PerPenning
Likes
240
Antal inlägg
439
Följare
51
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
24 maj

Krypande livsstil

 

Så som inte helt purung finansman så är pensionspengar ett intressant ämnesområde. Ja, jisses - jag är inne på mitt femtionde levnadsår, något jag inte riktigt begriper eller kan ta till mig. Den finns både fasa och fascination i detta ålderstreck - jag är en femtioårig snorvalp, inte gubbe, allt enligt egen måttstock.

 

Troligen är jag ganska nära den punkt i livet som innebär att jag tjänar mycket och kan spara rejält - barn som börjar närma sig flygfärdighet, hyfsat välbetalt jobb och än så länge ganska attraktiv i arbetsgivarnas ögon. Möjligheterna är stora för sådana som mig och min hustru. Och vi är så klart inte ensamma om det. Däremot finns det många som låter sin livsstil blomma ut och därmed sänker möjligheternas fartyg.

 

Det finns ett engelskklingande uttryck som heter Lifestyle Creep. Det är ingen insekt eller så utan handlar om att när människor ökar sina inkomster så låter de sin livsstil kosta mer - det blir inte mer pengar över. Speciellt problematiskt är detta för den kategori människor som har fem eller kanske tio år kvar tills pensionen med utflugna barn och nedbantade lån och petar in de överblivna kronorna i ny bil, fler boenden, köksrenoveringar och dyra resor. När väl pensionen infinner sig mäktar man inte med att upprätthålla den nya livstilen rent ekonomiskt.

 

Men alla människor, oavsett ålder, kan drabbas av livstilskrypande. Familjen Penning har gjort flera sådana genom åren och det har varit dumt och dumt igen. Insikten idag är bättre, om inte god, och vi försöker att leva våra liv så som relativt fattiga i vardagen -  matlåda med, gamla bilar och barn med begagnade kläder.

 

Jag förmodar att jag tänker lite för mycket emellanåt - men jag kan inte låta bli. Efter en hård arbetsdag så räknar jag på mina fem ungefär hur många kronor det inbringade. Då blir mina slantar mer värda att vurma. Eftersom livsstilskrypande gärna smyger sig på så gäller det att vara vaksam - och dessutom jobba i motsatt riktning så ofta det är möjligt. Säg upp en prenumeration, byt ned bilen i storlek, börja cykla till jobbet och byt oxfilé mot stekfläsk.

 

Man mår inte sämre, om någon trodde det, för att man lever mindre vidlyftigt. Snarare är det i sig befriande med färre och billigare prylar.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
22 november 2016

Allt har sin arbetstid

 

Det är mörkt. Så becksvart både när väckarklockan surrar och lika dystert när det är dags att stänga ned på jobbet och bege mig hemåt. Det sägs att vi blir tröttare vid den här årstiden och det gäller åtminstone mig. Lite väl mycket av den energi jag besitter dräneras under arbetsdagen och väldigt lite är över därefter. Sådan tur att jag tjänar så bra då, tänker jag. Det är ju i sig en lögn.

 

För det är skillnad på lön och lön. Dels den som står på min lönelapp som är ganska solid. Men också den som är den riktiga - den lön som inte bara ersätts av lönearbetet utan allt runtom. Och hur det då ter sig så orealistiskt att betala med så mycket livsenergi för att erhålla de intjänade kronorna. För det är inte gratis på något sätt att jobba.

 

Jag måste pendla till jobbet, det tar tid och energi. Jag behöver en viss nivå på klädsel som kostar pengar och som måste strykas och tvättas. Jag har med mig matlåda men jag har kollegor som dagligdags unnar sig en åttiofemkronors luncher. Jag behöver förbereda mig innan arbetsdagen, inte minst genom att sova ut, äta frukost och göra mig anständig.

 

Efter arbetsdagen kan jag behöva varva ned och slappna av. Oftast är jag inte pigg och glad vid hemkomsten och för den delen full av energi för hobbies och intressen. Lite för ofta blir det en stund i soffan framför en menlös serie på tv:n.

 

Slår jag samman allt detta så sjunker timlönen drastiskt. Den sanna lönen är jobbtimmarna men också allt därutöver som kan kopplas samman med jobbet på ett eller annat sätt.

 

På grund av dessa sanningar så blir också varje intjänad slant desto mera värd. Ja, att slösa bort inkomster på något annat än det som jag finner mest värt är att förringa mig själv.

