Vägen till Frihet
Likes
193
Antal inlägg
243
Följare
71
Medaljer
0
Stad
Stockholm
Om användaren
Vi sitter fast i ekorrhjulet och vill hitta vägen ut! Vi vill ha mer tid att umgås med varandra och mer tid att lägga på projekt som betyder något för oss - på riktigt. Vår dröm är att kunna sluta arbeta (om vi vill), flytta till ett varmare land och leva av våra passiva inkomster. Följ vår väg till frihet och vår kamp att bygga upp en "pengamaskin" som gör det möjligt för oss att realisera drömmen.
Kontakt email

RSS

RSS feed

Blogg

Varför har vi valt att vandra på Vägen till Frihet? (Del 1 av 4)

Efter att ha läst Frivid42:s serie om deras frihetsplan blev jag inspirerad att skriva en egen serie inlägg på samma tema. Tanken är alltså att i fyra inlägg redogöra för familjen VtF:s frihetsplan. Serien har jag tänkt ska bestå av följande teman:

  • Varför har vi valt att vandra på Vägen till Frihet? - Vad har fått familjen VtF att börja vandra på vägen till frihet och var kommer egentligen motivationen ifrån? Har familjen VtF fötts spartokiga eller vad är det egentligen som får familjen att spara ansenliga summor pengar varje månad istället för att spendera dem på saker som t ex ett vräkigare hus eller varför inte en fetare båt?  
  • Finansiella förutsättningar och mål - Hur ser familjen VtF:s finansiella förutsättningar ut och vad tror vi oss behöva uppnå finansiellt innan vi verkligen vågar ta steget fullt ut och hoppa? Har vi verkligen modet som krävs för att ens våga hoppa när det väl är dags eller snackar vi bara? Hur ser våra tankar ut kring framtida budget? Har vi kanske till och med för höga krav på den framtida budgeten vilket leder till att vi aldrig kommer att nå i mål?  
  • Risker och möjligheter - Hur ser familjen VtF på det här med risker egentligen och hur tänker vi oss att minimera konsekvenserna om något skulle gå fel? Överväger möjligheterna verkligen de risker som finns och i så fall på vilket sätt? 
  • Att leva drömmen - Vad ska familjen VtF egentligen göra med all sin tid när de väl har hoppat ut för stupet och ska leva drömmen?

 

Jag hoppas att ni ska tycka att serien är intressant och tveka nu inte att bombardera mig med era frågor och funderingar via kommentarsfältet eller för den delen via mail om ni hellre vill det! Kanske saknas något du skulle vilja veta mer om eller som du rent ut av tycker att vi har missat?
 


Låt oss då börja med att prata om varför vi har valt att ge oss ut på den krokiga och rätt långa vandringen på Vägen till Frihet. Först och främst, den absolut viktigaste anledningen av dem alla till vårt val är den ständiga känslan av att befinna sig i någon form av ekorrhjul som bara snurrar på i ett vansinnigt tempo. Förvisso har både herr och fru VtF arbeten som vi trivs bra med, men oj vad energi det kostar att få ihop livspusslet.

Dessutom är det ju så att så länge vi behöver arbeta för att få tak över huvudet och mat på bordet så är vi i det ekorrhjul som vi egentligen skulle vilja kunna stå utanför. Vi drömmer helt enkelt om friheten att kunna välja hur vi disponerar vår tid och vi är 100 % säkra på att vi vill ha mer tid för varandra och mer tid att lägga på projekt vi verkligen brinner för. Kanske vill vi i framtiden arbete igen med det vi gör idag eller med något annat, men oj vilken skillnad det blir om vi kan göra det enbart för att det är kul och aldrig för att den 25:e i varje månad få in pengar på lönekontot.

Det var faktiskt inte så värst länge sedan vi tänkte och levde helt annorlunda mot vad vi gör idag. Det fanns en tid då vi inte ens trodde att det var möjligt att realisera drömmen om att äga vår tid. Ok, visst hade vi väl då och då lekt med tanken att "tänk om vi hade så mycket pengar att vi kunde göra vad vi ville, så skönt det skulle vara!" för att kort därefter slå bort den tanken då det kändes som en ouppnåelig dröm som krävde en lottovinst för att bli verklighet. Det blev ju till och med lite deprimerande att tänka på det eftersom det kändes så omöjligt.

På den tiden blåste vi dessutom rätt mycket pengar på konsumtion och med fina jobb och titlar ville vi så klart också ha några statusmarkörer att flasha med. Det kändes viktigt på något sätt, men ledde oavkortat till att man aldrig var riktigt nöjd med det man hade ändå utan istället ständigt strävade efter det som var lite bättre, lite större, lite flådigare. Idag känns de tankarna obegripliga på något sätt, men inte då. Nu har vi blivit lite klokare och kan konstatera att materiella ting helt enkelt inte ger långvarig lycka utan snarare kortsiktiga kickar som snabbt går över och istället skapar ytterligare ha begär. Att fritt kunna disponera sin tid däremot och därmed få mer tid för varandra och för de intressen man har, ja det skapar mer beständig lycka. Det är i alla fall vad vi tror.

Trots att vi brände stålar i snabb takt så sparade vi faktiskt också en del. I varje fall sparade herr VtF, men fru VtF var en riktig slösmaja om sanningen ska fram. Exakt hur mycket av vår disponibla inkomst som sparades varje månad vet jag inte riktigt, men en kvalificerad gissning är att det handlade om 10-15 %. Resten gick alltså åt till konsumtion och "att leva i nuet" som det så vackert kallas.

