PerPenning
Likes
247
Antal inlägg
483
Följare
53
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
0 timmar

Jag ser dig

 

Jag är inte mycket för personlighetstester, DISC-analyser och horoskop - alla olika avarter med ändamålet att placera människor i fack. Sådant är bromsklossar mot möjligheter att utvecklas i de riktningar som individen önskar och istället stämplar man denne med olika egenskaper. Tendensen är då tydlig - eftersom jag uppenbarligen är utpekad att vara något kommer jag att förhålla mig till detta och förstärka sådana beteenden.

 

Sådant är big business i allt från rekryteringsbranschen till teambuildingövningar på företag. Vissa människor är i mina ögon enfaldiga får - de klappar förtjust i händerna och yvs över att få veta vilken sorts människa de är - röd, blå, gul och gredelin - och gläds över att de är ju precis så som de trodde att de var. Jisses, säger jag. Att läsa framtid i kaffesump eller tro att oturen bor i en svart katt eller illa ställd stege är inte så mycket sämre alternativ. Men som sagt, den finns en trygghet för vissa människor och det finns företag som livnär sig på det här.

 

Att kalla sig liberal, kristen, feminist, civilingenjör eller valfritt kön är blott en beskrivning av allt från åsikter till känslor. Men att säga att jag är är samtidigt synnerligen begränsande. För egen del är jag nöjd med att säga att jag är en människa, ungefär så långt sträcker sig min persondefinition. Att jag sedan säger att jag vill ha ett liberalt samhälle, att gudtro är min privatsak, att alla människor är lika mycket värda och att jag föredrar intimitet med kvinnor  stämplar mig inte så tydligt.

 

Att förstå sig själv - det är nog det som folk vill. Men vad finns det att förstå - egentligen? Alla våra beteenden är i grund sprungna ur tankeprocessen, svårare är det inte. Vi är biologiska varelser förfinade genom årmiljoner att vara det vi är idag. För mig räcker det med att sträva lite grann mot några få etiska principer - att vara snäll, empatisk, vänlig och förnöjsam - och ett par eftersträvansvärda känslor - att vara i nuet, ta det lugnt och långsamt samt se mer positivt än negativt i tillvaron.

 

Därför går det inte att generalisera. Jag läste en artikel om att man inte ska anställa människor yngre än 40 eftersom dessa är omogna, opålitliga och självupptagna. Det är en brandfackla, minst sagt. Egenskaperna som beskrivs har inget med ålder att göra utan är bara beteenden som en människa kommit undan med så här långt i livet. Visst, barn och ungdomar curlas utan like och det ger liknande resultat. Men det säger inget alls om människan bakom beteendena.

 

Genom mitt arbetsliv så har jag mött människor i alla åldrar som betett sig som skithögar eller varit helt underbara. Likadant är det idag och jag undantar aldrig mig själv. För hur är jag mot andra och hur väl sköter jag mina arbetsuppgifter och åtaganden? Jag gillar Matteus 7 och flisan samt bjälken - döm inte så blir ni inte dömda. Och i grunden så är det trots allt viktigast att vara sjysst mot andra, eller hur?

 

Att ålder är irrelevant är slutsatsen. Unga människor har inte lättare att lära sig nya saker, de är inte mer flexibla, friskare, snabbare eller tekniskt kunniga än äldre. Äldre människor jobbar inte självklart för gruppens bästa, är inte mer lojala eller pålitliga. Alla är istället smarta, korkade, energiska, lata, initiativrika, handlingsförlamade, friska, sjuka, låtsassjuka och bakfulla, lojala och illojala, neurotiska och skogstokiga. Lite till mans.