 

Men jag får fortsätta ett tag till. Jag behöver spara än mer och slösa än mindre. Det gäller bara att bibehålla fokus trots tröttheten. Sinom tid blir det vår och ljuset kommer åter.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

20 november 2016

Den chockerande enkla matematiken bakom en tidig pension

 

Idag har jag putsat fönster. En sådan där meningslös syssla som inte har ens någon veckas varaktighet på höstkanten. Men jag hoppas på att frugan blir glad då detta är viktigare för henne än för mig. Samtidigt så var aktiviteten en mental avkoppling efter ännu en ganska tuff arbetsvecka. Nu sitter jag iallafall ned men en rykande het kopp kaffe och funderar i finans.

 

Insikten är brutal men nog så nödvändig. Jag borde nog egentligen inte ägna mig åt att investera mina egna pengar, jag är helt enkelt inte duglig nog på området. Ett sådant område är min premiepension. Jag har petat och pulat och bytt men snittar sedan start med tre procent. Förfärligt. Samtidigt så har jag en del av tjänstepensionen, som jag inte ägnat något intresse alls, som ökat mer än femfaldigt sedan 2005. Nej, vad tycker ni? Hur ska jag investera klokt och få en god avkastning via fonder där jag är en passiv intressent?

 

Jag och frugan har ett bättre arbetsområde att ägna oss åt, nämligen sparandet. Från och till har jag genom åren läst, förtjusats och förfärats av Mr Money Mustache och hans fantastiska förmåga att spara undan nog med pengar för att dra sig ur ekorrhjulet för gott. Hans inlägg om den chockerande enkla matematiken bakom en tidig pension borde alla läsa - åtminstone för att skaffa sig en insikt i just enkelheten. Och vilken är den? Jo, ju mindre du spenderar av din inkomst desto mer har du över till att spara.

 

Herr Penningmustasch gör några enkla antaganden i sin kalkyl:

  • att dina besparingar presterar en femprocentig årliga avkastning.
  • att du lever enbart på avkastningen.

Utan att fördjupa mig för mycket i artikeln så innebär detta att man kan gå i pension vid lite olika tider beroende på sparförmågan:

  • spara 5% och gå i pension efter 66 år.
  • spara 10% och vila efter 51 år.
  • spara 25% och ta det lugnt efter 32 år.
  • spara 50% och stämpla ut efter 17 år.

Att ens spara undan 10 procent av sin inkomst är mindre vanligt idag. Men att gå ifrån 10 till 15 procent innebär åtta års mindre tid av löneslavsarbete. Som sagt, läs artikeln om ni missat den - den gör dig antingen insiktsfull eller chockerad.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
14 december 2015

Skuldfrihet och utan skuld

 

Jag ser skuldfrihet som en ren frihet. Ingen som längre kan avkräva mig månatliga betalningar, räntekostnader och en orolig magkänsla. Att vara skuldsatt är att ha tecknat in sina framtida inkomster. Ett modernare uttryck för att vara livegen, på gränsen till slav.

 

Många människor som belånar sig tungt tänker inte alls i de här banorna. Att låna är så märkligt självklart att det är mer regel än undantag.

 

Det finns två olika sätt att se på skuldfrihet och inga av dem är fel. Den renaste formen är så klart inga skulder - punkt. Enkelt att förstå och enkelt att administrera. Inte mycket att ta fel på och inget att hålla koll på. Jag ser på livet så som där enkelhet och kvalitetstid går hand i hand.

 

Den andra varianten är att vara skuldsatt men där man äger medel som snabbt och enkelt kan omsättas till skuldfrihet. Det är också denna modell som mest troligt är den mer lönsamma i en lågräntevärld och också den familjen Penning praktiserar för stunden. Ja, eller rättare sagt strävar mot med hjälp av Frihetsfonden, vår aktie- och fondportfölj. När denna en dag i framtiden motsvarar vår belåning så är vi skuldfria per definition.

 

Exakt hur en modell ska se ut beror inte minst på ens duglighet i att investera. Saknar man helt detta intresse så är amorteringsvägen den optimala. En del människor väljer att enbart investera och inte amortera men så gör inte familjen Penning. Vi har en grundamortering i dagsläget på 5 000 kronor och investerar mellan 5 000 och 15 000 kronor per månad. Det är en flytande modell som också kan förändras om det blir svårt att investera framgångsrikt.

 

Oavsett hur enastående Frihetsfonden kan komma att bli så kommer den någonstans på vägen att få bekosta en ren skuldfrihet. Varför? Jo, för att jag vill uppleva känslan - den kan inte skapas presumtivt. Jag vill kunna säga rakt ut: jag är fri och jag är utan skuld.

 

Debt is the slavery of the free

Publilius Syrus (85 f.Kr.-43 f.Kr.)

