PerPenning
Likes
239
Antal inlägg
410
Följare
50
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
2 dagar

Frågan som sparar pengar

 

Att göra en budget, det har jag sedan länge insett är nyckeln till en förbättrad privatekonomi. På samma sätt anser jag att allting här i livet ska förenklas för att spara tid, effektivitet eller möjlighet att njuta - enkelt är inte tråkigt utan behagligt, förnöjsamt och, inte minst, lättare att komma ihåg. 

 

Men när man börja med något nytt, låt oss säga att budgetera, så börjar man självfallet inte i rätt ände. Det är en läroprocess liksom allt annat.

 

Ett budgetarbete kan vara enkelt. I början finns många frågor, dock:

 

  • Hur mycket ska jag spara till ditt? Till datt?
  • Vad spenderar jag mest/minst på?
  • Hur stor buffert behövs?
  • Mål hit och dit?
  • Vad är viktigast?
  • Etcetera

 

Bra frågor som kan ge viktiga svar. Men inte nödvändiga. Till syvende och sist är den viktigaste frågan till alla utgifter: vem ska betala?

 

Denna frågan sparar pengar. Före varje inköp bör den ställas. Var ska kostnaden kategoriseras? Är det mat? Är det semester? Lek? Någon kategori blir ålagd kostnaden, så är det. Du ska vara ärlig - är kostnaden motiverad? Och vad blir sedan kvar denna månad i kategorins budget? 

 

Varje slant som kommer in i din budget ska ha ett jobb, den ska kategoriseras. Varje kostnad ska kopplas till en kategori. Varje kategori har en begränsad summa. Varje summa i sig har en koppling till dina mål, dina prioriteringar och dina drömmar. 

 

Med en budget så vet du exakt var dina pengar läggs - i sparande och spenderande. Du har kontroll och det är befriande. Och med denna enda fråga så har du också besvarat alla de andra - vem ska betala?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
5 dagar

Stressfri ekonomi

 

Har fortsatt lyssnat vidare på Lyxfällan:s podd men har insett att de har inget mer torrt krut att komma med efter alla dessa år. Jovars - att bistå människor utan vett eller sans med hjälp att göra hopbakslån, sälja bohaget och bilen samt rekommendera parterapi eller kickass-mentalkollaps är ett recept som matas om och åter i TV. Podden är än värre och varannat avsnitt är dessutom sämre än sämst då herrarna Grimlund/Hedberg intervjuar någon menlös person kring det mesta - utom ekonomi.

 

De båda tycks vara riktiga tråkmånsar med, vad det verkar, präktigt tråkiga leverne. Jag kan ha fel men inte hörs det att det är roligt att ha koll på sin privatekonomi. Nej, snarare lyser en småländsk snålhet igenom med en riktigt gniden falsett och trist, intill döden, dialog kring att vara stolt över att snåla in på det mesta. Jag orkar inte höra mera.

 

Ekonomi ska vara kul. Ekonomi måste vara kul - annars struntar vi i det. Människan är född för att underhålla sig och att ha koll på sina finanser är inte nödvändigtvis roligt. Många människor vill inte ha koll på sin ekonomi utan vill att det fungerar av sig självt. Och det kan det göra med lite enkel budgetering.

 

En stressfri ekonomi innehåller ett enkelt recept - att alltid betala allt med redan intjänade pengar. Glasyren på den tårtan är att betala allt med förra månadens inkomster. En tvåstegsraket - först tårtan. När den delen fungerar, börja jobba mot garneringen. De pengar du tjänar denna månad, vanligen runt den 25, ska buffras till nästa månad - 30 dagar!

 

De flesta människor lever från lön till lön. När de får pengar så spenderas de omedelbart. Eller så är de redan spenderade i förväg via krediter. Räkningar ligger och bara väntar på att slantar ska komma in i ekonomin för att genast slukas. Detta innebär diverse balansakter, ibland förseningar och en hel del stress. Bli inte sjuk, för tusan - här kommer nästa räkningshög farande!

 

Med 30 dagars framförhållning så är det bara att betala räkningen när den kommer. Enkelt och stressfritt. Du har skaffat dig en marginal och en tidsfrist. I sin tur leder detta till en möjlighet att ta bättre beslut och dra fördel av bra erbjudanden. Det är dyrt att vara fattig men ofta också dyrt att leva från lön till lön. Att inte shoppa en lönehelg utan när det är rea är helt rätt. Att gå ut och äta på restaurang är trevligast helgen före lönen - då finns det gott om lediga bord.

