PerPenning
Likes
175
Antal inlägg
133
Följare
37
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
9 januari

Förkärlek till avkastning

Jag tycker inte om podden Fill or Kill något mera. Handelsson, Ensamma vargen och Phukethandlaren är inget snälla numera. I det senaste avsnittet av podden så dissar de stygga gossarna både fastighetsbranschen och preferensaktier. Och jag som investerat just i dessa! Får man göra så? Är det klädsamt och salongsfähigt? Inser de inte att jag och många med mig kan bli ledsna, inte vilja leka mer i sandlådan och gå hem?

 

Ja, inte vet jag. De får kanske rätt? Att Ivar Krueger, vår egen svenska tändstickskung, sålde just preferensaktier till den amerikanska allmänheten är kanske okänt? Lite historik finns här och en utmärkt bok som jag kan rekommendera går att läsa. Oavsett, för en arbetande småsparare som jag som har ett stadigt kneg och ingen börsskärmstid på vardagarna är det alltid en svår ekvation. Lite avkastning på slantarna önskas och hur får man det numera om inte med preffar?

 

Jag funderar emellanåt hur många nya daytraders de senaste årens börsuppgång har kläckt fram. Unga och historielösa med en önskan om snabba pengar. Och hur många av dessa lyssnar på börspoddar, tro? Jag minns, så som den gamla farbror jag är, att det en gång före en jättebubbelkrasch kryllade av män, för kvinnor är generellt klokare, som sa upp sig från sina arbeten, tog sin besparingar och köpte en dator och började daytrada med resten. Hur många är de nu därute i slott och koja?

 

Var och en får självfallet ha sin egen åsikt kring en framtid vi inte känner till. Jag själv är en försiktigare general numera och mycket beror på utsikten. Att backa lite och se på hur de övergripande linjerna ter sig i kullar och dalar på kursindex är lite mera makro för mig. Huruvida mina preferensaktier blir en bra affär eller inte återstår att se men jag tror och hoppas att så blir fallet. Det är övervintrade pengar som ska ge lite fin avkastning för vidare investeringar. Om inlösen kommer eller ej är en annan fundering men jag ser inte att det är försäljning på ett antal år förestående för penningfamiljen.

 

All respekt till de kunniga affärsmännen i Fill or Kill men en tröttkofta som jag läser hellre börsguiden och Börsdata och lutar mig mot dessa. Och dessutom - får vi en fet bubbla och panikbroms och krasch utan like så tror jag att mången daytrader får söka nytt jobb då sparkapitalet brunnit upp och hoppet om en ljus miljonärsframtid slocknat. Det hände förra gången, det minns jag.

6 januari

Ute i kylan

Utan någon som helst inspiration så har jag arbetat mina ålagda åtta timmar på jobbet. Inget tungt slit eller ansträngande fysiskt men fyrahundraåttio förflyktigade minuter sålda på arbetsmarknaden. En tredjedel av mitt dygn och för det får jag en lön i form av penningar, slantar som syns som några siffror på ett bankkontoutdrag. Diffusa och svåra att ta på och än besvärligare att värdera, hantera och hushålla med.

 

Det är ju ett dagsverke jag utför så som en feodal pålaga men med skillnaden att utväxlingen av det som jag åstadkommer i mitt arbete ska vara mer värt för arbetsgivaren än vad det blir för mig. Sådant är regelskicket och inget märkligt i det. Det finns inga hemligheter och det finns inget svårt att lära eller förstå - arbetar du åt andra så är du en av de som gör andra mer välbärgade än dig själv.

 

Och vad ska vi göra åt det? Alla är inte beskickade eller har intresset för att starta eget och anställa egna små jon till att bygga ett imperium. Jag är det inte, så min utväg är att värdesätta intäkterna lite mer än de som tjänar mer än jag. Och kan jag så vem kan inte?

