PerPenning
Likes
205
Antal inlägg
205
Följare
41
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
5 dagar

Plockad höna

 

Då kom den dagen, dagen då vår trotjänare Op-Ellen fick se sig omkörd av en nyare vagn. Om nu bilar kan känna ångest vet inte jag men att jag fick lite hög puls och oro i magen var ett faktum. Irrationellt kanske, men ändå - det finns lite sunda vätskor hos mig numera. Stora utgifter svider.

 

Familjen Penning behöver personbilar. Jag och frun jobbar på helt olika platser och kommunikationerna är dåliga eller näst intill usla. Fru Penning kör dessutom på en väg där landets sämsta bilister far fram och en stor och trygg bil är viktig. Gamla droskan nådde i dagarna tjugoniotusen mil och minst tiotusen kronor i reparationskostnader, en slant mer än vad marknadsvärdet är. Det blev tvunget att göra något.

 

Familjens chefsförhandlare, och det är inte jag, satte klorna i en stackars säljare på en bilfirma. Resultatet blev att vi i inbyte erhöll lite mer än dubbelt mot marknadsvärdet för Ellen samt nya vinterdäck på fälg. Den mest lustiga detaljen var att bilen såldes så som rullande niotusen mil men att bilhandlaren missat att motorn var bytt på garanti och endast varvats under niohundra mil. Det i sig blev en bra bonus.

 

Den tråkiga och samtidigt befriande konsekvensen var att vi var tvungna att be guldhönan om ett lån. Motsträvigt skrockande erhöll vi etthundratusen kronor räntefritt, utan avier och ingen uppläggningsavgift men med löftet om snar återbetalning. För första gången i våra liv betalade vi alltså en bil med egna medel. Och i det finns en lärdom eller åtminstone en tankeställare. Och vilken är den?

 

Jo, att köpa en ny bil via ett lån är att i viss mån förblinda sig själv. Tvåhundrasextiotusen kronor kan te sig ganska ok med en månatlig avbetalning. Och det är kul med en helt ny, blank och väldoftande bil - man känner sig kanske till och med bedrägligt rik? Tro mig, känslan går snabbt över och irritationen över den första parkeringsbucklan eller repan i lacken tenderar att bli större.

 

Samma bil som ovan men med fyra år på nacken, en och annan repa och buckla men fortfarande fräsch har tappat 160 000 kronor i värde - den vi köpte. Den betalade vi med medel vi sparat ihop. Att spara ihop pengar är en mödosam process rent mentalt men egentligen helt utan skillnad mot att göra avbetalningar - pengarna ska ju ut oavsett. Men lönen är en tacksamhetens tanke - att vi betalade och inte lånade av våra framtida inkomster. Intressant är också att flera av våra vänner faktiskt förvånades över att vi betalade för bilen - kan man göra så?

 

Att guldhönan erbjöd sig att låna ut pengar beror på att hon är runt 50% likvid. Därmed påverkas investeringarna inte alls. Däremot ska nu etthundratusen kronor så raskt så möjligt återbetalas. Månadsrapporten kommer så klart att påverkas negativt - besparingar försvinner upp i realkapital. Dessutom skriver jag av bilar väldans hårt och snabbt då jag anser att värdet minskar mer än vad de flesta tror.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
21 augusti

Halleda

 

Patriot är jag kanske inte men en viss stolhet över mitt skånska arv, det har jag. Mest på skoj och utan allvar. Jag trivs i södern och tycker att skånskan klingar vackert. För några år sedan hade jag tvekat att erkänna att jag gillar Danne Stråhed, men så är det. Han har en del fina, glada och positiva texter. Sök på Spotify och låt dig förföras.

 

Sprang på den här texten. Den är roligt som jag ser det. Vad säger du?

 

Ha en finfinfin söndag! Sommaren lever lite till.

 

Skåningen är inte som andra. Framförallt är han vacker.

 

Han har inte stockholmarens lömska blick, inte heller göteborgarens hysteriska talesätt eller smålänningens hasande gång. Inte sörmlänningens låga fotvalv eller medelpadingens kutryggiga dolskhet.

 

Nej, skåningen ar i sanning en prydnad för mänskligheten. Likt ett majestätiskt monument höjer han sig över slätten. Hans blick är ärligt trofast, hans kinder glöder av hälsa och hans hållning är rakryggat reslig.