 

Så, vad är du då? Jo, du är.. ..vad du vill vara. Låt dig inte låsas in i fack, boxar eller strukturer. Du bestämmer - ingen annan. Du kan vara vad du vill vara idag och något helt annat imorgon. När någon säger till dig att du är så ska du reagera och definiera om - nej, jag är inte en möbelsnickare, en controller, en fegis, en ful en, en förlorare eller gulblågredelin. Möjligen så är jag en människa som tycker om att göra möbler, räkna pengar, undviker risker, ser ut som jag gör, ännu inte dragit en vinstlott och inte tror på personlighetsanalyser. Jag är inget av det ni säger att jag är. Beklagar missförstånden.

 

Jag vet med tydlighet vad jag uppskattar hos andra och jag tror att de flesta har samma måttband - omtanke, vänlighet, intresse, empati kan det kallas. Men i all sin enkelhet tycker jag bäst om att säga att jag ser dig. Jag ser dig. Inte självklart att kunna men med all nödvändighet väsentligt att lära. 

 

Lär dig se andra. Och lär dig se dig själv. Befriande.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

2 dagar

Simpel vy

 

Jag undviker att leka spå kring börsen - men jag är nöjd med mina defensiva drag i detta strategispel. I slutet av juni var min mage sur nog för att blåsa ballasttankarna och öppna luckan för lite friskluft. Att detta nu i efterhand troligen var en korrekt reaktion tar jag som en glad flax-lax. Att inte förlora är att förbereda sig för nästa uppgång.

 

 

Jag ägnar mig åt den simpla tekniska analys som involverar simpla glidande medelvärden. Det är en bra analys, enligt mig. Lite som att backa och titta på en detaljerad målning på lite håll - alla penseldrag ska inte synas, är ju meningen. Och det konstverk som uppenbarar sig är inte helt olikt augusti 2015, eller vad tycker du?

 

 

Det kan bli så att ett dödskors snart uppenbarar sig även om det kan vara ett falskt sådant. Blir det äkta vara så är jag än mer nöjd med mina val som innefattar lite guld och silver.

 

Guldhönan ökar inte i vikt men åtminstone magrar hon inte heller. Jag har däremot plockat henne på en del fjädrar och fjun och lånat ut dem - via Lendify och Sparlån. Att tjäna lite pengar, och dessutom lite mer än inflationen, är också pengar.

 

Det finns lika många åsikter, investeringsstrategier och känslomässiga aspekter som det finns sparare. Så jag tar det med ro och gör enligt det sätt som känns bra för mig - att ta paus i investerandet tills trenden i målningen är tydlig.

 

Är man övertygad om att man är smartare än trenden så begrunda följande.

 

 

Nu är det dock helg efter en intensiv arbetsvecka och jag njuter inom kort ett glas rött. Njut av din fritid!

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

5 dagar

Bodrömmar

 

Det går bra nu för Sverige - nytt rekord åter för våra bolåneskulder där vi passerat tretusen miljarder kronor. Tillväxten på bolån ligger nu på ungefär 7 procent årligen.

 

Skåningarnas bostadslån rusar i höjden och på fem år har skulden ökat med drygt 30 procent. I min landsände är det kustremsan från Båstad till Vellinge som humoristiskt kallas Skuldkusten som leder bolåneligan. I Båstad ligger genomsnittsskulden på 4,5 gånger disponibel årsinkomst medan Vellinge har 4,75. Många som har köpt hus där under de senaste årens bostadsrally har betydligt större skulder än så. Det är vanligt med bostadslån på både tre och fyra miljoner kronor. Det motsvarar över sex årslöner - även för höginkomsttagarna i Vellinge.

 

I Skåne så är inte pendlingsavstånden så stora, åtminstone inte med bil. Det är därför fullt möjligt att köpa en villa endast 40 minuter bort från de skånska storstäderna i väst som har en helt annan värderingsnivå. Från Sjöbo till Malmö tar det exempelvis c:a 40 minuter och det är endast 20 minuters skillnad jämfört med Vellinge. Prisskillnaderna är groteska, enligt min mening.