 

Den så kallade 40-40-40-blåsningen är rolig, tycker jag. Den innebär att du gör någon annan rik genom att arbeta 40 timmar i veckan under 40 år och sedan försöker pensionera dig på 40 % av av det du en gång tjänade. Det går att skratta åt det men det finns en allvarligare underton - hur dum får man vara? Kanske vi måste jobba för att tjäna pengar men samtidigt kan vi kanske tjäna pengar även när vi inte jobbar?

 

Ett dagsverke för mig ger mig ett antal nettokronor. Hur värdesätter jag dessa? Jag är en manisk procenträknare då jag anser att just procenten ger svaren - inte beloppen. Så ett dagsverke för mig kostar mig 8 timmar och ger mig 100 % i löning. Om jag sedan väljer att äta lunch ute så dras raskt nästan 6 % bort. Så här ser sex procent ut.

 

En lunch som så lätt bara försvinner in i det självklara att man inte ens tänker på det är en rejäl bit av ett dagsverke. En latte på morgonen och en på eftermiddagen, en dagstidning, en läsk och en påse godis och vi är uppe i 13 %. Små infantila utgifter urholkar dina möjligheter till att själv bli rik. En tröst här och en liten unna där och du är dömd till att fortsätta att arbeta och sälja din stund på jorden.

 

Varje krona du tjänar är en liten potent arbetare. Och varje krona du slösar bort gör dig en sådan arbetare fattigare. Vi måste konsumera men vi väljer hur mycket och på vad.

4 januari

Snedsneglare

 

Jag har nog haft skygglappar på och försökt att hålla verkligheten ifrån mig. Men ni vet, liksom jag, att den kommer ikapp oavsett vad vi gör och imorse ringde väckarklockan efter en bedrövligt dålig nattsömn. Och arbetsdagen blev precis så trist och infantil som jag hade väntat mig. Det uppdrag som jag nu arbetar med och kommer att så göra under hela det först kvartalet suger, så som min son gärna vattenstämplar låg kvalitet.

 

Frugan frågade lite försynt om hur dagen varit, jag blev defensiv och kort, ville inte gärna förpesta ledig tid med att ytterligare sätta jobbet i fokus. Jag inser att jag måste dra ned huvudet mellan axlarna och rida genom det här projektet men jag hoppas innerligt att det inte ska dra ut på tiden. Jag har faktiskt redan nu, efter blott tre månader på mitt nya jobb, börjat snegla efter något annat. Då är det något som är fel, eller hur?

 

Satt ned ikväll och tog tag i nya You Need A Budget igen. Jag har skickat en del kritiska kommentarer till företaget bakom på avsaknad av funktioner och dylikt. Efter en timmes arbete med budgeten har jag dock insett att denna nya version är bra och kommer att bli riktigt bra. Förenkling är ledordet och jag gillar enkelhet. Nu ska jag bara ta mig lite tid att läsa genom de nya guiderna men det får bli en annan afton. 

 

Börsen rasade samman idag och det innebär att bra bolag blev billigare. Vi får se vart den tar vägen framåt men för egen del är jag allt mer inställd på att bygga vidare på en livskraftig portfölj med goda utdelningar. Men jag behöver inte nödvändigtvis investera efter denna dipp för jag tror att det kan komma mer av den varan. Jag avvaktar en stund.

Taggar (blogg): 
1 januari

Ny budget

I dagarna kom en ny version av budgetverktyget You Need A Budget. Jag kastade mig handlöst in i en uppgradering utan eftertanke, analys eller genomgång. Ut i molnet ska vi, så som alla andra!

 

Jag påbörjade en helt ny budget för det nya året även om jag sett att det är möjligt att importera tidigare versioner från version 4 av verktyget. Men ni som vet vad YNAB har för syfte vet också att historik är av minsta vikt när man budgeterar.

 

Att budgetera handlar om prioriteringar och inget annat. Låt det sjunka in en stund. När du hör ordet budget tänker du kanske på kalkylark, en mängd kontorader som ska fyllas i och balanseras. Sådant är historia med YNAB och det enda det handlar om är - prioriteringar. Att budgetera utan att veta eller ta reda på sina prioriteringar är meningslöst.