 

Jag sammanfattar - att budgetera är enkelt, roligt och nödvändigt för en stressfri tillvaro kring sin privatekonomi. Den skapar kontroll på dina pengar och leder till garanterat bättre livskvalitet.

 

Nu inser jag att jag egentligen är nästan lika tråkig som Grimlund och Hedberg. Men bara nästan. Ekonomi är roligt men i sanning är det svårt att förmedla det buskapet.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

29 mars

Vad du vill att det ska vara

 

Nä, nu lägger jag av. Jag tittar inte mer. Det är ju samma sak hela tiden och i de värsta programmen är det dessutom en familj med barn. Nära vräkning och samtidigt rökning, hämtpizza, red bull och läsk i mängder. Och så gör de därför av med dubbelt så mycket som de tjänar och har hundratusentals kronor i skuld utan att egentligen äga något alls mer än billig heminredning som skriker ut carpe diem och here lives a happy family. Och alla är håglösa, pratar inte med varandra och verkar galet korkade. Och dumheten tycka aldrig ta slut för onekligen har de inga problem med att hitta nya offerlamm till tv-serien. Nej, det får räcka nu.

 

Så tycker numera fru Penning och jag får ensam boka mig framför Lyxfällan. För jag tycker att det fortsatt är fascinerande och märkligt nog inspirerande - det finns de som är än slarvigare än jag med pengar. Jag har svårt att svara på vad det är som attraherar mig. Och inte sällan så spolar jag mig genom avsnitten då det egentligen är människoödena i inledningen som fascinerar mest.

 

En del ser kanske bara dumma människor. Jag inbillar mig att jag ser resignerade sådana. Någonstans har det gått över styr och håglöshet och hopplöshet breder ut sig. Man tappar bort möjligheten att se lösningar och energin försvinner.

 

Att tillförskansa sig en trygg privatekonomi har så mycket gott med sig. Att slippa tänka på pengar är i sig ganska skönt då livet är så mycket annat. För vad är är meningen med livet om inte att slippa oroa sig? Livet är enkelt och ska få så förbli.

 

Monty Pyhton tog sig an ämnet i sin musikaliska komedifilm The Meaning of Life. Vem minns inte Every sperm is sacred och the Penis song? Mest känd är väl dock Always look on the bright side of life och den är en riktig tröstesång.

 

Min egen favorit är nog ändå Douglas Adam:s The Hitchhikers Guide to the Galaxy där superdatorn Deep Thought konstrueras av en ras av hyperintelligenta varelser och sätts till att beräkna svaret på livet, universum och allting. Efter drygt sju miljoner år kommer svaret från Deep Thought: svaret är 42. Dessvärre har man då glömt bort frågan och svaret förstår man inte alls.

 

Douglas Adams var dock en duglig programmerare och en asterisk, eller stjärna, används ofta till betydelsen vad du vill att det ska vara. Och i ASCII-språket är just en asterisk definierad av siffran 42.

 

Så, i historien av Douglas Adams får en dator frågan vad den sanna meningen med livet är - och svaret blir vad helst du vill att det ska vara. Enligt min mening brilliant - även om Adams förnekade alla referenser till annat än ett enkelt tal.

 

Oavsett, att livet är, och blir, det du gör det till är inget annat än en djup tanke - och i sig en sanning. Men det är inget jobb och ingen ansträngning. Livet finns i de små gesterna, i rofyllda insikter och de stilla stunderna.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
25 mars

Så klart att jag ljuger

 

En arbetsvecka är över - än en gång. Vad är väl en vecka? Den kan vara dötrist och långtråkig och alldeles... alldeles underbar. För mig är den framförallt underbar om den inte innehåller sådant jag ser som ett tvång. Så som arbete. Arbetslinjen är för mig död och begraven även om jag lever den - arbetslinjen är en bastard som ljuger oss rakt upp i ansiktet. Så länge skattehöjningar på arbete är kutym och skattebefrielse på lotter och lån är regel så räkna inte med mitt gillande.

