PerPenning
Likes
239
Antal inlägg
386
Följare
49
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
8 februari

Köpmonstret

 

Konsumtion är lycka. Konsumtion blir gärna ångest strax efter euforin. Känner du igen det? En kortsiktig belöning i ett rus av lyckohormon övergår i ett tillstånd av depressiva tankar kring varför köpet gjordes. Och än värre blir det om köpet är på krita.

 

Jag är då inte annorlunda funtad. Jag vill alltid köpa. Köpa något nytt. Det är en ständig kamp med köpmonstret. Spontana och oöverlagda köp måste motas i grind. Knepen att göra detta är många, vissa är bättre medan andra funkar illa. Långsiktigt planerade inköp är enligt min erfarenhet det som fungerar för mig.

 

Jag vill inte leva minimalistiskt, det passar inte mig. Däremot vill jag ha ordning och stringens i tillvaron. Produkter jag äger ska vara både funktionella och ha en elegans. Form och funktion i balans. En stol är till både för ögat och rumpan, så som enkel jämförelse. Utöver det vill jag att saker och ting i sin tur interagerar med varandra, de bör trivas tillsammans på samma sätt både avseende funktion, färg och form. Jag ogillar skeva linjer och oförutsägbara konstellationer - jag undrar om det går att diagnostisera mig för detta?

 

Ett långsiktigt planerande och finansierande har nu lett till inköp av nya högtalare för musik i vårt hem. Varför nya? Jo, de gamla lät illa, var fula, av dålig kvalitet, fel färg och passande inte in alls. Alla dessa dåliga egenskaper är nu utbytta mot utmärkta. Jag är nöjd.

 

Men köpångesten? Uteblev den. Ja, det blev den faktiskt. Planeringen för inköpet har varit över två år. Kostnaden för produkterna finansierades över tid. Men jag hade ju kunnat spara pengarna för en ekonomisk frihet i framtiden? Ja, absolut. Men allt handlar om en avvägning som bara var och en kan göra på den egna kammaren - vad skjuta på framtiden och vad göra nu?

 

Jag älskar musik, den är en stor del av mitt liv. Så som John Miles sjöng redan 1975 i sitt stycke Music - music was my first loveHär framför han den åter under 2008, en klassiker. Eller som Hifi-klubbens reklam - bad sound kills good music. Min snåltarm har gjort att jag lyssnat länge på musik på ett erbarmligt sätt men det är över nu. Mina öron är glada. Dessa högtalare kommer aldrig att bytas ut, de är för evigt.

 

Men köpmonstret lever. Så det gäller att vara på sin vakt. Alltid.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

25 augusti 2016

Plockad höna

 

Då kom den dagen, dagen då vår trotjänare Op-Ellen fick se sig omkörd av en nyare vagn. Om nu bilar kan känna ångest vet inte jag men att jag fick lite hög puls och oro i magen var ett faktum. Irrationellt kanske, men ändå - det finns lite sunda vätskor hos mig numera. Stora utgifter svider.

 

Familjen Penning behöver personbilar. Jag och frun jobbar på helt olika platser och kommunikationerna är dåliga eller näst intill usla. Fru Penning kör dessutom på en väg där landets sämsta bilister far fram och en stor och trygg bil är viktig. Gamla droskan nådde i dagarna tjugoniotusen mil och minst tiotusen kronor i reparationskostnader, en slant mer än vad marknadsvärdet är. Det blev tvunget att göra något.

 

Familjens chefsförhandlare, och det är inte jag, satte klorna i en stackars säljare på en bilfirma. Resultatet blev att vi i inbyte erhöll lite mer än dubbelt mot marknadsvärdet för Ellen samt nya vinterdäck på fälg. Den mest lustiga detaljen var att bilen såldes så som rullande niotusen mil men att bilhandlaren missat att motorn var bytt på garanti och endast varvats under niohundra mil. Det i sig blev en bra bonus.

 

Den tråkiga och samtidigt befriande konsekvensen var att vi var tvungna att be guldhönan om ett lån. Motsträvigt skrockande erhöll vi etthundratusen kronor räntefritt, utan avier och ingen uppläggningsavgift men med löftet om snar återbetalning. För första gången i våra liv betalade vi alltså en bil med egna medel. Och i det finns en lärdom eller åtminstone en tankeställare. Och vilken är den?