 

247 kvadratmeter i Sjöbo för 3,7 miljoner

201 kvadratmeter i Vellinge för 7,1 miljoner

Gruppen som har de högsta lånen är unga familjer i storstadsområden som precis har köpt sin första villa. Minusräntan gör att efter ränteavdraget behöver de som köper bostäder bara betala en dryg procent om året i ränta. En villa i Båstad kostar nu i genomsnitt 4 miljoner kronor. Det är en prisuppgång på 26 procent bara det senaste året. I Vellinge kommun, med gräddhyllor som Höllviken, Skanör och Falsterbo, har snittpriset på villorna legat på 5,2 miljoner kronor de senaste tre månaderna. Lyxobjekt i Falsterbo ligger ute till försäljning för 25 respektive 30 miljoner kronor.

 

Att låna idag är billigt. Men hur kommer det att bli? Vad är en normalränta? Att den idag är historiskt låg är en sanning. Det pratas bland 'experter' om allt från 2 till 8 procent. När jag och frugan köpte vårt första hus låg den på 9 procent. Kalkylräntan hos bankerna ligger på mellan drygt 5 upptill 8 procent.

 

Bankerna lånar ju inte ut hur mycket som helst för att förverkliga bodrömmar - men svensken är kreativ. Medan bostadslånens tillväxttakt har stabiliserats kring 7 till 8 procent har konsumtionslånen dragit iväg. I juni nådde konsumtionslånen en årligt tillväxttakt på 9,4 procent, vilket är den högsta sedan 2008 visar siffror från Statistiska centralbyrån, och då talar vi om helt andra räntenivåer.

 

Ett möjligt realistiskt exempel kan vara ett lån på trehundratusen kronor med en amorteringstid på 10 år - ett sådant kan kanske kosta drygt 5 procent.

 

Var går smärtgränsen för dagen bolånetagare? Var går den för dig? Vår går nog vid en 8 eller 9 procent sedan blir livet rätt trist. En undersökning i SvD ger följande fördelning:

 

  • 11,5 % anger att den går vid 3 %
  • 17,5 % att den går vid 5 %
  • 19,6 % vid 7 %
  • 12,9 % vid 9 %
  • 38,5 % vid 11 % eller mer.

En del fnyser åt att amortera. Jag ser det inte så utan som en del i en diversifiering där den är den absolut säkraste investeringen. Att blunda för belåning bygger inga bodrömmar på sikt.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
6 augusti

Dagarna

 

Jag är ju så som många vet inte en av de yngre bloggarna även om Dagny med sina 103 år slår mig med hästlängder. Jag fyllde nyligen femtio år och är därför ett halvsekel. Av dessa år har jag nu, som det heter, förvärvsarbetat heltid under 23 år. Dessförinnan studerade jag, gjorde värnplikt eller ströarbetade. Med den normala måttstocken så har jag därför ungefär 15 år kvar till en eventuell pension.

 

Jag vädrar ofta min aversion mot lönearbete. Varför då? Jo, jag har svårt att finna nöjet och glädjen med det. Däremot så är jag beroende av att fortsatt jobba för att anskaffa slantar för leverne, försörjning och fritid. Jag har jobbat ganska länge, är rätt duglig på det jag gör och därför har jag en lön i motsvarande grad. Visst är det väl viktigt att en såld timma av mitt begränsade liv har en rimlig ersättningsnivå?

 

Jag och mina vänner som är i samma ålder vädrar ungefär samma sak - vi känner oss färdiga med arbetslivet. Vi ser inga nya roliga utmaningar, värden eller anledningar till att jobba, något som jag ser varje vardag hos många yngre kollegor - de är hungriga, jobbar över och stressar på för att få erkännanden, beröm och därmed ett värde. Jag med många, vi är bortom detta - jag bryr mig inte om att bli månadens medarbetare och ser inget speciellt i att göra perfektion av mina insatser.

 

Jag får då ibland mothugg från läsare som menar att jag borde rycka upp mig, skaffa ett annat jobb eller köra lite mental träning. De menar att om man nu är så mycket på arbetsplatsen så bör man göra något roligt av det. Jag ser det lite som att om man ler så blir man gladare - det är en travesti på sann lycka och fungerar inte, tro mig -  jag har provat. Nej, det finns något djupare i det här. Att vara bra på något, som jag faktiskt är, är inte av nöd och tvång roligt.

