PerPenning
Likes
239
Antal inlägg
386
Följare
49
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
5 april

Världens kornbod

 

När jag var barn så kallades Skåne, min hemtrakt, för Sveriges kornbod. Det var så att min landsände försåg landet i övrigt med mycket av de livsmedel som behövdes. Och sådant duger ju - vi skåningar fick annat av värde tillbaka. Vad minns jag visserligen inte. Vad som inte är lika bra, enligt min uppfattning, är att Sverige i allmänhet och Skåne i synnerhet tycks ses som hela världens kornbod. En falang av dessa är tiggare från öst.

 

Nu kanske någon inom sig ropar på rasistmonstret. Men jag är lugn, trygg och djupt förvissad om att jag inte är någon rasist. Det finns en ryggmärgsreflex hos många att tjuta rasist då åsikter kring icke-svenska människor förs på tal. Och det finns en ryggradslös politikerkår som visar på sann oförmåga i sina ämbeten. Det här handlar om tiggeri. Om tiggeri tycker jag inte. Tiggeri bör förbjudas.

 

Att andra EU-medborgare kan resa till Sverige och ägna sig åt tiggeri är förkastligt. De länder vars medborgare som finns här har ett ansvar som vår regering borde utställt för länge sedan. Det finns påtryckningsmedel och det kallas pengar och bidrag. Men inget sker och vem är förvånad? En så här svag regering har vi nog inte sett på mannaminne.

 

Sverige och Finland är de enda länderna i Europa som helt saknar en tiggeriförbudslag. Jag frågar vår regering varför? Att fattiga människor inte ser någon annan utväg än att tigga på andra länders gator kan jag till viss del förstå. Dessvärre är tiggeriet synnerligen organiserat och mest troligt innefattar kriminella nätverk. Jag behöver inte titta så långt.

 

En personbil kör varje morgon ut en kvinna och en man till vår lilla by. Dessa båda marscherar sedan iväg till varsin av de två livsmedelbutiker som finns här och placerar sig där. Runt fem på eftermiddagen traskar de tillbaka till en upphämtningsplats där personbilen återigen plockar upp dem. Det verkar som om de inte jobbar kväll eller helg, nu när jag funderar. Men de kanske är någon annanstans och tigger då.

 

Jag ger aldrig några pengar till romska tiggare, vilket de flesta är. Däremot gav jag en hundring till en svensk, alkoholiserad man på Burger King härom veckan. I Sverige är vi dåliga på att ta hand om våra egna först. Vad gör vi och samhället för dessa? Sverigebilden är märkligt nog viktigare än att ta tag i de faktiska problemen.

 

Jag har, rätt eller fel, dessutom svårt för människor som är helt passiva. Att sitta rätt upp och ned och förvänta sig pengar. Det gäller tiggare, arbetslösa och alla andra som bara vill nyttja systemet. Människor som alltid ser sig själva som offer och dessutom påtalar det kommer heller aldrig att ens försöka något. All heder till den romske man som åtminstone spelade dragspel utanför pressbyrå. Men det finns så klart och skrupelfria människor i Sverige som utnyttjar dessa fattiga människor på olika sätt, riktiga svin.

 

I min kommun finns det gott om organisationer som hjälper utländska tiggare på olika sätt. Det kan tyckas hedervärt. Jag anser det vara kontraproduktivt. Tiggeriet tar nämligen numera otäcka vändningar - det finns både hot och trakasserier mot folk från dessa grupper. Desperation kring att få pengar skapar dessa situationer. Tiggeriförbud är en del, om än liten, i lösningen.

 

De stora delarna i lösningarna måste vara politiska, både i Sverige men i högsta grad inom EU. Men så länge miljöpartister och kommunister tillåts styra en svag socialdemokrati så lär inte mycket hända. Jag har tyvärr inga stora förhoppningar kring nästa val heller då SD kommer att växa sig större - ett parti som har enkla lösningar på allt och oduglingar i sina led. Hur en ny regering kommer att te sig är svårt att sia om men syltryggar finns det gott om i alla partier.