 

Men vi vet vad vi gillar, vad vi önskar oss och vilka våra drömmar är. Vi kan ha mål eller rena infall. Men vad av allt detta är dina prioriteringar? Spendera mer tid med familjen? Bli skuldfri? Äta sundare? Ha en fräsch bil eller spela golf hela dagarna?

 

Med YNAB så kan du hitta pengarna till dina prioriteringar. Resten är upp till dig! Vad är viktigast för dig? Vad ger dig mest glädje? Definiera dina prioriteringar, antingen själv eller med din partner och familj. Skriv ner dem. Fundera på dem. Ändra dem några gånger tills de känner helt rätt. Du behöver inte gå in i praktiska detaljer detaljer men det är viktigt att du tar dig tid att bestämma vad som är viktigt för dig. För det kommer att vägleda dig i allt annat du gör.

 

I min nya budget kommer jag inledningsvis att köra med de kategorier som YNAB ger. Kanske jag krymper antalet efter hand för YNAB ställer inga krav på om du har en eller hundratals kategorier. När det gäller att sätta mål så rekommenderar jag denna video.

Taggar (blogg): 
1 januari

Årssummering 2015

Lite småtrött efter nyårsfirandet, en jättestor kycklingpizza och det skånska mörkret sitter jag nu med en summering av det finansiella året i sina lindor. Jag känner tillförsikt inför det nya året och det kommer att bli ett bra år - eftersom det är så beslutat. Så hur blev resultatet för året som gått?

 

Frihetsfonden har inte utvecklats så dramatiskt som jag såg framför mig tolv månader tillbaka. 15 768 kronor större och därmed värd 378 581 kronor. Det finns lite annat sparande som dock ger ett plus totalt på 39 198 kronor. Skuldsidan har krympt med 97 469 kronor under året.

 

Jag tycker inte om lån oavsett om det är rationellt eller ej och ser med förnöjsamhet på krympta bolån och studielån på sextiotusen kronor respektive trettiosjutusen kronor. Mitt eget studielån når noll under 2018, som allra senast.

 

Ackumulerat blir årets balansförbättring 136 667 kronor och sedan 2011 - året då vi bytte bostad - nu över halvmiljonen eller 529 129 kronor. 

 

En trevlig start på 2016 tillönskas dig!

Taggar (blogg): 
31 december 2015

Ingen krönika

Ja, varje seriös skribent ska väl ha en nyårskrönika så därför hoppar jag över en sådan. Ju äldre jag blir desto färre hållpunkter i livet har jag. Allt rullar på ändå och tiden på samma sätt. Jag har inte längre en startpunkt för nyårslöften och dylikt. Avstämningar tycker jag dock fortsatt om. Men en sådan får komma imorgon eller dagen efter.

 

Som ett barn på julafton väntar jag nu på en ny version av budgetverktyget jag använder - You Need A Budget också känt som YNAB - som ska komma alldeles strax. YNAB fungerar alldeles förträffligt redan idag men alla verktyg behöver ju mer moln, analys och smidighet allt efter. Nyfiken på nyheter är jag.

 

Det tycks som om börsen vill avsluta negativt och det blir väl inget lysande år för familjen Penning. Jag har med facit i hand varit för defensiv under året som gått. Livet som löneslav ger dock inte utrymme för daglig handel eller nyhetsgrävande. Det blir ett plusår men någonstans runt 10 procent. Jag hoppas på att jag kan vara en dugligare investerare under 2016.

 

Starbreeze går mot strömmen och fortsätter upp idag. Vi är inte så långt ifrån all time high så jag följer aktien med spänning. Lite läsning från Eminent Invest är också intressant. Till och med en icke-gamer som jag kommer att köpa The Walking Dead. Jag ser gärna en rejäl dipp så att jag kan köpa lite mera. Det finns mycket tro och hopp kring kursen framåt men vad spelar det för roll om du likt mig tänker behålla aktien så länge företagsledningen är densamma som idag?

