PerPenning
Likes
239
Antal inlägg
409
Följare
49
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
5 mars

Vad barn bör veta

 

Ämnesområdet pengar slutar aldrig att fascinera mig. Som barn fick jag aldrig någon skolning kring ekonomi hemma - mina föräldrar kommer från arbetarklass och av någon anledning så tycktes det ha varit ett ointressant område att tala om. Jag och mina syskon fick lära oss att vara artiga, duktiga i skolan, sköta hygienen och liknande basala förmågor men inget pratades det om slantar. Jag sparade mynt i en spargris och satte in på ett konto men jag fick aldrig reda på varför. Idag önskar jag att min förståelse och därmed motivation varit bättre.

 

Vad bör då barn av sin tid veta om pengar och ekonomi innan de flyttar hemifrån? Jag tror att viktigast är att berätta om de enkla sakerna och inte kring val av fonder, pensionsförsäkringar och aktier - utan om det basala och hur det kopplar mot livet i stort. Var och en känner också sina egna barn bäst och har då också lättare för att hitta rätt nivå.

 

Till mina barn skulle jag vilja tala om behovet av pengar för att kunna leva ett liv där valen är ens egna. Nästan all trygghet bor i en god ekonomi - den betalar hyran, maten på bordet och alla möjligheter. Skulder, däremot, sätter käppar i hjulet till att sätta spännande planer i verket - det kan vara resor, utbildning eller att starta ett företag. Mina barn behöver veta att vanan att spara nu för senare är bättre än att spendera allt nu.

 

Samtidigt, mina små telningar, så ska man inte vara allt för försiktig men sin ekonomi. Att bara ha pengar är att bara.. ..ha pengar. Livet pågår och ett liv är det i bokföringen. Pengar innebär möjligheter som sjösätts när de används. Ni ska bara se till att göra övervägande kring hur ni vill använda dem. En god ekonomi ger dig trygghet men inget annat. Pengarna bara sitter där och väntar på att användas för att uppfylla dina drömmar, glöm inte det.

 

Barnen små, många människor tänker bara på pengar så som en trygghet eftersom de inte har en. Vi i vår familj har en god ekonomi men det kommer av ansträngning. Jag och mamma har studerat hårt, haft skitjobb med dålig lön i början och stigit upp varje morgon under många år för att bygga en sund privatekonomi. Samtidigt så har vi haft tur -  tur med hälsa, möjlighet till utbildning och var vi fötts och i vilka familjer.

 

Så ni ska aldrig känna skuld utan enbart tacksamhet. I era vuxna liv hoppas jag att ni kommer att leva de liv som ni vill göra men med en tacksamhet kring vad det är som ger er möjligheterna - en god ekonomi.

 

Jag kommer inom kort att återpublicera några inlägg från förr kring mina åldrar. De handlar om min oförmåga genom åren kring pengar - de dyrköpta läxorna.

 

Ekonomiprat, Barn, Privatekonomi, intressant?

Taggar (blogg): 
4 mars

Månadssummering 2017 Februari

 

Hönan flyger! Där tog februari raskt slut och det blev en ny månad. En härlig skidresa förgyllde vecka tio men nu är en annan åter i grottekvarnen. Det är kul att jobba men det tar då för mycket tid ska ni veta. Jag tjänar hyfsat bra tycker jag så guldhönan matas med så mycket guldkorn det bara går.

 

Det finns fördelar med korta månader så som denna som passerade - mindre kostnader och mera lön blir det av automatik. Galet mycket pengar in gjorde att en hel del kunde sparas och placeras. Restbeloppet efter ordinarie betalningar och sparande blev drygt sjuttontusen riksdaler -hönan göddes med tjugotvå lakan.

 

Ett träningskort på drygt tretusen kronor var en av de större avvikande utgifterna som egentligen inte är en utgift - slantarna komma åter från arbetsgivaren nästa månad så som friskvårdsbidrag.