 

Sitter och deklarerar de sista raderna medan jag lyssnar på det passande stycket Of course I'm lying av Yello. När bokslutet för 2016 nu är klart så är det fokus på 2017. Det ser bra ut och vi arbetar vidare mot fler veckor med avsaknad av arbetslinje.

 

Jag är en man av budgetarbete. Ja, det är ju inget arbete utan snarare en hobby. Att ha full kontroll på alla kronor in och alla slantar ut ger mig ro, lugn och planeringsförmåga. Jag vet att jag är en duglig och paranoid shopoholic som kan spåra ut totalt - men jag döljer inget. Allt finns bokfört i bok och syns tydligt i budget. Jag finner ett nöje i att shoppa, det vet jag. Och just den frågan fick jag av en läsare - om jag nu älskar att spendera pengar, hur ska jag kunna blir ekonomiskt fri? Jag kan ju omöjligt budgetera då.

 

Det är turligen inte sant. Men att leva från lön till lön och spendera alla slantar däremellan är inte lösningen. Den sanna vägen är att lära sig förstå och respektera pengars inneboende kraft och att skaffa sig kontroll över dem.

 

Att ta medvetna beslut kring sina kostnader är nyckeln. En köpkaffe om dagen betyder att något annat, exempelvis en semesterresa, får stå tillbaka. Ett oskyldigt klädesplagg som slinker ned i varukorgen innebär en lägre pension även om kopplingen kan te sig orimlig.

 

Jag är övertygad om att det inte fungerar om man inte använder sig av en budget. Att budgetera är enkelt och roligt, tro mig. För det är en sanning att budgetering innebär att du ibland måste säga nej till något du vill ha - men ändå må finfint i det beslutet.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
12 mars

Meningslösa amortering

 

Att konsumera mer än du tjänar i reda slantar är den där basregeln som är lika enkel att förstå som att inse vidden av. Tjänar du tjugotusen kronor efter skatt så behöver du alltså göra av med mindre än det för att kunna bli ekonomiskt oberoende och lugn i själen. Den enklaste modellen är också den att tillse att varje månad fungerar så.

 

Att konsumera de pengar du har är kanske den finessrika komplementsregeln som i nästa steg gör att det privatekonomiska livet ter sig än ljusare. Varje lån är ju i sig ett köp som kostar pengar via räntekostnaden och samtidigt ett lån från dina framtida inkomster då lånet i sig ska amorteras av. Att köpa saker och ting med pengar du redan har är både klokt och behagligt och ditt framtida du slipper dras med dina nuvarande synder.

 

Jag följer Statistiska Centralbyråns rapporter kring hushållskonsumtion och det är uppenbart att svenska hushåll lever på krita. Exempelvis så ökade konsumtionskrediterna med 2,1% sedan ett år tillbaka, så kallade blancolån. Slår man samman dessa med bolån och övriga låneformer så ligger tillväxttakten på 7,2% per år. Det är i sig en mönster som går på fel håll för hushållen. Men jag är inte förvånad då det är lätt att lyssna in sig på hur folk resonerar.

 

Att amortera är för många ointressant och obegripligt. Familjen Penning amorterar modest med femtusen kronor per månad på bolånen och är en del i vårt sparande. Vid senaste månadsskiftet hade vi amorterat 275 tusenlappar. En god vän till mig undrade vad vi sparade i ränta på det. Jag gjorde ett överslag och berättade att det handlade om 238 kronor per månad. Var det allt, replikerade han. Att peta in hela tvåhundrasjuttiofemtusen kronor för att spara 238 kronor? Meningslöst!

 

Men han missade poängen. Att betala mindre i ränta är bra men huvudorsaken är att minska lånet. Pengarna vi amorterar försvinner ju inte i tomma intet utan kommer oss till del när vi säljer bostaden. Att man inte ser detta är märkligt. Dessutom så minskar vi trots allt räntekostnaden varje månad och varje år och ackumulerat är 238 kronor på tio år hela 28 560 kronor. Och vad blir det inte under ett högre ränteläge?