 

Idag rekommenderar jag en lyssning på senaste avsnittet av Börspodden med en hel del tips och trix.

 

Ett gott nytt år önskar jag dig!

Taggar (blogg): 
30 december 2015

Rikast i landet är?

 

Ingen nyhet och hade det varit en nyhet så skulle den varit tvärtemot. Utlåningen till de svenska hushållen ökar nämligen allt fortare och nu i den snabbaste takten på fem år. Ja, och det är alltså i princip enbart till bostäder dessa lånade slantar går.

 

Hushållen i Svea rike har nu ungefär 3 300 miljarder kronor i lån till finansinstitut. Det är 222 miljarder mer än för ett år sedan eller en ökning med drygt 7 procent. Av dessa nya lån är 90 procent bolån. I så här rask takt har inte hushållen skuldsatt sig sedan 2011.

 

I Sverige finns det grovt räknat ungefär 4 miljoner bostadshushåll och 10 miljoner invånare. Att slå ut bolån på invånare eller bostadshushåll är ointressant så jag är mer nyfiken på hur mycket som lånas av de som lånar? Det är siffror som är svåra att greppa. Jag läste en skojig kommentar i ett forum att om man i Sverige är skuldfri och har en krona i fickan så tillhör man de 8 procent rikaste i landet - detta har jag dock inte räknat på.

 

Intressant att notera är att intresseorganisationen Villaägarna nyligen räknade fram att fyra kronor av tio som läggs av hushållen på bolån är vinst för bankerna. Storbankerna menar att den andelen är överdriven utan att ange vad som är korrekt.

 

Störst lån har man i Danderyd, enligt SBAB. Därefter följer Lidingö och skånska Vellinge. Här är bostäder dyra som guld och vill man bo här så är det bara att vara förmögen - eller att låna. Det gäller verkligen att bostäderna bibehåller sina värderingar.

 

Skuldkvoten blir därmed väldigt intressant då man delar skuld genom disponibel inkomst. Familjen Penning ligger på ganska exakt 300 procent vilket känns galet mycket. Vi amorterar dock friskt redan så kvoten blir långsamt bättre. Skuldkvoten i kommunerna Vaxholm, Lidingö och Värmdö är över 500 procent. Sårbarheten är delikat om man inte kan jobba.

 

Räntorna är ju historiskt låga så vad sker framgent? Minst lika viktig som skuldkvoten är ju räntekvoten, det vill säga hushållens ränteutgifter som andel av disponibel inkomst. Räntekvoten illustrerar hushållens faktiska kostnader för sina skulder. Utrymmet för att amorterar krymper i takt med att räntorna går upp. Vi har väl ett par år till att sola oss i lågränteljuset men sedan drar molnen snart in. En privatekonomi måste stormsäkras den med - eller så dras man med i fallet.

 

Mer än 170 000 hushåll har skuldkvoter över 600 procent. Hur resonerar dessa? Räntekostnader som kan stiga till 25 procent eller ännu högre av inkomsterna? Vill man leva så? Må så vara att det är bostadsbrist på vissa håll men riskerna hade inte varit bra för min mage.

 

Skuldfri med en krona i fickan vore finfint!

Taggar (blogg): 
29 december 2015

Var är pappa, mamma?

 

Jag blev både bestört och illa berörd när jag hämtade in gårdagens post. Det fanns ett litet kuvert till mig personligen, och det visade sig vara ett tackkort för mitt deltagande i sorgen efter en hädangången make och pappa.

 

Jag tycker det känns väldigt tungt eftersom kortet onekligen har kommit fel. Adressen var visserligen rätt men det var en annan Per som skulle ha kortet.

 

Sorgligt eftersom jag nu inte vet vem som verkligen skulle ha det, det finns ingen avsändare och det brukar det heller inte göra på dylika kort. Jag önskar att jag kunde hitta rätt adressat.