 

Ändå - allra vackrast ar han inuti. Där klappar ett ädelt hjärta och där har en obefläckad karaktär tagit sitt säte. Lägg därtill en nästan överjordisk snabbhet i tanken; en klokhet och en känslighet, som saknar motstycke någonstans. Ställ honom inför de svåraste problem, stapla upp framför honom all jordens bekymmer, kom till honom med konflikter och elände. Han kommer att lyssna tålmodigt på dina jämmerliga klagovisor, men du kommer också strax finna tröst i hans kloka lösning på världsaltets dilemma.

 

- Jaja, ska du höra honom säga, de bler nock bra me de. Genom sekler av med och motgångar, sociala problem och kulturella revolutioner, ockupationer och allehanda irriterande intrång i vardagen, har skåningen lärt sig att kommer bara tid kommer säkert också råd.

 

Blir man bara siddande är jordelivet inte konstigare beskaffat än att det efter ett tag återgår i normala. gängor, förr eller senare. Detta hindrar inte att skåningen både lärt sig ingripa i skeendena och ibland kan ertappas känna både upprördhet och engagemang.

 

En gång på en tågresa träffade författaren Axel Larsson några breda pågar, som alla varit med i finska vinterkriget. De utbytte erfarenheter. Värst hade det varit på Karelska näset ett tag, där hade den ryska övermakten tidvis varit oerhörd. Det föll då sällskapet in att han som låg och sov på en tågbrits i kupén verkligen varit en av dem som stått mitt i kulregnet. Han måste väckas och fås att berätta. Alltså väcktes den sovande. Hur var det på Karelska näset, den gången? undrade vännerna.

 

Den nyss väckte tittade sig omkring med trötta ögon. Sen sa han:

 

- Jo, dar va hitt.

 

Sen vände han sig på andra sidan och somnade om.

 

Sådan är skåningen. Han bävar inte för att va me där det e hitt. Och har inte hans tidning samma inställning, ja då får de va så.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
19 augusti

Investera utan kunskap

 

Jag skriver ju ingen aktieblogg. Eller för den delen ger några investeringstips. Och orsaken till det är ganska lätt att förstå - mina kunskaper i ämnet är ringa och mitt intresse skralt. Att läsa årsredovisningar är inget roligt, möjligen att titta på bilderna. Genomlysa verksamheter, göra digra analyser eller leka med teknisk analys roar mig inte, mitt finansiella liv är enbart kopplat till att tjäna pengar och därmed på sikt skapa utrymme för mer av egen tid.

 

Det finns dock lite innanför pannbenet och jag har trots allt hittills i år presterat nästan 8% plus för guldhönan insättningar exkluderat vilket är rejält bättre än index. Och med tanke på min relativt försiktiga strategi med knappt 50% av kapitalet investerat just nu så ter det sig fint, anser jag. Jag är fortsatt rädd nu när den stora massan är girig och het - jag har sett mönstret förr och brände mig. Jag lyssnar inte till några investerare som inte varit med om en eller flera börskrascher - för de har ingen aning alls vad som kan ske.

 

Hur investerar en sådan som jag som saknar kunskap och intresse?

 

Jo, primärkällan till mina investeringar är Börsdata - den eminenta och prisvärda tjänsten som George Bol tagit fram. För 58 kronor per månad så får man löjligt mycket vetande direkt och absolut. Eftersom jag är lat och ointresserad använder jag mig av två av fem färdiga strategier som man får sig serverat. Jag använder The Magic Formula och Piotroski F-Score mot Large Cap och Mid Cap enbart. Exakt vilka bolag jag väljer att köpa av de som kvalificerar sig högt beror lite på magkänsla och verksamhet - jag gillar exempelvis inte teknikintensiva företag som jag inte förstår. Bolag som når högt på båda dessa strategier är extra intressanta - i nuläget finns ett sådant bolag - Lucara Diamond som jag innehar till c:a 7% av portföljvärdet.

 

Emellanåt använder jag mig av lite swingtrading på utvalda papper med hjälp av Indexinvestering. Detta är också en betaltjänst som skickar mig e-post när det är dags att köpa respektive sälja. Även här väljer jag ut vissa aktier att arbeta med. För stunden är Starbreeze den enda aktien här.

 

Den tredje metoden är att jag på söndagen läser Börsveckans rekommendationer och tar mindre positioner i dessa på måndagen. Detta ger också oftast en liten färd uppåt. Vissa av dessa papper behåller jag medan andra säljs under veckan.

 

Jag lyssnar också på vissa finanspoddar och tittar på Playdirekt där Tobbe Rosén kör lite teknisk analys - jag tittar på de papper som intresserar mig. Följer också en investerare på Shareville, nämligen den skånske Skyrocket. Ibland tar jag rygg. Oftast inte.