8 december 2015

En budgeterad jul

 

Jag behöver antagligen inte påminna dig om att tiden är på väg att rinna ut. Julen är bara drygt två veckor bort. Har du finansierat julen i förväg? Är alla klappar, pynt och julmat redan ihopsparat under året som gått? Då tillhör du en rar skara för det stora flertalet vet redan med sig att januari blir en fattig månad.

 

Om det nu är fallet så kan du iallafall trösta dig med att det kommer fler jular och då kan du vara bättre förberedd. Om du väljer att budgetera och spara en slant varje månad för att kunna betala för en fullt finansierad jul nästa år - då är din budget din egen jultomte som kommer med den bästa presenten. Ingen ångest och inga betalningssvårigheter efter nyår, det låter väl prima?

 

Din budget kan hjälpa dig att hitta lite extra pengar och visa hur mycket du har. Budgeten kommer att ge dig några hälsosamma gränser. Det kanske inte blir den fetaste julen - men den är betald! Och kanske det kommer att kännas som en stor uppoffring - eller inte alls.

 

Det är nämligen överraskande kul att ha kontroll över sina pengar och fatta beslut baserade på uteblivna utgifter och med äkta prioriteringar som kommer från hjärtat. Att inte skuldsätta sig för sådant som du egentligen inte bryr dig om! Oavsett hur julen sedan blev så kommer januari att bli en mycket ljusare start på ett bättre år. Öppna ögonen och njut av helgfrid som du har råd med!

Taggar (blogg): 
12 november 2015

Femhundra kronor

 

Vårt förhållande till pengar är alltid en intresse för mig, inte minst hur vi värderar dem. Vi kan slita ont på ett ansträngande och krävande arbete, för jobbet erhålla en lön för den tid och möda vi bytt bort och slutligen förslösa dem på noll och intet av värde. Fascinationen tar för mig aldrig slut - varför gör vi så här? Det är ju så dumt.

 

Jag funderade lite häromdagen på det här med kronor, det vill säga den valuta som vi mäter allt i sedan lång tid tillbaka. Varför har det inte gått inflation i detta? Vad kan man egentligen köpa för en krona? Några lösgodisbitar? Det är minsann det enda jag kommer på. Så kronor är mer än lite passé. Istället har jag tänkt till om andra nivåer.

 

En femtiolapp, kanske? Nej, det är för lite - jag tycker att femhundra kronor är en prima bas. Femhundrakronor finns i en vacker sedel och nu har vi en ny med Birgit Nilsson som motiv som också ter sig fin trots sina nazi-associationer i bakgrunden. En femhundralapp kan jag relatera till som ganska mycket pengar. 10 kronor år 1873 motsvarar femhundra kronor. Femhundra kronor vill jag inte tappa bort eller slösa på skräp.

 

Jag har 103 femhundralappar kvar i studielån. Det känns väldigt överkomligt. Däremot inte om jag jämför med lönearbete. En hel dags jobb och jag är ganska så slut. Det ger mig tre femhundralappar i lön. Det känns inte som speciellt mycket, tre ynka sedlar. 4 700 femhundralappar i en hög är våra bolån. Det blir en rejäl bunte sedlar. Varje månad betalar vi av tio femhundralappar. Det ter sig fruktlöst per månad men på ett år så är det ju 120 stycken, då märks det.

 

Utdelningen på vårt sparkapital blir nya femhundralappar. Senast idag kom en utdelning på tre sedlar - ett helt dagsverke utan en enda arbetsminut.

 

Det här ter sig kanske lite lustigt men jag är ovanligt allvarlig. Att ta till sig och förstå vad pengar är, hur de skapas i din privatekonomi och till vilken konsumtion de slutligen går är nyckeln, låset, pärleporten och himmelriket i ett enda paket. Att vårda sina slantar och att ge dem utrymme att växa ger i förlängningen dig och dina nära och kära nya möjligheter. Betänk!

7 november 2015

Kvot med guldkant

Idag lördag är en skånsk höst av prima sort. En skånsk höst består av en temperatur på plussidan, kanske åtta grader eller så, med en jämngrå himmel, ganska vindfritt men fuktig, dimmig och disig. Till detta kan man sedan addera ett fint regn som mer strilar än faller. Det är helt enkelt en så kallad stuesittardag - en inomhusdag.

 

Jag har arbetat ganska hårt de senaste veckorna, något ett nytt jobb alltid kräver. Alla nyheter och rutiner som ska på plats, rena kulturskillnader som är annorlunda och nya människor, inte minst. Det är ingen lögn att jag är mentalt trött och sliten efter en arbetsdag och mörkret hjälper säkert inte till. Ambitioner inför kvällen rinner gärna ut i ett ryggläge på soffan. Kämpar dock hårt med att hålla min träning igång - för jag vet hur viktig den är för hela mitt välbefinnande.

