PerPenning
Likes
239
Antal inlägg
409
Följare
49
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
4 dagar

Stressfri ekonomi

 

Har fortsatt lyssnat vidare på Lyxfällan:s podd men har insett att de har inget mer torrt krut att komma med efter alla dessa år. Jovars - att bistå människor utan vett eller sans med hjälp att göra hopbakslån, sälja bohaget och bilen samt rekommendera parterapi eller kickass-mentalkollaps är ett recept som matas om och åter i TV. Podden är än värre och varannat avsnitt är dessutom sämre än sämst då herrarna Grimlund/Hedberg intervjuar någon menlös person kring det mesta - utom ekonomi.

 

De båda tycks vara riktiga tråkmånsar med, vad det verkar, präktigt tråkiga leverne. Jag kan ha fel men inte hörs det att det är roligt att ha koll på sin privatekonomi. Nej, snarare lyser en småländsk snålhet igenom med en riktigt gniden falsett och trist, intill döden, dialog kring att vara stolt över att snåla in på det mesta. Jag orkar inte höra mera.

 

Ekonomi ska vara kul. Ekonomi måste vara kul - annars struntar vi i det. Människan är född för att underhålla sig och att ha koll på sina finanser är inte nödvändigtvis roligt. Många människor vill inte ha koll på sin ekonomi utan vill att det fungerar av sig självt. Och det kan det göra med lite enkel budgetering.

 

En stressfri ekonomi innehåller ett enkelt recept - att alltid betala allt med redan intjänade pengar. Glasyren på den tårtan är att betala allt med förra månadens inkomster. En tvåstegsraket - först tårtan. När den delen fungerar, börja jobba mot garneringen. De pengar du tjänar denna månad, vanligen runt den 25, ska buffras till nästa månad - 30 dagar!

 

De flesta människor lever från lön till lön. När de får pengar så spenderas de omedelbart. Eller så är de redan spenderade i förväg via krediter. Räkningar ligger och bara väntar på att slantar ska komma in i ekonomin för att genast slukas. Detta innebär diverse balansakter, ibland förseningar och en hel del stress. Bli inte sjuk, för tusan - här kommer nästa räkningshög farande!

 

Med 30 dagars framförhållning så är det bara att betala räkningen när den kommer. Enkelt och stressfritt. Du har skaffat dig en marginal och en tidsfrist. I sin tur leder detta till en möjlighet att ta bättre beslut och dra fördel av bra erbjudanden. Det är dyrt att vara fattig men ofta också dyrt att leva från lön till lön. Att inte shoppa en lönehelg utan när det är rea är helt rätt. Att gå ut och äta på restaurang är trevligast helgen före lönen - då finns det gott om lediga bord.

 

Jag sammanfattar - att budgetera är enkelt, roligt och nödvändigt för en stressfri tillvaro kring sin privatekonomi. Den skapar kontroll på dina pengar och leder till garanterat bättre livskvalitet.

 

Nu inser jag att jag egentligen är nästan lika tråkig som Grimlund och Hedberg. Men bara nästan. Ekonomi är roligt men i sanning är det svårt att förmedla det buskapet.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

8 februari

Köpmonstret

 

Konsumtion är lycka. Konsumtion blir gärna ångest strax efter euforin. Känner du igen det? En kortsiktig belöning i ett rus av lyckohormon övergår i ett tillstånd av depressiva tankar kring varför köpet gjordes. Och än värre blir det om köpet är på krita.

 

Jag är då inte annorlunda funtad. Jag vill alltid köpa. Köpa något nytt. Det är en ständig kamp med köpmonstret. Spontana och oöverlagda köp måste motas i grind. Knepen att göra detta är många, vissa är bättre medan andra funkar illa. Långsiktigt planerade inköp är enligt min erfarenhet det som fungerar för mig.