 

Vår regering det fulla ansvaret för den uppkomna situationen. Man har låtit Sverige bli världens kornbod. Men som sagt, Sverigebilden är viktigare än vad de egna medborgarna vill och önskar. I den riktning vi är på väg ter sig inte rolig alls.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
27 januari

Underbara dagar framför oss

Jag har inte direkt skrivklåda idag. Är mest trött och oengagerad. D-vitaminer som saknas, kanske? Längtar till ljusa morgnar och ljumma kvällar - inte förfrysning och mörker, så som nu. Tokigt att trängta efter framtiden är det. Tid är alltid en bristvara.

 

Det är intressant vad just tiden gör med oss. Jag är inte den jag var en gång och jag lär inte heller vara densamma i framtiden. Det gäller nog även dig. Vi förändras över tid, i umgänget med varandra och i takt med de erfarenheter vi gör. Ja, jag tror själv att vi påverkas så pass mycket av de människor vi har runt om oss att det sätter permanenta avtryck. Våra relationer påverkar oss. Ett exempel är fru Pennings och min relation som har format oss så att jag för alltid kommer att vara en del av henne, liksom hon av mig. Det sägs att de som umgås mycket blir alltmer lika. Undrar sa flundran?

 

Mål och medel tycker jag är intressant då de hänger samman med tiden. Jag har inte samma mål idag som förr. Inte heller samma drömmar, idéer, intressen eller önskningar. Hade jag satt upp långsiktiga mål så som varande i tjugoårsåldern, som skulle realiserats idag så hade jag nog gjort mig en björntjänst - för de skulle antagligen vara av intet värde längre. Inte ens ekonomisk frihet skulle ha samma innebörd idag som då.

 

Mark Levengood berättade härförleden om att drömmar kan vara falska - så det gäller att testa dem, prova ut om de passar. Det kan vara lätt att ha en tro på en dröm som kanske inte alls är så drömlik i verkligheten. Kanske är det så att en riktigt bra dröm till viss del måste ha upplevts innan den kan bli något värt att sträva mot?

 

En gång var det människor som var kompetenta, framgångsrika i karriären eller rika jag såg upp mot. Jag ville också vara så som de och åtnjuta respekt och avundsjuka. Herregud, tänker jag idag. Vem var jag egentligen? Idag är det de som är vänliga, snälla, omtänksamma och empatiska jag beundrar - helt andra värden än tidigare. Sann kärlek till sin nästa utan några baktankar är sann framgång, så ser jag det numera.

 

Så vad bjuder framtiden på? Jo, jag har inte läst boken om Olof Palme, men jag älskar dess titel. Underbara dagar framför oss. Ja, så är det. Vi har en massa underbara dagar att se fram emot. Det vill jag tro.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
17 november 2016

Din nästa

 

Jag vet inte varför jag fortsätter att följa serien. Allt det som andades hopp och framtidstro är som bortblåst och ersatt av ultravåld, omänsklighet, skär skräck och hopplöshet. Manusförfattaren följer, som jag förstår, seriemagasinets livslinje men jag börjar undra om inte Robert Kirkman och medförfattare tappat bort sig. The Walking Dead ger mig inget längre. Serien får mig att må illa.

 

Jag undrar emellanåt var all cynism, självgodhet och det som så fint kallas självuppfyllande kommer från. Är det vårt alldeles för komfortabla leverne? Avsaknad av krig och elände under för lång tid? Rättighet är ett ord som får skyldighet att stå i kulissen. Personlig utveckling har knappt en kollektiv motsvarighet. Att framhäva sig själv anses vara en god egenskap medan att lyfta fram andra som en svaghet.

 

For iväg till blodcentralen i eftermiddags. Fick ett SMS om att min blodgrupp var i akut låg nivå. Inget konstigt med detta och inget som man ska få uppskattning för - jag ser det som en skyldighet mot andra och en medmänsklig gest. Landet är fullt av friska människor som inte ens tänker tanken att lämna blod men som garanterat blir förvånade om de en gång behöver en transfusion och inget blod finnes. Jäkla sjukvård, hade man ropat, det är betalar jag skatt för!