Så en dag började jag läsa lite bloggar, bland annat Miljonär innan 30, och det satte igång en del tankar hos mig. Vi började gemensamt fundera på hur vi egentligen levde vårt liv och vad vi egentligen brände våra pengar på. Visst, Mr Miljonär var ju helt galet extrem och hade en livsstil som knappast passade oss, men han hade ju onekligen också en del poänger. Det här väckte något hos oss varför herr och fru VtF därefter satt ett antal kvällar och resonerade om vad vi egentligen värdesätter mest här i livet och vad drömmen skulle vara om den nu gick att realisera. Är det t ex verkligen så viktigt med ett större hus eller en större båt? För vem är det viktigt i så fall? Vill vi verkligen leva hela arbetslivet i ekorrhjulet? Är det så här vi ser vår framtid eller kan vi tänka utanför boxen och av egen kraft påverka vårt öde?

Svaren vi kom fram till rimmade inte särskilt bra med hur vi levde då. Vi ville ju faktiskt kunna styra över vår tid. Vi ville ha mer tid för varandra, mer tid att ägna åt projekt vi brinner för, att träna tillsammans och få möjligheten att ägna mer tid åt att odla våra fritidsintressen. Vi kunde också snabbt enas om att vi nog ville bo någonstans där klimatet är skönare för soldyrkare som oss. Thailand gillar vi och där är dessutom levnadskostnaderna betydligt lägre vilket väckte visst hopp. Kunde det till och med vara så att det gick att nå drömmen genom att ändra vårt sätt att se på saker och ting här i livet?

Inspirerad av diverse bloggar och många sena kvällar blev det så dags att skapa en egen simuleringsmodell för att se om det kanske ändå kunde gå att nå drömmen. Tanken var att bygga upp en alldeles egen pengamaskin (utdelningsaktier) som genererar passiva inkomster vilka går att leva av. Aktier hade herr VtF dessutom hållit på med sedan 1990-talet så det var inte något alldeles nytt i alla fall. Vi skapade också en "Leva i Thailand budget" att matcha simuleringsmodellen mot.

Efter en tid var den första modellen klar och oj oj oj vilken besvikelse den blev. Modellen pekade nämligen på att det skulle ta väldigt lång tid för oss att nå i mål med dåvarande spartakt. Visst, det var väl kul att se att vi ändå kunde nå i mål någon gång, men det låg lite för långt fram i tiden för vår smak. Vi började då diskutera vad vi kunde göra för att öka spartakten rejält och utan att göra avkall på allt. Snabbt kunde vi konstatera att det fanns väldigt mycket vi kunde ändra på. T ex handlade det om att planera matinköpen bättre, ta med matlåda till jobbet i stället för att äta ute, sluta köpa hämtkaffe varje dag, sälja av med vissa statusmarkörer osv. Listan blev rätt så lång.

Med det i ryggen gjorde vi om simuleringen och hoppsan vilken skillnad det blev! Nu tändes det ett hopp på riktigt för nu kunde vi ändå se att den här drömmen kunde bli verklighet om vi bara ansträngde oss lite. 5-7 år skulle det ta att nå i mål enligt simuleringen och det var ju en smått sensationell upptäckt, nästan overklig. Att det inte längre kändes så där helt omöjligt att nå drömmen som vi bara några månader innan hade trott blev en rejäl ögonöppnare för oss. Det var faktiskt en riktigt härlig känsla på många sätt och med den vetskapen i bagaget tändes en gnista som idag har blivit till en flammande eld eller, om ni så vill, till ett osläckbart eldhav.

Idag är vi övertygade om att vi kommer nå i mål om inget totalt oväntat inträffar, t ex sjukdom eller något annat vi själva inte kan styra över. Motivationen är på topp och vi har dessutom hittat en bra balans mellan att leva nu och att leva i framtiden vilket gör att vi orkar hålla i. Visst, vi kommer garanterat under resans gång att trampa på ett antal minor och saker och ting kommer inte att gå precis som vi hade tänkt, men slutmålet känns ändå uppnåeligt och inte heller allt för avlägset.

Idag ligger vår sparkvot på 50-60% och då med en upplevd livskvalitet som till och med är högre än vad den var innan. Vi har prioriterat om massor och har gjort oss av med vissa materiella tidsslukare. Samtidigt har vi varit mycket noggranna med att hitta en bra balans mellan att leva nu och att leva i framtiden och har därför inte snålat in på t ex resor då det ligger oss varmt om hjärtat. Det finns väl egentligen inget rätt eller fel här utan det viktiga är nog att hitta en balans man själv är nöjd med och som gör att man orkar hålla i år ut och år in. Vi har nu hittat vår balans och med nuvarande sparkvot borde det vara möjligt, om än utmanande, att ta steget och våga hoppa under år 2020. Det är så klart några år dit, men tidshorisonten känns ändå inte allt för avlägsen. Vi har dessutom, på kort tid, kommit en rejäl bit på väg, nu återstår "bara" resten av resan, men oj vilken resa. Troligen den bästa resan vi någonsin kommer göra!

Kommentera som anonym eller registrera dig/logga in
CAPTCHA
This question is for testing whether or not you are a human visitor and to prevent automated spam submissions.

Blog Archive

Blog Archive
2017 (7)