PerPenning
Likes
247
Antal inlägg
483
Följare
54
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
9 april

Uppskjuten konsumtion

 

Skatt är intressant. Vi betalar alla skatt i olika omfattning, både direkta skatter och indirekta. Spännande nog är att skatt är en lagstadgad skyldighet att betala till samhället utan direkt koppling till motprestationer. Vad pengarna i sig används till är bortom köparens kontroll - att köpa grisen i säcken är ett passande uttryck till skattebetalning fast du är under pistolhot likväl tvingad att genomföra affären.

 

Direkta skatter ligger på våra inkomster till större del och betalas oftast av din arbetsgivare utan din direkta inblandning - det finns inte något du kan göra i det hänseendet. På din lönelapp ser du en del av den skatt som betalas men inte all. Arbetsgivaravgiften, också kallas löneskatt, gör att exempelvis jag själv betalar 52% av de slantar som min arbetsgivare betalar för mig och min arbetsinsats. Totalt utgör skatt på arbete ungefär 60% av statens skatteintäkter - ju fler som arbetar desto bättre, kort sagt.

 

Indirekt skatt ligger på det som vi konsumerar. Här finns det punktskatter som exempelvis ligger på akohol, energi, fordon och avfall. Punktskatter definieras så som ett sätt att styra konsumtion i en viss riktning. Samtidigt så finns mervärdesskatten ,oftast kallad moms, med i princip överallt på all konsumtion. 25% är den vanliga momssatsen - av allt du köper är 20% skatt - och Sverige leder den tävlingen tillsammans med Danmark och Ungern inom EU. Viss konsumtion ha lägre moms. Momsen utgör c:a 20% av de totala skatteintäkterna. Det enda sättet att undkomma indirekt skatt är att handla med svarta tjänster och varor eller att inte handla alls.

 

Vid en schablonberäkning på Ekonomifakta så betalar jag ungefär 76% i skatt om jag räknar in konsumtionsskatterna. Om jag inte räknar med dessa hamnar jag på 62%. Det är nu man inser vikten av att försöka skjuta upp sin konsumtion för att istället konsumera omedelbart - eller ännu sämre: låna till den. All konsumtion går inte att vänta med. Men mycket är samtidigt heller inte av nöd och tvång.

 

Kan jag halvera min konsumtionsskatt och istället investera det belopp jag inte konsumerar (förenklat 25% moms) till 12% årlig avkastning så har jag skapat en köpkraft som är 75% större än om jag årligen förslösade detta belopp direkt. Konsumentskatten kommer vi aldrig undan oavsett om vi shoppar nu eller senare men ränta-på-ränta-effekten verkar även här - uppskjuten konsumtion har en hävstång i minskad skattekostnad.

 

Det finns bara vinster - för din plånbok, för miljön och för ditt välmående. Att statens intäkter minskar något kompenseras alltid av någon annan shopoholic.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
5 april

Världens kornbod

 

När jag var barn så kallades Skåne, min hemtrakt, för Sveriges kornbod. Det var så att min landsände försåg landet i övrigt med mycket av de livsmedel som behövdes. Och sådant duger ju - vi skåningar fick annat av värde tillbaka. Vad minns jag visserligen inte. Vad som inte är lika bra, enligt min uppfattning, är att Sverige i allmänhet och Skåne i synnerhet tycks ses som hela världens kornbod. En falang av dessa är tiggare från öst.

 

Nu kanske någon inom sig ropar på rasistmonstret. Men jag är lugn, trygg och djupt förvissad om att jag inte är någon rasist. Det finns en ryggmärgsreflex hos många att tjuta rasist då åsikter kring icke-svenska människor förs på tal. Och det finns en ryggradslös politikerkår som visar på sann oförmåga i sina ämbeten. Det här handlar om tiggeri. Om tiggeri tycker jag inte. Tiggeri bör förbjudas.

 

Att andra EU-medborgare kan resa till Sverige och ägna sig åt tiggeri är förkastligt. De länder vars medborgare som finns här har ett ansvar som vår regering borde utställt för länge sedan. Det finns påtryckningsmedel och det kallas pengar och bidrag. Men inget sker och vem är förvånad? En så här svag regering har vi nog inte sett på mannaminne.

