Vägen till Frihet
Likes
194
Antal inlägg
243
Följare
73
Medaljer
0
Stad
Stockholm
Om användaren
Vi sitter fast i ekorrhjulet och vill hitta vägen ut! Vi vill ha mer tid att umgås med varandra och mer tid att lägga på projekt som betyder något för oss - på riktigt. Vår dröm är att kunna sluta arbeta (om vi vill), flytta till ett varmare land och leva av våra passiva inkomster. Följ vår väg till frihet och vår kamp att bygga upp en "pengamaskin" som gör det möjligt för oss att realisera drömmen.
Kontakt email

RSS

RSS feed
25 januari

Där satt den!

Ok mina damer och herrar, idag har jag lysande nyheter att presentera! Som bekant är vår plan att från och med år 2018 vara lediga från januari - mars som då ska tillbringas på varmare breddgrader (inledningsvis Thailand). Därutöver tänker vi oss fem - sex veckor ledigt i Sverige som fördelas på sommar och jul. Övrig tid är tanken att arbeta på våra jobb här i Sverige där vår dotter även har sin hemskola. Under tiden som vi kör det här upplägget så fortsätter vi oförtrutet att bygga på vår pengamaskin. På längre sikt kvarstår vår plan att helt kunna sluta jobba (om vi vill) och leva av våra passiva inkomster.

Jag har tidigare skrivit en serie inlägg om hur vår plan ser ut och vilka utmaningar och hinder som måste övervinnas. I stora drag handlar det om möjligheten att få fullgöra skolplikten på annat sätt, hur vi ska få till tjänstledigt eller annat upplägg med våra arbetsgivare samt säkerställa att våra passiva intäkter från aktieutdelningar finansierar det årliga äventyret. Läs mer om detta i inläggen:

 

Idag kan jag meddela att alla hinder röjts ur vägen! Det känns helt underbart ärligt talat. Så här är status:

Skolplikt:

Vår hemskola (med rektorn och klassföreståndaren i spetsen) har talat om att de är mycket positiva till vår plan och backar upp den fullt ut. Rektorn har också skrivit ett dokument där han tillstyrker ansökan. Detta dokument är bilagt den ansökan som inlämnats till  Utbildningsnämnden. Som en del i denna dokumentation har vi även skickat med ett antal protokoll från andra kommuner där de redogör för hur de resonerat när de beviljat ansökan om att få "fullgöra skolplikten på annat sätt". Det stärker "caset".

Nu är förvisso ansökan inte färdigbehandlad hos nämnden ännu, men efter relativt mycket research och samtal är vår tro att den kommer bli godkänd, men skulle vi, mot förmodan, få avslag så kommer vi att åka ändå. Detta eftersom vi har hemskolans välsignelse och med utfästelsen att de kommer ställa upp med planering, material och stöttning inför och under vår dotters skolgång på den svenska skolan i Thailand. Vi vet dessutom att vi har torrt på fötterna eftersom den skolgång som erbjuds där håller en mycket hög klass. En stor fördel är också att vår dotter kommer följa hemskolans planering vilket gör det enkelt för henne att återgå när vi väl är i Sverige igen.

Tjänstledigt

Den här punkten gick så fantastiskt mycket enklare än vad vi någonsin hade vågat drömma om. Reaktionen vi båda fick var något i stil med "Vad kul! Så klart tråkigt för oss men det är klart ni ska göra det här, det låter fantastiskt. Det viktigaste är att ni kommer tillbaka igen, för det gör ni väl?". Ja vad ska man säga? Både herr och fru VtF blir överlyckliga av den reaktion vi fick och känner än starkare att vi valt helt rätt arbetsgivare.

Som läget är nu kan vi till och med välja mellan tjänstledighet eller att gå ner i arbetstid till valfri nivå och utföra arbetet på distans (vilket båda har möjlighet till). Vi har funderat lite på det här och eftersom vi tycker jobben är roliga så kan vi båda tänka oss att jobba några procent under vår utlandsvistelse, men det återstår att se hur vi väljer att göra. Fantastiskt trevligt att ha valmöjligheten i alla fall.

Ekonomi

Som konstaterades i inlägget är vi mer eller mindre redan i mål. Våra årliga passiva inkomster beräknas täcka äventyret och skulle vi dessutom välja att jobba några procent + hyra ut huset så blir ju inte kalkylen sämre direkt. Dessutom, vi har hela 2017 på oss att fortsätta bygga vidare på vår pengamaskin så när vi väl kliver in i 2018 bör oddsen se ännu bättre ut.

Med andra ord är vi nu i mål och kommer få smaka på drömmen om ungefär 11 månader! Nu har vi till och med kommit så långt att såväl skola som boende är bokat (och delbetalt). Nu återstår en del praktiska detaljer som behöver fixas, men vi har ju gott om tid på oss när allt nu gick i lås betydligt fortare än vad vi hade trott.     