 

Jo, att köpa en ny bil via ett lån är att i viss mån förblinda sig själv. Tvåhundrasextiotusen kronor kan te sig ganska ok med en månatlig avbetalning. Och det är kul med en helt ny, blank och väldoftande bil - man känner sig kanske till och med bedrägligt rik? Tro mig, känslan går snabbt över och irritationen över den första parkeringsbucklan eller repan i lacken tenderar att bli större.

 

Samma bil som ovan men med fyra år på nacken, en och annan repa och buckla men fortfarande fräsch har tappat 160 000 kronor i värde - den vi köpte. Den betalade vi med medel vi sparat ihop. Att spara ihop pengar är en mödosam process rent mentalt men egentligen helt utan skillnad mot att göra avbetalningar - pengarna ska ju ut oavsett. Men lönen är en tacksamhetens tanke - att vi betalade och inte lånade av våra framtida inkomster. Intressant är också att flera av våra vänner faktiskt förvånades över att vi betalade för bilen - kan man göra så?

 

Att guldhönan erbjöd sig att låna ut pengar beror på att hon är runt 50% likvid. Därmed påverkas investeringarna inte alls. Däremot ska nu etthundratusen kronor så raskt så möjligt återbetalas. Månadsrapporten kommer så klart att påverkas negativt - besparingar försvinner upp i realkapital. Dessutom skriver jag av bilar väldans hårt och snabbt då jag anser att värdet minskar mer än vad de flesta tror.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
30 december 2015

Rikast i landet är?

 

Ingen nyhet och hade det varit en nyhet så skulle den varit tvärtemot. Utlåningen till de svenska hushållen ökar nämligen allt fortare och nu i den snabbaste takten på fem år. Ja, och det är alltså i princip enbart till bostäder dessa lånade slantar går.

 

Hushållen i Svea rike har nu ungefär 3 300 miljarder kronor i lån till finansinstitut. Det är 222 miljarder mer än för ett år sedan eller en ökning med drygt 7 procent. Av dessa nya lån är 90 procent bolån. I så här rask takt har inte hushållen skuldsatt sig sedan 2011.

 

I Sverige finns det grovt räknat ungefär 4 miljoner bostadshushåll och 10 miljoner invånare. Att slå ut bolån på invånare eller bostadshushåll är ointressant så jag är mer nyfiken på hur mycket som lånas av de som lånar? Det är siffror som är svåra att greppa. Jag läste en skojig kommentar i ett forum att om man i Sverige är skuldfri och har en krona i fickan så tillhör man de 8 procent rikaste i landet - detta har jag dock inte räknat på.

 

Intressant att notera är att intresseorganisationen Villaägarna nyligen räknade fram att fyra kronor av tio som läggs av hushållen på bolån är vinst för bankerna. Storbankerna menar att den andelen är överdriven utan att ange vad som är korrekt.

 

Störst lån har man i Danderyd, enligt SBAB. Därefter följer Lidingö och skånska Vellinge. Här är bostäder dyra som guld och vill man bo här så är det bara att vara förmögen - eller att låna. Det gäller verkligen att bostäderna bibehåller sina värderingar.

 

Skuldkvoten blir därmed väldigt intressant då man delar skuld genom disponibel inkomst. Familjen Penning ligger på ganska exakt 300 procent vilket känns galet mycket. Vi amorterar dock friskt redan så kvoten blir långsamt bättre. Skuldkvoten i kommunerna Vaxholm, Lidingö och Värmdö är över 500 procent. Sårbarheten är delikat om man inte kan jobba.

 

Räntorna är ju historiskt låga så vad sker framgent? Minst lika viktig som skuldkvoten är ju räntekvoten, det vill säga hushållens ränteutgifter som andel av disponibel inkomst. Räntekvoten illustrerar hushållens faktiska kostnader för sina skulder. Utrymmet för att amorterar krymper i takt med att räntorna går upp. Vi har väl ett par år till att sola oss i lågränteljuset men sedan drar molnen snart in. En privatekonomi måste stormsäkras den med - eller så dras man med i fallet.

 

Mer än 170 000 hushåll har skuldkvoter över 600 procent. Hur resonerar dessa? Räntekostnader som kan stiga till 25 procent eller ännu högre av inkomsterna? Vill man leva så? Må så vara att det är bostadsbrist på vissa håll men riskerna hade inte varit bra för min mage.

 

Skuldfri med en krona i fickan vore finfint!

