PerPenning
Likes
240
Antal inlägg
438
Följare
51
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
14 maj

Bara bo

 

Att bo är en livsstil - det har jag insett. Det handlar mindre om att ha tak över huvudet och en dräglig tillvaro än att signalera något och att visa upp. För många år av fred, lugn och ro där nu allt som är basala behov tas som helt självklara, då räcker det inte att bara bo.

 

Jag fastnade för ett så kallat hemmareportage jag läste i en lokal skånetidning där en familj stolt visade upp sin nybyggda fina villa. Bilderna är minst sagt betagande. För att vara en tvåbarnsfamilj så syns inte ett spår av att man lever en vardag i detta hus. Allt skiner, blänker, är rent bortom pedanteri och är samtidigt, liksom, dött. Det liknar en möbelkatalog. Inte alls så som det ser ut där människor lever.

 

En tomt på detta område kostade c:a 1,2 miljoner kronor. Bostaden ifråga lär ha kostat minst 3 miljoner att bygga. På infarten står en nyare blank bil. Alla möbler är nya. En mängd saker med så kallad design pryder rummen. Ett nytt hus kräver mycket. Ett nytt hus kräver nya möbler. Ett nytt hus kräver ständig förändring. Ett nytt hus kräver att det byts ut, målas om och ändras - för det handlar inte om att bo utan att ha en livstil.

 

Svensken har ett besynnerligt förhållande till att bo. Vi lägger i snitt en femtedel av vår disponibla inkomst på bostaden vilket i sig inte är konstigt då hemmet är vår viktigaste statussymbol. Vi lånar massor med pengar för att kunna skapa och underhålla denna illusion som den är - enligt mig. Svagheten i att ägna tid, pengar och energi åt att signalera rätt saker är synnerligen.. ..korkat.

 

Svenskarna är besatta av bostäder – var de ligger, hur de ser ut och vad de kostar. Att surfa på bostadssajter är en vanlig hobby. Man drömmer kring de där kittlande bostäderna som är ouppnåeliga. Eller kanske var? Man kan låna mer än någonsin till sina drömmar. Som kanske blir en mardröm när räntorna stiger.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

5 april

Världens kornbod

 

När jag var barn så kallades Skåne, min hemtrakt, för Sveriges kornbod. Det var så att min landsände försåg landet i övrigt med mycket av de livsmedel som behövdes. Och sådant duger ju - vi skåningar fick annat av värde tillbaka. Vad minns jag visserligen inte. Vad som inte är lika bra, enligt min uppfattning, är att Sverige i allmänhet och Skåne i synnerhet tycks ses som hela världens kornbod. En falang av dessa är tiggare från öst.

 

Nu kanske någon inom sig ropar på rasistmonstret. Men jag är lugn, trygg och djupt förvissad om att jag inte är någon rasist. Det finns en ryggmärgsreflex hos många att tjuta rasist då åsikter kring icke-svenska människor förs på tal. Och det finns en ryggradslös politikerkår som visar på sann oförmåga i sina ämbeten. Det här handlar om tiggeri. Om tiggeri tycker jag inte. Tiggeri bör förbjudas.

 

Att andra EU-medborgare kan resa till Sverige och ägna sig åt tiggeri är förkastligt. De länder vars medborgare som finns här har ett ansvar som vår regering borde utställt för länge sedan. Det finns påtryckningsmedel och det kallas pengar och bidrag. Men inget sker och vem är förvånad? En så här svag regering har vi nog inte sett på mannaminne.

 

Sverige och Finland är de enda länderna i Europa som helt saknar en tiggeriförbudslag. Jag frågar vår regering varför? Att fattiga människor inte ser någon annan utväg än att tigga på andra länders gator kan jag till viss del förstå. Dessvärre är tiggeriet synnerligen organiserat och mest troligt innefattar kriminella nätverk. Jag behöver inte titta så långt.

 

En personbil kör varje morgon ut en kvinna och en man till vår lilla by. Dessa båda marscherar sedan iväg till varsin av de två livsmedelbutiker som finns här och placerar sig där. Runt fem på eftermiddagen traskar de tillbaka till en upphämtningsplats där personbilen återigen plockar upp dem. Det verkar som om de inte jobbar kväll eller helg, nu när jag funderar. Men de kanske är någon annanstans och tigger då.

 

Jag ger aldrig några pengar till romska tiggare, vilket de flesta är. Däremot gav jag en hundring till en svensk, alkoholiserad man på Burger King härom veckan. I Sverige är vi dåliga på att ta hand om våra egna först. Vad gör vi och samhället för dessa? Sverigebilden är märkligt nog viktigare än att ta tag i de faktiska problemen.