Om vi firat? Så klart vi har gjort, men det ska nog firas ännu lite till här framöver för det är vi banne mig värda :)

4 december 2016

Plan och budget - 3 mån i Thailand (del 3 av 3)

Då var det dags för den tredje och sista delen i den här serien av inlägg, ekonomi. I mina två tidigare inlägg har jag beskrivit hur vår plan och våra tankar är kring att fullgöra skolplikten på annat sätt samt få till tjänstledigt. Jag passar också på att tacka för många mail med tips och idéer som har hjälpt oss på vägen. Jag blir ärligt talat rörd av allt engagemang.

Innan vi går in på dagens ämne vill jag dock ge en snabb update om läget. Sedan jag skrev det första inlägget om skolplikt har vi nämligen skickat den tänkta ansökan om "fullgörande av skolplikt på annat sätt" (dvs den som ska skickas till Utbildningsnämnden) till rektorn på hemskolan. Tanken med det är så klart att få rektorns utlåtande i skrift (läs: att få rektorn att tillstyrka ansökan) som vi då kan använda som en bilaga. Det borde nämligen ha stor betydelse vad rektorn och skolan tycker för utfallet tänker jag.

Rektorn har också ringt mig och talat om att de kollat upp våra tänkta skolor i Thailand samt upplägget i stort och att de ställer sig mycket positiva. Med andra ord tillstyrker rektorn vilket är ett enormt fall framåt. Nu är planen att skicka in ansökan, med rektorns ord i skrift som bilaga, till Utbildningsnämnden där vi självklart hoppas få ett ja. I praktiken checkar jag dock av den här punkten från listan redan nu för även om Utbildningsnämnden av någon outgrundlig anledning skulle säga nej så kommer vi att åka ändå. Det viktigaste för oss är nämligen att hemskolan är positivt inställd och uttalat anser att vi fullföljer skolplikten. Det är ju med dem vi ska säkra utbildningsplanen, uppföljning, läromedel mm. Det här är med andra ord riktigt goda nyheter. En puck mindre på "måste listan" helt enkelt!

Nåväl, låt oss nu prata om det som inlägget egentligen ska handla om - budget och ekonomi. Som bekant är ju tanken att vara borta c:a 3 månader per år i Thailand och resten i Sverige där vi jobbar merparten, men är lediga 4-5 veckor vid sommar och jul. Samtidigt som vi är borta kommer vi ha en hel del saker kvar här i Sverige såsom t ex huset (inkl driftskostnader), bil osv. Vårt mål är att hela det här kalaset ska finansieras genom våra passiva inkomster, dvs de medel vi får genom aktieutdelningar. Saken är också den att när man är borta en kortare tid (3 mån jämfört med 12 mån t ex) så blir många poster markant dyrare utslaget per månad, t ex hyra av bostad, skolavgift mm.

Så här ser vår tänkta månadsbudget ut:
(avser 2 vuxna och ett barn i skolåldern. I budgeten räknar vi med att 1 SEK ger 3,7 THB)

Hyra:

När vi var iväg i Thailand nyligen så var vi runt och kollade på flera tänkbara bostadsområden, hus och lägenheter. Vi behöver inte bo i något slott, men vi konstaterar att det är ett hus vi vill bo i och gärna då i ett trevligt och lummigt område med tanke på att merparten av tiden kommer att tillbringas utomhus. Så här ser vår önskelista ut:

  •  2 sovrum och 2 badrum samt ett vardagsrum och kök. Köket ska vara utrustat så pass att det går att laga mat (kyl/frys, spis, ugn, mikro osv).
  • Inbjudande terrass där luncher och middagar kan avnjutas. 
  • Vettigt Internet eftersom vi vill kunna jobba, streama musik och film samt ha kontakt med familj och vänner via t ex Skype.
  • Det är varmt i Thailand så tillgång till pool är hög prio. Privat pool behöver vi inte ha, men en för alla hus i området är önskvärt. 
  • Tillgång till gym i området är ett klart plus, men inget måste. Vi planerar nämligen att träna en hel del när vi är iväg.
  • Rimligt avstånd till skolan, max 10-15 min med vespa.
  • Rimligt avstånd till stranden, max 10 min med vespa men gärna kortare tid än så.
  • Rimligt avstånd till mataffärer, marknader osv.
  • Nära till några trevliga och prisvärda restauranger.

Kostnaden för att hyra den typen av hus ligger kring 6 000 - 7 000 kr/månad. Knappast billigt, men att hyra 3 månader och inte 12 gör rejält stor skillnad. I den här prisklassen får vi också ett riktigt trevligt hus som uppfyller alla våra önskemål listade ovan.

El:

I hyran ingår vatten och internet, men däremot inte el. Kostnaden för el ligger kring 5 THB/kWh och budgeten bygger på att A/C körs på kväll och natt, men däremot inte dagtid.

Vespa:

Att hyra en vespa känns som ett måste för att kunna ta sig till olika ställen. Det finns dessutom sk salenger (vespa med sidovagn) vilket innebär att hela familjen får plats. När vi var iväg kollade vi priser och vet därför att det kommer att kosta c:a 1 500 kr/månad inkl drivmedel.

