PerPenning
Likes
240
Antal inlägg
438
Följare
51
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
5 april

Världens kornbod

 

När jag var barn så kallades Skåne, min hemtrakt, för Sveriges kornbod. Det var så att min landsände försåg landet i övrigt med mycket av de livsmedel som behövdes. Och sådant duger ju - vi skåningar fick annat av värde tillbaka. Vad minns jag visserligen inte. Vad som inte är lika bra, enligt min uppfattning, är att Sverige i allmänhet och Skåne i synnerhet tycks ses som hela världens kornbod. En falang av dessa är tiggare från öst.

 

Nu kanske någon inom sig ropar på rasistmonstret. Men jag är lugn, trygg och djupt förvissad om att jag inte är någon rasist. Det finns en ryggmärgsreflex hos många att tjuta rasist då åsikter kring icke-svenska människor förs på tal. Och det finns en ryggradslös politikerkår som visar på sann oförmåga i sina ämbeten. Det här handlar om tiggeri. Om tiggeri tycker jag inte. Tiggeri bör förbjudas.

 

Att andra EU-medborgare kan resa till Sverige och ägna sig åt tiggeri är förkastligt. De länder vars medborgare som finns här har ett ansvar som vår regering borde utställt för länge sedan. Det finns påtryckningsmedel och det kallas pengar och bidrag. Men inget sker och vem är förvånad? En så här svag regering har vi nog inte sett på mannaminne.

 

Sverige och Finland är de enda länderna i Europa som helt saknar en tiggeriförbudslag. Jag frågar vår regering varför? Att fattiga människor inte ser någon annan utväg än att tigga på andra länders gator kan jag till viss del förstå. Dessvärre är tiggeriet synnerligen organiserat och mest troligt innefattar kriminella nätverk. Jag behöver inte titta så långt.

 

En personbil kör varje morgon ut en kvinna och en man till vår lilla by. Dessa båda marscherar sedan iväg till varsin av de två livsmedelbutiker som finns här och placerar sig där. Runt fem på eftermiddagen traskar de tillbaka till en upphämtningsplats där personbilen återigen plockar upp dem. Det verkar som om de inte jobbar kväll eller helg, nu när jag funderar. Men de kanske är någon annanstans och tigger då.

 

Jag ger aldrig några pengar till romska tiggare, vilket de flesta är. Däremot gav jag en hundring till en svensk, alkoholiserad man på Burger King härom veckan. I Sverige är vi dåliga på att ta hand om våra egna först. Vad gör vi och samhället för dessa? Sverigebilden är märkligt nog viktigare än att ta tag i de faktiska problemen.

 

Jag har, rätt eller fel, dessutom svårt för människor som är helt passiva. Att sitta rätt upp och ned och förvänta sig pengar. Det gäller tiggare, arbetslösa och alla andra som bara vill nyttja systemet. Människor som alltid ser sig själva som offer och dessutom påtalar det kommer heller aldrig att ens försöka något. All heder till den romske man som åtminstone spelade dragspel utanför pressbyrå. Men det finns så klart och skrupelfria människor i Sverige som utnyttjar dessa fattiga människor på olika sätt, riktiga svin.

 

I min kommun finns det gott om organisationer som hjälper utländska tiggare på olika sätt. Det kan tyckas hedervärt. Jag anser det vara kontraproduktivt. Tiggeriet tar nämligen numera otäcka vändningar - det finns både hot och trakasserier mot folk från dessa grupper. Desperation kring att få pengar skapar dessa situationer. Tiggeriförbud är en del, om än liten, i lösningen.

 

De stora delarna i lösningarna måste vara politiska, både i Sverige men i högsta grad inom EU. Men så länge miljöpartister och kommunister tillåts styra en svag socialdemokrati så lär inte mycket hända. Jag har tyvärr inga stora förhoppningar kring nästa val heller då SD kommer att växa sig större - ett parti som har enkla lösningar på allt och oduglingar i sina led. Hur en ny regering kommer att te sig är svårt att sia om men syltryggar finns det gott om i alla partier.

 

Vår regering det fulla ansvaret för den uppkomna situationen. Man har låtit Sverige bli världens kornbod. Men som sagt, Sverigebilden är viktigare än vad de egna medborgarna vill och önskar. I den riktning vi är på väg ter sig inte rolig alls.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
30 december 2016

Bankrutt

 

Jag har samkört några aktuella artiklar kring svenskarna och deras privatekonomi. Vi sparar generellt mer pengar och det är klokt - det ligger på ungefär 6 procent av den disponibla inkomsten. Den kunde alltså vara lite bättre, att spara undan minst 1 krona av 10 bör vara en käpphäst. Samtidigt så åtgår, trots det låga ränteläget, i snitt 25 procent av inkomsterna till boendekostnader - en siffra som de senare åren varit ganska stabil. Om jag jämför ligger familjen Pennings boendekostnad på 10 procent. Utöver dessa fakta så anser sig en av åtta klara sig högst en månad utan lön. Dessa parametrar, när de vägs samman, ger mig gåshud.