 

Den mest märkliga frågeställningen som jag stött på kring bolån och beskattning vid försäljning, som är 22 % på vinsten, har jag också fått av denna gode vän. Han trodde att det var skillnaden mellan vinsten och belåningen som avgjorde skatteskulden. Så om man köpte en bostad för en miljon kronor och lånade upp åttahundratusen till semester, bil och båt - och sedan sålde bostaden för två miljoner så skulle skatten bli blott 44 tusen kronor. Nä, min vän. Staten struntar i ditt beteende och leverne - skatten blir 220 tusen kronor och du sitter med tjugotusen i skuld.

 

Privatekonomi är i sig inget svårt fastän så många försöker hävda att vi alla är offer för omständigheterna. Jag håller inte med. Ansvaret är mitt. Och ditt.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

5 mars

Vad barn bör veta

 

Ämnesområdet pengar slutar aldrig att fascinera mig. Som barn fick jag aldrig någon skolning kring ekonomi hemma - mina föräldrar kommer från arbetarklass och av någon anledning så tycktes det ha varit ett ointressant område att tala om. Jag och mina syskon fick lära oss att vara artiga, duktiga i skolan, sköta hygienen och liknande basala förmågor men inget pratades det om slantar. Jag sparade mynt i en spargris och satte in på ett konto men jag fick aldrig reda på varför. Idag önskar jag att min förståelse och därmed motivation varit bättre.

 

Vad bör då barn av sin tid veta om pengar och ekonomi innan de flyttar hemifrån? Jag tror att viktigast är att berätta om de enkla sakerna och inte kring val av fonder, pensionsförsäkringar och aktier - utan om det basala och hur det kopplar mot livet i stort. Var och en känner också sina egna barn bäst och har då också lättare för att hitta rätt nivå.

 

Till mina barn skulle jag vilja tala om behovet av pengar för att kunna leva ett liv där valen är ens egna. Nästan all trygghet bor i en god ekonomi - den betalar hyran, maten på bordet och alla möjligheter. Skulder, däremot, sätter käppar i hjulet till att sätta spännande planer i verket - det kan vara resor, utbildning eller att starta ett företag. Mina barn behöver veta att vanan att spara nu för senare är bättre än att spendera allt nu.

 

Samtidigt, mina små telningar, så ska man inte vara allt för försiktig men sin ekonomi. Att bara ha pengar är att bara.. ..ha pengar. Livet pågår och ett liv är det i bokföringen. Pengar innebär möjligheter som sjösätts när de används. Ni ska bara se till att göra övervägande kring hur ni vill använda dem. En god ekonomi ger dig trygghet men inget annat. Pengarna bara sitter där och väntar på att användas för att uppfylla dina drömmar, glöm inte det.

 

Barnen små, många människor tänker bara på pengar så som en trygghet eftersom de inte har en. Vi i vår familj har en god ekonomi men det kommer av ansträngning. Jag och mamma har studerat hårt, haft skitjobb med dålig lön i början och stigit upp varje morgon under många år för att bygga en sund privatekonomi. Samtidigt så har vi haft tur -  tur med hälsa, möjlighet till utbildning och var vi fötts och i vilka familjer.

 

Så ni ska aldrig känna skuld utan enbart tacksamhet. I era vuxna liv hoppas jag att ni kommer att leva de liv som ni vill göra men med en tacksamhet kring vad det är som ger er möjligheterna - en god ekonomi.

 

Jag kommer inom kort att återpublicera några inlägg från förr kring mina åldrar. De handlar om min oförmåga genom åren kring pengar - de dyrköpta läxorna.

 

Ekonomiprat, Barn, Privatekonomi, intressant?

Taggar (blogg): 
26 februari

Rätten att jobba mindre

 

Pension är nu snart i ropet åter. Det färgglada brevet kommer inom kort i postlådan med sin - så kallade - pensionsprognos. Hur mycket får du? Det är garanterat tydligt för oss alla att det finns en hel del skräckpropaganda i kuvertet från moder Staten. Jobbar du längre, kanske tills du är 68 år så får du mer pension. Lite lockelse med socker, är det allt.

 

De stora massor som lever månadslönskapplöpningens odygd torde sucka lite extra. Vi andra, som litar mer till egen förmåga, ser möjligen mer en ekvation framför oss där besparingar, inkomster och utgifter balanseras mot tid, önskemål och själslig samt kroppslig förmåga - när och var väljer jag att gå i pension och med vilka förutsättningar? Och vilken prognos kan jag själva göra?

