PerPenning
Likes
239
Antal inlägg
387
Följare
49
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
17 april

Stöld från dig själv

 

Småfåglarna kvittrar som galna i buskarna, en glad sol lyser över nejden och tulpanerna har öppnat sig lite försiktigt. Tveklöst är det vår i min trädgård. Det är måndag men en ledig måndag. Och efter fyra helgdagar vill jag ändå inte jobba imorgon. Känner ingen lust alls utan likt en burfågel bara få breda ut vingarna och dra iväg vart helst. Det är speciellt vid den här årstiden som min jobbångest är som störst.

 

Det är svårare för mig än många andra. Vissa ser sina arbetsuppgifter som viktiga och ytterligare några anser sig oumbärliga. För en del är jobbet status och för andra en plats att socialisera. För vissa är jobbet ett bekräftelsebehov och en arena för inbördes beundran. Det finns grupper som ser sina arbetsuppgifter likt en hobby - något som är riktigt roligt och som får lov att ta tid. Inte helt få ser sitt arbete som en plikt, ett krav, ett ok som de måste bära. Ännu flera ser kravet att få in pengar för att kunna leva en viss livsstil, för att passa in i grannkvarteret eller att skämma bort sina barn.

 

Inget av det ovan är jag. Det jag gör på jobbet känns oviktigt. Jag struntar i titlar och jag intresserar mig inte för skvalprat. All min bekräftelse kommer inifrån och jag bryr mig inte alls om vad någon tycker om mig så länge min egna moraliska kompass pekar i rätt riktning. Någon hobby är jobbet rakt inte utan jag vill bli klar så fort som möjligt - inget kan bli perfekt utan det mesta duger som bra nog. Jobbet är pengar och inte plikt. Och pengarna är inte livsstil utan en väg ut. Ut ur det förbannade hjulet.

 

Jobb är lön för mig. Bara lönen är viktig nog för att varje dag kliva ur sängen för att göra mitt dagsverke. Inget annat. Utan lön hade jag inte synts till. Så det där med att sänka min lön för ett roligare arbete finns inte på kartan - inga jobb är roliga nog. En bra lön är också en del i en dräglig pension, inte att förglömma. Lika viktiga är lånen och skulderna.

 

Konsumtion av nöd och konsumtion av onöd - jag kämpar med det i en evig strid. Och en av de viktigaste är att inte konsumera på kredit eller via lån. Att få betala senare är ingen god gärning från säljarsidan, inte. Men det är lönsamt, det är tydligt. I princip alla företag kan idag erbjuda dig att shoppa nu och betala någon annan gång. Men jag försöker själv att göra mig bilden av att uppskjutna betalningar är en stöld från min framtid. Så mitt tips är att varje gång du lånar eller väljer att betala senare - så säg till dig själv att dina framtida prioriteringar inte är viktiga nog, att det du vill ha nu är det. Det i sig kan skapa köpångest vilket är utmärkt.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
31 mars

Efter arbetet är jag inte där

 

Jag får då inte betalt för allt. Men eftersom min tid är dyrbar så säljer jag den så dyrt det går. Jag är ganska bra betald men samtidigt så arbetar jag flitigt. Men varje timme redovisar jag med största noggrannhet. Pengar är tid och tid är pengar - det hänger samman.

 

Att gå till arbetet är inte en hobby för mig. Inte heller ett socialt forum. Vore det inte för lönen skulle jag inte tillbringa en enda minut där. Jag gillar mina kollegor men de är inte mina vänner. Jag blandar aldrig samman korten - mitt privatliv är mitt och jag frotterar inte mina framgångar eller motgångar med någon. Det finns det däremot många som gör - deras arbete är så sammanflätat i deras liv att de ibland inte kan skilja dem åt.

 

Jag hörde vid ett tillfälle en kollega som liknade arbetsplatsen vid sitt andra hem - eller var det kanske det första? Han gick hemifrån för att gå hem två gånger per dag. Han levde sitt liv så som sitt arbete och tvärtom. Ibland satte han fel nyckel i dörrlåset hemma eftersom han alltid kom hem. Amenvaf? Jag förstår det inte alls. Jag beklagar, det är inget för mig. Jobb och fritid är olja och vatten i mitt liv och jag väljer alltid, alltid, alltid mitt liv före jobbet.