Mat ute + hemma:

Den här posten inkluderar mat, dricka och andra prylar som behövs till hemmet (tvål, tandkräm, schampo osv). Det är absolut möjligt att dra ner på den här posten, men är vi iväg vill vi kunna unna oss att relativt ofta äta ute. 5 000 kr/månad känns därför som en bra nivå att budgetera för.

Nöjen:

Många nöjen kommer att vara gratis, t ex stranden, träna och bada i poolen. Vi budgeterar dock för att göra några utflykter, t ex ta en båt till någon ö samt att vi så klart vill kunna ta någon massage då och då. Sammantaget känns därför 1 500 kr/månad som en rimlig summa. 

Reseförsäkring:

Att ha en bra reseförsäkring känns som en god idé. Som jag tidigare pratat om på bloggen kan det nämligen bli ohyggligt dyrt om det krävs avancerad vård och ambulansflyg hem (vi pratar om sjusiffriga belopp). Eftersom vi kommer ha hemförsäkringen här i Sverige kvar så behöver vi bara täcka upp för dag 46 och framåt (hemförsäkringen täcker nämligen de första 45 dagarna). Vi har bland annat kollat på ERVs Backup basic som verkar bra. Priset för hela familjen landar då på c:a 500 kr/månad.

Skola:

Den här posten är nästan lika dyr som själva boendet och det är en enorm skillnad att åka 3 månader respektive 12 månader när kostnaden slås ut per månad. Svenska skolan finns på några olika orter i Thailand och vi har varit och besökt ett par av dem. Det verkar helt fantastiskt med engagerade lärare och små klasser så kvaliteten lär det inte vara något fel på. Kostnaden är dock c:a 6 000 kr/månad och barn så billigt är det inte.

Övrigt:

I posten övrigt ingår bland annat saker som frisör, tvätt mm. Vi tar i lite här och sätter posten till 2 000 kr/mån vilket medför att vi får en extra buffert att röra oss med vid behov.

Sammantaget räknar vi alltså med att det kommer kosta max 24 000 kr/månad vilket ger 72 000 kr på 3 månader. Till den summan ska läggas flygbiljetter vilket blir ytterligare c:a 20 000 kr. Idag uppgår våra passiva inkomster till c:a 123 000 kr/år så drar vi bort ovan summor återstår alltså 30 000 kr eller 10 000 kr/månad. Den summan ska alltså täcka kostnader i Sverige för t ex hus (inkl driftskostnader), bil (som vi ställer av) mm. Enligt vår kalkyl ser det ut att gå ihop sig något så när. Möjligen kan det kosta någon eller ett par tusenlappar till per månad, men beakta då också att vi fortfarande kommer bygga på vår pengamaskin framgent. När det väl är dags att dra iväg om drygt ett år så hoppas jag att den årliga utdelningen från portföljen är minst 140 000 kr/år och, om så blir fallet, är vi definitivt hemma. 

Slutligen överväger vi naturligtvis att hyra ut huset här hemma när vi är iväg. Det skulle definitivt ge ett rejält tillskott. Det är nog inte heller så svårt att få till eftersom huset ligger på ett omtyckta ställe i närheten av Stockholm. I vår budget räknar vi dock inte med detta utan det ser vi som en bonus.

Summa summarum ser vi alltså ut att vara i hamn när det gäller att få våra passiva inkomster att täcka kalaset. Det känns fantastiskt skönt. Nu återstår bara att få till tjänstledigt och det blir säkert inte lätt, men knappast heller omöjligt. Om några månader vet vi!

22 november 2016

Plan och budget - 3 månader i Thailand (del 2 av 3)

I mitt förra inlägg tog jag upp det här med skolplikten och hur vår plan kring att lösa den biten ser ut. Jag kan också meddela att vi nu vet ännu mer om saken efter samtal med skolan och några personer med erfarenhet i frågan. Det är också kul att jag har fått en hel del mail efter mitt föregående inlägg med såväl frågor som tips och det verkar vara många som undrar hur man egentligen ska gå tillväga. Nu sitter ju inte heller vi på just det svaret, men vi bygger erfarenhet på vägen i alla fall som jag gärna delar med mig av. Om tillfälle finns ska jag skriva en uppföljare på del 1 och mer konkret beskriva hur vi gått tillväga för att ansöka om att få fullgöra skolplikten på annat sätt. Den stora frågan återstår dock, blir ansökan beviljad?

Som bekant avser vi alltså att från och med 2018 åka iväg 3 månader per år till ett betydligt varmare land. Vi kommer, om allt går som vi hoppas, att inleda med Thailand perioden januari - mars och eftersom vi har en dotter i skolåldern behöver vi lösa det här med att uppfylla skolplikten. Förutom den "lilla" detaljen behöver vi också hantera ett antal andra utmaningar.