 

Inkomstpensionen har vi ju ingen påverkan på i direkt mening mer än att vi måste jobba ihop den. Däremot så kan de flesta av oss omhulda vår tjänstepension och definitivt premiepensionen. Förresten - har du inte tjänstepension så byt jobb.

 

Egentligen så är det bättre att nyttja nätsidan minpension.se än att lusläsa brevet då helhetsbilden inte finns i det. Slöseri med skattemedel är det till viss del.

 

Jag själv när en förhoppning i att kunna gå ned i arbetstid på sikt, kanske runt de femtiofem. Familjen Penning kan med lätthet redan idag arbeta fyradagarsveckor och ändå leva flott och spara undan. Det är en springande punkt - mitt intresse för att stanna kvar i arbete hänger definitivt samman med en högre flexibilitet.

 

Det talas så mycket om rätten att få jobba efter 65. Vi borde också tala om rätten att få gå ned i arbetstid - dels för att få mer ledig tid men också för att orka arbeta längre om så önskas. Jag anser detta helt avgörande - en förlängning måste kombineras med en rättighet att få gå ner i tid efter arbetstagarens önskemål. Den förbannade 40-timmarveckan är fortsatt norm och det är så oerhört förlegat!

 

Hela mitt resonemang ovan bygger på att vi får behålla ett fungerande pensionssystem även i framtiden, något som liksom det mesta här i livet är synnerligen osäkert.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
29 januari

Lönehelg

 

Arbetsveckan nådde till sist vägs ände och helgen stundade. Fredagsafton och familjen Penning drog till staden för att roa sig. Inledande bowlingmatch skulle krönas med en god middag. Insikten kring att inte ha bokat något bord för kvällens sittning blev smått komisk. Var och varannan krog eller restaurang var välbelagd och vi nekades plats med ursäkten att det faktiskt var lönehelg!

 

Så roligt, egentligen. Under veckan har människor, kreti och pleti fått lön och då drar man ut för att rulla hatt. Det är en slagdänga av Uggla som fastnar i mitt sinne - kungen för en dag. För det var verkligen så uppenbart - idag finns det pengar så då ska svängarna tas ut.

 

I familjen Penning noteras det att det plingar till på lönekontot men i sig har det föga med när och var inköp eller aktiviteter planeras in. Det finns alltid gullpengar i kappsäcken så därmed är det inget problem. Och vi fick till sist ett bord på en lokal och vi blev både mätta och belåtna. Kanske nästa gång blir den 24:e? Lite tunnare med folk då.

 

Nej, det som är mest uppenbart med en lönehelg är att då planerar jag privatekonomin och gör de betalningar som fodringsägarna kräva. Vid samma tillfälle stäms sparandet av som är av varierande natur i en kompott av amorteringar, fondsparande och buffrande. I sin helhet, där även semestersparande ingår, tycks januari månad landa på ungefär 36 procent i sparkvot trots att vi lever gott utan att snåla.

 

En arbetskollega till mig, som dessutom tjänar ett snäpp mer än vad jag gör, berättade att han och hans hustru inte sparar något alls - trots hans ålder på 46 vintrar. De lever vidlyftigt och gott och konsumerar som morgondagen vore den sista. Min mage hade aldrig trivts i ett sådant klimat - jag behöver skyddsväst, hjälm och stödkrage i privatekonomin. Att vara fattig ett tag för att vara kung för en dag är inget för mig.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
14 januari

Grannen är rik

 

Varför är inte jag välbärgad och förmögen? Den där gnagande frågan som hårt arbetande och välutbildade människor med stora inkomster ställer sig. Där svaret står sig slätt då vi inte förstår principen - att välbestånd inte handlar om inkomst utan det du sparar och låter bli att spendera.

 

Hushåll av idag äger mycket - bostad, bil, båt, möbler och prylar i lång rad. De flesta gnegar på för att upprätthålla en livsstil, något som tenderar att vara nära knutet till inkomsten. Ta inte minst personbilen - är du en person uppe i smöret så måste du så klart ratta något ståndsmässigt. Öka din inkomst så ökar dina livsstilsutlägg, helt enkelt. Högspenderare har heller sällan några finansiella tillgångar i större grad.