 

Jag har, rätt eller fel, dessutom svårt för människor som är helt passiva. Att sitta rätt upp och ned och förvänta sig pengar. Det gäller tiggare, arbetslösa och alla andra som bara vill nyttja systemet. Människor som alltid ser sig själva som offer och dessutom påtalar det kommer heller aldrig att ens försöka något. All heder till den romske man som åtminstone spelade dragspel utanför pressbyrå. Men det finns så klart och skrupelfria människor i Sverige som utnyttjar dessa fattiga människor på olika sätt, riktiga svin.

 

I min kommun finns det gott om organisationer som hjälper utländska tiggare på olika sätt. Det kan tyckas hedervärt. Jag anser det vara kontraproduktivt. Tiggeriet tar nämligen numera otäcka vändningar - det finns både hot och trakasserier mot folk från dessa grupper. Desperation kring att få pengar skapar dessa situationer. Tiggeriförbud är en del, om än liten, i lösningen.

 

De stora delarna i lösningarna måste vara politiska, både i Sverige men i högsta grad inom EU. Men så länge miljöpartister och kommunister tillåts styra en svag socialdemokrati så lär inte mycket hända. Jag har tyvärr inga stora förhoppningar kring nästa val heller då SD kommer att växa sig större - ett parti som har enkla lösningar på allt och oduglingar i sina led. Hur en ny regering kommer att te sig är svårt att sia om men syltryggar finns det gott om i alla partier.

 

Vår regering det fulla ansvaret för den uppkomna situationen. Man har låtit Sverige bli världens kornbod. Men som sagt, Sverigebilden är viktigare än vad de egna medborgarna vill och önskar. I den riktning vi är på väg ter sig inte rolig alls.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
2 mars

Förtjäna

 

Författaren Dean R. Koontz liknade i en roman tiden vid en klocka, spännande nog. En rund, hederlig, gammeldags klocka där visarna likt en sax som klippte sönder tiden och strödde den kring sig. Ju mer vi jäktade och försökte hinna med desto vassare och snabbare bet saxen i tidsväven - den blev hålig och hastigt förfallande.

 

Albert Einstein menade på sin tid att människan hade svårt för att förstå att det inte är våra tre dimensioner som är beständiga och tiden flyktig - utan att det är precis tvärtom. Tiden är inte alls den som svävar iväg utan längd, djup och bredd, allt beroende av de båda relativitetsteoriernas hävd som också bevisats gälla.

 

Jag är tacksam för den tid jag fått. Jag vet inte när och hur den kommer att ta slut. För de flesta av oss är det senare än vad vi tror. Så som barn var jag nära döden och sjukhusprästen tillkallades. Genom en slump eller en gudshand överlevde jag och har så här långt fått leva femtio solvarv ytterligare. Jag är tacksam.

 

Så, vad är då tid? Och är inte upplevelsen av den värd att hedra? Vill vi inte alla att den ska vara längre eller gå långsammare? Och det gör den när vi förgyller tiden med det vi älskar att göra och när vi släpper tanken och stressen till golvet. Tiden skiner och strålar varmt när vi gör något för våra medmänniskor, när vi visar empati, vänlighet och förnöjsamhet. Det gäller att i den utsträckning det är möjligt att hedra sin tid.

 

När kapten Miller i filmen Saving Private Ryan döende säger till menige Ryan att han ska se till att förtjäna att han överlevt - James, earn this.. ..earn it, då tänker jag på mig själv och min tursamhet. Jag överlevde. Jag borde se till att förtjäna det. Jag gör en del men kan alltid göra mera. Det är ju här och nu jag kan göra något. Tiden tar slut till sist och det kan ingen relativitet förändra.

 

I shall pass this way but once; any good that I can do or any kindness I can show to any human being; let me do it now. Let me not defer nor neglect it, for I shall not pass this way again.

 

Etienne de Grellet

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
10 februari

Värdet i sig

 

Min tuffa arbetsperiod börjar nu klinga av. Fina övertidspengar kommer att ramla in under både februari och mars. Men det har kostat. Jag är trött och sliten, jag har försakat familj, nöjen, hobbies och återhämtning. De lediga stunder jag haft har jag hålögd legat i soffan framför TV:n eller sovit drömlöst. Inget liv i sig utan mer av ekorrhjul än vad en genomsnittlig hamster klarar av. Frukten av slitet är lite fler slantar som har ett tydligt värde då de kommer - för de har kostat på, som sagt.