 

Jag vill inte leva minimalistiskt, det passar inte mig. Däremot vill jag ha ordning och stringens i tillvaron. Produkter jag äger ska vara både funktionella och ha en elegans. Form och funktion i balans. En stol är till både för ögat och rumpan, så som enkel jämförelse. Utöver det vill jag att saker och ting i sin tur interagerar med varandra, de bör trivas tillsammans på samma sätt både avseende funktion, färg och form. Jag ogillar skeva linjer och oförutsägbara konstellationer - jag undrar om det går att diagnostisera mig för detta?

 

Ett långsiktigt planerande och finansierande har nu lett till inköp av nya högtalare för musik i vårt hem. Varför nya? Jo, de gamla lät illa, var fula, av dålig kvalitet, fel färg och passande inte in alls. Alla dessa dåliga egenskaper är nu utbytta mot utmärkta. Jag är nöjd.

 

Men köpångesten? Uteblev den. Ja, det blev den faktiskt. Planeringen för inköpet har varit över två år. Kostnaden för produkterna finansierades över tid. Men jag hade ju kunnat spara pengarna för en ekonomisk frihet i framtiden? Ja, absolut. Men allt handlar om en avvägning som bara var och en kan göra på den egna kammaren - vad skjuta på framtiden och vad göra nu?

 

Jag älskar musik, den är en stor del av mitt liv. Så som John Miles sjöng redan 1975 i sitt stycke Music - music was my first loveHär framför han den åter under 2008, en klassiker. Eller som Hifi-klubbens reklam - bad sound kills good music. Min snåltarm har gjort att jag lyssnat länge på musik på ett erbarmligt sätt men det är över nu. Mina öron är glada. Dessa högtalare kommer aldrig att bytas ut, de är för evigt.

 

Men köpmonstret lever. Så det gäller att vara på sin vakt. Alltid.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

20 december 2016

Göromål

 

Några dugliga svenska termer anser jag saknas - de kallas för Doers och Talkers. Det här tycker jag något spännande att fundera kring. Finns detta begreppspar i verkligheten? Och vad innebär de i så fall? Är det ena bättre än det andra?

 

Då jag är något av en fönstertittare som gillar att observera hur människor beter sig så har arbetsplatser varit en tacksam arena. Det finns absolut Talkers. De älskar att vara i centrum, att höra sin egen röst och sina åsikter. De har ofta ett gott självförtroende och uppvisar kunskaper i vitt skiljda områden, inte sällan kring sådant de inget tycks veta något om. Möten är Talkers favoritplats där de kan prata, rita, peka och dividera. Att socialisera är viktigt för en Talker och det är för mig tydligt att Talkers ofta är väldigt extroverta. Och jag tror absolut att Talkers skapar nytta - de är de som kan prata omkull kundern att signera kontraktet, påvisa nytta som inte finns, måla upp visioner och drömmar i alla dess färger. Jag känner underbara Talkers men tyvärr också Talkers som är undansmitare och lever under radarn när det gäller att åstadkomma något reellt.

 

Det blir då ganska tydligt att jag själv ser mig som en Doer. Jag pratar mindre och tänker oftast efter före. Jag gillar att åstadkomma något och finner en belöning i det och inte av andras hurrarop eller visslingar. Jag levererar saker. Jag bygger ting. Det blir ett konkret utfall men därmed inte sagt att det hade varit möjligt utan en eller ett par Talkers. Antagligen kan jag inte åstadkomma sådana resultat heller.

 

Inte sällan anses en Doer vara bättre än en Talker. Jag håller inte med alls. En Talker bidrar med visioner och idéer och en Doer affektuerar. Att bara göra saker utan eftertanke och planering är av föga nytta. En person kan vara båda, tror jag. Och jag tror att de behöver varandra. Nej, sämst av alla är en Watcher - en som står där i hörnet och gör varken eller. En som inte bryr sig. En som har en egen agenda och inte vill deltaga.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

5 december 2016

Åsikter i all sin enkelhet

 

Provocerande, kanske, men jag finner det både roande och oroande när människor är ståndaktiga i sina åsikter. Det kan vara ekonomi, så klart, och även tusen andra ting. Att tycka något är en mänsklig rättighet, utan tvekan. Det mesta tyckandet som existerar bygger ju ofta på något, det kan vara kunskap man förvärvat, hörsägen man gillar eller identifierar sig med och även ett sätt att sätta sig själv i strålkastarljuset. Det finns många människor som trivs i att sola sig i glansen av sig själva, i den gruppen finns det allt från politiker till den lilla medborgaren på bloggen.