 

Lite märkligt är att arbetsgivare av idag tycks ha tagit på sig att vara vuxendagis åt sina anställda - man skaffar TV-spel och andra leksaker, man bjuder på läsk och kakor och man försöker skoja till det i största allmänhet. Ett sådant stohej är så kallad after work, något så otroligt fånigt eftersom det är ett påhittat låneordsuttryck. Men det låter ju fräsigt.

 

En gång handlade AW, som det kan förkortas, om att möjligen ta ett glas på puben på vägen hem. Idag är det rena festen som arbetsgivaren sanktionerar med teman, drycker, mat och - ännu fler lekar. Man kastar dart, hoppar säck och kastar bouleklot. Man festar loss en vanlig torsdag, kladdar på sina kollegor och brölar ut sina sämre sidor. På fredagen är man bakfull och sitter mest och hänger som en trasa innan man tar en tidig sorti. Jag förmodar att det hela handlar om att försöka vara en ball och attraktiv arbetsgivare men nog tusan har det gått överstyr.

 

Att after work blivit en del av arbetet började för flera decennier sedan. Teambuilding, vi-tänkande och företagskulturer med gemensamma värderingar skulle skapa maximalt produktiva och lojala medarbetare.  Förebilderna var ofta japanska eller amerikanska. En annan orsak var pubkedjorna som spred sig över landet med identisk inredning och med billig AW-öl som en av affärsidéerna.

 

När arbetsgivaren bjuder så kan det finnas en underliggande uppmaning om att det är obligatoriskt. My ass! Nej, jag väljer alltid om jag finner det förnöjsamt eller inte. Vissa saker gillar jag och kan tycka vara kul - men att ha spritorgier med mina kollegor tillhör inte dem.

 

Men om jag får betalt under After work? Då kanske.. ..men nä.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
16 mars

Fogden är här

 

I år damp min deklaration in i min eletroniska brevlåda. Jag använder Kivra och jag finner det helt rätt för mig - allt ska ligga i molnet eller vad var och en väljer att kalla det. Papper är passé och Kungliga Postverket alias Postnord får syssla med något annat - kanske hitta alla försnillade paket? Visserligen är Kivra rena stenåldern i layout och funktionalitet men det kanske de råder bot på på sikt.

 

Det tråkigaste i deklarationen är det uppskov på skatten då vi sålde vår förra bostad. 1,67% kostar den årligen och det retar mig att vi ska betala skatt på precis allt trots att det i sig är ett systemfel med stigande bostadspriser. Men så länge vi har dyrare lån att betala av så får det vara som det är.

 

Som vanligt åkte jag på restskatt. 6 479 kronor anser de att jag ska betala. Dock har jag reduktion för att ta mig till och från jobbet att luta mig mot. 2016 var ett rekordår avseende arbetade dagar. Röda dagar hamnade på vanliga helger, första maj var en söndag, julafton en lördag och det var skottår med en extra arbetsdag måndagen den 29 februari. Sammantaget betyder det att 2016 års kalender innehöll 253 arbetsdagar.

 

Den 21 mars kan man påbörja deklarationen på nätet. Det mesta är förberett och förtryckt och inte alls så knepigt som under mina föräldrars svettiga kvällar varje vår för att fylla i alla kolumner rätt och riktigt. Är man färdigt med deklarationen senast den 29 mars så får man sina skattepengar senast den 7 april.

 

Avdraget för bilkörning är 18 kronor och femtio öre. Med 32 kilometer till jobbet gånger 2 och gånger 253 dagar landar avdraget på 29 955 riksdaler. Statens hantlangare på skatteverket drar bort tio lakan av detta. Enligt prognos får jag då tillbaka knappt 2 tusenlappar.

 

Glädjande nog så får frugan alltid mycket mera tillbaks än jag då alla kapitalinkomster landar på mig. Med tro, hopp och kärlek så kanske ytterligare tjugotusen kan droppa in till balansräkningen.

 

Min åsikt är dock att vi skattas till döds i det här landet. Åtminstone vi som inget kan dölja. Utöver det så ser våra politiska partier i gemen våra skattepengar så som sina och med självhävd rätt slösa dem på vad helst de finner lämpligt. Inte är jag bitter, int.