 

Sverige och Finland är de enda länderna i Europa som helt saknar en tiggeriförbudslag. Jag frågar vår regering varför? Att fattiga människor inte ser någon annan utväg än att tigga på andra länders gator kan jag till viss del förstå. Dessvärre är tiggeriet synnerligen organiserat och mest troligt innefattar kriminella nätverk. Jag behöver inte titta så långt.

 

En personbil kör varje morgon ut en kvinna och en man till vår lilla by. Dessa båda marscherar sedan iväg till varsin av de två livsmedelbutiker som finns här och placerar sig där. Runt fem på eftermiddagen traskar de tillbaka till en upphämtningsplats där personbilen återigen plockar upp dem. Det verkar som om de inte jobbar kväll eller helg, nu när jag funderar. Men de kanske är någon annanstans och tigger då.

 

Jag ger aldrig några pengar till romska tiggare, vilket de flesta är. Däremot gav jag en hundring till en svensk, alkoholiserad man på Burger King härom veckan. I Sverige är vi dåliga på att ta hand om våra egna först. Vad gör vi och samhället för dessa? Sverigebilden är märkligt nog viktigare än att ta tag i de faktiska problemen.

 

Jag har, rätt eller fel, dessutom svårt för människor som är helt passiva. Att sitta rätt upp och ned och förvänta sig pengar. Det gäller tiggare, arbetslösa och alla andra som bara vill nyttja systemet. Människor som alltid ser sig själva som offer och dessutom påtalar det kommer heller aldrig att ens försöka något. All heder till den romske man som åtminstone spelade dragspel utanför pressbyrå. Men det finns så klart och skrupelfria människor i Sverige som utnyttjar dessa fattiga människor på olika sätt, riktiga svin.

 

I min kommun finns det gott om organisationer som hjälper utländska tiggare på olika sätt. Det kan tyckas hedervärt. Jag anser det vara kontraproduktivt. Tiggeriet tar nämligen numera otäcka vändningar - det finns både hot och trakasserier mot folk från dessa grupper. Desperation kring att få pengar skapar dessa situationer. Tiggeriförbud är en del, om än liten, i lösningen.

 

De stora delarna i lösningarna måste vara politiska, både i Sverige men i högsta grad inom EU. Men så länge miljöpartister och kommunister tillåts styra en svag socialdemokrati så lär inte mycket hända. Jag har tyvärr inga stora förhoppningar kring nästa val heller då SD kommer att växa sig större - ett parti som har enkla lösningar på allt och oduglingar i sina led. Hur en ny regering kommer att te sig är svårt att sia om men syltryggar finns det gott om i alla partier.

 

Vår regering det fulla ansvaret för den uppkomna situationen. Man har låtit Sverige bli världens kornbod. Men som sagt, Sverigebilden är viktigare än vad de egna medborgarna vill och önskar. I den riktning vi är på väg ter sig inte rolig alls.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
2 april

Månadssummering 2017 mars

 

Så som villaägare hade jag för avsikt att måla lite utomhus en vårdag som denna. Av det blev intet utan istället hamnade jag vid dator och månadsrapporten. Ja, inte ens den fick högsta fokus utan istället satt jag och räknade på hur många lediga dagar jag hade under det här semesteråret.

 

Jag har arbetat ihop ungefär 17 betalda semesterdagar under förra året på min arbetsplats eftersom jag började i höstas. Trots mitt arbete i en välbetald branch så möts jag likväl av en förvåning då jag pratar om att jag vill nyttja alla mina 30 dagar i år. Obetalda semesterdagar tar få ut då de inte anser sig har råd. Men det handlar i mitt fall bara att jag sparar undan c:a 5 % ytterligare av min lön under ett år för att ha 'råd'. Det är synd om människan som inte kan ha någon som helst framförhållning.

 

Till sist så blev det dock månadsrapporten som skulle rullas ihop. Lite mer intresse för realtillgångarna än vanligt. I sig ganska ointressant och oexakt men för bokföringen så har jag höjt bostadsvärderingen till ett nytt kvadratmeterpris. En hus på mammas gata såldes i veckan till ett sådant pris - ett hus som är mer än 20 år äldre men som har en del andra företräden vi saknar. Jag snor sonika samma kvadratmeterpris och sätter den som vår bostadsvärdering tills annat berättar annorlunda.