 

Att ha en åsikt men samtidigt att lyssna på andras åsikter borgar för ett trevligt samtalsklimat. Att högljutt försöka tala om att ens egen åsikt är den enda rätta gör det inte och leder dessutom inte till någon nytta alls. M-politikern Delmon Haffo med sitt dra åt helvete hora är ett exempel på den senare men bara ett exempel på politiker som tappat fotfästet i verkligheten.

 

Än värre är att ha en massa åsikter och samtidigt vilja tysta andras. Ett sådant aktuellt exempel är mer horribelt då demokratiminister Bah-Khunke vill se inskränkningar i vad människor får uttrycka på nätet.

 

Människor som har starka åsikter och en motvilja till att lyssna på andras - lyssnar jag inte på. Det finns inget mer misstänkt än någon som vet något som jag då inte tycks veta och att denna kunskap är helt rätt, ofelbar och okränkbar. I denna fålla finns så klart aktietipsarna men också alla våra religioner, från tröttande Islam till heltokiga Scientologin. Det är också denna grupp människor som jag oroar mig mest kring -  de som förenklar, inte vill ta till sig fakta, inte vill resonera eller lyssna och samtidigt vill hävda att alla andra har fel. Och har man fel så ska man hycklas med, förolämpas och ryas åt. Ja, det gäller även aktietipsare, som sagt.

 

Allra värst är de människor som återfinns i kategorin före men som dessutom vill döda dig. Där har vi de som sympatiserar med Daesh, också kallad Islamiska staten, men också sådana som Syndikalisterna som via omstörtande revolution vill ta oss alla tillbaka till en tid som flytt. Blodet hettade på mig när de senare och dess Göteborgsavdelning önskade livet ur alla poliser på ett sätt som innebär mycket lidande för dem och deras anhöriga. Där Daesh och dess anhang är galna och farliga - där är grupper som Syndikalisterna rent av samhällsomstörtande i sin galna och verklighetsfrånvridna skepnad. Dessa människor är jag faktiskt riktigt rädd för. Eller är de de människor, förresten? Tvivlet gnager.

 

Tyvärr är nätet en skådeplats för navelskåderi och det är dessvärre inbyggt i dess funktion - du har ingen äkta dialog med någon när du skriver och får kommentarer tillbaka. Förmågan till empati och förståelse fungerar inte utan en äkta, mänsklig dialog. Åsikter prövas egentligen aldrig utan staplas bara på och emot varandra - inga insikter nås. Sociala medier har egentligen inget med någon social bindning att göra.

 

Så, vad vill jag då ha sagt med detta inlägg, något som inte är helt tydligt. Jo, att lyssnandets konst är hotad trots att det är den som lär oss något. Det gäller så klart också läsandets och betraktandets konst som finns i samma familj. Ju mer man lär sig desto svårare blir det att generalisera, förenkla och bagatellisera, därmed i sig en vaccination mot korkade åsikter. För med kunskap blir det helt enkelt mer skralt med åsikter som inte är väl underbyggda och automatiskt färre totalt. För en åsikt är väl värd att lyssnas på och borde värderas. Respektera andras åsikter men samtidigt se till att din åsikt kan respekteras då den är väl underbyggd.

