PerPenning
Likes
239
Antal inlägg
386
Följare
49
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
5 oktober 2016

Herr Potatishuvud

 

Segare förkylning får man leta efter. Både jag och frun har nu gått i klinch om vem som kan prestera den värsta hostan eller det gulaste snoret. Båda barnen har tillfrisknat men de båda hårt arbetande föräldrarna gör så gott de kan för att både arbeta och hålla hushållet under armarna. ICA:s egen matkasse med trettiominutersrecept har räddat kvällsvarden flera gånger. TV-serier i soffan har blivit den enda sysselsättning som orkats med före ett tidigt sänggående. Skaffa ett liv, det vill vi göra. Men innan dess helst bli friska.

 

Vi ska väl vara glada att den finns en sjukförsäkring som stöttar oss när vi blir sjuka. Visserligen inget stort belopp men likväl en slant som utgör ett skyddsnät. Jag stör mig dock på karensdagen. Om jag går ner på knä en dag och bara inte orkar eller förmår att jobba på grund av sjukdom - varför ska jag då ändå försöka släpa mig dit, göra en medioker insats och kanske även smitta ned kollegor? Det är en cynisk regel enligt mig. Det måste ju spela roll vilken relation det finns mellan arbetsgivare och arbetstagare? Jag är lojal mot min arbetsplats och mina kollegor - det borde kunna få vara det i motsats riktning. Man kan ju vara cynisk tillbaka och stanna hemma fler dagar än nödvändigt - när man ändå förlorat pengar. Jag ser inte nyttan med det, inte alls. Kanske beror det på att jag alltid jobbar oavsett om jag är sjuk eller frisk.

 

Det närmar sig ett månadsbokslut men jag är inte där än. Under månaden så har jag köpt på mig BultenDometic Group och FingerPrint Cards. Dessutom har jag ökat i de båda spelleverantörerna Paradox och StarbreezeEvolution Gaming och I.A.R Systems har fått lämna. Aktierna är nu 75% av portföljen - vi får se när börskraschen kommer. Under tiden så köpte jag två, rosa Sverigelotten med hopp om fin utdelning.

 

Jag såg premiäravsnittet igår av West World. En trevligt och spännande inledning. Speciellt nu när jag sett färdigt på säsong 2 av Fear the Walking Dead. Ja ni ser! En sjuk soffpotatis.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
1 oktober 2016

Sur gubbe

 

Nu gled vi in i en riktig höstmånad. Ägnat lördagen åt att byta vatten i spabadet, i det kan jag finna tröst och värme under kalla vinterdagar, och att läsa svensk damtidning. I den går att läsa att kungens apanage frikostigt distribueras bland barn och barnbarn, att Alicia Key köpt nytt hus i Hollywood samt att Stockholms pseudokändisar varit och sett Hitta Doris. Ja, min ömma moder har förkärlek för att lämna dylika tidsskrifter hemma hos oss och jag läser hellre dessa än nyhetsbladen som mest består av våld, död, skräck och valhänta politiker.

 

Liberalerna, det parti som en gång var just liberalt, kom nyligen med ett förslag som appellerade till mig - att lägga ned Arbetsförmedlingen. Det tycker jag är ett jättefint förslag. Denna myndighet kostar mer än den smakar - runt 80 miljarder om året. Vi har några verklighetsfrånvända bekanta som gladeligen snyltar sig fram på statens bekostnad vilket stör mig. Än mer stör det mig att just Arbetsförmedlingen inte sätter större press på dessa att försöka försörja sig själva. Dessutom levererar heller inte AF något större mervärde till samhället. Endast 45 procent av företagen använder Arbetsförmedlingen som rekryteringsväg, den lägsta andelen någonsin. Regeringens mål är att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020, ungefär lika ambitiöst som Fridolins saga om att fixa skolan på 100 dagar.