 

Kapitaltillgångarna ökade med 5,76% eller 39 267 kronor och i dessa finns även semesterkontot som fick sig en rejäl slant till en längre resa vi ska företa oss.

 

Skulderna sjönk i vanlig ordning men högst marginellt med 0,06% eller 1 729 kronor. Detta beror på att de korta krediterna ökat bland annat på grund av den kommande resan.

 

Skuldsättningsgraden landar på 393 % jämfört med 418 % månaden innan.

 

Prognosen för helåret är nu att nå 38 % ökning av kapitaltillgångarna och minska skulderna med drygt 4 %. Balans mellan skulder och kapital tycks kunna nås under 2021 då vi är 54 år gamla. Ja, huset räknas så klart inte in i den balansen. Skulderna är avbetalda 2041 då vi fyller 74 år med nuvarande amorteringstakt.

 

Men prognoser är alltid en svajig riktning, speciellt över längre tid. Allt kan hända. Ha en finfin söndag i april!

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
31 mars

Efter arbetet är jag inte där

 

Jag får då inte betalt för allt. Men eftersom min tid är dyrbar så säljer jag den så dyrt det går. Jag är ganska bra betald men samtidigt så arbetar jag flitigt. Men varje timme redovisar jag med största noggrannhet. Pengar är tid och tid är pengar - det hänger samman.

 

Att gå till arbetet är inte en hobby för mig. Inte heller ett socialt forum. Vore det inte för lönen skulle jag inte tillbringa en enda minut där. Jag gillar mina kollegor men de är inte mina vänner. Jag blandar aldrig samman korten - mitt privatliv är mitt och jag frotterar inte mina framgångar eller motgångar med någon. Det finns det däremot många som gör - deras arbete är så sammanflätat i deras liv att de ibland inte kan skilja dem åt.

 

Jag hörde vid ett tillfälle en kollega som liknade arbetsplatsen vid sitt andra hem - eller var det kanske det första? Han gick hemifrån för att gå hem två gånger per dag. Han levde sitt liv så som sitt arbete och tvärtom. Ibland satte han fel nyckel i dörrlåset hemma eftersom han alltid kom hem. Amenvaf? Jag förstår det inte alls. Jag beklagar, det är inget för mig. Jobb och fritid är olja och vatten i mitt liv och jag väljer alltid, alltid, alltid mitt liv före jobbet.

 

Lite märkligt är att arbetsgivare av idag tycks ha tagit på sig att vara vuxendagis åt sina anställda - man skaffar TV-spel och andra leksaker, man bjuder på läsk och kakor och man försöker skoja till det i största allmänhet. Ett sådant stohej är så kallad after work, något så otroligt fånigt eftersom det är ett påhittat låneordsuttryck. Men det låter ju fräsigt.

 

En gång handlade AW, som det kan förkortas, om att möjligen ta ett glas på puben på vägen hem. Idag är det rena festen som arbetsgivaren sanktionerar med teman, drycker, mat och - ännu fler lekar. Man kastar dart, hoppar säck och kastar bouleklot. Man festar loss en vanlig torsdag, kladdar på sina kollegor och brölar ut sina sämre sidor. På fredagen är man bakfull och sitter mest och hänger som en trasa innan man tar en tidig sorti. Jag förmodar att det hela handlar om att försöka vara en ball och attraktiv arbetsgivare men nog tusan har det gått överstyr.

 

Att after work blivit en del av arbetet började för flera decennier sedan. Teambuilding, vi-tänkande och företagskulturer med gemensamma värderingar skulle skapa maximalt produktiva och lojala medarbetare.  Förebilderna var ofta japanska eller amerikanska. En annan orsak var pubkedjorna som spred sig över landet med identisk inredning och med billig AW-öl som en av affärsidéerna.

 

När arbetsgivaren bjuder så kan det finnas en underliggande uppmaning om att det är obligatoriskt. My ass! Nej, jag väljer alltid om jag finner det förnöjsamt eller inte. Vissa saker gillar jag och kan tycka vara kul - men att ha spritorgier med mina kollegor tillhör inte dem.