 

Realtillgångarna som är två personbilar och en villa värderas idag till 3 633 307 kronor i min kalkyl. Sådant är alltid lite vanskligt så därför ligger detta helt utanför min kalkyl.

 

Kapitaltillgångarna ökade med 7,25 % eller 46 576 kronor sedan förra månadsskiftet varav 36 000 kronor är sparade slantar denna månad. Utmärkta siffror tycker jag.

 

Skulderna minskade med 0,24 % eller 6 498 kronor. Inte superbra men alltid i rätt riktning.

 

Skuldsättningsgraden är numera 418 % och ned från förra månadens 451 %.

 

Prognosen för helåret är nu att nå 34 % ökning av kapitaltillgångarna och minska skulderna med drygt 4 %. Balans mellan skulder och kapital tycks kunna nås under 2021 då vi är 54 år gamla. Ja, huset räknas så klart inte in i den balansen. Skulderna är avbetalda 2040 då vi fyller 73 år med nuvarande amorteringstakt.

 

Ja, det var det hela. Ytterligare fyra månader framåt ser finfina ut och inte omöjligt att sparandet kan nå en hundrafemtio papp ytterligare.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
2 mars

Förtjäna

 

Författaren Dean R. Koontz liknade i en roman tiden vid en klocka, spännande nog. En rund, hederlig, gammeldags klocka där visarna likt en sax som klippte sönder tiden och strödde den kring sig. Ju mer vi jäktade och försökte hinna med desto vassare och snabbare bet saxen i tidsväven - den blev hålig och hastigt förfallande.

 

Albert Einstein menade på sin tid att människan hade svårt för att förstå att det inte är våra tre dimensioner som är beständiga och tiden flyktig - utan att det är precis tvärtom. Tiden är inte alls den som svävar iväg utan längd, djup och bredd, allt beroende av de båda relativitetsteoriernas hävd som också bevisats gälla.

 

Jag är tacksam för den tid jag fått. Jag vet inte när och hur den kommer att ta slut. För de flesta av oss är det senare än vad vi tror. Så som barn var jag nära döden och sjukhusprästen tillkallades. Genom en slump eller en gudshand överlevde jag och har så här långt fått leva femtio solvarv ytterligare. Jag är tacksam.

 

Så, vad är då tid? Och är inte upplevelsen av den värd att hedra? Vill vi inte alla att den ska vara längre eller gå långsammare? Och det gör den när vi förgyller tiden med det vi älskar att göra och när vi släpper tanken och stressen till golvet. Tiden skiner och strålar varmt när vi gör något för våra medmänniskor, när vi visar empati, vänlighet och förnöjsamhet. Det gäller att i den utsträckning det är möjligt att hedra sin tid.

 

När kapten Miller i filmen Saving Private Ryan döende säger till menige Ryan att han ska se till att förtjäna att han överlevt - James, earn this.. ..earn it, då tänker jag på mig själv och min tursamhet. Jag överlevde. Jag borde se till att förtjäna det. Jag gör en del men kan alltid göra mera. Det är ju här och nu jag kan göra något. Tiden tar slut till sist och det kan ingen relativitet förändra.

 

I shall pass this way but once; any good that I can do or any kindness I can show to any human being; let me do it now. Let me not defer nor neglect it, for I shall not pass this way again.

 

Etienne de Grellet

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
26 februari

Rätten att jobba mindre

 

Pension är nu snart i ropet åter. Det färgglada brevet kommer inom kort i postlådan med sin - så kallade - pensionsprognos. Hur mycket får du? Det är garanterat tydligt för oss alla att det finns en hel del skräckpropaganda i kuvertet från moder Staten. Jobbar du längre, kanske tills du är 68 år så får du mer pension. Lite lockelse med socker, är det allt.