 

Men vad är ett värde? Vem avgör det och enligt vems mätstock? Tiggaren utanför ICA värdesätter mynten hon får högt. Mina mynt i plånboken brukar hamna i ett höganäskrus i köket där de ligger tills någon behöver en femma eller en tia till kundvagn eller majblommeförsäljare. För mig börjar värdesättningen vid en hundralapp, tror jag - mindre kontanter kan konsumera utan större eftertanke. Något jag borde bearbeta mentalt, tror jag.

 

Jag tror också att det stora flertalet svenskar inte kopplar samman sitt dagliga arbete med sin lön i tillräckligt stor grad. Timmarna vid bandet, över bokföringen eller under motorhuven, de timmarna vi försakar för att tjäna in lönekuvertet glöms lätt bort i konsumtionsrus efter den tjugofemte dagen i månaden. Ett evigt kretslopp där för lite blir över oavsett lönenivå och intjäningsförmåga.

 

Jag mötte en konsult på jobbet häromdagen som lite nedstämd berättade att han nu tvingas i pension vid 66 års ålder, han som helst velar fortsätta ett tag till. Jag vet ganska väl hur kulturen ser ut på hans firma där nya, fina leasingvagnar står på parad och där personalen gärna jämför sina statusmarkörer med varandra. Sådant kostar, så klart, och har man inte samlat i ladan i tid behöver man fortsätta att jobba trots närheten till sjuttio års ålder. För mig är detta dock helt främmande. Jag struntar i statusbilar utan istället sjöng jag i duschen häromdagen när båda våra gamla skrothögar klarade sig genom besiktningen åter en gång - ren förtjänst och mer pengar till frihetsfonden.

 

Intjäningsförmåga är ett intressant ord. Betydelsen är resultat före kreditförluster och det får mig att le en gnutta. I en privatekonomi med hög belåning - som kan tolkas som kreditförluster - krävs det friska, starka arbetare som förmår att dra in slantar nog för att täcka räntorna.

 

Men jag är av den åsikten att pengar ska omsättas, de är inget alls utan ett syfte. Att enbart samla på dem är lika meningslöst som att samla på frimärken, stenar eller kapsyler. Pengar ska omsättas så att de ger så mycket nytta det bara går, så mycket nöje och glädje de kan prestera och så som stöd och hjälp till de som behöver. Det är enbart när i tiden detta ska ske som är väsentligt att planera för. Jag säljer min tid för pengar och därför ska de värdesättas därefter. När slantar ska betalas ut ska det vara i god ordning och med planering.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
11 oktober 2016

Tankar kring boende

 

Tre tankar i en kombination kring boendets vedermödor.

 

Den första handlar om reavinstskatten på villor för äldre som önskar att sälja och flytta till något mindre och underhållsmässigt enklare. Det finns i Sverige över trehundrafemtiotusen villor där det bor en enda person. Tacka tusen för det - att betala 22 % i skatt på vinsten i en försäljning? Och där de resterande slantarna sedan inte räcker till för en annan bostad? Svenskt regelverk är föråldrat, orättvist och flagrant oförskämt mot äldre människor. Reavinstskatten tar ingen hänsyn till inflationen eller hur länge du bott i en bostad. Att vara äldre och ta banklån är dessutom svårt och gör du vinst på din bostad får du inget bostadstillägg. Billiga hyresrätter med tillgänglighetsanpassning är dessutom få. Nej, man tvingas bo kvar i en stor villa i väntan på döden. Skäms, regering och riksdag!

 

Samtidigt som detta permanentas så visar det sig att svensken i gemen aldrig varit mer skuldsatt än nu. Grattis, Lyxfällan - nya adepter till framtida säsonger lär fylla på leden. 3 600 miljarder kalla är utlånade till de svenska hushållen. I den statistik som SCB tar fram varje kvartal kring hushållens finansiella ställning kan utläsas att skulsättningen ökat mer än fyra gånger sedan 1996 då familjen Penning äntrade bostadsmarknaden.

 

Var femte villaägare oroar sig också för att behöva tvingas flytta. Ja, jag förmodar att de där åldringsvillorna inte finns med här - där finns en annan typ av oro. Nej, det handlar om i huvudsak yngre villaägare med höga bolån. Oron handlar om sämre tider, arbetslöshet och sjukdom. Det gäller att hålla sig frisk och att kunna arbeta för att mota högre framtida räntekostnader. 30 procent svarar att de skulle behöva förstärka sin ekonomi med minst 6 000 kronor per månad för att behålla sin bostad och levnadsstandard om någon i hushållet förlorar jobbet eller blir långtidssjukskriven.