 

För det tjatas ju om att om man bara tycker att något är roligt eller inspirerande så blir man bra på det. Det är nog så sant - att bli duktig på något kräver hårt arbete och utan lågan så blir det svårt. Men när du väl är duktig och glöden har fallnat? Vad gör man då? Slutar det jobb som ger gott om pengar och börjar om? Kanske.

 

Jag läste om Kim Ekdal Du Reitz, en av Sveriges absolut bästa handbollspelare, som mitt i en fantastisk karriär valde att sluta helt med sporten. Han säger själv att han aldrig identifierat sig med handboll, något som många andra spelare gör - för vad skulle de göra istället för att spela handboll? För Kim var träning och matcher bara en belastning de senare åren - han tyckte helt enkelt inte att det var roligt alls längre. Tänk att vara en av världens bästa på något och inte vilja göra det längre? Hur många är så modiga att de vågar ta steget och lämna allt?

 

Kim sammanfattar sitt val så vältaligt: jag vaknade på morgonen och ville bara snabbspola dagen fram till att träningen var slut. Nu vill jag bara att dagarna ska fortsätta, jag ser fram emot livet. Det har jag aldrig känt tidigare.

 

Så jag och många med mig - vi är i samma sits. Vi är duktiga på något som vi väljer att göra varje dag utan att ens tycka att det är roligt. Det kan egentligen inte få fortsätta så, det är inte rimligt. Men modet, det hittar jag inte. Inte heller alternativen ser jag utan det är ett famlande i mörker. Vad ska jag göra istället?

 

Jakten på den ekonomiska friheten är en del i svaret. För om jag inte hade behövt få in lönen, då hade jag slutat tvärt. Min lista över allt jag vill göra istället är lång. För jag vill ju också att dagarna ska fortsätta och inte behöva snabbspolas.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

5 augusti

Ny höstbudget

 

Vem ska jag tro på? Vem i hela världen kan man lita på? Gamla, rostiga slagdängor som passar i ett skakigt börsklimat. Ja, vad gör man? Lyssnade på börspodden och där vart det tumme ner. Mästerinvesteraren Kavastu och alla vårs Maggan Andersson gör tumme upp. Inte är det lätt att navigera mellan blindskär och strömmar. Kanske det är bäst att inte göra något alls? Förstärker mina indexfonder en gnutta, tror jag.

 

Att det är bra drag i svensk ekonomi fick vi ytterligare bekräftelse på när Konjunkturinstitutet på fredagsmorgonen publicerade sin uppdaterade prognos. Det verkar som om solen kommer att skina ett litet tag till. Tyvärr brister det i tillgången på kvalificerad arbetskraft samtidigt som arbetslösheten ligger på  närmare 7 procent. Att våra folkvalda i stort är så handlingsförlamade att stora delar av våra invandrade inte integreras på svensk arbetsmarknad trots att år efter år passerar är minst sagt ett underbetyg. Svaga löneökningar, lågt kostnadstryck i övrigt, en fortsatt förstärkning av kronan och låga inflationsförväntningar talar för att inflationen inte varaktigt når upp till inflationsmålet på 2 procent varken i år eller nästa år. Därmed lär heller inte reporäntan höjas förrän tidigast under senare delen av 2018 - en fortsatt drogad ekonomi, det vill säga.

 

Under de senaste dagarna så har jag och fru Penning gjort en budgetövning inför hösten. Våra riktiga sötebrödsdagar är över och vi behöver nu se över inkomsterna och deras vidare fördelning. Detta har vi gjort i You Need A Budget och för augusti så är budgeten färdig - dock något mer kostsam jämfört med beräknade intäkter. Vi fördelar ut med jämna hundralappar per post och då blir det en sådan effekt.