 

De stora massor som lever månadslönskapplöpningens odygd torde sucka lite extra. Vi andra, som litar mer till egen förmåga, ser möjligen mer en ekvation framför oss där besparingar, inkomster och utgifter balanseras mot tid, önskemål och själslig samt kroppslig förmåga - när och var väljer jag att gå i pension och med vilka förutsättningar? Och vilken prognos kan jag själva göra?

 

Inkomstpensionen har vi ju ingen påverkan på i direkt mening mer än att vi måste jobba ihop den. Däremot så kan de flesta av oss omhulda vår tjänstepension och definitivt premiepensionen. Förresten - har du inte tjänstepension så byt jobb.

 

Egentligen så är det bättre att nyttja nätsidan minpension.se än att lusläsa brevet då helhetsbilden inte finns i det. Slöseri med skattemedel är det till viss del.

 

Jag själv när en förhoppning i att kunna gå ned i arbetstid på sikt, kanske runt de femtiofem. Familjen Penning kan med lätthet redan idag arbeta fyradagarsveckor och ändå leva flott och spara undan. Det är en springande punkt - mitt intresse för att stanna kvar i arbete hänger definitivt samman med en högre flexibilitet.

 

Det talas så mycket om rätten att få jobba efter 65. Vi borde också tala om rätten att få gå ned i arbetstid - dels för att få mer ledig tid men också för att orka arbeta längre om så önskas. Jag anser detta helt avgörande - en förlängning måste kombineras med en rättighet att få gå ner i tid efter arbetstagarens önskemål. Den förbannade 40-timmarveckan är fortsatt norm och det är så oerhört förlegat!

 

Hela mitt resonemang ovan bygger på att vi får behålla ett fungerande pensionssystem även i framtiden, något som liksom det mesta här i livet är synnerligen osäkert.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
24 februari

En massa stålar

 

Vi har nog aldrig sett en liknande inkomst till det Penningska Palatset så som nu. Pengarna bara rasar över oss i rask takt och i mängder. Dubbla inkomster, extraarbete, skatteåterbäring, semesterlöner som ej tagits ut, barnbidrag och bonusar - det är ingen hejd. Vi snittar på det dubbla mot normalt under februari till juni enligt prognos så nu finns det rejält med konsumtionsutrymme - nytt kök och ny bil, here we come!

 

Nej, det där sista är inte vi. Att äta upp en inkomsthöjning, som dessutom är temporär, men konsumtion är vad det stora flertalet gör men inte familjen Penning som väljer att buffra och spara. Att leva är inte att shoppa!

 

Men hur många gånger har jag inte hört att nu kom årets bonus och vi köper en resa, löneförhöjning så nu blir det en ny bil eller där kom arvet efter farmor och det kaklar vi om badrummet med. Att det varje månad på nedersta raden alltid ska gå jämnt skägg är mer regel än undantag. Och jag talar inte om fattiglappar utan människor med inkomster bortom de fyrtio - per person. Klang och jubel och så tar pengarna snabbt slut.

 

Detta gyllene tillfälle ska inte gå oss förbi utan kommer under en lång framtid bidra till att vår balansräkning ter sig trivsam och behaglig. Vårt kök är lite slitet och golven skänker oss ibland en och annan spåga i fotvalvet. Möblerna har katten patinerat och badrummet har skavanker. Men inget av detta är så viktigt som att faktiskt under fem månader kunna spara undan en extra slant till guldhönan. För guldhönan, hon kan värpa guldägg - något som ingen konsumtion i världen kan göra.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
22 februari

Inte utan en sjö, en skog, en strand

 

Att försöka imponera. Att vilja inkluderas. Att sukta efter bekräftelse. Att finna lyckan.

 

Jag måste beklaga. Jag sänder mina kondoleanser. All heder åt dina ansträngningar och dina fruktlösa försök. Allt jag kan säga är att denna fåfänga trängtan bara leder dig i fel riktning och längre bort.