 

Läs även andra bloggares åsikter om ,  intressant?

10 februari

Värdet i sig

 

Min tuffa arbetsperiod börjar nu klinga av. Fina övertidspengar kommer att ramla in under både februari och mars. Men det har kostat. Jag är trött och sliten, jag har försakat familj, nöjen, hobbies och återhämtning. De lediga stunder jag haft har jag hålögd legat i soffan framför TV:n eller sovit drömlöst. Inget liv i sig utan mer av ekorrhjul än vad en genomsnittlig hamster klarar av. Frukten av slitet är lite fler slantar som har ett tydligt värde då de kommer - för de har kostat på, som sagt.

 

Men vad är ett värde? Vem avgör det och enligt vems mätstock? Tiggaren utanför ICA värdesätter mynten hon får högt. Mina mynt i plånboken brukar hamna i ett höganäskrus i köket där de ligger tills någon behöver en femma eller en tia till kundvagn eller majblommeförsäljare. För mig börjar värdesättningen vid en hundralapp, tror jag - mindre kontanter kan konsumera utan större eftertanke. Något jag borde bearbeta mentalt, tror jag.

 

Jag tror också att det stora flertalet svenskar inte kopplar samman sitt dagliga arbete med sin lön i tillräckligt stor grad. Timmarna vid bandet, över bokföringen eller under motorhuven, de timmarna vi försakar för att tjäna in lönekuvertet glöms lätt bort i konsumtionsrus efter den tjugofemte dagen i månaden. Ett evigt kretslopp där för lite blir över oavsett lönenivå och intjäningsförmåga.

 

Jag mötte en konsult på jobbet häromdagen som lite nedstämd berättade att han nu tvingas i pension vid 66 års ålder, han som helst velar fortsätta ett tag till. Jag vet ganska väl hur kulturen ser ut på hans firma där nya, fina leasingvagnar står på parad och där personalen gärna jämför sina statusmarkörer med varandra. Sådant kostar, så klart, och har man inte samlat i ladan i tid behöver man fortsätta att jobba trots närheten till sjuttio års ålder. För mig är detta dock helt främmande. Jag struntar i statusbilar utan istället sjöng jag i duschen häromdagen när båda våra gamla skrothögar klarade sig genom besiktningen åter en gång - ren förtjänst och mer pengar till frihetsfonden.

 

Intjäningsförmåga är ett intressant ord. Betydelsen är resultat före kreditförluster och det får mig att le en gnutta. I en privatekonomi med hög belåning - som kan tolkas som kreditförluster - krävs det friska, starka arbetare som förmår att dra in slantar nog för att täcka räntorna.

 

Men jag är av den åsikten att pengar ska omsättas, de är inget alls utan ett syfte. Att enbart samla på dem är lika meningslöst som att samla på frimärken, stenar eller kapsyler. Pengar ska omsättas så att de ger så mycket nytta det bara går, så mycket nöje och glädje de kan prestera och så som stöd och hjälp till de som behöver. Det är enbart när i tiden detta ska ske som är väsentligt att planera för. Jag säljer min tid för pengar och därför ska de värdesättas därefter. När slantar ska betalas ut ska det vara i god ordning och med planering.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
21 januari

Riktig frihet

 

För mig är helgen ett andningshål. Då gör jag allt det som jag egentligen vill ägna min tid åt - familjen, hobbies, träning och allt mellan himmel och jord i övrigt. Att arbeta, även fastän jag trivs bra och har utvecklande uppgifter, tar för mycket av min korta levnad. Inom kort fyller jag femtio år, något som jag har bristfällig förankring i - jag är en ung spoling i sinnet och det finns så mycket kvar att leva för och glädjas kring. Att snart femtio årstidscykler har passerat ter sig som ett påhitt och något som egentligen inte har skett.

 

Jag kan ha fel men jag tror det inte - det stora flertalet av oss hade inte gått till det jobb vi har om det inte fanns en lönepiska. På min arbetsplats finns det många duktiga yrkesmänniskor - men de är inte rika. Däremot är det lätt att se att det finns mycket som måste konsumeras för att upprätthålla något, vad det nu bör kallas. För mig är det annorlunda då jag tänker mycket på tiden som åtgår. Det är mer sällsynt att jag inte funderar kring det. Snart är det löningsdags igen och tankarna går kring hur mycket som ska sparas undan - jag tänker i termerna att tolv procent undansparat räcker till en hel arbetsfri månad under ett år. Det är sporrande.