Levnadsstandard? Ja, i vår lilla by körs det runt i fina bilar trots att man inte nått trettioårssträcket. Att amortera är mest ett tvång för dessa unga familjer och en ränta på 3 procent är en mardröm. Lite lustigt är att det nu introduceras en försäkring för att kunna bo kvar vi arbetslöshet eller sjukdom. Undrar hur många som kommer att nappa på den? Premien på försäkringen är dold bakom ett telefonsamtal.

 

Det finns mycket klokskap i att lära sig lite företagsekonomi och sedan applicera denna lärdom på den privata ekonomin. Skillnaderna är inte så stora. Att balansera en budget, att ha soliditet och intäkter och kostnader i balans med en möjlighet till utdelning - ett sparande, en semester eller annat som förgyller livet. Att bo ståndsmässigt är ingen mänsklig rättighet.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

25 augusti 2016

Plockad höna

 

Då kom den dagen, dagen då vår trotjänare Op-Ellen fick se sig omkörd av en nyare vagn. Om nu bilar kan känna ångest vet inte jag men att jag fick lite hög puls och oro i magen var ett faktum. Irrationellt kanske, men ändå - det finns lite sunda vätskor hos mig numera. Stora utgifter svider.

 

Familjen Penning behöver personbilar. Jag och frun jobbar på helt olika platser och kommunikationerna är dåliga eller näst intill usla. Fru Penning kör dessutom på en väg där landets sämsta bilister far fram och en stor och trygg bil är viktig. Gamla droskan nådde i dagarna tjugoniotusen mil och minst tiotusen kronor i reparationskostnader, en slant mer än vad marknadsvärdet är. Det blev tvunget att göra något.

 

Familjens chefsförhandlare, och det är inte jag, satte klorna i en stackars säljare på en bilfirma. Resultatet blev att vi i inbyte erhöll lite mer än dubbelt mot marknadsvärdet för Ellen samt nya vinterdäck på fälg. Den mest lustiga detaljen var att bilen såldes så som rullande niotusen mil men att bilhandlaren missat att motorn var bytt på garanti och endast varvats under niohundra mil. Det i sig blev en bra bonus.

 

Den tråkiga och samtidigt befriande konsekvensen var att vi var tvungna att be guldhönan om ett lån. Motsträvigt skrockande erhöll vi etthundratusen kronor räntefritt, utan avier och ingen uppläggningsavgift men med löftet om snar återbetalning. För första gången i våra liv betalade vi alltså en bil med egna medel. Och i det finns en lärdom eller åtminstone en tankeställare. Och vilken är den?

 

Jo, att köpa en ny bil via ett lån är att i viss mån förblinda sig själv. Tvåhundrasextiotusen kronor kan te sig ganska ok med en månatlig avbetalning. Och det är kul med en helt ny, blank och väldoftande bil - man känner sig kanske till och med bedrägligt rik? Tro mig, känslan går snabbt över och irritationen över den första parkeringsbucklan eller repan i lacken tenderar att bli större.

 

Samma bil som ovan men med fyra år på nacken, en och annan repa och buckla men fortfarande fräsch har tappat 160 000 kronor i värde - den vi köpte. Den betalade vi med medel vi sparat ihop. Att spara ihop pengar är en mödosam process rent mentalt men egentligen helt utan skillnad mot att göra avbetalningar - pengarna ska ju ut oavsett. Men lönen är en tacksamhetens tanke - att vi betalade och inte lånade av våra framtida inkomster. Intressant är också att flera av våra vänner faktiskt förvånades över att vi betalade för bilen - kan man göra så?

 

Att guldhönan erbjöd sig att låna ut pengar beror på att hon är runt 50% likvid. Därmed påverkas investeringarna inte alls. Däremot ska nu etthundratusen kronor så raskt så möjligt återbetalas. Månadsrapporten kommer så klart att påverkas negativt - besparingar försvinner upp i realkapital. Dessutom skriver jag av bilar väldans hårt och snabbt då jag anser att värdet minskar mer än vad de flesta tror.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
5 juli 2016

Mellan raderna

 

Vad månde ske? Var kommer det att sluta? Jag hatar verkligen förnumstigheten i att peka finger åt människor i onåd på grund av deras kortsiktighet eller okunskap. Det finns ingen vinst i det och inget gott kommer heller ur det. Det stora problemet ligger i hur vår lagstiftning formulerat sin dom när du målat in dig i hörnet rent privatekonomiskt.