 

Ovan är de faktiska källor som jag tar eventuella investeringsbeslut på. Vad jag inte gör däremot är att:

  • investera på tips eller förslag från kreti och pleti.
  • gå all-in oavsett potential - min regel är max 10% av portföljen.
  • investera så som alla självutnämna experter gör, exempelvis bloggare - no offense.
  • investera i något finanspoddarna rekommenderar.
  • köpa något jag inte begriper.
  • bortse ifrån mitt regelverk - säger exempelvis Börsdata att jag ska sälja så säljer jag. ICA-gruppen fick exempelvis lämna efter rapport.

Eftersom jag knegar dagligen så har jag varken tid eller möjlighet att följa börsen så som en daytrader kan göra. Min strategi fungerar väl så här långt och därför lär jag hålla fast vid den ett tag. 

 

Om jag skulle peka på något av ovan som är oumbärligt så är det Börsdata. Att så som aktieinvesterare inte ha tillgång till detta är, enligt mig, dumsnålt. 

 

Ingen ersättning för reklamliknande texter ovan har utgått. Skam vore annars.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
16 augusti

Vettiga utgifter

 

Återigen brinner det bilar i Malmös förorter. Det gör mig så förbannad. Mjukisbyxor ägnar sig ständigt åt att förklara dylika beteenden med utanförskap, tristess och ingen fritidsgård. Jag åberopar alltid det personliga ansvaret - vad du gör ger dig konsekvenser. Det gäller allt, anser jag. Så kallade gnällkoftor som skyller på allt och alla - utom sig själv är en ynklig falang. Man är alltid ett offer, ett offer för omständigheter man inte råder över. Detta är och kommer alltid att vara kvalificerat skitsnack.

 

Jag tänker en hel del på det här med hur skattemedel hedras - eller dras i smutsen. Varenda liten slant som kommer in via skatt borde värnas och omhuldas på bästa sätt. Och alla våra gemensamma saker - allt från skolor till fritidshallar - borde vi se så som våra egna. Inte f*n sparkar man in dörrar hemma, river ner inredning eller klottrar på fasaden. Det är små vidriga skitstövlar som har noll och ingen hjärnaktivitet. Och då menar jag inte barn - de har en del att mognad kvar att nå - utan vuxna människor. Det räcker att titta på hur vuxna individer beter sig i det offentliga rummet för att inse att det finns så mycket dumhet och enfald.

 

Vi jobbar och sliter, vi tar hand om våra inkomster och sparslantar, vi investerar och tittar på mjölkpriset i affären. Vi räknar kronor och vi budgeterar inför semester och julklappar. Och det är våra nettokronor. De skatteslantar vi betalar in ser vi inte, har ingen påverkan på och tillåts sällan insyn kring. Här finns det ingen vett och sans.

 

Skattepengar gödslas med, sprids för vinden, eldas upp, slösas och föraktas. Och det är enligt min mening att spotta varenda skattebetalare rakt i plytet. En polisbil eldas upp av en retarderad nolla. Vad kostar en sådan? En miljon kronor? Hur många dagar måste du slita på jobbet innan du bidragit med en miljon till vårt gemensamma välfärd? Inte ska idioten ha någon fritidsgård eller pyttipanna, hen ska slås i järn och knacka sten i ett stenbrott!

 

Det svenska vaniljsamhället som numera saknar ryggrad efter alltför många ofredsår ägnar sig åt analyser och valhänta åtgärder - fokus är enbart på buset, slöddret och imbecillerna. Alla andra som i tyshet jobbar och drar sig ur sängen i ottan för att betala för uppbrända polisbilar glöms helt bort. Alla som bidrar varje dag men samtidigt ser att inget kommer ur ansträngningarna när säkerhet på gator och torg, sjukvårdsomsorg och infrastruktur monteras ned. Vad händer om vi alla bara struntar i allt och sjukskriver oss? Systemkollapsen kommer som ett brev på posten.

 

Min känsla är att det går fort utför. Politikerkåren saknar idéer och visioner. Vart är vi på väg? En av världens högsta skatter har vi, men dessa medel öser vi över de som borde straffas och dessutom erhålla en fet återbetalningsplan på allt de förstört. Skatter är våra pengar gemensamt. Inte statens. Inte någon annans. De är våra. Vi kräver att de vårdas väl. Annars slutar det här illa.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
14 augusti

Blindskär för rikedom

 

Jag vet att jag är i farozonen för att inte kunna bli ekonomiskt oberoende. Det finns många varningssignaler som pekar i den riktningen. Det känns lite sådär. Samtidigt så är jag ju mindre symptomfri än någonsin och faktiskt på väg i en riktning även om färden inte varit direkt rak. Det är ofta jag förfasas över deltagarna i Lyxfällan men emellanåt hittar jag skrämmande nog likheter med dem.