 

Det delikata med blod är att det inte går att tillverka. Ingen personlig sjukförsäkring i världen räddar dig om inte det finns medmänniskor som offrar tid, och inte minst blod, för att någon inte ska dö. Det går inte att skänka pengar till blodcentralen för att döva sitt samvete. Det finns ingen genväg utan endast en gnutta självuppoffring. Varför är det då så ofta blodbrist på sjukhusen? Fyra gånger per år för män och tre för kvinnor - är det så mycket begärt?

 

Nej, det ter sig trist. Status är viktigare än det mesta. Och jag slutar inte att förvånas. Nu läste jag att det finns en inte oansenlig mängd människor som skäms över sitt boende - som om det inte fanns annat att skämmas över? För kvinnor är tydligen boendet än mer viktigt än för män. Damer landet kring känner avundsjuka kring hur andra bor och det är tydligast bland yngre. Dessutom ljuger man om sitt eget boende eller förskönar det.

 

På något sätt är det väl tak över huvudet en lisa för själen. Att få sova i en säng och ha det torrt och varmt. Nej, det duger inte. Det ska vara sjödränkt ekparkett, panoramafönster över landskapet, italienskt kakel och lantkök. Och bostaden ska så klart fyllas med nya möbler, mattor och kanske konst? Det duger heller inte med vad som helst på infarten.

 

Kanske folk istället borde fråga sig oftare vad det egentligen är det de söker? Och jag ställer nog den frågan mer till de yngre. Vad vill ni? Egentligen?

 

Svenska företag har svårt att hitta ungdomar som har rätt kompetens - så som att engagera sig, kunna samarbeta, passa tider eller ens dyka upp på jobbet. Curlingföräldrar tros ha planterat dylika attityder hos sina telningar. Förståelse för att man inte kan mickla med mobilen under arbetspasset eller kunna få ledigt på kort varsel saknas ofta. Problemlösningsförmåga och noggrannhet är en annan brist enligt arbetsgivare. Jag är inte helt förvånad. Inte minst har skolan misslyckats, enligt min mening. Dagens skola är mer inriktad på kunskap och elevernas rättigheter men förbereder inte tillräckligt för att det finns  skyldigheter. Svenska ungdomar anses ha en riktigt rutten attityd till hänsyn och arbetsmoral. Läs gärna den spännande rapporten Det är attityden, dumbom.

 

Men curlingen fortsätter - jag ser det och hör det varje dag. Den unge som måste ta eget ansvar för både handling och konsekvens är en rar uppenbarelse. Det svansas och lindas in i bomull. Det är faktiskt synd om barn som inte behöver ta ansvar då det blir ett brutalt uppvaknande en dag. Var ska det sluta?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

3 juli 2016

Hemma snart

 

Jag har sagt upp mig. Jag har valt att avsluta en anställning på ett företag som jag blott arbetat på i tre kvartal. En del människor rycker säkert på axlarna åt något sådant - om det inte blir bra så bara byt jobb igen. Själv känner jag mer ett behov av att analysera varför det blev så här. Min tidigare arbetsplats fick elva år av mitt yrkesliv. Varför stannade jag där så länge?

 

Onkel Tom har skrivit, i mina ögon, utlämnande kring arbetslivets många såpaliknande episoder. Och visst är det väl så? Där det finns människor, där finns det allt från avundsjuka till intriger. Jag suckar emellanåt och inser att jag själv knappast är perfekt eller ens överdrivet begåvad och en bra medmänniska. Men samtidigt så upplever jag att många människor är korkade eller rent sagt dumma i huvudet. Men det är ju de flesta ju inte - men de har inte tänkt till tillräckligt mycket eller ofta. Att gå genom livet utan ens en ansats till att försöka hitta någon mening med det är verkligen inte att leva.

 

Ett litet tag inbillade jag mig att min långa sejour på min förra arbetsplats i hög grad berodde på utvecklande arbetsuppgifter. Det tror jag inte längre. Nej, jag känner alltmer att det berodde på mänskligheten. Jag var trött på jobbet och att jag hade kollegor utan ambition att göra mer än nödvändigt. Men det var vanliga människor och vänliga sådana. De hade ingen dold agenda eller behov av att sätta sig på någon. De såg mig i ögonen och var ärliga. De ville hjälpa mig och förutsatte att jag ville detsamma. De var, helt enkelt, ganska lika mig i dessa avseenden.