Som jag skrev i mitt förra inlägg så finns det några utmaningar på vägen som behöver röjas bort. Jag har valt att dela upp dem i tre kategorier:

I det här inlägget ska jag resonera kring tjänstledighetsaspekten och hur våra tankar går. Ska planen kunna genomföras behöver naturligtvis både herr och fru VtF få tjänstledigt (eller hantera saken på annat sätt vilket jag återkommer till) och att få tjänstledigt utan giltigt skäl är absolut inte någon självklarhet.

I stora drag kan man dela in det här med tjänstledighet i tre kategorier och dessa är:

  1. Lagstadgad
  2. Avtalsreglerad
  3. Icke lag- eller avtalsreglerad

Om vi börjar med kategorin lagstadgad så innebär den alltså att arbetsgivaren måste bevilja tjänstledigt. I den här kategorin finns t ex studier och att prova att starta upp ett eget företag. Det här gäller inte oss eftersom vi vill åka iväg för att få mer tid för varandra och chansen att kliva ut ur ekorrhjulet för en stund. Självklart skulle vi kunna välja att studera eller för den delen dra igång ett bolag tillsammans, men vi vill helst undvika det och köra med öppna kort. Tvärvägrar arbetsgivaren är det dock ett tänkbart alternativ och dessutom ett som arbetsgivaren inte kan säga nej till.

Ett annat alternativ, vid nej, är så klart att säga upp sig, men det vore väldigt trist om det skulle behöva gå så långt eftersom både herr och fru VtF trivs på sina arbeten och hos nuvarande arbetsgivare. Ett scenario som kan inträffa är att en av oss får ja och den andra nej och i det läget utesluter vi inget. Vi kan idag klara oss på en lön utan problem så det är absolut möjligt för oss att gå så långt. Vi har dessutom lång erfarenhet i våra respektive branscher och goda kontaktnät så att fixa ett nytt jobb känns inte direkt omöjligt. Hur som helst, det alternativet kommer vara det sista om inget annat fungerar. Inställningen vi har är i vilket fall som helst att inget och ingen ska få stoppa vår plan =)

Kategori två, avtalsreglerad, innebär att det finns någon form av avtal på plats som reglerar giltiga skäl för tjänstledighet utöver vad som sägs i lagen. Oftast handlar det här om kollektivavtal där det t ex kan stå att när du fyller 50 år så har du rätt att få tjänstledigt X tid t ex för att resa iväg. I vårt fall är inte detta aktuellt eftersom herr VtF inte har något kollektivavtal och Fru VtF förvisso har ett sådant, men det finns garanterat inget giltigt skäl där som säger att du får tjänstledigt om du vill kliva ut ur ekorrhjulet för en stund och umgås med familjen =) För folkhälsan kanske det inte vore någon dum idé dock.

Med andra ord hamnar vi i kategori tre, dvs icke lag- eller avtalsreglerat. Här är det mer godtyckligt och alltså helt upp till arbetsgivaren att bestämma. Frågor de garanterat kommer att ställa sig är vad de vinner/förlorar på att ge dig ledigt en period samt hur dina arbetsuppgifter ska hanteras under tiden. I vårt fall är det här lite knepigt eftersom herr VtF sitter i en företagsledande befattning med personalansvar och fru VtF har en skräddarsydd roll där det finns få med liknande kompetens. Med andra ord är utgångsläget ur den aspekten inte det bästa.

För att öka våra möjligheter till ett ja behöver vi därför slipa på argumentationen samt att vi har för avsikt att proaktivt utarbeta en plan som visar hur de viktigaste delarna av ens arbetsuppgifter ska fungera även när man är borta. Det kan knappast vara omöjligt att få igenom det här, jag menar man kan ju faktiskt bli långtidssjuk eller för den delen skaffa barn och vilja vara föräldraledig. Självklart kommer inte arbetsgivaren tycka att det är optimalt, men omöjligt kan det knappast vara.

Planen är alltså att, efter vi löst det här med skolan, berätta för arbetsgivaren om planen. Vid detta möte kommer vi vara tydliga med att vi verkligen verkligen vill göra det här och att vi också fått ok från skolan. Samtidigt som vi släpper bomben redogör vi för hur våra arbetsuppgifter kan hanteras när vi är borta. Dessutom är vi båda beredda att jobba c:a 20% från Thailand om det är vad som krävs för att få det att fungera (mot ersättning givetvis). För oss känns det viktigt att få till en lösning som är så bra som möjligt för alla parter och då är det nog ingen dum idé att vara lite flexibel. Vi kan också se fördelar med att hålla oss uppdaterade när vi är iväg eftersom vi faktiskt återvänder i april igen.

Förhoppningsvis leder det här fram till att vi båda blir beviljade tjänstledigt. Skulle vi ändå stöta på patrull så finns det naturligtvis alternativ i form av t ex studier, starta ett företag eller att säga upp sig. Vi varken tror eller hoppas på att det ska behöva gå så långt, men det är aldrig fel att ha en plan som guidar en när saker inte blir som man tänkt sig. Vi kommer också vara ute i god tid innan så det kommer finnas möjligheter att köra en plan B om nu inte A skulle fungera.