 

Fördelningen är så som Lyxfällans budgettavla och ser framgent ut så här:

 

  1. Boende 8 500 kronor
  2. Mat 8 400 kronor
  3. Transport 8 100 kronor (här ingår sparande till nya bilar)
  4. Kläder 8 00 kronor
  5. Sparande 23 600 kronor (här ingår amorteringar och semestersparande)
  6. Övrigt 16 400 kronor 
  7. Lån 0 kronor

Jämför vi denna budget med senaste säsongen av Lyxfällan och deras deltagare är fördelningen i genomsnitt:

 

  1. Boende 12% (vår 13%)
  2. Mat 13% (vår 13%)
  3. Transport 9% (vår 12%)
  4. Kläder 2% (vår 1%)
  5. Sparande 0% (vår 36%)
  6. Övrigt 27% (vår 25%)
  7. Lån 37% (vår 0%)

Det ter sig väldigt lika men med en väsentlig skillnad - alla kostnader för lån ligger hos oss på sparande. Sådan är konsumtionens grymma baksida, att allt du shoppar på krita lånar du av dina framtida inkomster. 

 

Det ska bli spännande att se hur det går. Hur ser din höstbudget ut?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
2 augusti

Månadssummering 2017 juli

 

Då var både min sommarsemester och juli månad till sin ände. Det har varit en spännande månad och en rutinmånad. Lagt om bolånen och förhandlat ränterabatt, satt en rabattkant i trädgården och sett börsen få panik och spasmer om vartannat. Jag bromsade fallet i tid och kan fortsatt åtnjuta en uppgång för året runt åtta procent. Jag ser i min grumliga spåkula ett slut på denna uppgång och litar på den. Onekligen spännande är det.

 

Månadens höjdare var diskussionen jag hamnade i kring klokskapet i att låna pengar och att köpa indexfonder för dem. Inte för att jag ska råda andra men jag säger dock ja till indexfonder men ett absolut nej till att låna till dem. Men folk jagar alltid genvägar, det är väl mänskligt i sig - därmed inte nödvändigtvis så klokt.

 

Månaden som passerat kan kallas mellanmjölk. Familjen Penning hade lite mindre intäkter än vad vi är vana vid och gjorde faktiskt ingen avsättning alls till guldhönan. Det huvudsakliga skälet var dock ett annat - det fanns inga idéer kring bra köp så jag lät det bero. Ett annat skäl var att jag har haft semester.

 

Kapitaltillgångarna steg med med magra 1,07% eller 8 566 riksdaler vilket är betydligt lägre än vad 2017 har bjudit på hittills. Trösten är att det trots allt gick upp.

 

Skulderna fortsätter så klart nedåt - att amortera är alltid en viktig del i en privatekonomi, enligt mig. Minskningen var 0,31% eller 8 270 kronor.

 

Skuldsättningsgraden blev denna månad 328% jämfört med 333% föregående månad.

 

Skuldkvoten är nu 347% jämfört med 348% föregående månad.

 

Räntekvoten är 4,75% jämfört med föregående månads 4,76%.

 

Prognosen för helåret får sig en justering igen. Kapitaltillgångarna ska nu enligt mål nå 25% i ökning på helåret och skulderna fortsatt ned med 4 %. Sedan start 2011 ska då 184 % nås i kapitaltillgångar och skulderna -18 %.

 

Balans mellan skulder och tillgångar kan möjligen nu nås 2024.

 

Så, nu börjar augusti på riktigt.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
29 juli

Alltid pank

 

Jag vet att det är svårt. Svårt att se när duktiga investerare vandrar på vattnet likt en historisk Jesus och skapar rejäl vinst när index samtidigt krackelerar. Svårt när jag själv blott förmår att förhindra raset i min egen portfölj. Sådant kräva sans i sinnet - att jämföra mig med de bästa, när jag samtidigt inte vill anstränga mig så som de gör, är praktiskt taget rätt dumt. Och i det ljuset ter sig saker och ting något bättre.