 

Kan man definiera om man är förmögen? Det finns prov på det och en tumregel finns som säger att du ska multiplicera din ålder med din årliga bruttoinkomst och dela med tio. Det beloppet borde du ha om du ska anses välbärgad. I mitt fall borde min förmögenhet uppgå till ungefär 2.7 miljoner kronor och där är jag inte riktigt.

 

Ja, en del av er förstår att jag läst boken The millionaire next door. Så, de som är förmögna? Vad gör de annorlunda än vi som inte är där?

 

Du behöver inte läsa boken utan blott nedan sju viktiga punkter:

  1. Rika lever långt under sina tillgångar.
  2. Rika använder tid, pengar och energi till att bygga sitt välstånd.
  3. Rika värdesätter ekonomiskt oberoende högre än social status.
  4. Rika hade inte föräldrar som curlade dem ekonomiskt.
  5. Rika har i sin tur barn som är ekonomiskt självförsörjande.
  6. Rika har förvärvat kunskaper kring hur olika möjligheter kan nyttjas för att tjäna pengar.
  7. Slutligen, rika valde rätt yrke.

Jag vill genast påpeka att ovan punkter är den optimala kuren men att punkt 1 är den helt överskuggande - där måste man börja och fortsätta. Ingen raketforskning utan endast sunt förnuft. Frågan man bör ställa sig är om man är villig att göra detta för att bli ekonomiskt oberoende. Frågan är dock hur många som ens ställt sig frågan?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
30 december 2016

Bankrutt

 

Jag har samkört några aktuella artiklar kring svenskarna och deras privatekonomi. Vi sparar generellt mer pengar och det är klokt - det ligger på ungefär 6 procent av den disponibla inkomsten. Den kunde alltså vara lite bättre, att spara undan minst 1 krona av 10 bör vara en käpphäst. Samtidigt så åtgår, trots det låga ränteläget, i snitt 25 procent av inkomsterna till boendekostnader - en siffra som de senare åren varit ganska stabil. Om jag jämför ligger familjen Pennings boendekostnad på 10 procent. Utöver dessa fakta så anser sig en av åtta klara sig högst en månad utan lön. Dessa parametrar, när de vägs samman, ger mig gåshud.

 

Ett sparande skapar handlingsutrymme vilket är prima. Men om en fjärdedel av alla slantar in åtgår till boendet i en värld där boräntorna enkelt kan dubbleras flera gånger om ter sig framtiden svår och torftig. Mycket gröt till middag och och vin ersätts med vatten. Kanske tvingas gå från sin boning?

 

Att ryktet kring att det enbart skulle vara låginkomsttagare och ensamstående som saknar en buffert är felaktigt. Bland personer med en inkomst på mellan 45 och 50 tusen kronor i månaden är det 17 procent som uppger att de klarar sig maximalt en månad utan inkomst. Det är en grymt fin inkomstnivå och därtill kopplat ett synnerligen märkligt beteende. Hur är det möjligt? Jag frågar mig gång på gång.

 

Sammantaget är det 4 av 10 svenskar som anser sig klara högst 6 månader om inkomsten försvinner. Däremot säger 48 procent att de klarar sig mer än ett halvår. Inte oväntat är det i gruppen 40–69 år där flest säger sig klara mer än sex månader.

 

De som redan sparar idag har helt enkelt ökat sitt sparande. De som borde börja spara har inte börjat alls. Att vara oförstående kring att en utebliven lön innebär 30 dagar ifrån betalningsproblem känns naivt. Blir man arbetslös tar det sällan mindre än 7-8 veckor innan a-kassan betalas ut. Därför kan man säga att en miniminivå på ett sparande borde vara 3 månadslöner. Bostadsbubblan ter sig vara också en mental kollaps.

 

Några fler intressanta fakta är att det finns blinda fläckar. Amortering av bolån räknas exempelvis  inte in i sparkvoten vilket enligt min syn är felaktigt. Inte heller privatleasing av personbilar ingår i lånen vilket är lika illa.

 

Men det finns tid kvar innan räntorna rör sig uppåt, så ännu är det inte försent att ta tag i rodret och segla mot en tryggare hamn. Däremot återstår det att se om dessa varningsklockor ringer högt nog? Spänningen är stor.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Sidor

Blog Archive

Blog Archive
2017 (58)

Taggar