I nästa inlägg ska jag redogöra för det ekonomiska för självklart kostar det att vistas i Thailand samtidigt som du har bostaden kvar i Sverige. Nu när vi varit iväg några veckor i Thailand har vi dessutom fått svar på en del frågor som gör att budgeten kommer kunna sättas med rimligt god precision. Jag kan ju redan nu säga att det ser bra ut och att våra passiva inkomster mer eller mindre kommer kunna finansiera hela kalaset.

19 november 2016

Plan och budget - 3 månader i Thailand (del 1 av 3)

Nu är vi hemkomna från Thailand där vi har tillbringat några fantastiska veckor tillsammans. Det blev en underbar resa på flera sätt och resan gav oss också en inblick i hur det kan tänkas se ut för familjen VtF här i framtiden. En sak är helt säker och det är att vi nu är än mer taggade att realisera planen, helt enkelt att realisera vår dröm. Det finns dock ett antal hinder på vägen som måste röjas bort.

Planen vi har nu innebär att vi, från och med år 2018, är lediga i c:a tre månader på vintern som då tillbringas i Thailand och fyra till fem veckor fördelat på sommar och jul här i Sverige. Övrig tid fortsätter vi med våra arbeten och vår dotter går då på hemskolan i Sverige. Det här upplägget känns i nuläget som en väldigt bra lösning för oss. Vi kommer få mer tid för varandra och verkligen kunna ladda batterierna samtidigt som vi kommer bort från Sverige under den del av året som vi inte är så förtjusta i (januari - mars). Samtidigt får vi tillbringa vår och sommar här i Sverige och den delen av året är Sverige många gånger fantastiskt. Upplägget innebär också att vi oförtrutet kan bygga vidare på pengamaskinen. Slutmålet ligger alltså fast, dvs att i framtiden kunna sluta arbeta helt om vi vill och leva av våra passiva inkomster. Teoretiskt ser det ut att kunna lyckas även om det, med detta upplägg, kommer ta lite längre tid än år 2020 som tidigare varit målet.

Det här upplägget med några månader ledigt per år är dock inte helt trivialt att realisera i praktiken. Det finns många hinder på vägen som måste övervinnas och faktum är att vi redan nu, dvs drygt ett år innan vi tänker oss att komma iväg, har börjat agera. Vår inställning och tro är självklart att vi kommer att lyckas röja bort alla hinder, men skulle vi trots allt inte lyckas få bort dem så får vi skissa på en plan B. Ingenting är omöjligt. Vad gäller utmaningar på vägen så skulle jag vilja dela upp dem i tre områden vilka är:

  • Beviljad "ledighet" från hemskolan
  • Beviljad tjänstledighet från arbetsgivaren
  • Ekonomi

 

I den här inläggsserien kommer jag att gå igenom var och en och försöka förklara hur vi tänker och agerar.

Låt oss därför börja titta på det här med "ledighet" från hemskolan. Egentligen handlar det ju inte om att vara ledig utan snarare om hur vi uppfyller skolplikten på annat sätt än det normala. Som bekant har (nästan) alla barn som går i den svenska grundskolan skolplikt. Skolplikten innebär att alla barn som är bosatta i Sverige ska delta i den verksamhet som anordnas i skolan och därmed fullföljer sin grundskoleutbildning. Det är också möjligt att fullgöra skoplikten genom att säkerställa att barnet får sin utbildning på annat sätt. Ansvaret för att skolplikten fullgörs ligger på kommunen och vårdnadshavaren. I slutänden är det vårdnadshavaren som har det största ansvaret för att skolplikten uppfylls. Sker inte det kan vårdnadshavaren faktiskt erläggas böter.   

Nu är vi väldigt måna om att vår dotter får en bra utbildning så för oss är det självklart att uppfylla skolplikten. Med vårt upplägg krävs det dock att hon får sin utbildning på annat sätt under perioden januari till mars då vi befinner oss i Thailand. I praktiken betyder det att vi:

  1. Måste bli beviljade att fullgöra skolplikten på annat sätt
  2. Måste bli beviljade "ledighet" från hemskolan

Den första punkten handläggs av kommunen och det som bedöms är alltså att den skola man sätter sitt barn i ger eleven de kunskaper och färdigheter som grundskolan ska ge. De bedömer också att alternativet främjar den sociala träningen för eleven samt att hemskolan kan få god insyn i den alternativa skolgången. Rimligt kan jag tycka, till och med bra att detta säkras. Det finns dock en punkt som jag ärligt talat inte förstår varför kommunen ska lägga sig i och den handlar om skälet till vistelsen. Varför är det viktigt att ta med i den samlade bedömningen vad gäller skolplikt? I vårt fall har vi inga särskilda skäl som t ex jobb utomlands eller studier, men däremot att vi vill passa på att få mer tid för att umgås med varandra och kliva ur ekorrhjulet under en period samt att låta vår dotter få uppleva ett annat land och kultur. Ett äventyr helt enkelt och en lyx i dagens stressade samhället. Vi är helt övertygade om att detta kommer bli fantastiskt berikande och ett minne för livet.