 

Ett av mina starkare barnaminnen är att jag alltid saknade pengar. Jag var alltid pank, helt enkelt. Så som telning räckte aldrig veckopengen - det behövdes godis, Fantomen och fler legobitar. Som yngling hade jag inte råd att köpa de LP-skivor, kassettband att spela in Rakt över disc på eller ens ett vettigt schampo till min tonårsfeta kalufs. Jag sneglade avundsjukt på de av mina kompisar som köpte en platta i skivaffären, hade TDK-band att spela in på och Yves Rocher i duschen efter jympan. Jag kom inte långt med min enda platta med Agneta Fältskog, mina Ton-i-ton-band från BP-macken och Timotei som visserligen doftade gott men var ett maskerat diskmedel.

 

Jag fick aldrig någon ekonomisk skolning - inte hemifrån och inte från skolan. Alla pengar som på ett eller annat sätt nådde mig, via månadspeng eller reklamutdelningen, konsumerades och inget sparades. Varför var det så? Jag, mina syskon och mina föräldrar pratade aldrig om pengar, vad de är, hur de skapas och vad de innebär för oss. Sorgligt och obetänksamt vilket också har lett till att jag idag inte är miljonär - så som jag borde varit. Jag har inte sparat något alls förrän en gryende insikt började gro när jag var runt de trettiofem.

 

Jag skulle inte plöjt ned mina slantar i tonåren på flipperspel och öl. Jag skulle sparat 10 procent av min inkomst från mitt första jobb fram till idag. Jag borde tänkte efter både en och två gånger innan jag gjort all den korkade konsumtion som blev till stora belopp över tid. Men nu blev det så och jag kan inte ändra på historien. Den enda positiva som finns kvar är frustrationen över att alltid känna mig pank, något jag numera inte är. Men känslan har funnits med mig under så lång tid att den är så som ett smärtsamt tandläkarbesök - då blir man flitigare med både tråd och borste.

 

Så jag är trots allt ganska nöjd nu att jag lyckats bromsa fallet i min portfölj med endast 1,5% då OMXS30 tappat 5,8% under samma tidsperiod. Jag har en viss riskaversion just av den anledningen - jag vill inte bli pank igen.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
27 juli

Aldrig nöjd

 

Jag lyssnade på podden På riktigt med de båda gamla Lyxfällanrävarna Charlie och Mathias där Jan Bolmeson från ekonomibloggen Rika Tillsammans gästade. Ja, jag var faktiskt med på ett litet hörn. Podden har haft en lite svajig resa rent kvalitetsmässigt men så är ju också radiomedia lite annorlunda jämfört med TV. Tycker dock att de börjar bemästra det riktigt väl nu.

 

En som kan tala på ett sätt som fungerar väl i poddvärlden är dock Jan Bolmeson som med ett lite sävligt och eftertänksamt framförande gör att man inte missar budskapet. Det finns de som inte gillar Jan utan ser honom som en krängare av träd i Afrika och en säljare av Balansekonomikurser - något som är ganska orättvist. På Jans blogg finns det oerhört mycket av värde att läsa och förkovra sig i. Han är trots sina kvaliteter som sakkunnig inom ekonomi både ödmjuk och tycks drivas av en vilja att hjälpa andra - inte tjäna pengar på dem.

 

Mitt problem med Charlie och Mathias är mina egna tillkortakommanden. De har kommit så långt, de har förmögenheter, är kloka med både sparande och konsumtion - vilket gör mig så frustrerad och irriterad. Jag undrar därför hur många av poddens lyssnare som känner liknande irrationella strömningar i sinnet? Jag är ju inte sämst i klassen kring privatekonomi men likväl långt efter dessa herrar. Så hur känner en lyssnare som fortfarande står där i startblocken, kanske femtio år gammal och utan medel och mening? Jag inbillar mig att det känns helt hopplöst.