 

Ett sparande skapar handlingsutrymme vilket är prima. Men om en fjärdedel av alla slantar in åtgår till boendet i en värld där boräntorna enkelt kan dubbleras flera gånger om ter sig framtiden svår och torftig. Mycket gröt till middag och och vin ersätts med vatten. Kanske tvingas gå från sin boning?

 

Att ryktet kring att det enbart skulle vara låginkomsttagare och ensamstående som saknar en buffert är felaktigt. Bland personer med en inkomst på mellan 45 och 50 tusen kronor i månaden är det 17 procent som uppger att de klarar sig maximalt en månad utan inkomst. Det är en grymt fin inkomstnivå och därtill kopplat ett synnerligen märkligt beteende. Hur är det möjligt? Jag frågar mig gång på gång.

 

Sammantaget är det 4 av 10 svenskar som anser sig klara högst 6 månader om inkomsten försvinner. Däremot säger 48 procent att de klarar sig mer än ett halvår. Inte oväntat är det i gruppen 40–69 år där flest säger sig klara mer än sex månader.

 

De som redan sparar idag har helt enkelt ökat sitt sparande. De som borde börja spara har inte börjat alls. Att vara oförstående kring att en utebliven lön innebär 30 dagar ifrån betalningsproblem känns naivt. Blir man arbetslös tar det sällan mindre än 7-8 veckor innan a-kassan betalas ut. Därför kan man säga att en miniminivå på ett sparande borde vara 3 månadslöner. Bostadsbubblan ter sig vara också en mental kollaps.

 

Några fler intressanta fakta är att det finns blinda fläckar. Amortering av bolån räknas exempelvis  inte in i sparkvoten vilket enligt min syn är felaktigt. Inte heller privatleasing av personbilar ingår i lånen vilket är lika illa.

 

Men det finns tid kvar innan räntorna rör sig uppåt, så ännu är det inte försent att ta tag i rodret och segla mot en tryggare hamn. Däremot återstår det att se om dessa varningsklockor ringer högt nog? Spänningen är stor.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

27 september 2015

Hur kommer jag dit?

 

Jag fortsätter att fascineras av evighetsföljetongen Lyxfällan, programmet på TV3 där människor som av olika anledningar inte förmått att hantera sin privatekonomi. Programledarna, som för varje säsong ter sig alltmer blassé över mänsklig dumhet, fortsätter i invanda spår och med nya spektakulära grepp för att försöka bibehålla intresset för programmet - något som också verkar bli allt svårare. Metoder för att lösa människors skuldproblem är i sig inte raketforskning och på hur många sätt kan man vinkla sluta shoppa - betala av dina skulder - skaffa ett jobb - öppna dina räkningar?

 

I det senaste avsnittet så var det för en gångs skull inte ett par som pimplade energidryck, kedjerökte och var offerkoftor utan en ung kvinna i tjugoårsåldern. Denna flickas problem var rotat i glamourkulturen och att livet ska vara roligt, spännande och kravlöst. Och detta är i sig intressant då jag är övertygad om att hon endast var en utav tusende. Exempelvis kopplingen mellan inkomst och arbete - denna tycks vara mer än lovligt luddig för många. Att vilja bli radiopratare, nagelbyggare eller makeupstylist är helt i sin ordning, men det är många som vill det och få är kallade.

 

Att tjäna pengar måste vara nummer ett. För du måste äta, betala din hyra och dina räkningar. Därmed så är också att skaffa sig ett jobb nummer ett.

 

Det tycks däremot vara så att unga kvinnor av idag lockas starkt av de sociala medierna och de beskrivningar av det glamorösa livet som modebloggerska eller artist. Se bara på alla tondöva drömmare som lockas av Idol på TV. Beklagar, men alla kan inte bli en primadonna då förutsättningarna inte finns där. De allra flesta kan dock hitta sitt gebit eller sin talang. Och alla behöver lära sig skillnaden på det som man behöver ha och det man vill ha.

 

Det handlar inte om att döda drömmar. Att drömma är prima vara men drömmar ska kopplas till en realistisk verklighet - vad vill jag? Och hur kommer jag dit? Man måste börja med att vara book-smart och lära sig spelets regler. Sedan bli street-smart och lära sig verklighetens trick.

Blog Archive

Blog Archive
2017 (71)

Taggar