Den andra punkten handläggs av rektorn på hemskolan och om punkt 1 är beviljad, dvs att skolan och upplägget i stort anses bra för eleven, är den sannolikt rimligt enkel att få igenom. Blir du beviljad åligger det hemskolan att tillsammans med vårdnadshavarna utarbeta en plan vilken ska följa hemskolans planering. Eleven tar också med sig läromedel mm från Sverige. Tanken är alltså att eleven, när eleven väl är tillbaka i Sverige igen, ska kunna hoppa in i hemskoleklassen med (minst) samma kunskaper.

Nu när vi varit iväg i Thailand har vi bland annat besökt ett par skolor på de orter vi kan tänka oss att bo på. Förutom att få en uppfattning om hur det är att gå där fick vi också en pratstund med skolans rektor och några av lärarna. Skolorna verkar fantastiskt bra med små klasser och ett riktigt högt engagemang. Jag gillade också att rektorn och lärarna verkligen pratade med och till vår dotter som naturligtvis hade många frågor och funderingar. Hon fick svar på alla sina frågor och även om det är en svensk skola så är det ett självklart inslag att lära sig om det thailändska samhället, dess religion och kultur och att lära sig språket (ord, några fraser, räkna osv). Ett vanligt inslag är därför regelbundna utflykter och studiebesök. Ett annat vänligt inslag är gymnastik på stranden eller i skolans egna pool, låter ju helt underbart =) 

Vi har alltså siktat in oss på att sätta vår dotter i en svensk skola eftersom allt verkar bli så mycket enklare då. Skolan följer svensk lagstiftning, alla lärare är utbildade och har lång erfarenhet och så samarbetar skolan tätt med hemskolan kring läroplanen. Hela det här upplägget underlättar med andra ord på flera plan. För barn som är borta några månader blir det mycket enklare att snabbt och lätt komma in i hemskolan igen eftersom de följer exakt samma läroplan. Det blir också klart enklare att bli beviljad ledighet, men det är ändå inte någon självklarhet. Skolorna är nämligen inte godkända av det svenska Skolverket och det beror helt enkelt på att det då måste finnas ett samhällsintresse att ha en skola på orten. Den typen av intresse finns i princip bara om ett stort svenskt företag finns där och har svensk personal vars barn behöver skolgång. Den typen av ort är dock inte vi så intresserade av.

Det här med skolpeng då? Går den att få med sig? Tveksamt vill jag påstå eftersom skolan inte är godkänd av Skolverket och därför är helt avgiftsfinansierad. Kommunun har enligt lag alltså ingen skyldighet att gå med på det, men det händer att vissa kommuner skickar med hela eller delar av skolpengen. I vår kalkyl kommer vi att utgå ifrån att det är vi som får betala avgiften från egen ficka. Självklart kommer vi försöka få med oss skolpengen, men det är högst osäkert om det kommer att gå.

Är det då dyrt att ha barnen på t ex Svenska skolan i Thailand? Svaret är ja, det är en av de högsta kostnadsposterna i vår budget som du kommer få se senare i denna serie av inlägg. Nu har vi bara ett barn, men om man t ex har tre barn kommer tre månaders skolgång (eller förskola) kosta c:a 50.000 - 55.000 kr, med andra ord inte billigt. Det här alternativet är förvisso (oftast) billigare än att sätta barnen på en internationell skola som kan kosta enorma summor. Att sätta barnen i lokal skola är så klart en möjlighet även om språkutmaningen nog är rätt hög samtidigt som jag är tveksam till att man skulle bli beviljad ledighet. En kvalificerad gissning är att man skulle få avslag.

Hur som helst, genom att välja den här vägen så har vi oddsen på vår sida. Det ska ändå mycket till för att inte bevilja oss ledighet eftersom vi kan påvisa att skolplikten fullgörs genom en skola som följer den svenska lagstiftningen, som samarbetar med hemskolan för att säkerställa att eleven följer hemskolans planering och som dessutom har utbildade lärare med lång erfarenhet. Vi skulle kunna falla på att vi inte har något giltigt skäl, men åter igen, varför ska kommunen lägga sig i det vid bedömning av fullgörande av skolplikt?