 

Åsikter kan ibland tolkas som sanningar, vilket är helt fel. Sanningar är som gungfly och kräver underbyggda källor för att ens vara en gnutta trovärdiga. Fakta kan också vinklas för att visa på en sorts sanning då en åsikt i botten är själva utgångspunkten. Inte är det lätt att tolka världen och inte ens media av idag har en speciellt stor trovärdighet längre. Så vad gör man? Vem och vad kan man lita på? Det är nog vår tids största knäckfråga.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
8 juli 2016

Min bucket list

 

Första gången som jag hörde uttrycket bucket list var när jag såg filmen Nu eller aldrig. Ja, det är den dåliga svenska översättningen av just The bucket list. En sådan här lista kan bättre översättas till en att-göra-lista på saker man vill ta sig för eller uppleva innan man dör. Detta har varit en hel del på modet att göra dylika listor allt sedan filmen visades 2007, på samma sätt som carpe diem tjatades ut efter Döda poeters sällskap.

 

Människor skriver bucket lists. Där finns allt från fallskärmshopp till att bada i Trevifontänen. Saker att hinna med före den oundvikliga döden ska gärna vara spektakulärt, utmanande och något att visa upp men även små ting kan skrivas på listan. Om det ska vara tio, femtio eller hundra saker tvistas det om. Ärligt talat - jag begriper mig inte riktigt på dessa listor att hinna med före rigor mortis.

 

Jag har försökt att skriva en bucket list. Rubriken gick fint. Punkt ett började sämre. Jag vill för alltid kunna lyssna på Spotify. Amenvaf? Vad är det för något att skriva på en bucket list?

 

Men jag vill ju faktiskt detta. Musik är viktigt för mig och jag älskar all musik som jag får via Spotify. Jag vill hinna med Spotify innan jag dör. Jag vill att min hörsel inte ska svika mig när jag blir äldre så att jag inte kan lyssna på musik längre. Jag njuter ju redan nu av all världens musik och jag vet att allt ska tas från mig, en sak efter den andra. Och slutligen livet självt.

 

Och så fortsätter det när jag skriver. De saker som fastnar på min lista är inte saker eller upplevelser jag saknar utan de som jag har som jag räds att mista - synen, hörseln, min fru och mina barn, hälsan, att kunna gå och springa, smaken av god mat och ett prima vin. Det må låta förmätet men jag är redan nu nöjd. Nöjd och förnöjsam med allt det jag har och upplever varje dag. Jag har insett, och det med glädje, att livets all förundran finns här och nu. Eller så som Adolphson–Falk:s text i låten Ifrån att vi faktiskt inte reser till något, vi reser ifrån. Vi kommer aldrig närmre livet än nu.

 

Jag har blivit lite klokare med åren. Jag vet nämligen att åren blir färre att uppleva i framtiden. Det må låta trist men jag fick aldrig ihop någon bucket list och det var rätt för mig. Absolut att jag har saker att uppleva eller vilja göra - men det behövs ingen lista för det. Impulsens kraft är stark och jag tar mig för det som dyker upp i mitt sinne. Saker kommer till och andra faller ifrån. Att vara spontan ger mig mer glädje än planerade aktiviteter.

 

Så mitt tips till er som skriver bucket lists är att först och främst skaffa insikt i vad som finns här och nu och vilken glädje det bringar er. Bara så ni inte glömmer bort det i jakten på innan-döden-förlustelserna.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

13 juni 2016

Att förbli skuldfri

 

Jaha ja? Och vad vet väl den där Per om att vara skuldfri? Han som är belånad och fastlåst i räntekostnader och amorteringsångest?

 

Jag vet att jag sticker ut hakan med att vilja tala om hur man gör för att förbli skuldfri - men det är ett viktigt ämne, inte minst för ungdomar av idag. Mina barn, exempelvis. Det finns få lån av värde, egentligen. Ska du låna så bör det väl först och främst finnas en fin anledning - kanske en utbildning eller en bergsäker investering, kanske?

 

Nåväl, nu har jag ju lyft frågan så jag fortsätter väl. För jag har varit skuldfri en gång och jag har därefter gjort ett och annat misstag. Och en del bra saker. Blancolånet till min första bil var ett misstag. Studielånen var det inte. Men ska vi tala om skuldfrihet så låt oss hålla oss till de dåliga lånen.