 

Men om jag får betalt under After work? Då kanske.. ..men nä.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
29 mars

Vad du vill att det ska vara

 

Nä, nu lägger jag av. Jag tittar inte mer. Det är ju samma sak hela tiden och i de värsta programmen är det dessutom en familj med barn. Nära vräkning och samtidigt rökning, hämtpizza, red bull och läsk i mängder. Och så gör de därför av med dubbelt så mycket som de tjänar och har hundratusentals kronor i skuld utan att egentligen äga något alls mer än billig heminredning som skriker ut carpe diem och here lives a happy family. Och alla är håglösa, pratar inte med varandra och verkar galet korkade. Och dumheten tycka aldrig ta slut för onekligen har de inga problem med att hitta nya offerlamm till tv-serien. Nej, det får räcka nu.

 

Så tycker numera fru Penning och jag får ensam boka mig framför Lyxfällan. För jag tycker att det fortsatt är fascinerande och märkligt nog inspirerande - det finns de som är än slarvigare än jag med pengar. Jag har svårt att svara på vad det är som attraherar mig. Och inte sällan så spolar jag mig genom avsnitten då det egentligen är människoödena i inledningen som fascinerar mest.

 

En del ser kanske bara dumma människor. Jag inbillar mig att jag ser resignerade sådana. Någonstans har det gått över styr och håglöshet och hopplöshet breder ut sig. Man tappar bort möjligheten att se lösningar och energin försvinner.

 

Att tillförskansa sig en trygg privatekonomi har så mycket gott med sig. Att slippa tänka på pengar är i sig ganska skönt då livet är så mycket annat. För vad är är meningen med livet om inte att slippa oroa sig? Livet är enkelt och ska få så förbli.

 

Monty Pyhton tog sig an ämnet i sin musikaliska komedifilm The Meaning of Life. Vem minns inte Every sperm is sacred och the Penis song? Mest känd är väl dock Always look on the bright side of life och den är en riktig tröstesång.

 

Min egen favorit är nog ändå Douglas Adam:s The Hitchhikers Guide to the Galaxy där superdatorn Deep Thought konstrueras av en ras av hyperintelligenta varelser och sätts till att beräkna svaret på livet, universum och allting. Efter drygt sju miljoner år kommer svaret från Deep Thought: svaret är 42. Dessvärre har man då glömt bort frågan och svaret förstår man inte alls.

 

Douglas Adams var dock en duglig programmerare och en asterisk, eller stjärna, används ofta till betydelsen vad du vill att det ska vara. Och i ASCII-språket är just en asterisk definierad av siffran 42.

 

Så, i historien av Douglas Adams får en dator frågan vad den sanna meningen med livet är - och svaret blir vad helst du vill att det ska vara. Enligt min mening brilliant - även om Adams förnekade alla referenser till annat än ett enkelt tal.

 

Oavsett, att livet är, och blir, det du gör det till är inget annat än en djup tanke - och i sig en sanning. Men det är inget jobb och ingen ansträngning. Livet finns i de små gesterna, i rofyllda insikter och de stilla stunderna.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
25 mars

Så klart att jag ljuger

 

En arbetsvecka är över - än en gång. Vad är väl en vecka? Den kan vara dötrist och långtråkig och alldeles... alldeles underbar. För mig är den framförallt underbar om den inte innehåller sådant jag ser som ett tvång. Så som arbete. Arbetslinjen är för mig död och begraven även om jag lever den - arbetslinjen är en bastard som ljuger oss rakt upp i ansiktet. Så länge skattehöjningar på arbete är kutym och skattebefrielse på lotter och lån är regel så räkna inte med mitt gillande.

 

Sitter och deklarerar de sista raderna medan jag lyssnar på det passande stycket Of course I'm lying av Yello. När bokslutet för 2016 nu är klart så är det fokus på 2017. Det ser bra ut och vi arbetar vidare mot fler veckor med avsaknad av arbetslinje.