 

Män och pappor i min ålder, eller yngre för den delen, dör faktiskt från sina familjer i förtid. Ja, kvinnor och mammor också. Det är tragisk och sorgligt. Så tänk på din hälsa. Det finns människor som behöver dig.

Taggar (blogg): 
29 december 2015

Lyfta sig

När jag var barn så hade vi en hund i familjen. Jag älskade henne. Ja, hon var årsbarn med mig och vi lekte varje dag. På något sätt var hon mig närmre än mina betydligt äldre syskon, trots att hon var en hund.

 

Så kom det en dag då min vän blev sjuk i ett av sina ben. Ett veterinärbesök och en operation löste detta men krävde sedan inomhusvistelse, en krage för att inte bita i såret och medicin. Det var lilla flickan inte van vid.

 

Efter några dagar så viftade tösen inte på svansen mer. Hon kom inte fram ifrån klädskåpet där hon hade sin sovplats. Favoritmaten lockade inte heller. Hunden min hade blivit deprimerad av att förlora allt det som gjorde hennes liv något värt - springa runt i skogen, busa och skälla på grannens katt. Hennes gnista slocknade.

 

Vi talar inte gärna om våra privatekonomiska problem. Vi lappar och lagar vår fasad. Det är en skam att inte få ihop sin privatekonomi och vi visar inte gärna för någon att det inte går ihop. Inte heller visar vi gärna att vi mår dåligt. Nej, om vi är ur balans eller känner oss svaga - då gör vi allt för att se hela ut. Det syns inte utanpå att vi har kaos i vårt inre.

 

Jag är en person som ofta talar om vikten av att nå balans i livet, att finna sitt kall och att skapa sin egen lycka. Ibland undrar jag om jag inte är en kedjerökande hälsoinspiratör. För jag mår dåligt och har gjort så ett tag. Absurt - jag saknar intet men är inte glad. Skäms på mig. Min egen teori är att vinterns mörker påverkar mig.

 

Är jag lätt deprimerad? Ja, så säger ett snabbtest på nätet. Den där osynliga handen som lyfter mig i kragen varje dag i normala fall är just nu darrig och svag. I vardagens grottekvarn hittar jag inte tiden att försöka samla ihop mig. Känslan är ungefär som att ha en slarvig klädsel där skjortan hänger utanför och strumporna har hål - det spretar åt alla håll och det ter sig omöjligt att bringa ordning.

 

Jag skäms inte. Hela vår uppenbarelse, alla våra känslor och egenskaper är resultat av biokemiska processer. Om du tror att du har kontroll så har du uppenbart fel. Medvetandets mekanismer är inte något du har ensamrätt på. Vi föreställer oss gärna att vi har en komplett bild av världen därute i vår hjärna och att vi upplever världen medvetet. Så fungerar det dock inte. Hjärnan fyller i och gissar.

 

Till att börja med har vi en stor blind fläck ungefär femton grader från mitten. Där är vi helt blinda, ändå har vi ingen upplevelse av att det finns ett stort tomrum på sidan. Hjärnan fyller i luckorna med gissningar. Vi klarar oss utan detaljer. Hjärnan bearbetar hela tiden flera beskrivningar av världen och inga av dessa beskrivningar är egentligen medvetna förrän vi själva frågar oss vad vi tänker på eller på något sätt blir uppmärksammade på något. Skrämmande på sitt sätt, fascinerande i andra.

 

Frågan är om vi inte är mer medvetslösa än medvetna? Vi bara skummar på ytan på vår vandring genom livet, annars skulle vi inte orka med eller ha tid för viktiga tankar. Vi kan inte lagra hur mycket data som helst hela tiden, det vi lagrar gör oss tillräckligt trötta. I sin bok 'Märk världen' skriver Tor Nörretranders att vi bara är uppmärksamma på mindre än fyrtio bitar av de miljoner bitar av information som når vår hjärna varje sekund. Det mesta är vi omedvetna om, vi bara tror att vi är väldigt medvetna om vår omgivning. Hjärnan lurar oss hela tiden då den skapar en illusion av helhet och medvetenhet.

