. Min far hade ett eget företag som han drev med långa, hårda arbetsdagar och låg utväxling i inkomst. Ja, det var inte lätt att driva företag då heller och det var en socialdemokratisk era, för er som minns. 

 

Han hade anställda som misskötte sig och som var hart omöjliga att säga upp. En gång minns jag att far min ändå sade upp en latmask på grund av arbetsbrist. Någon sådan brist fanns dock inte utan pappa arbetade under sex månader dubbla pass, vardag som helg, för att slippa återanställa honom på grund av den abskyra förtursregeln. Jag tror att det var grogrunden för hans kollaps som kom senare.

 

Men jag gillade sommarlovet. Jag var ett tacksamt barn som roade mig själv med enkla medel. Den veckan eller möjligen de två som min far tog semester under sommaren åkte vi vanligtvis med vår Saab V4 till någon ort i södra Sverige, bodde på vandrarhem och tittade på glastillverkning eller besökte en djurpark. Det var härligt - sällan var familjen samlad mer än vid dessa få dagar.

 

 

Jag minns när skolan började. Vanligt var att vi skulle skriva en berättelse som skulle heta Mitt sommarlov där vi skulle berätta om allt som hänt oss under ledigheten. Det var jobbigt, jag hade inte så mycket att skriva om i jämförelse med många klasskamrater som rest till Mallorca eller kanske varit och campat. Jag hade ju mest gungat eller lekt med mina plastgubbar i sandlådan. Jag kände viss avundsjuka. Jag kände att vi inte hade råd.

 

Detta upprepade sig på andra lov. Vissa åkte till Alperna på sportlovet medan jag var på biblioteket och läste böcker, andra åkte till sin mormor i Norrland men jag åkte till farmor fyra gator bort. Än fler åkte och bodde på hotell och ibland med flygplan. Vi åkte bil till Kalmar och bodde hos en sur gubbe som hyrde ut rum i sin villa.

 

Med detta sagt vill jag påpeka att jag hade en lycklig uppväxt. Det fanns sociala skillnader i en skolklass liksom idag. Men vi förstod att det var olika för olika människor. Vi var glada ändå och vi var glada över att det vi gjorde tillsammans i vår familj stärkte den. Jag blev inte en sämre människa för att jag växte upp i en familj med begränsade medel. Det var fina år.

 

Idag tror jag att problemet ligger hos föräldrarna. Man vill inte att ens barn ska behöva känna skillnader, inte kunna få allt som alla andra får och därmed riskera att hamna utanför. Alla ska ha en dyr mobil och fina gympaskor - och alla ska få åka på semester till Thailand eller Kanarieöarna. Kosta vad det kosta vill och det gör det också.

 

Att inte ha råd löser man idag enkelt med krediter, något som inte fanns i min barndom. Då hade man pengar eller så hade man det inte - låna gjorde man till sin bostad och då inte helt enkelt det heller. Idag finns en uppsjö av möjligheter att låna. Sök på Låna till semester på Google så är det löst. Skuldkänslor och curling av sina barn sätter rationellt tänkande i karantän och man skjuter tråkigheter som återbetalning och ränta åt sidan.

 

Det är enligt mossiga mig ett av dagens större problem - att barn av idag inte lär sig något annat än att allt är gratis, löser sig problemfritt och att mor och far och samhället alltid finns där som en bankomat. Men om vi bortser ifrån min sura attityd till barnuppfostran så återstår ändå det tokiga i att låna till ledighet - att den i efterhand blir dyr och ångestfylld. Och med handen på hjärtat - hur känns det egentligen att åka på semester på kredit? Går det att njuta och koppla av?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Sidor

Blog Archive

Blog Archive
2017 (71)

Taggar