 

En ljuv vecka på Kanarieöarna med sol och bad, det som helt saknades på familjens sommarsemester, var en underbar ventil i höstdiset. Brutalt blev hemkomsten då kontrasten blev för stor och på för kort tid. Fem timmar i ett flygplan var tryckkammarutjämningen och det var för kort. Jag undrar om jag är ämnad för nordiskt klimat.

 

Ett varv med snabeldraken, toalettskur och handfatstvätt och det blev tid för en stund finanskontroll. Det var en fantastisk inkomstmånad och det berodde på att jag bytt jobb. Innestående semester och slutlön från gamla arbetsplatsen parades med en ny högre inkomst. Närmare 88 lakan blev familjen Pennings inkomst för oktober och av dessa sparades 45 200 kronor undan och därmed blev sparkvoten en endaste gång över 50 % vilket är roligt. Redan nästa månad så är vi dock nere på mer normala nivåer och min förhoppning är att vi ska nå 44 % i sparkvot - eller i sämsta fall 36 %.

 

I grunden är jag egentligen tillfreds om vi kan hantera en 50-25-25-modell, det vill säga 50% Måste, 25% Vill och 25% Spara. Samtidigt så har vi börjat planera för en lite längre resa det år jag och frugan fyller 50 år och till denna behövs ungefär 150 tusenlappar undansparat så ett par hårdare åtskruvade tummar är bara sunt.

 

Det ter sig nu att amortering av skulder stort kommer att slå sparandet i volym. I år kommer vi att beta av ungefär 96 tusenlappar i skuld medan portföljen blott ökar med 20. Sedan 2011, året då vi flyttade till ny bostad, så har tillgångssidan ökat med 5 % medan skuldsidan minskat med 11 %. Drömmer en våt dröm om att dessa värden för 2016 ska bli ytterligare 5 respektive 4 procent.

 

En trevlig helg tillönskas.

Taggar (blogg): 
12 oktober 2015

Spara till en dröm

Det är lätt att låna till vad helst nuförtiden. Villa, bostadsrätt, bil, semester eller ny TV-apparat. Ja, det finns ju faktiskt inga begränsningar alls mer än möjligen kring kriminella aktiviteter. Men allt som du lånar till är egentligen inget annat än ett köp där du lånar pengar från dina framtida inkomster - men med en räntekostnad i de flesta fall. Du av idag har roligt på bekostnad av ditt framtida jag, helt enkelt. Det är väl bara att hoppas på att ditt jag i framtiden tycker det är i sin ordning att gå och betala för dina utsvävningar utan knot?

 

Alternativet är ju att vara sjysst mot ditt jag av imorgon och istället spara ihop till det kuliga i förväg. I You Need A Budget så används en regel som kallas Spara till regniga dagar och den fungerar utmärkt till att sätta upp sparmål till drömmar och målsättningar. I vanliga fall är det sådant som buffert till bilreparationen eller ny värmepanna som ska ligga här men alla poster som behöver sparas ihop till fungerar.

 

Består din dröm av flera komponenter som exempelvis flygbiljetter, boende, hyrbilskostnad med mera kan man skapa underkategorier för dessa för att kanske öka på motivationen? Då kan du se att du alltefter faktiskt kan bocka av sparmålet och komma framåt punkt efter punkt.

 

Sparmålet kan ju behöva revideras. Kanske blir biljetterna dyrare över tid? Förhoppningsvis blir något annat lite billigare? Precis som en budget så måste ett sparmål vara levande och flexibelt. Oavsett så bör allt du spenderar pengar på nu eller i framtiden vara sådana pengar som du faktiskt har. Annars är du en taskig kompis till ditt dig själv, din familj och dina barn - men även till ditt framtida jag och dina framtida nära och kära.

17 september 2015

Spenderbyxor

 

Det finns inte en endaste krona i vår familjs ekonomi som inte har en lupp på sig. Att detta ens är möjligt beror på vårt eminenta verktyg för modern budgethantering - You Need A Budget - som tittar på allt ifrån plånbokens kontanter till bolånens galna mastodontbelopp. Familjen Penning är inte rik men vi har koll. Och med koll så har ekonomin stadigt blivit allt bättre och fortsätter i den riktningen. Varje år minskar våra skulder och tillgångarna ökar. Vi har inte valt att spendera mera för att räntorna är låga och för att vi tjänar ganska bra, istället så har vi tagit det gyllene tillfället att jobba mot skuldfrihet.