 

Den huvudsakliga anledningen till skulder idag är de små tingen. Detta är jag helt övertygad om efter att ha läst om ungdomars vallfärdande till kronofogden via sms-lån. Man lånar några tusenlappar till småsaker. Först en gång men sedan vid upprepade tillfällen. Men små kostnader tenderar att bli en stor blaffa.

 

Självlögnen kan finnas där. Människor pekar på stora händelser som kraschat deras privatekonomi så som sjukdom, trasig bil, arbetslöshet eller reparation av pannan. Jag tror att detta egentligen bara är symptom på underliggande mer fundamentala problem - man kan inte hantera sin privatekonomi.

 

Om jag denna dag varit ung och glad och skuldfri - då hade jag skaffat mig en budget så som You Need A Budget. Det är mitt absoluta tips till att förbli skuldfri. Så som ung och dum hade jag behövt en sådan - men det kändes trist, YNAB och internet fanns inte ens och datorer i stort var spelleksaker. Men hade jag fått göra om och göra rätt så hade jag haft en BUDGET.

 

Kontakta mig gärna om en tio eller tjugo år och tacka mig för tipset!

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
7 juni 2016

Det bidde bra

Nu är det snart dags för skatteåterbäringen att komma. Det blir en rejäl slant och hela beloppet kommer att sparas undan till två konton i You Need A Budget förkortat YNAB, det budgeteringsverktyg jag använder. De heter Framtida äventyr och Semester. För så är det - pengarna ska någonstans på resans gång antingen gå till semesterresor eller till något framtida roligt, exakt vad är odefinierat.

För nio år sedan hade familjen Penning inga sparade pengar alls. Ingen buffert. Inga fonder eller aktier. Inga besparingar. Vi levde från lön till lön och det var jobbigt och otrevligt. Och vi var nästan 40 år fyllda. Vårt finansiella uppvaknande kom sent, enligt mig. Men just dessa uppvaknanden finns i alla möjliga varianter.

 

Några vänners luftvärmepump gick sönder. Sådana är relativt billiga nuförtiden - kanske tjugotusen kronor för en kvalitetsprodukt. Våra vänner hade faktiskt en budget i excel för att följa upp vart pengar tog vägen - men det hjälpte inte nu. De hade inte pengar att reparera pumpen och det var vinter och runt nollan i temperatur. Surt sa räven om rönnbären.

 

Vi pratade om det över en middag och jag rekommenderade YNAB eftersom historik i detta verktyg är av mindre vikt medan här och nu och framtid är fokus. Att verktyget kostar en liten slant var inte välkommet men de bestämde sig för att prova. Excelarket är numera ett minne blott och YNAB används flitigt.

 

De blev duktigare på YNAB än vad jag någonsin varit. De konsoliderade i princip alla konton till en enda ström av pengar eftersom konton är ovidkommande i YNAB. De nagelfar numera varje krona in och vart pengarna ska gå. Och de har satt upp mål i sin budget, bland annat en resa till Kina. Eller som min kompis säger numera: för första gången så justerar vi livet efter den ekonomiska bilden och inte tvärtom.

 

Förändring gör oftast ont i början. Men det går över. För det mesta.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
9 januari 2016

Förkärlek till avkastning

Jag tycker inte om podden Fill or Kill något mera. Handelsson, Ensamma vargen och Phukethandlaren är inget snälla numera. I det senaste avsnittet av podden så dissar de stygga gossarna både fastighetsbranschen och preferensaktier. Och jag som investerat just i dessa! Får man göra så? Är det klädsamt och salongsfähigt? Inser de inte att jag och många med mig kan bli ledsna, inte vilja leka mer i sandlådan och gå hem?