 

Undan ganska många år negligerade jag pensionen. Det kändes så långt bort, så abstrakt och även ointressant - det var ju pengar som inte gick att konsumera där och då. Det var ett misstag som jag ser andra göra i sina yngre år idag. Numera ägnar jag dock det betydligt mer intresse.

 

För varje år jag arbetar avsätts 16 % till inkomstpensionen och det är en försvarlig summa. Till premiepensionen avsätts 2 % och till tjänstepensionen 4,5 % om jag räknar rejält grovt. Det är oerhört lätt att räkna kring att både tjänste- och premiepension kommer att bli viktigare i förhållande till inbetalade belopp. Jag kan exempelvis se att från 2012 fram till idag har de inbördes delarna ändrats enligt nedan:

 

  • Inkomstpensionen från 76 till 69 procent
  • Premiepensionen från 8 till 10 procent
  • Tjänstepensionen från 16 till 21 procent.

 

All pension skapas av att man jobbar på ett eller annat sätt. Ett kompletterande sparande kan bli det som ger oss möjligheten att jobba mindre i framtiden eller att gå i pension. Här behöver jag räkna mer än vad jag gjort hittills men runt 30 % är vår sparkvot i genomsnitt.

 

För jag är inte intresserad av pengar om de inte är en del i min frihet och min makt över min tid. Att jobba hårt men sedan förslösa slantarna på allehanda statusmarkörer, verklighetsflykter och tumsugaraktiviteter är så kontraproduktivt. Men jag ser det och jag hör det ofta. Med de lönenivåer som familjen Penning har och som mina yrkeskollegor har skulle vi alla kunna ha helt andra belopp undanstoppade idag. Min egen tröst är att jag länge gjorde fel men att jag numera gör rätt - även om det är lite sent. Det kan dock bara bli bättre.

 

Idag är det lördag och imorgon söndag. Den tiden är min egen. Sedan, därefter följer en ny arbetsvecka med vad lönen kräver. Och det är inte riktig frihet.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

8 januari

Korrigering

 

Lite frossa idag. Sista lediga dagen innan en femdagars arbetsvecka. Roligt att arbeta men det tar mycket energi och inte minst tid. Strax ska jag iallafall promenera till gymmet och efter det kanske till och med en skogstur.

 

Som vissa av er troligen vet har jag tills vidare övergått till en mer passiv fondstrategi. Erkänt bra och noga utvalda fonder, och därmed en betydligt bredare exponering mot olika marknader, och därtill ett regelbundet nysparande är mitt recept framgent. Det finns lite av varje i paketet och dessutom en rejäl dos, runt 45%, i Spiltan Högräntefond, som över ett år klått OMXS30 men med en rudimentär risknivå. Inte vet jag vad som väntar under 2017 men att vi ska nedåt är en lågoddsare genemot tvärtom. Jag nöjer mig med lite mindre mot en lägre risk, helt enkelt.

 

Morningstar matar jag in mina fondinnehav med en enkel procentfördelning så kan jag genomlysa innehaven likt en aktieportfölj - genialt. Jag får där tillgångsfördelning och regionfördelning samt hur stor kassan är. Jag ser också vilka de tio största aktieinnehaven samt en avkastning/riskmatris. Slutligen får jag en insyn i vilka aktier som överlappar i olika fonder.

 

Det finns de som säger att det troligen är lättare att tjäna pengar på att byta jobb under 2017 jämfört med att investera på börsen - eller för den delen att kliva in i bostadskarusellen. En del i förklaringen ligger i den stärkta dollarn som hjälpt upp värdet på våra investeringar men samtidigt gjort att vi tappat köpkraft kring utlandssemestrar och importerade varor.