 

Veckan som passerade var min andra arbetsvecka på min nya arbetsplats. Drog på mig något virus förra helgen som plågat mig sedan dess. Upp i ottan, in med Alvedon och sedan jobba järnet. Efter arbetsdagens slut krascha i soffan någon timme och sedan släpa mig i säng före halv tio. Igår fredag var det som om kroppen kände att vi nått i mål och jag däckade totalt. Sov oroligt och drömde samma tresekunders dröm om och om igen. Vaknade fortsatt trött och slut. Insåg därför att en lagom sur gubbe lär jag vara idag.

 

Och det spär på min trumpna min när folk och fä runt omkring mig gnäller över att de inte får just det jobb eller den utbildning som de vill ha, inte hittar en fett betalt kneg på 70 procent så att de dessutom hinner förverkliga sig själva. Där man går på A-kassa och sedan smiter iväg en vecka till Mallis. Där man sjukskriver sig för att man är lite bakfull efter bira med grabbarna. Jag vill faktiskt inte bidra med en enda krona till er, era slappa kadaver!

 

Men samtidigt - solen skiner, det är en fin höstdag och jag lever och har hälsan undantaget en fet förkylning. Mitt nya jobb är roligt, kollegorna härliga och ersättningen god. Familjen mår fint och privatekonomin är i sin ordning. Det får vara slutsurat för denna gång.

 

Ha en härlig helg, gott folk!

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
27 september 2016

Matbudget i sken

 

Äta bör man annars dör man. Men att familjen Pennings matkonto är så pass stort är en aning störande. Allt börjar så klart med medvetenhet - vi vet numera att ungefär 10% av vår totala budget går till mat. Av denna post utgör 19% uteluncher. Situationen har varit den att det blivit svårare att ta med mat och att äta den någonstans under arbetsdagen. Det är så klart något vi framöver behöver förbättra igen.

 

Det finns en hel del ursäkter att ta till när det gäller en skenande matbudget. En av dessa är att man anser sig vara allt för trött för att laga mat efter jobbet och istället väljer att äta ute eller att ta med något hem. Sådant händer oss ibland, nu senast i fredags blev det thai-mat hem till familjen i oinspirerande folieformar. Att anstränga sig kring detta stavas planering - planering av inköp och planering av själva matlagningen. Från och med imorgon provar vi ICA:s matkasse med färdiga recept och hoppas på att detta kan fungera.

 

Ett bra sätt att lyckas med middag hemma är idiotmat - en oerhört simpel maträtt som går att färdigställa raskt och enkelt. Falukorv och makaroner är väl en klassisk sådan? Ett annat är att alltid laga extra mycket så att det finns ett uppsamlingsheat i veckan med en buffé av rester - inte så inspirerande men likväl ett mål mat. En del rätter kan lagas och läggas i frysen och där är lasagne min favorit - den blir relativt god även efter att varit frusen.

 

Att handla i rätt butik spelar också roll. Min favorit är Willys och en hel del av deras egna märken. Den lokala butiken blir tyvärr alltför ofta den plats där vi handlar mest.

 

Så för oktober så blir det en strävan mot att sänka matposten till 7% och däri uteluncher till 10%. Att utmana oss själva till detta är spännande, inte minst.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
25 september 2016

Inget vunnet

 

Sommaren är här! Fortsatt shorts och t-shirts för mig när jag förundras över att september närmar sig sitt slut och skogen ännu inte börjat skifta i gula och röda toner. Att sitta utomhus på en trädgårdsstol och svettas under sen eftermiddag är märkligt men samtidigt behagligt. Eftersom mina depressionsmånader närmar sig är jag glad över att hösten ter sig kortare än vanligt.

 

Hade några vänner över på middag aftonen härom. Detta par har en lite tuffare ekonomisk situation än vad vi själva har. Vi talade lite om skulder. De berättade att de hade lagt om sina skulder till ett enda lån och därmed sänkt sina räntekostnader rejält. Klokt, tyckte jag. Sedan så sänkte vi också vår månadsbetalning, berättade de. Oklokt, tänkte jag.

 

Att jaga räntekostnader för livets tidigare synder är väldans begåvat. Jakten till att bli av med onödiga kreditkostnader bor i lägre räntor. Men att sedan cementera fast skulden genom att dra ned på amorteringen - för att fortsatt ha råd med en skidresa? Nja, där körde vi i diket.