 

Ja, inte vet jag. De får kanske rätt? Att Ivar Krueger, vår egen svenska tändstickskung, sålde just preferensaktier till den amerikanska allmänheten är kanske okänt? Lite historik finns här och en utmärkt bok som jag kan rekommendera går att läsa. Oavsett, för en arbetande småsparare som jag som har ett stadigt kneg och ingen börsskärmstid på vardagarna är det alltid en svår ekvation. Lite avkastning på slantarna önskas och hur får man det numera om inte med preffar?

 

Jag funderar emellanåt hur många nya daytraders de senaste årens börsuppgång har kläckt fram. Unga och historielösa med en önskan om snabba pengar. Och hur många av dessa lyssnar på börspoddar, tro? Jag minns, så som den gamla farbror jag är, att det en gång före en jättebubbelkrasch kryllade av män, för kvinnor är generellt klokare, som sa upp sig från sina arbeten, tog sin besparingar och köpte en dator och började daytrada med resten. Hur många är de nu därute i slott och koja?

 

Var och en får självfallet ha sin egen åsikt kring en framtid vi inte känner till. Jag själv är en försiktigare general numera och mycket beror på utsikten. Att backa lite och se på hur de övergripande linjerna ter sig i kullar och dalar på kursindex är lite mera makro för mig. Huruvida mina preferensaktier blir en bra affär eller inte återstår att se men jag tror och hoppas att så blir fallet. Det är övervintrade pengar som ska ge lite fin avkastning för vidare investeringar. Om inlösen kommer eller ej är en annan fundering men jag ser inte att det är försäljning på ett antal år förestående för penningfamiljen.

 

All respekt till de kunniga affärsmännen i Fill or Kill men en tröttkofta som jag läser hellre börsguiden och Börsdata och lutar mig mot dessa. Och dessutom - får vi en fet bubbla och panikbroms och krasch utan like så tror jag att mången daytrader får söka nytt jobb då sparkapitalet brunnit upp och hoppet om en ljus miljonärsframtid slocknat. Det hände förra gången, det minns jag.

2 november 2015

Skrämmande budget

 

Ordet budget gör sällan någon överlycklig. Det är en torr och ganska trist radda bokstäver som andas kliande kavaj och tunn kalufs, lite 70-tal och bleka färger. Att tänka budget ger lätt associationer till fängelsegaller, ramar och instängdhet, kanske en långsam, plågsam död?

 

Nu är ju detta bara en helt felaktig känsla och att mentalt omformulera uttrycket budget gör verkligen en skillnad. Istället för att tänka i termer av kan inte, borde inte, måste, behöver så börja i andra änden - var vill jag vara i ekonomiska termer? För du vill ju egentligen inte skuldsätta dig, känna stress över din privatekonomi eller gå i pension med noll och intet, så klart inte.

 

Så den gyllene tanken med budget är att börja där den slutar: du vill leva utan skulder, du vill har det gott när du slutar att arbeta, du vill kunna klara ekonomiska kriser och kunna stödja och stötta nära och kära. Och det finns så klart mera.

 

Därför, med detta tankesätt, kommer inte sparandet och hushållandet med dina pengar längre te sig som en belastning utan som en välsignelse. Din budgetering som bygger på dina beslut och ställningstaganden leder dig närmare de saker som du verkligen vill åstadkomma. Därför blir din budget förvandlad från en trist företeelse till en hjälpande hand. Frågan du måste formulera är dock: vart vill jag?

 

Vill du vara skuldfri? Vill du bo flott? Vill du resa? Vill du slippa ha ont i magen när räkningarna ska betalas? En bra budget är en kompis som frågar dig vad du vill och vad som gör dig förnöjsam med livet. Du byter bort så mycket tid av ditt liv för pengar - så vad vill du göra med dessa pengar? Vad vill du att din bortbytta tid ska representera?

 

Vill du att din korta levnad ska handla om stress kring pengar? Och konsumtion av saker du egentligen inte bryr dig om? Om inte, så behöver du en budget. Du talar helt enkelt om för din budget vad du vill göra och din budget hjälper dig att ta dig dit. Budget är coolt!

 

Blog Archive

Blog Archive
2017 (58)

Taggar