 

''Det som görs av det som kallas jag, görs troligen av någonting i mig som är större än jag.' ska fysikern James Clerk Maxwell sagt på sin dödsbädd 1879. De flesta mänskliga färdigheter från dans och fotbollsspel till tänkande och samtalande utövas bäst om man inte är medveten om vad man gör. Föreställningen om att medvetandet är människans centrala, styrande enhet är inte sant. 'Märk världen' är berättelsen om en rad häpnadsväckande vetenskapliga upptäckter som ifrågasätter invanda föreställningar om medvetande, information och civilisation. Läs den gärna, det är ett fascinerande verk.

 

Hur gick det med lilla tösen, hunden från min barndom? Jo, hon repade sig och fick elden åter. Och levde ytterligare fyra år innan hon stilla somnade in efter ett långt, lyckligt hundliv.

 

Hur går det för Per? Jo, han överlever och har troligen fått ordning på sin klädsel inom kort. Därefter lever han ett långt lyckligt liv innan han somnar in med ett leende på läpparna.

Taggar (blogg): 
28 december 2015

Vänta inte

Frugan hittade två burkar med körsbärssylt som gömts långt in i frysen. De följde med i flytten och har legat där, i dvala, sedan dess. De kasserades för att de kokades och syltades 2006, mest troligt på hösten. Det kändes lite konstigt. Tjugohundrasex var sonen två år gammal, han som idag är elva.

 

Tjugohundrasex var året innan jag skrev min ekonomiska julsaga. Samma år skrev jag mitt mest besökta inlägg om kassabok i excel och jag tror att detta fortsatt kommer att vara ett sökbegrepp som används mycket, inte minst i januari månad efter en dyr jul. Tjugohundrasex var flera år innan min och fru Pennings största äktenskapskris då allt tedde sig svart, sorgligt och mörkt.

 

Jag förstår mig inte på tiden men jag vet att den är relativ. Den är relativ i sig själv men också i den egna upplevelsen. Vad vi gör med vår tid är avgörande för hur stort värdet av den blir. Att vänta är det värsta, sämsta och mest usla sättet att ägna tid åt. Det finns inget att vänta på! Inte på att det ska bli roligare, inte på att bussen ska komma, inte på bättre tider eller att vänta på döden. Nej, all tid som blivit dig given är en gåva som du ska vårda på ett eller annat sätt. Att du är här är i sig ett under.

 

Det kommer alltid att finnas bra stunder liksom sämre eller till och med usla stunder. Ja, definitivt - det kommer att finnas usla stunder. Men oavsett så tickar tiden fram och om du kan anstränga dig det minsta lilla för att en usel stund ska bli bara en ynka gnutta bättre så har du gjort dig själv och hela mänskligheten, gud i himlen och kraften i Star Wars en tjänst. Att säga att tiden läker alla sår är enligt mig kvalificerad dumhet och bara ett gammalt ordspråk utan värde. Nej, tiden ska inte användas så vårdslöst att den ska vänta in något. Din tid ska du använda till att nyttja tankens kraft i att allting är din upplevelse av verkligheten - för det finns ingen annan. Verkligheten är alltid fluktuativ.

 

Ett av mina mästerverk här på bloggen är inlägget om skeenden. Det är jag stolt över och läser det själv från gång till annan. Att bringa ordning på sina tankar, att göra en sak åt gången och att genuint vara där i det är en nyckel jag använder för att låsa upp min innevarande tid, något jag skrev om i berusande långsamhet. Att hitta känslan av oskuld är svår men väl värd att anstränga sig kring.

 

Ett par plastburkar med sylt kan svämma över i känslor. Jag vet att allas vår tid är knapp, inte minst min egen. Men det handlar inte om att stressa från en sak till en annan. Nej, det handlar bara om att inte vänta. Gör nu. Börja nu. Nu.

Sidor

Blog Archive

Blog Archive
2016 (5)