 

Ett konsoliderat lån, men med lägre ränta, är fortsatt ett lån. Ekvationen är ju egentligen ganska enkel: halverar du din räntekostnad men förlänger amorteringen med det dubbla så blir lånet lika dyrt. Du förbättrar visserligen kassaflödet här och nu men använder du det till ny konsumtion har du vunnit nada.

 

Än värre är att ditt beteende inte har förändrats. Du har helt enkelt inte behövt anstränga dig alls. Jag har lite svårt för dum lathet. Fast det nämnde jag aldrig.

 

Är det inte bättre att antingen behålla amorteringen eller att investera överskottet, tyckte jag. Äh, man måste unna sig lite, blev repliken. Nä, nu sätter jag på kaffet, fortsatte jag och reste mig.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
20 september 2016

Köksöde

 

 

Ytterst lite ont, men mycket gott, är det att inte ta sig tid att titta på vad börsen ägnar sig åt. Jag har börjat mitt nya jobb och en ny känsla har nämligen infunnit sig - att det är roligt. Det var allt ett tag sedan jag varit med om det - om överhuvudtaget. Jag kan då inte minnas det. Och jag hoppas att det håller i sig. Dessutom så sköter sig värdepapper med kvalitet sig själva ändå.

 

Jag har funderat lite stunder emellan kring det här med att köpa nya saker. Ja, jag tror att det kom upp när frugan sålde av lite begagnade kläder men i mycket fint skick. 20 kronor, 40 kronor, en tia. Begagnat betingar inte alls samma prislapp som nytt men värdet i nyttan gör det många gånger om. Det finns allt många ting som inte behöver vara nya när det ska inhandlas. Dessutom finns det många miljövinster, inte minst, med att återanvända och återvinna.

 

Ämnet kring galenskapen med nya bilar har vi klarat av sedan länge. Nu vände jag istället blicken mot bostadsrenoveringar. Byter inte folk ut sina kök och badrum långt tidigare än av nöd? Och golv och tapeter och möbler likaså? Varför lägger man stora pengar på att försöka få alla slitytor i hemmet att se nya ut, blott för en stund? Speciellt då när man har kund, katt och ungar som spelar fotboll inomhus?

 

Så, varför byter man ut hela sitt kök då det är fortsatt funktionellt och helt? Just köket är en plats som slits, det är jag medveten om. Men om det är helt och rent? Allt fungerar även om en och annan repa eller skavank finnes? Varför vill svenskar bo i en bostad som liknar en utställning?

 

Även om jag tittar på budgetkök på nätet så rasslar pengarna på. Ett enkelt kök från exempelvis IKEA, där du själv sätter det mesta på plats, kostar minst fyrtio lakan. Tar du in hjälp från en köksfirma för montering får du räkna med att det kostar mellan trettio och hundratusen kronor extra. Ett kök i mellanprisklassen där hantverkare anlitas för byggnation och montering kostar cirka 250 000 kronor - ett kök i lyxklass kanske 400 000. Gåshuden sprider sig över min arma kropp!

 

Jag tror inte ett skvatt på att renoveringar av kök eller badrum, som sedan används ett eller ett par år, kan hämtas hem i en värdeökning. Nä, nya ägare vill ändå inte ha din färg på kakel, lucka eller golv - de vill sätta sin egen prägel. Och betänk vad några hundratusenlappar istället på sikt kan göra för en ekonomisk frihet.

 

Nej, vi väljer att behålla vårt gamla kök och inte investera i någon köksö med granitskiva. Det finns så många andra öar jag hellre njuter av och på. Lyckan bor inte i blänkande vitvaror eller ny ugn från Dachau. Eller det gör den kanske för alla ni statusjägare?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
16 september 2016

Behåll din pension

 

Pension är alltid intressant, inte minst för arbetsskygga individer som jag.