 

En strävan i att nå inre frid, lycka och glädje från utsidan är att be om bekymmer. Det är att ge bort rodret åt andra som inte har ditt bästa för ögonen. Att skylla dina tillkortakommanden, dina sorger och dina grå dagar på andra än dig själv. Att dina försök att bli tillfreds med ditt liv är beroende av de kort du gavs att spela med.

 

Men det är i sanning goda nyheter. För du har fel i att lyckan beror av andras gillanden av dina statusmarkörer, din framgång i yrkeslivet eller för den delen dina vitsar. För om det var så skulle du vara körd. Då skulle du vara ständigt utlämnad.

 

Inte alltför sällan tänker jag kring all den energi och frenesi människor lägger i jakten på att bli något, att verka vara något, att göra rätt så som de tror att rätt ska vara. Konsumtionen, statusjakten och den yttre skönheten - oskrivna normer. Så här är du rätt, så där är du fel.

 

Jag bestämde mig för länge sedan att jag inte spelar detta spel. Jag är oantastlig. Du kan inte förorätta mig men heller inte berömma mig om jag inte godtar det. Makten är min och det är inte ens komplicerat - lycka kommer inifrån.

 

Jag lever med enkelhet utan allt vad status eller samhällsklass innebär. Däremot så behöver jag annat. En horisontlinje. En skogsrand. Tystnaden. Jag lever med lätthet utan stadsjeep, kökslyx och kändismingel. Men inte utan en sjö, en skog, en strand.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
18 februari

Korkade medelklass

 

Inte förvånande den här gången heller, kanske jag ska sammanfatta det som. Att den stora, grå massan än en gång låtit sig luras på grund av lättja, ointresse och dumhet är en favorit i repris för alla de där som vill ha våra pengar - de där pengarna som vi faktiskt sliter hårt för. Och hade vi inte varit så lättlurade, vi den korkade medelklassen, så hade marknaden snart sanerat sig själva. Men det fungerar ju, så varför sluta?

 

Den här gången var det Allra Fonder som hamnat under lupp så som oseriösa på många sätt. Etthundratrettiotusen sparare med belopp runt arton miljarder kronor har låtit sig pungslås. Nu deppar man och ropar efter ansvar - inte ska man väl behöva vara en expert för att spara till pensionen?

 

Nej, men inte tusan behöver man vara manhaftig, bortkollrad och oupplyst heller. Det krävs ingen magistersexamen i ekonomi för att kunna granska avgifter, jämförelseindex och kvalitet - det gör vi ju när vi köper mjölk eller tomater.

 

Dessutom är det så att god kvalitet säljer sig själv. Då behövs inga dundrande reklamkampanjer, inga aggressiva telefonförsäljare eller gratis biobesök. Vill man ha en bra pensionsutveckling så krävs inte mycket alls. Morningstar är enligt mig allt som behövs för att välja fonder - vanliga fonder eller pensionfonder. Morningstars rating gör det väldigt enkelt att välja vilka fonder som presterat bäst - gå gärna in och sök på Allra. Varför har de varit så populära undrar jag allt? Vill ni rasa och förfasas så läs gärna här.

 

Eget ansvar går hand i hand med egen förmåga. Svårare än så är det inte. Skyll på andra så har du också räckt över ansvaret och i princip skänkt bort ditt förmyndarskap. Men det är uppenbarligen för jobbigt för många. Sorgligt.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
14 februari

Rik på pensionssparande

 

Att tänka på pensionen är nog en åldersfråga - ju yngre du är desto längre bort är pensionsdagen och därför av mindre intresse. Möjligen, vill jag tillägga. För är man klok så bör man tänka pension mest hela tiden oavsett generation. Vad som gäller idag kan vara helt annorlunda den dag du ska gå i pension. Dysterkvistarna menar att vi inte kommer att få någon pension alls utan att vi måste lösa ålderdomen på egen hand. Riktigt så illa betvivlar jag att det blir men att det kan bli sämre - det är föga otroligt.