 

Jag är en man av budgetarbete. Ja, det är ju inget arbete utan snarare en hobby. Att ha full kontroll på alla kronor in och alla slantar ut ger mig ro, lugn och planeringsförmåga. Jag vet att jag är en duglig och paranoid shopoholic som kan spåra ut totalt - men jag döljer inget. Allt finns bokfört i bok och syns tydligt i budget. Jag finner ett nöje i att shoppa, det vet jag. Och just den frågan fick jag av en läsare - om jag nu älskar att spendera pengar, hur ska jag kunna blir ekonomiskt fri? Jag kan ju omöjligt budgetera då.

 

Det är turligen inte sant. Men att leva från lön till lön och spendera alla slantar däremellan är inte lösningen. Den sanna vägen är att lära sig förstå och respektera pengars inneboende kraft och att skaffa sig kontroll över dem.

 

Att ta medvetna beslut kring sina kostnader är nyckeln. En köpkaffe om dagen betyder att något annat, exempelvis en semesterresa, får stå tillbaka. Ett oskyldigt klädesplagg som slinker ned i varukorgen innebär en lägre pension även om kopplingen kan te sig orimlig.

 

Jag är övertygad om att det inte fungerar om man inte använder sig av en budget. Att budgetera är enkelt och roligt, tro mig. För det är en sanning att budgetering innebär att du ibland måste säga nej till något du vill ha - men ändå må finfint i det beslutet.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
21 mars

Håll i pengarna

 

Att ta dåliga ekonomiska beslut har jag blivit sämre på de senare åren. På något sätt har jag bättre impulskontroll utan att för den saken tappat bort den helt. Jag köper saker, det gör jag. För att spara tid, något jag finner synnerligen värdefullt, rullar nu en robotdammsugare längs golvlisterna. För att se vad jag gör och hålla ned elräkningen stoltserar nu en skrivbordslampa med LED vid kontorsarbetsplatsen. Den gemensamma nämnaren är oftare nu än förr att det ska finnas en nytta med köpet och att det ska vara god kvalitet - att slänga gynnar inte mänskligheten.

 

Jag är försiktigare med pengar och det gäller även investeringar. En dag som denna känns det fint att inte äga Fingerprint, exempelvis. Jag har helt enkelt inte mage, och då syftar jag på min hälsa, att ta risker i sådan utsträckning. Numera fonderar jag till största del och skuggar index på ett ungefär men med lägre risk. Men visst är det häftigt att så här långt i år intjänat ungefär en fjärdedel av intäkterna utan att ha gjort något mer än att låta bli att konsumera och bara spara.

 

Jag minns mina farföräldrar som hade det gott ställt med en tidens måttstock. De hade ett litet företag som när de väl pensionerade sig gav en slant i sig. De sparade av sina pensioner och närde en dröm om att spara ihop en miljon på ett vanligt sparkonto - jag tror inte de nådde dig och lika bra var väl det eftersom det enbart var en fix idé då de saknade en anledning eller ett mål med sparandet.

 

Mina föräldrar i sin tur förlitade sig på staten och inflationen och det med viss framgång. Bolånet urholkades i rask takt bara genom att vänta och inte göra något alls. Att spara var aldrig något mina föräldrar ägnade sig åt men det gick fint ändå.

 

Så ser det inte ut för mig och min generation. Nej, vi lär behöva ta vårt eget ansvar över framtid och dess ekonomi. Dessvärre ser jag för många som i sin tur blundar och det lär ta en ände med förskräckelse. Och många av de som sparar lägger slantarna på en nollräntekonto och fortsätter att spara till sin pension via dubbelbeskattning. Vad beror det på? Ointresse eller okunskap? Både och?

 

Så som ryggmärgsreflex så fortsätter regeringspartierna att höja skatterna för ett folk som redan lever under ett av världens högsta skattetryck. Ja, de svenska kommunisterna som inte ens sitter i regering får alltså vad de önskar. Man använder som vanligt argumentet att behov finns för att säkra vår välfärd - men vem tror numera på sådant floskel? Att vårt välfärdssystem ska gå ut på att vissa försörjer och andra försörjs kommer innebära en systemkollaps. Att kommunister är arbetsskygga i gemen är välkänt och i dagarna är Lars Ohly i rampljuset så som arbetslös sedan 2014 - och han ser nöjd ut. Han har ju trots allt ansträngt sig och sökt femton jobb!