Det är som sagt inte självklart att bli beviljad ledighet. Av den anledningen har vi redan nu börjat realisera den här delen av planen då det är en nyckel att få den biten på plats. Det vi hunnit göra hittills är att tala med vår dotters klassföreståndare samt skolans rektor om våra planer och vi har också fått de blanketter som vi måste fylla i. Samtidigt har vi pratat med rektorn på skolan i Thailand och fått material som vi ska skicka med ansökan. Rektorn i Thailand har också förklarat för oss att rektorn i Sverige gärna får ringa/maila om de behöver mer information för att kunna fatta ett beslut. Det känns alltså lovande, men inte på något sätt klart. Till vår fördel finns också att vi känner till ett par fall i vår dotters hemskola där eleven studerat just på svenska skolan och således bör ha fått ok från kommunen. Det vet vi dock inte säkert, de kan ju faktiskt ha fått avslag, men valt att åka ändå. Det känns dock inte troligt. Vi håller på att kolla upp även detta nu, men har ännu inget konkret. Inom några veckor eller möjligen månader bör vi veta definitivt. Vi räknar med ett positivt utfall, men blir det avslag får vi inleda plan B. Vår tro är i alla fall att den här möjligheten skulle vara mycket berikande för vår dotter och oss samt att hon skulle utvecklas positivt såväl kunskapsmässigt som personligt och socialt. Hon själv vill också det här vilket borde spela stor roll. 

Nästa del i den här serien kommer beröra vår plan för nästa stora utmaning, nämligen att bli beviljade tjänstledigt utan giltigt skäl. Det är en utmaning som kräver arbetsgivarens goda vilja och sannolikt ett helt knippe med bra argument.

Har du erfarenheter av detta? Har du kanske till och med blivit beviljad ledighet och fullgörande av skolplikt på annat sätt? Berätta gärna i så fall och vill du inte skriva något på bloggen så skicka ett mail till investera007@gmail.com.

Du hittar mig även på Twitter, @Frihet007

18 augusti 2016

Vad är egentligen frihet?

Först och främst vill jag tacka för kommentarer och mail jag fått efter publicering av inlägget Vad händer här då? I inlägget redogör jag bland annat för familjen VtF:s förändrade frihetsplan som i korthet innebär att vi från och med januari 2018 siktar på att vara lediga drygt 4 månader per år och jobba resten. 3 månader på raken i annat land (initialt Thailand) och på det någon dryg månad i Sverige.
 

Bloggkollegan Onkel Tom är en trogen läsare av bloggen och brukar på ett konstruktivt sätt ifrågasätta, så även denna gång. Han skrev till och med ett inlägg på temat och som jag verkligen rekommenderar alla att läsa. Det heter Har vi tur när vi trivs på jobbet eller hindrar det oss att nå dit vi vill? Som vanligt har den gode OT skrivit ihop en text som verkligen får en att tänka efter både en och två gånger. Lagom provocerande och lite random petande på ett flertal ömma punkter, men det är ju liksom därför jag alltid uppskattar hans inlägg =) 

Det här ämnet tycker jag är väldigt intressant. Vad är egentligen din största drivkraft för att bli fri? Hur definierar du överhuvudtaget frihet? Vad innebär det för dig och har du modet att ta steget fullt ut? Jag hävdar att många (men säkert inte alla) helt enkelt söker frihet för att de inte trivs med sin nuvarande situation. Arbetet är många gånger den största boven i dramat och som triggar förändringsviljan, försök inte lura i mig något annat. Onkel Tom skriver att "det är för äventyret vi ska söka friheten" och nog har han en poäng. Jag förstår dock inte varför inte ett kul och utvecklande arbete kan få plats i kalkylen? Ett kul arbete kan väl vara en del av äventyret? Det viktiga är att hitta en balans mellan fritid och arbete och givetvis ha förmånen att ha ett arbete som ger betydligt mer energi än vad det tar. För mig handlar inte frihet om att inte jobba utan snarare om att själv bestämma om jag vill jobba, med vad och hur mycket.

I min text nedan, som alltså är mitt svar på OT:s inlägg (något modifierat), försöker jag motivera varför vi har valt att ändra vår plan. Är det kanske ett försvarstal efter det att OT har lyckats trycka lite väl hårt på någon öm punkt? Troligen till viss del, men jag försöker i alla fall att intala mig själv att så inte är fallet. För mig kan definitivt ett arbete jag trivs med få plats som en del av livsäventyret. Nu till mitt svar på OT:s inlägg.

För mig innebär frihet att jag har möjligheten att göra det jag själv vill. Fri blir man aldrig om man tvingas gå till ett arbete för att få tak över huvudet och mat på bordet. Extra besvärande blir det naturligtvis om arbetet dessutom tar mer energi än vad det ger vilket tyvärr är en verklighet för väldigt många människor.

Vårt mål är att bli fria, helt enkelt att äga vår egen tid. Vi vill kunna välja om vi ska jobba eller inte, hur mycket och med vad. Det är vi som ska sitta förarsätet, ingen annan. Som situationen ser ut för oss just nu ger faktiskt jobbet mer än vad det kostar även om vi båda upplever att vi har för lite ledig tid. Semesterveckorna räcker inte till. Därför vill vi göra en förändring i rimlig närtid som passar situationen = ledigt c:a 4 månader per år och jobba resten känns rätt just nu.

Hos min förra arbetsgivare vantrivdes jag inte, men däremot var jobbet på sin höjd ok med en negativ touch. Status "knappt ok" är uppenbarligen inte tillräckligt bra för då kommer jobbet att sno mer energi än vad det ger. Så var det för mig och det var också det främsta skälet till att jag till varje pris ville kliva ur helt och hållet. Min frus situation var liknande. Situationen påverkade mig betydligt mer än vad jag trodde har det visat sig.