 

Jag läste att Cornucopia ondgjorde sig över aktiefonden AP7 eller den så kallade Såfan. Ja, han var sur på mycket, i och för sig, men jag kan tycka att han var en aning hård i sin analys. Det är sant att AP7 är en fond med hävstång men det är inte hela bilden, vill jag hävda. Hävstången är inte statisk utan kan ändras över tid. Och ett pyramidspel är det då rakt inte.

 

Nej, AP7 är inte en enda fond. Det finns AP7 aktiefond, som vi nämnt, med en attraktiv förvaltningsavgift på 0,11% men även AP7 räntefond som har avgiften 0,04%. Och varför är detta intressant? Jo, dessa båda produkter är delar i tre andra - AP7 offensiv, balanserad samt försiktig. I offensiv är fördelningen 75% aktiefond och 25% räntefond medan balanserad har hälften av varje. Försiktig fördelar med 33% aktiefond och resterande räntefond. På så sätt kan man välja risknivå även i Såfan beroende på hur man ser på konjunkturen. Börspodden har ett avsnitt kring AP7 och portföljförvaltare Anette Dahlberg. Den borde alla lyssna på.

 

Det finns då bra mycket fler sämre alternativ än AP7 än vad det finns bättre. Ett exempel på det är pensionsbolaget Allra som har flertalet populära pensionfonder och i runda slängar etthundratrettiotusen kunder, minsann. Svenska Dagbladet har granskat verksamheten, där bland annat tidigare justitieminister Thomas Bodström sitter i styrelsen. Att svenska pensionssparare har förlorat många miljarder genom att ha slantarna är ett faktum.

 

I november förra året köpte Alexander Ernstberger, Allras VD och grundare, en drygt 250 kvadratmeter stor villa med strandtomt på Lidingö för 50 miljoner kronor. Det ska, enligt Affärsvärlden, ha varit den dyraste husaffären under hela 2016. Det går att bli rik på pensionssparande, i synnerhet på de pensionssparande. För egen del avser jag att behålla mina slantar, så därför är AP7 en del i min strategi.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

12 februari

Fråga ugglan

 

Jag fick förklarat för mig häromdagen att positiv, det kan inte människan vara av naturen. Det är vår biologi och vi tenderar att fokusera på negativa känslor framför positiva. Usch, det låter väl himlans tradigt? Men så är vi - negativa av naturen.

 

Det handlar om vår anpassningsförmåga - vi är skapta för att leta efter förbättringsmöjligheter och aldrig är vi riktigt nöjda med det vi har eller där vi befinner oss. Instinktivt vill vi ha mer, gå längre, vara bättre. Och när vår hjärna letar efter dessa förbättringsmöjligheter så landar fokus på tillkortakommanden som i sin tur spiller över på känslorna.

 

Jag tycker att detta är smörja och dumheter - och jag tänker inte lägga någon större vikt vi det. Var och en får tro vad de vill men så länge jag har förmågan att välja glädje före olycka - så gör jag det. I det hänseendet anser jag mig vara ganska så intelligent.

 

Ja, just intelligens är roligare att tänka kring. Alla är inte det som tror det. Andra är det som tvivlar. Men hur kan man avgöra vilket? Det finns några knep att särskilja självförtroende blott från ödmjuk intelligens.

 

Jo, en intelligent person har förmågan att förenkla saker och ting istället för att ytterligare krångla till det. Detta ser man varje dag, inte minst bland chefer och politiker - alltså att de stökar till det än mer, det vill säga. En smart person kan nämligen gå igenom ett komplext system steg för steg och göra det begripligt.

 

En klok person läser mycket och pratar mindre. Dessutom så blir hen glad om du frågar hur och varför, något som mindre begåvade blott blir frustrerade över. Smarta människor har begått misstag - och lärt av dem, slösar inte med sin tid på ovidkommande ting och har förmågan att fokusera.