 

Vi får se var det slutar. Tills dess, tänk på detta när du deklarerar.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
16 mars

Fogden är här

 

I år damp min deklaration in i min eletroniska brevlåda. Jag använder Kivra och jag finner det helt rätt för mig - allt ska ligga i molnet eller vad var och en väljer att kalla det. Papper är passé och Kungliga Postverket alias Postnord får syssla med något annat - kanske hitta alla försnillade paket? Visserligen är Kivra rena stenåldern i layout och funktionalitet men det kanske de råder bot på på sikt.

 

Det tråkigaste i deklarationen är det uppskov på skatten då vi sålde vår förra bostad. 1,67% kostar den årligen och det retar mig att vi ska betala skatt på precis allt trots att det i sig är ett systemfel med stigande bostadspriser. Men så länge vi har dyrare lån att betala av så får det vara som det är.

 

Som vanligt åkte jag på restskatt. 6 479 kronor anser de att jag ska betala. Dock har jag reduktion för att ta mig till och från jobbet att luta mig mot. 2016 var ett rekordår avseende arbetade dagar. Röda dagar hamnade på vanliga helger, första maj var en söndag, julafton en lördag och det var skottår med en extra arbetsdag måndagen den 29 februari. Sammantaget betyder det att 2016 års kalender innehöll 253 arbetsdagar.

 

Den 21 mars kan man påbörja deklarationen på nätet. Det mesta är förberett och förtryckt och inte alls så knepigt som under mina föräldrars svettiga kvällar varje vår för att fylla i alla kolumner rätt och riktigt. Är man färdigt med deklarationen senast den 29 mars så får man sina skattepengar senast den 7 april.

 

Avdraget för bilkörning är 18 kronor och femtio öre. Med 32 kilometer till jobbet gånger 2 och gånger 253 dagar landar avdraget på 29 955 riksdaler. Statens hantlangare på skatteverket drar bort tio lakan av detta. Enligt prognos får jag då tillbaka knappt 2 tusenlappar.

 

Glädjande nog så får frugan alltid mycket mera tillbaks än jag då alla kapitalinkomster landar på mig. Med tro, hopp och kärlek så kanske ytterligare tjugotusen kan droppa in till balansräkningen.

 

Min åsikt är dock att vi skattas till döds i det här landet. Åtminstone vi som inget kan dölja. Utöver det så ser våra politiska partier i gemen våra skattepengar så som sina och med självhävd rätt slösa dem på vad helst de finner lämpligt. Inte är jag bitter, int.

 

Läs även andra bloggares åsikter om ,  intressant?

12 mars

Meningslösa amortering

 

Att konsumera mer än du tjänar i reda slantar är den där basregeln som är lika enkel att förstå som att inse vidden av. Tjänar du tjugotusen kronor efter skatt så behöver du alltså göra av med mindre än det för att kunna bli ekonomiskt oberoende och lugn i själen. Den enklaste modellen är också den att tillse att varje månad fungerar så.

 

Att konsumera de pengar du har är kanske den finessrika komplementsregeln som i nästa steg gör att det privatekonomiska livet ter sig än ljusare. Varje lån är ju i sig ett köp som kostar pengar via räntekostnaden och samtidigt ett lån från dina framtida inkomster då lånet i sig ska amorteras av. Att köpa saker och ting med pengar du redan har är både klokt och behagligt och ditt framtida du slipper dras med dina nuvarande synder.

 

Jag följer Statistiska Centralbyråns rapporter kring hushållskonsumtion och det är uppenbart att svenska hushåll lever på krita. Exempelvis så ökade konsumtionskrediterna med 2,1% sedan ett år tillbaka, så kallade blancolån. Slår man samman dessa med bolån och övriga låneformer så ligger tillväxttakten på 7,2% per år. Det är i sig en mönster som går på fel håll för hushållen. Men jag är inte förvånad då det är lätt att lyssna in sig på hur folk resonerar.

 

Att amortera är för många ointressant och obegripligt. Familjen Penning amorterar modest med femtusen kronor per månad på bolånen och är en del i vårt sparande. Vid senaste månadsskiftet hade vi amorterat 275 tusenlappar. En god vän till mig undrade vad vi sparade i ränta på det. Jag gjorde ett överslag och berättade att det handlade om 238 kronor per månad. Var det allt, replikerade han. Att peta in hela tvåhundrasjuttiofemtusen kronor för att spara 238 kronor? Meningslöst!