 

Jag är inte perfekt på något sätt utan det finns alltid utrymme för förbättringar. 100% finns inte, jag kan inte nå dit utan endast försöka krypa närmre och närmre. Det finns inga möjligheter att luta mig tillbaks och vara nöjd. Tidningen Business Insider listade nyligen nio problem som man behöver lösa för att ens ha en möjlighet till att bli rikare än de flesta. Jag bestämde mig för att blotta mina tillkortakommanden och jämföra min verklighet mot dessa nio punkter.

 

1. För mycket fokus på sparande och för lite på intjänande. Detta är något jag blivit bättre på. Jag har bytt jobb och höjt min inkomst rejält. Jag har ett litet extraknäck som bringar in trettiosex lakan extra per år. Fru Penning tjänar också utmärkt. Utväxlingen i arbetad tid kontra avkastning är viktig även den. Att många dessvärre samtidigt växlar upp kostnadssidan är därmed synnerligen dumt - om man vill bli rik.

 

2. Du har inte börjat att investera. Puh, det har vi ju gjort. Men troligen inte tillräckligt. Vi kan mer och vi kan bättre. Inkomster behöver avsättas till investeringar - ju mer desto bättre.

 

3. Du är en löneslav. Aj, aj. Vägen till rikedom är kortare via eget företagande än via en anställning. Kanske, säger jag. Min egen far slet hårt i eget företagande men resultatet blev skralt. Jag vill hävda att ett stadigt kneg med regelbunden löning ger ett lugn i sig och kan ge fokus åt annat som också är viktigt - att leva ett liv bortom arbete.

 

4. Du köper saker du inte har råd med. Ja, det är ju enkelt. Om inte intäkter blir över efter levnadsglada dagar, då blir ingen förmögen. Alla lån är pengar vi lånar ur våra framtida inkomster och räntor är kostnaden för det. Det måste vara en plussiffra på nedersta raden varje månad om det ska bli någon rikedom.

 

5. Du jagar andras drömmar, inte din egen. Det gör vi inte, jag och frun. Däremot förstår jag så väl att man kan vilja ha vad andra har bara för att försöka visa något med det. Makarna Pennings dröm är dessvärre inte så konkret utan mer om att jobba mindre eller inte alls eller att slippa pressen att tjäna slantarna. Inget storslaget utan mera frid och ro, kanske.

 

6. Du tar inga risker. Jag har blivit bättre på det här men är också fortsatt feg. Som tur är kan jag jämföra mig med många runt om som är fegare. Jag varken vill eller behöver adrenalinkickar så jag är sällan hängande i gummirep eller på forsränning. Men jag har bytt jobb till en osäkrare branch och jag har blivit lite påstridigare kring vad jag anser vara viktigt.

 

7. Du har inget mål för dina pengar. Jo, lite. Se punkt fem. Men det finns inga konsumtionsdrömmar alls. Jag vill äga min tid och det får anses vara ett mål i sig.

 

8. Du spenderar först och sparar det som blir över. Ja, så är det. Jag erkänner. Räkningarna kommer först och sedan sparar vi det som är över. Ett tips är tydligen att sätta undan åtminstone 10 procent av din bruttoinkomst varje månad och se till att detta görs automatiskt. På det sättet kommer du aldrig se pengarna och du kommer därför att på ett naturligt sätt lära dig att leva utan dem. Är inte där ännu men ska fundera på det.

 

9. Du tror att du inte kan klara av att bli rik. Ja, tro är viktigt liksom övertygelser. Det gäller allt - det du tänker, det blir du. Men möjligheten att bli rik är oerhört stor med lite arbete. Att spela på Lotto är långt mer fruktlöst än att investera slanten ifråga.

 

Ja, familjen Penning är inte helt ute och cyklar, tydligen. Det känns bra. Arbetet fortsätter.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
12 augusti

Egna varor

 

Tryckte på beställningsknappen på Systembolagets hemsida för att investera i några goda drycker. Jag säger just investera av den anledningen att familjen Penning just investerat en liten slant i den vingård där vinerna produceras - Domaine d’Escapat. Vi har redan tidigare provat det vita vinet som förgyllt de ljumma sommarkvällarna. Denna gång blir det tolv flaskor av det röda och ytterligare sex av det vita - sommaren kan ju bli lång, ibland ända in i senare delen av september. Tyvärr finns endast tre av vingårdens drycker att beställa på vårt eget svenska spritmonopolbolag.