Taggar (blogg): 
17 november 2015

På väg

Herr och fru Penning jobbar ganska så mycket. Att hitta tid i vardag och på helg till kvalitet är inte det enklaste. Vi vill ju umgås i familjen och göra roliga saker tillsammans och inte överhopas av de måsten som tvätt, mat och städ innebär.

 

Förenkling stavas receptet - att förenkla i vardagen och ta bort det komplexa är ett bra sätt att frigöra tid. Fru Penning tog upp tråden häromdagen i ett led att förenkla - kanske hon skulle leasa personbil via sitt jobb? Tanken i sig är god - en ny bil förenklar, den rullar förhoppningsvis smärtfritt och 'allt' ingår. Jag sa inte blankt nej men efter att ha räknat på det så blir det dyrt. Tre års leasing går lös på kanske 140 tusenlappar och det är gräsliga summor.

 

Sedan april månad så har våra 2 vagnar kostat undantaget bränsle cirkus artontusen kronor vilket blir 2 500 kronor per månad. En leasad vagn kostar kanske 3 500 kronor per månad - eller 7 för två bilar. Nej, det känns inget bra alls.

 

Det är i ropet att leasa bil numera, både privat och via företag. Bilföretagen annonserar mycket och ofta om trygghet, enkelhet och månadskostnad - inte helt olikt hur mobiltelefoner marknadsförs. Och visst är det enkelt och bekvämt. Men att hyra en bil i tre år för så mykcet pengar?

 

Populära leasingbilar är lätt att hitta till fina priser efter tre år. En sådan är exempelvis Volkswagen Passat som i olika utföranden nu säljs kring 120 000 kronor för årsmodell 12 och knappt tiotusen mil på mätaren. En nästan ny bil i mina ögon. I vårt normalägande så kör vi sedan bilen till minst 20 000 mil eller 6 år. Nog blir det billigare alltid.

 

Men som sagt - förenkla, förenkla, förenkla. Men inte till vilken penning soom helst.

12 november 2015

Femhundra kronor

 

Vårt förhållande till pengar är alltid en intresse för mig, inte minst hur vi värderar dem. Vi kan slita ont på ett ansträngande och krävande arbete, för jobbet erhålla en lön för den tid och möda vi bytt bort och slutligen förslösa dem på noll och intet av värde. Fascinationen tar för mig aldrig slut - varför gör vi så här? Det är ju så dumt.

 

Jag funderade lite häromdagen på det här med kronor, det vill säga den valuta som vi mäter allt i sedan lång tid tillbaka. Varför har det inte gått inflation i detta? Vad kan man egentligen köpa för en krona? Några lösgodisbitar? Det är minsann det enda jag kommer på. Så kronor är mer än lite passé. Istället har jag tänkt till om andra nivåer.

 

En femtiolapp, kanske? Nej, det är för lite - jag tycker att femhundra kronor är en prima bas. Femhundrakronor finns i en vacker sedel och nu har vi en ny med Birgit Nilsson som motiv som också ter sig fin trots sina nazi-associationer i bakgrunden. En femhundralapp kan jag relatera till som ganska mycket pengar. 10 kronor år 1873 motsvarar femhundra kronor. Femhundra kronor vill jag inte tappa bort eller slösa på skräp.

 

Jag har 103 femhundralappar kvar i studielån. Det känns väldigt överkomligt. Däremot inte om jag jämför med lönearbete. En hel dags jobb och jag är ganska så slut. Det ger mig tre femhundralappar i lön. Det känns inte som speciellt mycket, tre ynka sedlar. 4 700 femhundralappar i en hög är våra bolån. Det blir en rejäl bunte sedlar. Varje månad betalar vi av tio femhundralappar. Det ter sig fruktlöst per månad men på ett år så är det ju 120 stycken, då märks det.

 

Utdelningen på vårt sparkapital blir nya femhundralappar. Senast idag kom en utdelning på tre sedlar - ett helt dagsverke utan en enda arbetsminut.

 

Det här ter sig kanske lite lustigt men jag är ovanligt allvarlig. Att ta till sig och förstå vad pengar är, hur de skapas i din privatekonomi och till vilken konsumtion de slutligen går är nyckeln, låset, pärleporten och himmelriket i ett enda paket. Att vårda sina slantar och att ge dem utrymme att växa ger i förlängningen dig och dina nära och kära nya möjligheter. Betänk!

Blog Archive

Blog Archive
2017 (47)

Taggar