 

Jag mår direkt illa när jag hör hur folk är mer oroliga för sina bostäders värde än att oskyldiga barn riskerar att hamna utan ett tryggt hem utan hänvisas till härbärgen. Vad fan är det för fel i huvudet på er? Hela vårt samhälle vilar på vårt gemensamma och vår vilja att värna om det. Ditt fina husvärde, vad är det värt när bildäcken brinner och det är slagsmål på gatorna?

 

De allra flesta försöker. Ett exempel är bloggaren Starta om mitt i livet. Denna familj har hamnat på kant med pengar men jobbar nu intensivt för att nå balans. Sådana berättelser är starka och jag önskar dem alla lycka till. Andra kämpar på men ser inte vägen ut. Lagerarbetaren med panikångest som inte får ihop det hur han än försöker. Som vars hälsa nu sviktar och där familjen riskerar att kantra. Det går att läsa mellan raderna att krediter är en del av orsaken. Är det inte dags att lagstifta igen kring ocker?

 

Ocker är enligt svensk rätt ett brott som består i att den som utnyttjar någons trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroendeställning till att bereda sig förmån, som står i uppenbart missförhållande till vederlaget eller för vilken vederlag inte skall utgå, döms för ocker till böter eller fängelse i högst två år. I 1734 års lag var gränsen satt vid 6 %, all ränta högre än så betraktades som ocker.

 

Det är så enkelt att bara peka finger. Men de som gör så är små människor. Men det i sig är ingen evig dom - var och en kan välja att växa.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
15 september 2015

Ånger

 

Jag var tidigt på kontoret imorse. Det var fortfarande mörkt när jag klev över tröskeln och lysrören flimmrade igång per automatik. Ingen annan var där undantaget städaren som också arbetar tidigt. Jag började dagen med att röja lite i mitt kontorsskåp och slänga papper och annat som inte har någon framtid - efter att jag slutat mitt jobb.

 

Nästan elva år har passerat på denna arbetsplats och nu återstår blott en vecka. Det är en underlig situation - inte på något sätt obehaglig men konstig. Snart så är det avslut och jag stänger av min dator för gott och lämnar tillbaka dörrnyckeln. Några handskakningar och ett tack och hej - sedan kan kanske allt te sig som en dröm jag drömt. Hände det här på riktigt?

 

Om en vecka arbetar jag någon annanstans, med nya kollegor och uppdrag, i nya miljöer och i okända marker. Allt kommer att vara nytt och obeprövat och det är så spännande. Bara jag tänker på det så höjs min puls. Jag vet inte alls vad som väntar eller vad som döljer sig bakom nästa krök och det känns så bra.

 

Jag funderade en hel del de timmarna innan jag skrev under ett nytt anställningskontrakt och tecknade ned en uppsägning. Tänk om jag ångrar mig? Om allt blir fel och jag längtar tillbaka? Det kanske inte är så illa att jobba kvar? Det finns rätt mycket bra med det här stället också?

 

Men jag har nu insett att det är en dimridå, ett pseudoskeende och en försvarsreflex. Inte en dag, timme eller minut har jag känt någon ånger eller osäkerhet efter att steget togs. Snarare har tankarna handlat om varför jag inte tog steget tidigare.

 

Det går igen lite i mitt liv - för mycket tvekande innan jag agerar. Det är inte fel att vara analytisk och att förbereda sina framtida kliv men det ska inte bero på rädsla eller feghet. Det är väl där som ångern bor - i de steg som tas utan förberedelse, eftertanke och planering och som kanske sker med impuls eller för att andra helt enkelt gör det.

 

Jag såg ett TV-program för något år sedan som handlade om en fransk friklättrare, en sådan där våghalsig person som klättrar på livsfarliga platser med blott sina händer och fötter. Hur kan man göra något så galet? Jo, med förberedelse och träning. Inte minst så tränade mannen sin fingerstyrka genom att hänga i klätterblock i taket i sitt vardagsrum några timmar om dagen.

 

Hans fru klagade på att hennes man gjorde de här farliga klättringarna där han riskerade sitt liv. Hennes man, friklättraren, replikerade med att han var oerhört förberedd och tränad inför sina uppgifter och att de därför inte var speciellt riskfyllda. Däremot, sa han, du min kära hustru röker ett paket cigaretter om dagen - så vilket är egentligen mest farligt och våghalsigt?

 

Bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge.

Taggar (blogg): 

Blog Archive

Blog Archive
2017 (71)

Taggar