 

Jag har ett enkelt, litet excelark där jag följer upp, aningen manhaftigt, hur de olika pensionsdelarna jag har utvecklar sig. Då herr och fru Penning medvetet valt att inte pensionsspara privat så är det tre delar vi pratar om - allmän pension, tjänstepension och premiepension.

 

Dagens Industri ägnar sig i dagarna åt att titta på förvaltningskostnader av tjänstepension. Att låta pensionsförvaltare som pungslår dig hållas så göder du en osund bransch. Det exempel som anges är att din avgift kan sänkas med motsvarande sextusen kronor i månatlig pension. Det är horribelt mycket pengar. Den största anledningen till märkligt höga avgifter är att de aldrig konkurrensutsats via upphandling.

 

Så vad gör en stackars löntagare? Ja, det viktigaste är nog att skaffa sig en sammanhängande bild på Min Pension. Det är en mycket bra tjänst och den är under ständig utveckling. Själv kan jag se att jag har tjänstepension hos SPP, Skandia, Länsförsäkringar, AMF och Alecta. När man väl har identifierat sina pensionsbolag kan man använda bank-ID för att logga in på deras hemsidor och där närmare titta på fondurval och avgifter. Lite jobb men väl värt mödan.

 

Att tjänstepensionen, men möjligen också premiepensionen, är viktiga delar i den slutliga pensionen är ingen nyhet. För de allra flesta är också sanningen att dessa båda kommer att utgöra en allt större del. Själv ser min förändring ut enligt bild - på bara fyra år är tendensen tydlig - att inkomstpensionen krymper så som del av slutlig pension.

 

 

Hos AMF har jag enbart AMF:s egna fonder i en blandad korg. Länsförsäkringar har jag inte själv valt som förvaltare men använder i stort deras fonder - höga avgifter men haft en bra utveckling. Skandia är en rätt värdelös förvaltare och min utveckling där har varit mycket dålig. Dags att byta.

 

Det är nästan så att jag ser fram emot pensionen i det hänseendet att utmanas att leva på mindre. Då blir budgeten än mer viktig att hålla och förhålla sig till.

 

Vill tipsa om Farbror Fri:s pensionsinlaga.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
13 september 2016

Lyckans fundament - del IV

 

Del fyra i min positivitetssatsning är kanske en något sliten pjäs. För bokstaven P i JELP står för Positiv. Lycka handlar om att vara positiv till så mycket som möjligt. Att vara positiv föds ur att tänka positiva tankar i så stor utsträckning det bara går.

 

Det är inte lätt. Vår hjärna är inte enkel att styra i den riktning som vi önskar. Samtidigt så är den synnerligen bildbar och vi kan med ganska enkla knep lära hjärnan att inte falla in i gamla mönster utan istället följa nya. Vårt huvuds tankar är skapade av hur mycket vi upprepar saker och ting - gamla, djupa hjulspår är svåra att styra bort ifrån.

 

Naturligtvis så kan vi inte alltid vakta på våra tankar. Däremot så är det enklare att vakta på sin tunga. Allt vi säger föds ur en tanke och tråkigt tal kan backspåras till en trist tanke. En trist tanke är inte av ondo om man väljer att tänka om i positiv riktning. Ett exempel.

 

Usch, vad jag är less på de här arbetsuppgifterna! Varningsflagg upp! Vad tänkte jag? Dags att tänka om - vi provar med: det finns roligare saker att göra och de ska jag ta tag i så fort jag färdigställt de här. Så ofta du kan och så ofta du förmår - tänk om.

 

Vi skapar själva vår syn på tillvaron via vårt sätt att se på världen omkring oss. Om vi kommer på andra tankar blir allt så mycket trevligare och roligare.

 

Det finns hyllmeter efter hyllmeter kring detta ämne. Att tänka positivt är inte enkelt. Att tänka positivt alltid är hart omöjligt. Med tanke (!) på att vi tänker en himla massa under en dag så finns det ingen rimlig chans till att vakta på alla de tankar som dyker upp. Så på så sätt är ekvationen omöjlig.