 

Familjen Penning har en Willys-butik på ganska nära håll och denna butik saluför Alvestaglass. Den är mycket god och det är den enda vi numera köper - för vi är delägare. Sådant förpliktigar? Att konsumera egna varor känns så mycket bättre, så känner jag.

 

Dessa båda investeringar är gjorda i mindre verksamheter som både är lite sköra men också har fantastisk potential. De drivs av eldsjälar, har korta beslutsvägar och är heller inte upptäckta av den stora massan eller de stora aktörerna i investeringsleden. För vår del började det hela då John och Johan i Börspodden tipsade om Pepin och så kallad crow funding gräsrotsfinansiering. Att få vara med relativt tidigt i sådana här verksamheter är i sig väldigt spännande.

 

Alvestaglass fick på så sätt 900 nya delägare medan Domaine d’Escapat nått nästan 600 och den senare är fortfarande öppen för fler intressenter. Glassbolaget växer i genomsnitt med över 25% årligen och vinförsäljningen har ökat med 60% sedan ifjol - så nog finns det potential.

 

Kronfönster är ett annat intressant bolag som kommer att öppna snart för investeringar. Tittar du på TV någon enstaka gång lär du ha sett reklamen - kvalitetsfönster på nätet. Här har jag ännu inte bestämt mig hur jag ska göra, dock. Vad anser du? Är det framtiden att beställa sina fönster på nätet mot fina rabatter? Men vem är egentligen förvånad över att även detta är ett företag sprunget ur det småländska höglandet?

 

Att köpa eller konsumera varor och tjänster ur sin egen aktieportfölj måste vara optimalt. ICA-gruppen är ett sådant bolag som jag har ökat i den senare tiden - de går bra, har utmärkta fundamenta och det är där vi handlar nästan all vår mat. Vi gillar skarpt vår lokala ICA-handlare som är en trevlig prick och ett litet familjeföretag i sig. När mjölken och brödet hamnar i kundvagnen så vet jag att jag köper egna varor - känns prima liv.

 

Dessutom - alla behöver vi äta varje dag. Och glass samt vin förgyller livet i stort.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
9 augusti

Ett jobb som sådant

 

Jag har, som en del redan vet, sagt upp mig från mitt jobb. Redan efter nio månader kom det agerandet - beslutet togs redan efter några få månader. En viss förvirring, irritation och irrationellt beteende uppvisades av min chef på distans - varför sa du upp dig så snabbt? Vad var fel? Du är dum! Damen ifråga har så här långt varit tjurig och viftat med en spade i sin intellektuella sandlåda. Jag struntar i vilket då vår relation var av noll och intet. Bye, bye bitch!

 

Redan från start kändes något fel. Det gnagde. Medarbetare tedde sig självupptagna och utan intresse för att bjuda in - jag, den nyanställde. Det fanns ingen varm känsla utan en blandning av grupperingar - uppenbarligen cementerade sedan länge. Jag kände mig märkligt utanför. Tant Chef hade inte ens koll på vem jag var och att jag börjat, hon hade inte välkomnat mig alls förrän vi sprang på varandra vid min första medarbetarträff. En yngre, mer oerfaren person hade tagit illa vid sig - jag bara skakade på huvudet. Vad är det här?

 

Lite research sa mig att företaget haft svårt att behålla sin personal. Dessutom har de ytterligare ett par svagheter: ingen kommer tillbaks vilket betyder att gräset är grönare någon annanstans - eller mindre brunbränt. Anställningstiderna är också relativt korta - i snitt ett par år. Ständigt rekryterar man men förmågan att bibehålla sin personal ter sig skral. Jag är inte förvånad.

 

Insikten att man bedriver en verksamhet där anställda inledningsvis eller senare under anställningen ser företaget så som en step stone för att komma vidare finns inte. Man lyckas inte växa som är en uttalad ambition - antalet medarbetare är samma idag som för fem år sedan - men i det stora hela andra personer. Annonser och rekryteringssidor på nätet andas viss desperation. Min egen anställningsprocess var märkligt kort och inga referenser kontaktades. Man lockar med olika fringisar och egen ajfön - ungefär så som gymnasieskolor försöker smickra nya elever. Samtidigt sätts mycket på undantag - information är den sämsta grenen. Officiella personliga bonussystem som hämmar intresset för samarbete och en hjälpsamhetskultur gjorde sitt. Att via rykten dessutom få höra att det också fanns hemliga bonuslösningar gör ingen mer lojal heller.