 

Hur vet man om man är smart eller dum? Ja, det är inte helt enkelt. Riktigt korkade människor har inte förmågan att avgöra det eftersom det kräver en viss intelligens för att förstå att man är trög. Andra lever blott av sitt uppblåsta ego och anser att de är bättre än andra och därmed klokare än de flesta. Men ingen ska tvivla på att det finns skillnader bland oss alla - allt från lite segare i kolan till blixtrande smarta. Dessvärre har alla rösträtt.

 

Hur ser vi på oss själva? Är det som med genomsnittsbilisten som anser sig köra bättre än alla andra? Ser du dig själv som lite smartare än de flesta andra? Om så - vad betyder det? Att du ser dig som lite bättre och med lite större rättigheter? Eller är du ödmjuk i all din smarthet?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
10 februari

Värdet i sig

 

Min tuffa arbetsperiod börjar nu klinga av. Fina övertidspengar kommer att ramla in under både februari och mars. Men det har kostat. Jag är trött och sliten, jag har försakat familj, nöjen, hobbies och återhämtning. De lediga stunder jag haft har jag hålögd legat i soffan framför TV:n eller sovit drömlöst. Inget liv i sig utan mer av ekorrhjul än vad en genomsnittlig hamster klarar av. Frukten av slitet är lite fler slantar som har ett tydligt värde då de kommer - för de har kostat på, som sagt.

 

Men vad är ett värde? Vem avgör det och enligt vems mätstock? Tiggaren utanför ICA värdesätter mynten hon får högt. Mina mynt i plånboken brukar hamna i ett höganäskrus i köket där de ligger tills någon behöver en femma eller en tia till kundvagn eller majblommeförsäljare. För mig börjar värdesättningen vid en hundralapp, tror jag - mindre kontanter kan konsumera utan större eftertanke. Något jag borde bearbeta mentalt, tror jag.

 

Jag tror också att det stora flertalet svenskar inte kopplar samman sitt dagliga arbete med sin lön i tillräckligt stor grad. Timmarna vid bandet, över bokföringen eller under motorhuven, de timmarna vi försakar för att tjäna in lönekuvertet glöms lätt bort i konsumtionsrus efter den tjugofemte dagen i månaden. Ett evigt kretslopp där för lite blir över oavsett lönenivå och intjäningsförmåga.

 

Jag mötte en konsult på jobbet häromdagen som lite nedstämd berättade att han nu tvingas i pension vid 66 års ålder, han som helst velar fortsätta ett tag till. Jag vet ganska väl hur kulturen ser ut på hans firma där nya, fina leasingvagnar står på parad och där personalen gärna jämför sina statusmarkörer med varandra. Sådant kostar, så klart, och har man inte samlat i ladan i tid behöver man fortsätta att jobba trots närheten till sjuttio års ålder. För mig är detta dock helt främmande. Jag struntar i statusbilar utan istället sjöng jag i duschen häromdagen när båda våra gamla skrothögar klarade sig genom besiktningen åter en gång - ren förtjänst och mer pengar till frihetsfonden.

 

Intjäningsförmåga är ett intressant ord. Betydelsen är resultat före kreditförluster och det får mig att le en gnutta. I en privatekonomi med hög belåning - som kan tolkas som kreditförluster - krävs det friska, starka arbetare som förmår att dra in slantar nog för att täcka räntorna.

 

Men jag är av den åsikten att pengar ska omsättas, de är inget alls utan ett syfte. Att enbart samla på dem är lika meningslöst som att samla på frimärken, stenar eller kapsyler. Pengar ska omsättas så att de ger så mycket nytta det bara går, så mycket nöje och glädje de kan prestera och så som stöd och hjälp till de som behöver. Det är enbart när i tiden detta ska ske som är väsentligt att planera för. Jag säljer min tid för pengar och därför ska de värdesättas därefter. När slantar ska betalas ut ska det vara i god ordning och med planering.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 

Sidor

Blog Archive

Blog Archive
2017 (58)

Taggar