 

Jag skulle vilja rekommendera en podd som har givit mig en några få men ack så viktiga insikter i detta - har ni lyssnat på den? Då vet ni också vilka special effects-killarnahissen och orkestern är. Om inte, lyssna till det första avsnittet och se om det är något i det här som tilltalar. Ni hittar den här och tro mig - livet blir alltid som vi tänkt oss!

 

Detta var del fyra av åtta i serien om lyckans tumregler. Inom kort kommer inlägg om de fyra roliga reglerna - inte lika nödvändiga men likväl viktiga.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
11 september 2016

Sista veckan

 

Blott en endaste arbetsvecka återstår i Kryptan - det namn jag givit min nuvarande arbetsgivares kontor. Ett ganska passande namn. Det är rejält dött och kvalmigt klimat, de få kollegor som finns där är oinspirerande och sammanbitna samt att de skräpiga arbetsuppgifter jag har är sorgesamt trista och meningslösa. Jag vet med mig själv att jag borde undvika att lägga någon som helst energi på det som jag ska lämna - men sitter man i skit så luktar det och i sig är det svårt att ignorera.

 

Det är tveklöst ganska enkelt: jag vill inte vara där och ingen vill ha mig där heller. Inte min chef, som lider av mental förstoppning och, inte ägarna, som ser mig som den kostnad jag är, och inte den trogna, näst intill religiösa, lilla falang av företagstrogna. De sistnämnda har varit i firman så länge att de uppnått en sorts självupptagen status där de ser sig som något förmer - och gärna visar det. Inombords så kan jag inget annat än att le - att vara patetisk tar sig så många uttryck. Sandlådan är aldrig större än vad vi gör den till.

 

Jag tittar lite i portföljen inför veckan som kommer. Några affärer har det blivit och likviditeten är på väg att minska rejält. Vi har fått ett guldkors i OMXS30, närmare bestämt den 5 september, även om lutningen på SMA200 ännu inte vänt uppåt. Jag är beredd på att följa trenden och investerar därför lite mera. Några affärer var dock rent känslomässiga vilket jag skäms lite för.

 

In kom följande papper:

  • StarBreeze
  • Paradox Interactive
  • Gaming Innovation Group

 

 

Och ökade gjorde jag i:

  • Corline Biomedical
  • Idogen
  • Lucara Diamond Corp

 

Jag vågar inte ligga utanför spelbranschen och speciellt inte dessa bolag. Det som händer är alltför spännande och jag tror på att det kan hända otroliga ting. Prata om att vara ambivalent. 

 

Biomedicalbolagen är tre till antalet i min portfölj och om bara en lyckas väl så är det en god affär på sikt. Lucara Diamond var denna gång det mest självklara valet att öka i - ett mycket välskött bolag.

 

I veckan som kommer jag jag hopp om att kunna komma in lite billigare i vårdsektorn, den som just nu debatteras flitigt av våra populistiska politiker, samt verkstad.

 

Hoppas ni får en fin vecka i alla aspekter.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
6 september 2016

Lyckans fundament - del III

 

Ta det lugnt. För nu är det dags - del tre i min miniserie kring att må bra och att leva livet gladare och mer tillfreds. Har du missat de första två delarna så finns den första här och den andra här. Det här är lätta saker och enkla att ta till sig. Så var så god - här följer del tre.

 

Bokstaven L i de nödvändiga av åtgärder mot livet i lycka motsvarar Långsamhet. Och vad är detta för något? Jo, det handlar om undvikande av stress och att hitta platsen i nuet. Allt är värt att göra långsamt. Att hasta blir bara en jakt, utan kvalitetstid.

 

Våra dagar passerar med en rasande fart och det finns så mycket som vi vill hinna med. Det är så pass mycket att när vi försöker njuta av en aktivitet så är risken stor att våra tankar rör sig mot det som ska hända sedan. Under den härliga skogspromenaden så tänker vi på vad vi ska göra härnäst och efter det. Hjärnan går på högvarv för att planera och stressa in allt som våra höga ambitioner vill pressa in under våra vakna timmar. Och räcker de inte till så knaprar vi gärna på den tid som vi borde sova - för att just kunna må bra och uppskatta det vi gör när vi är vakna. I ännu sämre fall sover vi dessutom uselt på natten då vi låter hjärnan fortsätta sitt planerande.