 

Mina uppdrag från dag ett handlade om att ta över andras arbete och försöka fixa till dessa. Helt enkelt att ta över efter de som slutat eller var på väg. Att döda ambition och intresse kan inte göras mer effektivt. Något är allvarligt tokigt när söndagsångest börjar på lördag eftermiddag. Jag hatade snabbt vardagen.

 

Filialen som jag jobbade på hade ett par pålitliga och lojala medarbetare - till cheferna på huvudkontoret. Det var enkelt att inse när jag planterade lite lockbeten. Mycket information smögs den vägen och nådde aldrig andras öron. Misstänksamheten fanns där mellan varandra. Skitsnacket flödade. Det pratades bakom ryggar.

 

Firman främjar inte en gemenskap, förmår inte skapa en trevlig kultur eller lojalitet. En underliggande stress har alla att det är viktigare att fakturera än att göra ett bra jobb som kunden är tillfreds med. Ägarna plockar ur stora pengar, vinstmarginalen är grymt fin men kommer inte medarbetarna till del - vi är broilers för att tjäna pengar.

 

Jag rycker på axlarna och drar vidare. Glad i hågen och lycklig över att ett felsteg går att rätta till. Min nya tjänst hade allt den gamla saknade: en gedigen och genomtänkt rekryteringsprocess, en roadmap för mig och min nya tjänst, träffar med kollegorna och en bra magkänsla kring chef och företaget i stort. Att dessutom få höra av flera att mina blivande kollegor att chefen är den bästa de haft känns underbart - många säger att det är viktigare vilken chef man får än vilket jobba man har.

 

Sådant kan ett jobb te sig.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
7 augusti

Månadssummering 2016 juli

 

Lata dagar och grillkvällar i solnedgång. Semester och ledighet. Pengarna har flödat i högre grad mot restaurangbesök och semesteraktiviteter. Det är dyrt att vara ledig men på ett annat sätt än i jobbtider, dock inget som bekymrar mig. Det är trots allt denna tid på året som familjen i någon mån är samlad samtidigt och hinner med att umgås otvunget och lugn och ro.

 

Finanserna i stort ter sig ljusa. Goda intäkter som kompenserat bra för lite högre kostnader. Jag använder så som många vet budgetverktyget You Need A Budget och har nu på ren inspiration och nöje lagt om mina huvudkategorier till Lyxfällans. Tyckte det kunde vara kul att jämföra med människor på glid. Visst är det en aning sjukt?

 

Så hur såg det ut när huvudboken för juli stängdes och förseglades?

 

Guldhönan har ätit upp sig en del och fått lite guldkorn att knapra i sig. Idogen har stått för ett riktigt ryck i portföljen och i stort har det hela rört sig i rätt riktning. Portföljen är likvid till 43% då jag är lite försiktig nu under sensommaren. Dessutom är jag ledig och vill vila mig i form. Under månaden ökade värdet på kapitaltillgångarna med hela 4,54 procent. Prognosen för helåret är nu drygt 33 procent tillväxt av kapitalet och det är en något bättre prognos än tidigare.

 

Skulderna ökade! Det är ovanligt för familjen Penning och beror på vidlyftigt leverne. Skulderna ökade med 0,13 procent under månaden och för helåret är prognosen något bättre - trots allt - med 4,02 procent. Nedåt, alltså.

 

Kvoten mellan kapital och skulder är nu 23,48 procent jämfört med förra månadens 21,80 procent. Målet för 2016 är fortsatt 28 procent i soliditet som motsvarar ett belopp på 365 361 kronor.

 

Skuldsättningsgraden är 409 procent jämfört med månaden innans 458 procent. Årsmålet är nedjusterat att nå  351 (374) procent.

 

Break even mellan kapital och skulder flyttas bakåt till 2022. Break even är alltså enbart skulder och sparkapital, inget annat. Inte huset och inte pensioner. Breakeven är ett tillstånd av jämvikt mellan skulder och kapital - ett tillstånd av skuldfrihet utan att behöva sälja kåken.