 

Men han missade poängen. Att betala mindre i ränta är bra men huvudorsaken är att minska lånet. Pengarna vi amorterar försvinner ju inte i tomma intet utan kommer oss till del när vi säljer bostaden. Att man inte ser detta är märkligt. Dessutom så minskar vi trots allt räntekostnaden varje månad och varje år och ackumulerat är 238 kronor på tio år hela 28 560 kronor. Och vad blir det inte under ett högre ränteläge?

 

Den mest märkliga frågeställningen som jag stött på kring bolån och beskattning vid försäljning, som är 22 % på vinsten, har jag också fått av denna gode vän. Han trodde att det var skillnaden mellan vinsten och belåningen som avgjorde skatteskulden. Så om man köpte en bostad för en miljon kronor och lånade upp åttahundratusen till semester, bil och båt - och sedan sålde bostaden för två miljoner så skulle skatten bli blott 44 tusen kronor. Nä, min vän. Staten struntar i ditt beteende och leverne - skatten blir 220 tusen kronor och du sitter med tjugotusen i skuld.

 

Privatekonomi är i sig inget svårt fastän så många försöker hävda att vi alla är offer för omständigheterna. Jag håller inte med. Ansvaret är mitt. Och ditt.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

12 mars

Per Pennings åldrar - del IV - De trettio

Det här är det fristående fjärde avsnittet i en läsvärd serie om Per Pennings åldrar. Och är den inte läsvärd, så är den åtminstone sedelärande. Alla behöver vi ett dåligt exempel.

 

 

När Per passerade trettio års ålder så var han gift med kvinnan i sitt liv, hade köpt ett hus och en kombi, en telning på väg och hade inga pengar. Det fanns inga besparingar, ingen buffert, inget av egentligt värde att sälja. Men Per var ändå glad - pengar är inte allt i livet.

 

Dessvärre var huset som införskaffats inte friskt alls. En yster dans med besiktningsmän, säljare, advokater och tingsrätt följde och den avslutades med en knaper förlikning - säljaren hade snabbt gjort sig medellös och istället fick till dom att betala ett belopp månatligen i sju år. Lite tårar och underläppsdarr ordnade dessutom så att familjen Penning fick en slant från småhusskadenämnden.

 

Ett renoverande både helg och vardag gjorde huset i ordning. Nya lån fick tas och när allt var på rätt köl igen så bodde vi bra. Telningen kom till världen och livet blev sig aldrig detsamma igen. Herr och fru Penning var föräldralediga och jobbade om vartannat, men inga pengar lades på hög. Vi levde utan tanke om sund ekonomi.

 

Per blev arbetslös. Utslängd i en lågkonjunktur. Först förhoppningsfull, sedan beslutsam, slutligen indignerad. Per lärde sig att en arbetslös person är en andra klassens medborgare. Bara ordet 'arbetslös' andas tillkortakommanden, invaliditet och oförmögenhet. Det var en svår tid. Det var en läxa med - mycket få människor vill slippa vara en del av ett sammanhang och inte bidraga till något, det lärde jag mig.

 

Åter på banan - lycklig att åter jobba - började en tanke gro hos Per. Kanske man borde spara något? Lite trevande med fondsparande påbörjades - sexhundra kronor per månad. Fonderna gick inget bra - det blev mindre kvar än vad som sattes in. Att spara tedde sig meningslöst.

 

Men mången plan gjordes i Excel av Per. Hur nå en miljon, exempelvis? Vid tillfället jag fyller fyrtio så har aktier och fonder ett värde av 150 000 kronor. Detta är familjens totala besparingar.

 

Tidigt samma höst så föds den här bloggen. Utan egentligt syfte mer än att dryfta tankar och idéer om privatekonomi. 

 

Någon del V om Per Penning kommer troligen runt 2017 skulle jag tro. Och där är vi alldeles strax. Så, var Per något klokare under sitt fjärde decennium? Stay tuned!

Taggar (blogg): 

Sidor

Blog Archive

Blog Archive
2017 (92)
Aug (8)

Taggar