 

För podden På riktigt drivs ju av två personer som få kan relatera till. Charlie och Mathias är inte representativa - de tillhör eliten, något som inte helt sällan hörs mellan raderna, framförallt från Mathias med en viss präktighet. Jag tror inte att speciellt många ser sig ha eller kunna skaffa sig förmågan att göra deras resa. Detta är i sig problemet - att folkbilda är bra men det blir lite härsket när experterna som aldrig misslyckats gör det. Eller har de tabbat sig någon gång? Berätta om det i så fall så lite mänsklighet skönjas.

 

Jan Bolmeson är däremot öppenhjärtlig och berättar om sina misstag, sin bakgrund och varför han agerar som han gör. Sådant berör och sådant kommer man ihåg. Och eftersom jag är en person som saknar disciplin, tillräcklig långsiktighet och dessutom har en shoppinggen så behöver jag höra mer av den varan - jag behöver se allvaret i medelsvenssons privatekonomiska verklighet där så mycket mera vilar på oss enskilda numera jämfört med förr. Vill jag ha en dräglig tillvaro och vill jag ha en pension? Ta då ansvar, herr Penning!

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
23 juli

Smarta pengar

 

Att vara sjuk är ett tillkortakommande - jag ligger efter med allt. Träning, finanspoddar och hemmafix. Men vad gör man när inte orken finns? Nu har jag åtminstone lagt mig i ett läge där jag mår bra men fortsätter att hosta. Som man säger på skånska - tradigt.

 

Det har varit svårt att tjäna pengar på börsen den senaste veckan. Många kalla fötter som rusar mot utgången, vad jag kan skönja. Jag gör vad jag kan för att bromsa utförlöpet i min egen portfölj men ett mindre tapp har det blivit. En sparad krona är också en tjänad krona och det kan också översättas till att en krona som ej gått förlorad är lika mycket värd som en tjänad sådan. Det var länge sedan jag var så defensiv som nu men det känns utmärkt. Med 13 procent i guld och silver som hedge och 80 procent i Spiltan Högräntefond samt resterande i ganska defensiva fonder ligger jag 8 procent plus i år.

 

Jag tror att vi kan tacka för kaffet för den här gången - men naturligtvis vet jag inte. Det är min magkänsla och den ska jag ta på allvar. Mitt månadssparande kommer fortsatt att investeras men relativt defensivt. Jag tar det lugnt och njuter av sommaren. Det ska bli intressant när, eller om, OMXS30 dyker under SMA200 under veckan som kommer. Sker detta så tror jag på en rejälare sättning - girighet och rädsla i en giftig kombination. Detta skedde exempelvis under augusti 2015 och triggade igång den nedgång som varade till juni 2016.

 

Många av dagens investerare har troligen inte varit med om en riktig börsnedgång. Detta är i sig intressant - jag tror att vissa ser sig så som bättre förare än genomsnittet vilket kan bli kostsamt. Något som jag har lärt mig och som är min enda, huvudsakliga investeringsregel - gå aldrig mot strömmen. Med detta menar jag ett eller flera övergripande index. Är vi på väg utför så håller jag fingrarna borta, helt enkelt. Det är den enda tekniska analys som jag tittar på - OMXS30 och SMA50/SMA200 - vilket enkelt låter sig göras hos exempelvis Avanza.

 

 

Det pratas ofta om vikten av att få direktavkastning från sina investeringar. Utmärkt, tycker jag - vinster ska delas ut till aktieägarna. Däremot bör man inte vara nitisk. Direktavkastning är i sig också att undvika förluster. Att sälja av och sedan återköpa är också en sorts direktavkastning. Att missa utdelningar ett eller flera år är inte nödvändigtvis illa. 

 

Att titta på börsen med lupp kan också vara kontraproduktivt. I detaljerna sitter missförstånden, inbillar jag mig. Jag har haft fel så många gånger att jag är rejält ödmjuk numera men ingen kan lura mig på den långsiktiga trenden. Jag gillar femårsgrafer, exempelvis. Här är Avanza kass men på Euroinvestor kan jag få en graf gratis, så som nedan - 5 år på OMXS30. Vad tycker du? Vart ska vi, tro?