 

Skuldernas avbetalningstakt är något bättre denna månad och 107 912 (106 309) kronor för helåret. Om inget ytterligare kapital avsätts till amortering är vi skuldfria under år 2041 som är det år vi fyller 75 år.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
5 augusti

Fokus på jobbet

 

Det är kanske inte rätt tid på året, med sommarsol och lata dagar i skuggan, att tala om effektivitet. Bara ordet kan kännas stressande. Att göra inget alls är också att göra något enligt min mening - vila, kontemplation, funderingar och vilande hjärna är viktigt att ha med i sitt liv. Det är inget svårt alls att få en dag att passera utan att ha gjort något av det som kallas vettigt. Men samtidigt så är det bara du som kan avgöra vad det är. Mina tankar kring effektivitet handlar mer om att fokusera.

 

Fokus är viktigt. I det finns produktivitet och passion och glädje. Då går tiden också snabbt, märkligt nog. Vår hjärna får arbeta på det sätt den är ämnad. Att inte förmå sig att fokusera gör däremot att tiden förslösas och blir syfteslös.

 

Ett utmärkt exempel är arbetslivet. En arbetsdag är för enkelhetens skull 8 timmar med lunchpaus och kanske en eller två kafferaster. Utan fokus, och därmed effektivitet, kan det dessvärre bli så att vi får svårt att hinna med allt som behöver göras. Kanske någon timme på kvällen behövs och kanske även ett par eller fler på helgen? Ekorrhjulet blir än mer stressande att löpa i. Frihet kommer inte med flexibel arbetstid utan med hjälp av fokus, effektivitet och maximalt 40 timmars arbetsvecka - oavsett om du har övertidsersättning eller ej.

 

Det är kanske till och med så att du kan arbeta mindre än så. Det handlar ju numera mer om att leverera resultat än att sitta av timmar på en kontorstol. Det är modernt att i arbetslivet se flexibilitet som något positivt - att medarbetare jobbar när de vill och har möjlighet under dygnet för att få ihop livspusslet. Jag håller med - men det kräver mer av den enskilde i form av struktur och planering. Annars tenderar arbetstiden att bli längre och längre. Detta säger dessvärre verkligheten alltför ofta.

 

Det kan bli som så att du arbetar jämnt och att gränsen mellan jobb och fritid suddas ut. Eftersom det alltid finns något att göra i sin yrkesroll så kan en press skapas att du borde göra det - ständigt och jämnt. Avkoppling försvinner, stressnivåer höjs och livet blir belastande.

 

Bättre är att jobba när man jobbar. Inga distraktioner så som sociala medier eller bloggar. Strävan är att nå sina mål under arbetstid - eller på kortare tid. Åtminstone fungerar jag så. Om jag vet att jag har ett begränsat antal timmar för att slutföra arbetet är det lättare att fokusera. Struktur, förutsägbarhet och gränser. Klart!

 

Mitt schema ser ut som så att jag arbetar fyra timmar på morgonen och fyra timmar på eftermiddagen - oavsett vad. Om jag väljer att ta en längre eller kortare lunchrast så kan jag lämna arbetet tidigare eller senare. Om jag väljer att ta en promenad på eftermiddagen så justerar jag tiden därefter.

 

Jag håller mig strikt till antalet arbetade timmar vilket hjälper mig att inte stressa eller bli överansträngd. En liten inbyggd flexibilitet hjälper mig att inte tappa mitt fokus. Att vara lite förlåtande mot mig själv gör stor skillnad för magen.

 

Naturligtvis - det finns dagar när jag måste arbeta mer än åtta timmar. Om jag tar en fredag ​​ledig för en långhelg eller försöker få in lite slack på grund av semester - då arbetar jag mer än åtta timmar.

Tanken är att skapa ett strukturerat schema där jag inte arbetar för mycket och heller inte producerar för litet.

 

Jag använder mig av pomodorotekniken - arbetar ungefär 50 minuter med 10 minuters paus. Fokusera är litet personligt och vissa människor kan göra det lite längre tid medan andra kortare. Denna teknik är oerhört effektiv och bra för hjärnan. Vetenskapen visar att kortare pauser skapar energi, återställer möjligheten till att fokusera och därmed fortsätta att arbeta effektivt.

 

Du får betalt mot tid och inte mer. Bli fokuserad. Bli effektiv. Ta ledigt.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
3 augusti

Krypgrund och fukt

 

Det här är ett inlägg som handlar om boende och hus med krypgrund. Intresserar du dig inte för sådant är det kanske ingen idé att läsa vidare.