 

Det blir en ond spiral där vi till sist varken orkar göra saker och ännu mindre glädja oss åt de vi faktiskt gör. Ordet är långsamhet. Vi hinner med vad vi hinner med och det handlar om att prioritera. Om jag nu vill se ett TV-program så ser jag på det och låt inte tankarna vandra. Likaså när det gäller träningspasset eller vanliga hushållssysslor - det finns en glädje och en njutning i att handdiska en stekpanna, tro mig. Bara du är där när du gör det.

 

Det finns ett litet bra knep kring att vara i nuet och det är att tänka en enkel tanke. Om du exempelvis står och stryker en skjorta och tankarna glider iväg till morgondagens jobb eller månadsskiftets räkningar som ska betalas - stanna upp och tänk bara 'jag stryker en skjorta'. Tänk detta en eller flera gånger och varje gång tankarna vandrar. Detta är en mycket enkel mindfulness.

 

I långsamhet bor lugnet som motar stressen och magkatarren och bygger välbefinnande och glädje. Du är värd långsamhet. Långsamhet föder idéer, drömmar och förverkligande av dem.

Insikten att vara här och nu istället för att tro att det finns tid senare.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
4 september 2016

Ryck

 

En ovanlig helgdagsföljd. Bara jag hemma. Frugan iväg på spa och barnen på lan och partaj. Passar bra, jag är mentalt väldans trött. Ja, trött i huvudet och orkeslös på något sätt. Kan inte sätta fingret på det men ambition och effektuering vill inte samsas. Funderar mer på att ta en gratismånad Netflix än att klippa gräsmattan. La mig tidigt igår och sov drömlöst. Jag måste lyssna mer på kroppen än jag gör, förmodar jag.

 

Frugan lämnade nya bilen hemma och tog lillskutten till sin aktivitet. Den var tom på bränsle konstaterade jag torrt. Tog en tur till den lokala, obemannade pumpen för att tanka. På åttahundrakronorsnivån stannade maskineriet då tydligen kreditkortsbegränsningen låg där - detta var första gången jag tankat så mycket. Tvingades ta ett annat kort för att fylla tanken. Pengar för vinden var min tanke. Vi jobbar häcken av oss för att tanka bilen. Köp aldrig bil om du inte behöver, säger jag.

 

Börsveckan som gick var intressant. Jag både köpte och sålde Tobii med sexton procents vinst och det var en sällsynt snabb affär för mig. Starbreeze fick också lämna portföljen efter en härlig uppsida - jag köpte in mig en gång på 7,60. Båda bolagen är fortsatt intressanta men min avsikt är att köra swinghandel på en del papper som är speciellt nyhetsreaktionära. Hur det går återstår att se.

 

Jag ligger åter c:a 40 procent likvid. Torsdagen som gick var en ny alltime high - 12 procent plus i år. Jag är nöjd så här långt. ParadoxEvolution Gaming och Lucara Diamond är de tre största innehaven.

 

Varför behåller jag Paradox men säljer Starbreeze? Jo, av den enkla anledningen att Paradox tjänar betydligt mer pengar än Starbreeze vilket på kort sikt, inbillar jag mig, kommer att premiera kursen. Att Bo och gänget åstadkommer fantastiska saker är underbart men jag tror att börsens otålighet kommer att straffa kursen i Starbreeze tills nya nyheter presenteras. Som sagt, det är en risk jag tar. Och jag tror på bolaget. Min gnidenhet lyser igenom min hängivenhet.

 

Snart bär det iväg till att hitta Doris. Sjukt dyrt att gå på bio är det. Men SF:s monopolställning bidrar till detta vilket är synd. Att se film hemma på TV är inte så kul som en biobesök. Inget ens Netflix kan ersätta. Inte än, iallafall - då behöver jag minst åttio tum på väggen.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Sidor

Blog Archive

Blog Archive
2017 (47)

Taggar