 

Trender kan te sig stabila och få oss att känna oss trygga med det. Men det är blott en ritad linje förankrad i historien - det räcker ju med att psykologin i bostadsmarknaden, likt tappade tulpanlökar, faller samman och i nästa led drabbar konsumtionen så rullar vi utför. Och med tanke på att arbetsmarknaden är stark för välutbildade så kan ju ett jobbyte ge en hel del extra att investera med. Pengar är blott pengar - inget som i sig ger någon lycka. Ett nytt jobb är betydligt mer av en förändring.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
18 december 2016

Försörja dig

 

Folkhemmet och avsaknad av krig och konflikt har gjort det svenska folket till syltryggar, gnällkoftor och offerbejakare? Ja, det finns nog ett och annat att ta på här. Att växa upp med så kallad guldsked i hand och mund gäller många av oss även om vi inte riktigt ser så på saken själva. Förbaskat bra har vi det dock och har haft under min generation och senare. Någon större förnöjsamhet över det lyser däremot med sin frånvaro - inte är vi nöjda och inte är det vårt fel heller.

 

Det talas ibland om samhällskontraktet och att det inte hedras av makthavare och politiker. Samtidigt så finns det inget kontrakt undertecknat utan det handlar om en frivillig överenskommelse där vi medborgare avstår till förmån för den samhällsordning vi föredragit. Att klaga på att våra skattepengar används felaktigt är i sin ordning men inte samtidigt att skattefuska - varje egen utförd omoralisk handling eller icke-handling är i sig en del av hur samhällskontraktet hedras eller ej.

 

Samhällskontraktet är idén att medborgarna har ingått ett avtal med varandra om rättigheter och skyldigheter i samhällslivet. Staten ska garantera människorna liv och olika rättigheter, och människorna underkastar sig statens styre, betalar skatt, uppför sig vettigt mot varandra och gör som polisen säger. Exakt vilka dessa rättigheter och skyldigheter är bestäms i det demokratiska systemet. Brott mot samhällskontraktet från statens sida utgör legitim grund för protest.

 

En del i ett fungerade samhällskontrakt är individens strävan mot egen försörjning - utan den heller inget fungerande skattesystem. Det talas dock sällan om detta utan mer om vad olika grupper ska eller bör erhålla i bidrag eller understöd. Men det är ändå så att det stora flertalet har förmåga och ska därmed försörja sig själva.

 

I samhällskontraktet ingår att staten ska erbjuda gynsamma föhållanden för företagande så att jobben skapas, något som haltar betänkligt. I vissa hänseenden är flera av våra riksdagspartier företagsfientliga, vill jag hävda. Och inte gör man mycket för att arbeta utifrån hur verkligheten ser ut. För majoriteten av de cirka 400 000 arbetslösa kanske aldrig kommer att kunna försörja sig själva. Det handlar om lågutbildade, människor födda utanför Europa, funktionshindrade och äldre. En del kan tillhöra flera av dessa grupper, och störst är den grupp som saknar gymnasieutbildning. Det finns för få jobb som passar, helt enkelt.

 

Samtidigt så har individen ett ansvar. Att få gratis utbildning i Sverige är synnerligen enkelt. Att läsa in gymnasium kan alla få möjlighet till. Att så som ung ta mindre attraktiva jobb hör till. Att anstränga sig lite är ett krav. Vill du komma någonstans - studera och arbeta hårt. För var och en ska försörja sig själv, om det så är på ett låglönejobb.

 

Hur du väljer att försörja dig så länge det är inom lagens ramar spelar ingen roll. Professionell pokerspelare? Aktieklippare? Proffsbloggare? Check på alla - arbeta med vad du vill och betala din skatt och du hedrar samhällskontraktet. Däremot att dag ut och in leva på bidrag är inte ok om du har arbetsförmåga.

 

Det finns fackliga företrädare som hävdar att det inte går att leva på tjugotusen kronor per månad. En pizzabagare från Jokkmokk som tjänar 20 529 kronor per månad ska därför utvisas för att han inte anses kunna försörja sig själv! Samtidigt finns det gott om pensionärer i landet som lever på desto mindre. Det finns gott om pampar kvar.

 

Hur ser du på egen försörjning? Är det ett rimligt krav på dig, mig och de där borta?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
29 november 2016

Gammal i gården

 

Forne statsminister Reinfeldt tycker att du och jag borde jobba tills vi är sjuttiofem år, åtminstone. Inte med tvång utan frivilligt. Riktigt så enkelt är det nog inte. Eftersom vi lever längre så säger matematiken att vi måste arbeta längre för bibehållen nivå på pensionen. En del människor vill jobba längre än tills 65 medan andra kommer att se sig tvungna. En hel del kommer inte ens att orka tills dagens pensionsålder och hur kommer det att se ut för dem?