 

Det finns ett byggnationssätt som kallas för krypgrund vilket innebär att huset är byggt på en grundmur som sedan har ett utrymme under huset med luft mellan mark och trossbotten. En traditionell torpargrund har samma princip men är inte samma sak - torpargrunden var en enkel grundläggning, ofta med natursten för att ta upp vikten av murstocken. Vårt förra hus byggt under slutet av 1700-talet hade en sådan där grunden var fylld med sand och glaskross - den senare för att mota råttor och annat grävande ohyra. Det fanns inget utrymme att krypa i den grunden då höjden var mellan 5 och 15 centimeter.

 

En modern krypgrund är byggd med en högre grundmur och oftast med uteluftsventilering. I många hänseende är krypgrund ett utmärkt sätt att bygga hus - all rördragning finns där lättillgänglig och enkel att inspektera eller förändra, mer energieffektiv än en markplatta och relativt radontrygg. Vid skyfall kan vatten tränga in men kan enklare torkas ut än vid markplatta eller källare. Tyvärr hör man för det mesta att krypgrund inte är bra då den fukttekniskt kan anses vara en riskkonstruktion. Detta är båda sant och falskt.

 

Krypgrunden är med sina stora massa värmetrög vilket medför risk för kondens under vår och sommar. Precis som ett kallt glas vatten blir fuktigt i värmen kan vattenånga kondensera i en krypgrund och orsaka mögel, röta och andra skador. Ventilerna i grunden för ständigt luft genom grunden och med den fuktiga sommarluften är denna risk uppenbar.

 

Huset vi köpte 2011 har en ventilerad krypgrund som inspekterades noga före köpet. Det fanns inga skador eller uppenbara problem men relativt omgående placerade jag en hygrometer i grunden för att kunna se hur årstidens växlingar hanterades. Vår och sommar uppvisade kortvariga nivåer kring 90-95% luftfuktighet och vi bestämde oss för att vara proaktiva. Och istället för att installera en avfuktare och att stänga alla ventiler valde vi en termisk lösning - Trygghetsvakten.

 

Trygghetsvakten kan ni läsa mer om här. Principen är att vid behov med hjälp av värmekablar värma upp luften mot trossbotten för att höja daggpunkten. Den varmare luften förhindrar daggutfällningar och den fuktigare luften ventileras efterhand ut. Kabeln är kopplad till en smart låda med en hygrometer för att optimalt kunna hantera klimatet i krypgrunden. Jag beställde två slingor för vår krypgrund från Ljungby Fuktkontroll & Sanering som kan de här sakerna.

 

Jämfört med en avfuktare är Trygghetsvakten en bättre lösning - energieffektiv, i princip underhållsfri och helt tyst. Skyfall blir allt vanligare i Sverige. I Hallsberg regnade det 110 mm i september 2015 vilket gjorde att många krypgrunder svämmade över. De husägare som hade sorptionsavfuktare monterade i sina krypgrunder har fått se dem dränkta och därmed kortslutna eftersom de ofta står direkt på marken i grunden. Dessa krypgrunder har helt förslutna ventiler. Detta våtvarma omslag som innesluter krypgrunden ger bästa möjliga förutsättning för mögel- och rötsvampar som bara behöver några dygn av fukt för att gro. De fastighetsägare med Trygghetsvaktens avfuktare i sina krypgrunder stod bättre rustade då dessa är monterade i taket eller blindbotten och har mer eller mindre öppen ventilation. I dessa grunden var fukten enklare uttorkade.

 

Jag köpte också två så kallade EnergyWatch Smart Plug för att via mobiltelefonen kunna se dels hur mycket energi Trygghetsvakten drog och dels för att kunna avgöra när och hur lösningen arbetade. Och årets klimat med snabbt högre temperaturer och hög luftfuktighet gjorde att lösningen fick bekänna färg direkt.

 

Bild från Smartplug EnergyWatch

Vissa dagar har Trygghetsvakterna jobbat mer eller mindre kontinuerligt. Dessa dagar har haft ungefär samma attribut - väldigt varma och med ingen vind alls.

 

Månadsvy

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En varm dag

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hittills i år har förbrukningen på de båda Trygghetsvakterna varit ungefär 250 kWh vilket får anses lågt i jämförelse med vad en vanlig avfuktare hade behövt arbeta under detta halvår. Den relativa fuktnivån har under korta perioder uppgått till c:a 85 % men i det stora hela legat runt 70-75 %.

 

Jag är mycket nöjd med lösningen så här långt. Enkel men dammig installation, noll underhåll och prisvärd - kostnaden totalt runt tiotusen kronor och en livslängd långt bortom alla mekaniska avfuktare.

 

Frågor emotses.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 

Sidor

Blog Archive

Blog Archive
2016 (39)

Taggar