 

När jag fick chansen, så som 48-årig och snart bortom svensk arbetsmarknadspolitik och anställbarhet, att börja på den lilla konsultfirman så högg jag likt en aborre på det blanka. Inledningsvis så byggde jag mig en illusion om att allt var bra. Men det började egentligen direkt. Jag limmade inte med människorna eller cheferna. Det satt i väggarna, som man ibland säger - det som egentligen är det outtalade, företagskulturen eller hur man önskar benämna det. Så klart att det finns undantag bland medarbetarna men hela detta bygge vilar på ett glidande underlag. Jag började snabbt att må dåligt.

 

Så, det finns många dumma människor. De kan vara kreativa, arbetssamma och geniala. De kan starta, driva och bygga upp företag. Samtidigt kan det saknas, det som jag ser som mest vitalt - medkänsla, empati, vänlighet, omsorg, lust, glädje och gemenskap. Jag stötte på dem i ledningen, bland chefer och vissa medarbetare. Det blev snabbt uppenbart att de flesta av dessa egenskaper inte fanns. Företaget är i mångt och mycket ett ihåligt skal av arbetande människor. Skittrist.

 

Denna konsultfirma är för många en step stone - ett sätt att skaffa sig lite meriter och sedan ta sig vidare. Jag önskar dem all lycka och framgång i sina nya jobb. De som stannar tycks ha vissa problem i sina sociala koder eller så har de andra dolda agendor jag inte ser. Men att många är väldigt ego är tydligt.

 

Min chef blev mer än måttligt sur när jag sa upp mig. Hon, denna kossa, som knappt pratat med mig eller ens är värst intresserad av verksamheten mer än vilka pengar vi drar in hade mage att ifrågasätta och säga sig vara förvånad över mitt beslut. Jag hade en mer officiell linje kring varför jag sagt upp mig än de jag nämnt ovan - jag tror inte hon hade förstått det budskapet.

 

Jag sitter nu i frysboxen. Alla intressanta arbetsuppgifter är mig fråntagna och jag är inlåst på kontoret tills min sista dag. Att min chef inte förstår att vårda relationer istället för att vilja hämnas? Hon kan ju inte veta i vilka sammanhang vi stöter på varandra igen - och vilken roll jag har då. Jag är inte hämnadslysten men jag vet vilka människor jag vänder ryggen och vilka jag välkomnar.

 

Jag träffade mina nya kollegor över en bit mat häromdagen. De var det jag saknat. De intresserade sig för mig, pratade med mig och inkluderade mig. De var glada, trivdes på sin arbetsplats och tyckte att deras chef var den bästa de haft. Jag kände lycka, frid och lugn i mitt mellangärde. Men även en viss stolthet över mig själv - även de tyckte att jag passade in i deras grupp.

 

Vänlighet. Medkänsla. Förnöjsamhet. Jag tror att jag är hemma snart.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

13 november 2015

Blodmild

 

Måste erkänna att jag var livrädd för att jag inte fixar att se blod. I verkligheten, alltså. På TV berör det mig inte alls. Men nu är det gjort och jag kommer att göra det igen - jag har lämnat blod. Och det var ju inget jobbigt alls. Lite ont i armen när de stack mig och lite öm efteråt men inga andra symptom. Var orolig att jag skulle må illa men nu ser jag fram emot nästa gång. Att ge blod är livsviktigt och en solidarisk handling som jag kommer att fortsätta med. 3 procent av befolkningen mellan 18-75 år donerar blod minst en gång per år. Fler behövs, speciellt för de udda blodgrupperna.

 

Att ge är en del av livet. Att få i sig är en ynnest. Att skapa är ännu mer fantastiskt. Så försöker jag tänka när det gäller sparande. Att spara är trist men att skapa är skoj. Men om man ser sina besparingar som en pengaskapande funktion så blir det roligare. För investerade slantar tenderar att föröka sig och bli fler. Små rännilar blir till en hel sjö i sinom tid.

Taggar (blogg): 

Blog Archive

Blog Archive
2017 (47)

Taggar