 

Senast igår blev jag lite glad då jag hörde att elpriset kommer att vara lågt framöver då det var en bra regnig sommar. Se där, allt var inte dåligt med semestern! Inom kort så hakar min lön upp med 25 procent, bensinpriset sjunker och räntebanan ter sig trevlig fram till åtminstone 2018 då vi hunnit med att amortera bort ytterligare 7 % av lånen. Jag undrar när läget blir bättre än så här under min livstid?

 

Alla slantar vi får in i vår privatekonomi ska ha ett jobb. De är alla små arbetare och tjänstemän som på ett eller annat sätt ska bidra till den Penningska maktsfären. En del ska rekrytera nya pengar, andra ska förnöja sitt herrskap och en annan grupp ska sköta markservicen. Grundregeln är att fler penningar ska marschera in genom stadsporten än knalla iväg ut i landskapet. Inga slantar tillåts att softa bort sig via veckotidningar eller skräpinköp.

 

Jag känner mig rejält nöjd med att jag alltmer kommenderar pengar till att utföra upplevelser framför att bytas mot konsumtion. Prylar ger kortvarig lycka, det är min erfarenhet. Minnen av resor och äventyr, däremot, hänger kvar som underbara minnen och formar en person framåt i livet. Galet är att ständigt byta bil, platt-TV, garderob och kök - det är visserligen kul men blott en stund. Prislappen är däremot gräslig.

 

Mycket bättre är att investera i litteratur, god mat, fantastiska viner och underbara filmer. Ännu bättre är att köpa sig ett musikinstrument och att lära sig spela och sjunga eller börja en utbildning och vidga sina vyer, lära sig nya språk eller färdigheter. Och att att resa till New York, månen eller Flen eller vartsomhelst. Roligare, värdefullare men inte nödvändigvis dyrare.

Taggar (blogg): 
11 september 2015

Inte tveka nu

 

Hur är det ställt med vår spartradition numera? Att så som förr samla i ladorna inför fimbulvintern? Jag själv, som växte upp som Slösa, påbörjade ett litet, litet sparande när våra barn var små. Inte varje månad men så ofta som det gick. Ett par hundralappar, ibland tre. På den tiden sparade jag i Storbankens fonder och avkastningen mer eller mindre uteblev.

 

Med tiden blev det likväl en slant som flyttades till en tjänst som hette E-trade. Där gjorde jag ibland lyckade affärer men oftare ganska usla. Tålamodet var ganska så kort, vill jag minnas.

 

Sparpengarna tog sedan en tur till Nordnet Direkt innan allt numera finns hos Avanza Bank - till stor del för att tjänsteutbudet är komplett och ger mervärde.

 

Att sätta in slantar istället för att direkt konsumera dem kan vara ett motstånd i sig. Det är aldrig svårt att hitta anledningar till att låta bli att spara - det finns alltid hål att stoppa sin löning i. Vi kan spara senare, när vi blir äldre och har högre inkomst, så kan vi resonera. Men urkraften i avkastning över tid kan aldrig underskattas - för den är så stor.

 

Den genomsnittliga avkastningen för exempelvis aktiefonder har över tid legat på cirka över sex procent per år. Om vi antar den avkastningen framöver innebär det att om du börjar spara 500 kronor i månaden när du är 25 år så har du när du är 65 år fått ihop drygt 1 100 000 kronor. Börjar du spara senare i livet kan du förstås fortfarande komma upp i samma belopp när du är 65, men då krävs att du stoppar in mer pengar själv. Ju tidigare du börjar spara, desto längre tid får pengarna på sig att växa med hjälp av den fantastiska ränta på ränta-effekten. Ju längre du väntar med att börja spara, desto mer pengar måste du alltså själv sätta in.

 

Om du börjar spara senare i livet måste du kompensera, inte bara för de missade insättningarna, utan också för den missade avkastningen på de pengarna. Väntar du tills du är 45 år måste du spara drygt 2 000 kronor per månad för att komma upp i samma belopp när du är 65 som du hade fått ihop om du börjat spara 500 kronor vid 25 års ålder, det vill säga mer än fyra gånger så mycket per månad.

 

Jag började sent då jag är senkommen. Det straffar sig, så klart. Därför så gäller det att vara rädd om sina sparslantar, de som man faktiskt har undantagit från konsumtionen. För mig som inte har tiden på min sida måste jobba med större insättningar och klokare sparbeslut. Du som är 25 år kan i princip göra massor med fel - bara du ser till att spara nu!

Taggar (blogg): 

Sidor

Blog Archive

Blog Archive
2017 (72)

Taggar