 

En annan direkt kopplad fråga är hur arbetsmarknaden ställer sig till äldre medarbetare. Arbetsgivaravgiften är lägre för de som fyllt 65 vilket kan vara ett incitament men verkligheten ter sig inte riktigt så. Enligt en undersökning gjord av AMF i samarbete med Demoskop har var tionde person över 55 års ålder fått en direkt eller indirekt uppmaning att gå i pension. Häpp!

 

När AMF frågade personer som var 55 år och äldre vid vilken ålder som de tror att det blir svårare att få ett nytt jobb på grund av hur gammal man är blev det genomsnittliga svaret 54,3 år. Från 53,8 år anser de svarande också att man kan betecknas som 'äldre' på arbetsmarknaden. Sju procent anser att det blir svårare att få ett nytt jobb redan mellan 40-45 år, och en av tio tycker att man anses som äldre på arbetsmarknaden vid 40-45 år.

 

Så många som åtta av tio seniorer, som alla stackare vid femtiofem plus kallas, menar att det är vanligt med fördomar mot äldre på arbetsmarknaden. Tre av tio tror att fördomar är mycket vanliga och varannan tror att de är ganska vanliga. AMF:s undersökning visar också att ungefär varannan senior tror att fördomarna mot äldre påverkar tidpunkten för när man går i pension.

 

Idén om att äldre arbetskraft presterar sämre och är mindre lönsamma än yngre är allmänt spridd bland den yrkesverksamma befolkningen. Att äldre tar arbeten från yngre samt att äldre bör lämna plats åt yngre på arbetsmarknaden är fortfarande vanligt förekommande missuppfattningar. Ekonomisk forskning visar dock att det saknas stöd för sådana åsikter. Min egen studie i frågan kan bekräfta detta. Inte tusan är de yngre på något sätt bättre utan snarare mer frånvarande än äldre, ofta på grund av VAB eller sjukdom. Och att springa fort är heller inte detsamma som att springa rätt.

 

På senare år har det blivit populärt att ta ut en liten del av pensionen samtidigt som man jobbar. Det är positivt att gränsen mellan arbetsliv och pension håller på att suddas ut men vi behöver också flytta fram förväntningarna på när man ska runda av yrkeslivet. Iallafall om man ska följa herr Reinfeldts rekommendation. Jag hade gärna sett att det var möjligt att korta sin arbetstid på ett enklare sätt än idag.

 

Sinom tid så borde var och en göra en beräkning på hur deras pension kommer att se ut även från året de fyller 65. Jag har mina dubier kring hur pass heta äldre kommer att vara framgent. Även om nu inte 65 ska anses vara det längre.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
27 oktober 2016

Lön utan arbete

 

Snart är ännu en arbetsvecka till ända. Det går verkligen undan. Men jag är en person som knyter hårt an mellan arbetstid och lön - det är ju därför jag jobbar.

 

Att hålla koll är alltid bra - idag stämde jag av att min slutlön från förra arbetsgivaren blir korrekt. Det är innestående semester och semestertillägg som nu utbetalas i en slutlig klumpsumma - i runda tal tiotusen kronor som blir en fin investeringssumma. I dagarna kommer min första hela månadslön från min nya arbetsgivare. Det blir också en rund och nätt summa. Till detta kommer fru Pennings lön och barnbidraget.

 

Det är nu klart att fru Penning förlorar sin anställning, hon är helt enkelt uppsagd. När sådant händer kippar en del efter andan. Hur klarar man sig utan ett jobb, det blir ekonomisk ruin?!

 

Fru Penning är uppsagd till den 1:a december och får också lämna den dagen. Hon har sju månaders uppsägningstid men är arbetsbefriad och garanterad sin lön, pension och övriga förmåner även om hon hittar ett annat jobb under denna tid. Skulle så inte bli fallet har hon med hjälp av arbetslöshetsförsäkring 200 dagar med 80 procent av sin lön och därefter ytterligare 100 dagar med 70 procent. Under tiden minskar våra transportkostnader med mera. Jag har gjort ett enkelt överslag och det innebär att vår familj förlorar ungefär 2 000 kronor netto per månad under eventuell arbetslöshet - det är så ytterst lite det.