 

 

Jag satsar på utför med några finfina tjurfällor på vägen. Tiden får bli min domare. Jag vill gärna att familjens slantar ska vara smarta pengar - att de investeras i de rätta tiderna. Naturligvis är det ett spel i sig som är hart omöjligt att vinna i alla dess delar. Det är också därför som jag fortsätter att nyinvestera med 1 procent av portföljens värde varje månad - pengar som jag inser kan blåsas bort hur enkelt som helst - eller inte.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

20 juli

Chilla daddy!

 

Rapporttider och jag skönjar en viss nervositet både bland proffs och amatörer - att investera är en roande aktivitet så länge som kapitalet visar tillväxt. När nu färgerna ska bekännas så finns det både himmelsblått och purpurrött på och mellan raderna. Det finns ingen entydighet denna gång utan marknaden ser blott blandade signaler. Att det finns en påtaglig trötthet i den uppåtgående trenden är dock tydlig - det glidande medelvärdet över femtio dagar har inte sett så slitet ut sedan maj månad 2015 då den förra rejäla sättningen påbörjades.

 

I Sparo:s synnerligen aktuella inlaga Dags att kliva av? är det enkelt att i kommentarsfälten skönja allt från skygglappar till illa dold ilska. Och dessvärre är det så med börsen eller som den ibland kallas - Mr Market. Mr Market är en irrationell och schizofreni natur med många diagnoser. Mr Market är ibland girig och emellanåt apatisk. Du ska inte lita på Mr Market trots att han finns likt djävulens detalj. Du ser honom varje dag i alla de affärer som görs på börsen just eftersom du aldrig någonsin kan avgöra om de görs rationellt via fundamenta eller på grund av rädsla eller girighet. Därför kan vi också ägna hur mycket tid som helst åt att försöka hitta orsaker eller röda trådar i varför börsen rör sig än hit eller dit - just eftersom det är fullständigt fruktlöst.

 

Att det finns vissa mönster över tid i kurvorna som vi kan använda oss av är en bättre, men samtidigt grovhuggen, möjlighet till analys. Att ta optimala beslut ser jag däremot som helt omöjligt - att titta på de bästa eller sämsta tio dagarna under en börscykel är mer en roande anekdot än metod att stödja sig på. För egen del har jag kokat ned min börscykelanalys i en enkel SMA50/SMA200 - sorterade i rätt ordning med rätt lutning samt helst ett index över dessa båda kurvor. Utsikten framgent liknar ett begynnande störtlopp.

 

Att konsolidera sitt kapital är viktigare än att öka det. Att sitta kvar med sina slantar i värdepapper i en nedgång och enbart hävda att alla nya inköp blir billigare är att göra det nog så enkelt för sig. Utan fundamenta har du ingen susning om detta blir verklighet. Att köpa billiga indexfonder över tid är absolut en fungerande metod - men ack så långsam. Att räkna är enkelt - tappa 25 procent måste du upp 33 procent, tappa 50 må du upp 100 - och så vidare.

 

Hur tråkigt det än må vara så investerar jag inte i utförlöpet. Jag har inte ens viktat om till råvaror, likt Sparo, utan jag sitter numera med 85 procent i Spiltans högräntefond - den ger mig någon hundralapp per dag. Detta är min kassakista för framtida investeringar som kommer att ta sin början när index når behagligare nivåer. Jag må vara en drama queen men samtidigt har jag en rejäl tråkighetsstämpel att leva upp till.

 

Tålamod må vara trist men om man ska rannsaka sig själva - om aktier och börs är ens enda och största intresse, vad går man då inte miste om i livet? Låt pengarna jobba men låt de göra det i lugn och ro. Och har du inte tidigare lärt dig att alla marknader förr eller senare går utför så kommer du att göra det. Eller som mina barn säger till mig - chilla daddy!

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 

Sidor

Blog Archive

Blog Archive
2017 (90)
Aug (6)

Taggar