 

Det sägs ibland att när man är arbetslös är man mellan två anställningar. Jag vill vända på det och säga att när du arbetar så är du mellan två perioder av arbetslöshet. Det ena är lika skamlöst som det andra.

 

Det fina i kråksången är att fru Penning har varit på väg ett tag från sin anställning och sökt en del jobb. Att säga upp sig själv är inte på långt när så fördelaktigt som det nu föll ut. Nu kan frugan i lugn och ro ta igen sig lite, njuta lite mer av livet ett tag, söka jobb igen i lugn och ro, boka intervjuer närhelst det passar utan oro för det befintliga jobbat, ha mer energi och tid till att hitta en ny plats att verka på. Det är en Golden Ticket till chokladfabriken och jag är en gnutta avis.

 

Livet går inte ut på att jobba. Enligt mig går det ut på att känna mening i tillvaron. En del i det är att faktiskt jobba med något som ger just detta.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
23 oktober 2016

Enklare egen firma

 

För några år sedan så körde jag en egen firma och registrerad så som just egen. Det var en liten sidoverksamhet som jag skötte bredvid min heltidssysselsättning - jag byggde lite webbsidor och annat IT-relaterat stöd. 

 

Enskild firma är det som står till buds i den enklaste av eget företagande i Sverige. Jag har dock aldrig tyckt att vårt regering och riksdag stöttar eller är överdrivet följsamma i att bidraga till eget företagande. Dessutom så blandar man omedelbart samman privatekonomi med det egna företaget - något jag egentligen inte alls vill.

 

När sedan min skatteåterbäring inte kom som brukligt på våren och jag fick besked att denna, på grund av mitt företag, inte skulle kunna utbetalas förrän året efter, då tröttnade jag och avregistrerade firman. Istället bestämde jag mig för att bli egenanställd via Cool Company.

 

Rent tekniskt innebär egenanställning att jag inte har något eget företag längre utan istället är anställd hos Cool Company. Jag har allt ansvar mot kund, gör allt jobb och fakturerar sedan kunden via Cool Company - som sedan hanterar skatter, avgifter och moms. Till mig utbetalas sedan en lön - en lön som så klart är kraftigt reducerad då vårt svenska system ser ut som det gör.

 

Så som exempel:

  1. Jag fakturerar 10 000 kronor exklusive moms.
  2. Cool Company vill så klart ha betalt för sin tjänst - 598 kronor i detta exempel.
  3. Från de återstående 9 402 kronorna dras arbetsgivaravgift 2 248 kronor.
  4. Från de återstående 7 154 kronorna dras inkomstskatt.
  5. Utbetalt till mig 5 008 kronor.

Detta är så att säga priset för att slippa eget företag och dess omständigheter. Det är lite som privatleasing av en personbil - inte billigt men enkelt och bekymmersfritt. 

 

Cool Company, som tar 5,98% i avgift, är bara en av flera aktörer i detta segment. En annan kändis är Frilans Finans som tar 6 %. Båda företagen lockar med expressutbetalning mot en högre avgift samt lite andra förmåner. Cool Company har en tjänst som jag gillar lite extra - möjlighet att avsätta inkomst i en tjänstepensionsförsäkring. Firmify är en nyare aktör med endast 5% i avgift vilket ger 52 kronor mer i nettolön på de 10 000 i exemplet ovan - kan vara ett tredje alternativ. Det finns fler aktörer men ingen som jag sett som är billigare än 4,95% (PaidIn24).

 

Så som alla tjänster är inte prislappen utan även kvaliteten på tjänsten som spelar roll. Jag har varit smått missnöjd med Cool Company:s tjänst då de slarvat med utskick och har brister i sin webbtjänst. Om man önskar att vara egenanställd så är det därför också enkelt att byta tjänst - du behöver ju inte säga upp dig!

 

Förresten - detta inlägg är inte sponsrat eller köpt.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 

Sidor

Blog Archive

Blog Archive
2017 (47)

Taggar