Hos våra "nya" arbetsgivare (sedan c:a 2 år tillbaka) är situationen helt annorlunda. Som läget är nu vill vi faktiskt, handen på hjärtat, fortsätta att arbeta då det ger oss massor såväl avseende energi, personlig utveckling som socialt. Hade jag 100 miljoner på bankkontot tror jag faktiskt att jag hade tagit samma beslut. Tro det eller ej, men just nu är det faktiskt kul att gå till jobbet. 

Vem vet, kanske håller den här känslan i sig i 2 år, kanske 5 år? Vi vet inte, men eftersom vi siktar på att bli fria (enligt vår definition) så är det vi som bestämmer. Vaknar jag en dag och känner att jobbet suger och äter upp mig inifrån, ja då slutar jag helt enkelt och gör något annat. Återigen, det är jag bestämmer över min egen tid och ingen annan. Som jag ser på saken finns det ärligt talat inget som hindrar mig att nå dit jag vill. Med hjälp av pengamaskinen blir jag dessutom inte beroende av någon annan utan kan fullt ut bestämma hur jag vill disponera min tid. Dessutom ger den mig större möjligheter att ta risk utan att min familj drabbas.

Du har absolut en poäng i att det nog många gånger är svårare att "släppa taget" om du har ett välbetalt arbete idag och har rotat dig. Det är lätt att bli orolig för vad du förlorar helt enkelt. Du har också en poäng i att större förändringar kräver massor och är svåra att realisera. Citatet från Socrates är verkligen träffsäkert. Jag vill inte säga att jag är helt oberörd av dessa saker, men samtidigt är det inte faktorer som varit med i beräkningen vid vårt beslut att förändra planen (det är i alla fall vad jag vill tro). Det är helt enkelt så att vi faktiskt inte känner oss färdiga på våra arbeten. Inget varar dock för evigt så om några år kanske det ser annorlunda ut eller så gör det inte det. Det spelar ju heller ingen roll eftersom vi då kommer att ha nått i mål och faktiskt äger vår tid. Det är vad jag kallar frihet.

Hur tänker du?

18 augusti 2016

Vad händer här då?

Ja det är ju en klart relevant fråga eftersom jag inte har varit speciellt aktiv på vare sig bloggen eller Twitter den senaste tiden. Jag får tacka för många mail, men nej då, det har inte hänt något allvarligt. Inte alls faktiskt =)
 

Istället skyller jag på att jag passat på att njuta av att vara ledig. Ledigheten har ägnats åt att umgås med familj och vänner, sola, bada, grilla mm. Helt underbart ärligt talat att få den tiden med familj och vänner även om det betyder mindre tid för bloggen. Nu är jag dessutom igång och jobbar igen och någon mjukstart blev det ju inte, men det var faktiskt riktigt kul att komma tillbaks får jag lov att säga. Jag är så nöjd att jag för ett par år sedan valde att tacka ja till det här bolaget och rollen då det visat sig vara en riktigt bra arbetsgivare och en riktig kul roll.

Jaha, ska ni skita i vägen till frihet nu alltså? Har jag följt din blogg helt i onödan? Nej nej, det ska vi absolut inte göra. Vår målsättning ligger kvar, dvs att uppnå tillräckliga passiva inkomster för att kunna bli fria att göra vad vi vill med vår tid. En tanke har dock börjat växa fram här hos familjen VtF och den tanken har blivit allt starkare med tiden.

Vi kan börja konstatera att såväl herr som fru VtF har arbeten som vi trivs väldigt bra med. Samtidigt vill vi ju ha mer ledig tid, inget snack om saken. Ett längre break varje år skulle därför kunna göra gott och ge oss tid att ladda batterierna. Vi skulle verkligen vilja vara borta de månader på året som vi ogillar mest förutsatt att de måste tillbringas i Sverige (januari - mars). Den nya planen vi har skissat på ser därför lite annorlunda ut än tidigare och skulle innebära att vi fortsätter att arbeta, men är lediga januari till mars varje år som vi tillbringar i Thailand samt att vi även passar på att vara lediga ytterligare någon månad, t ex juli eller augusti, men då i Sverige. En kombination som känns riktigt attraktiv.
 

En utmaning med den här planen är naturligtvis att våra arbetsgivare måste ge oss tjänstledigt eller dylikt c:a 3 månader per år. Det är naturligtvis inte säkert att de köper det, men vi är ganska förhoppningsfulla om att de faktiskt kommer att gå med på det. Vi kan dessutom tänka oss att ställa upp med några timmar i veckan från Thailand vid behov om det är vad som krävs för att bli beviljad upplägget. 

Med våra nya plan tycker vi att vi får många vinster. Vi kommer med tänkt upplägg kunna vara lediga ungefär 4 månader per år och får då tillbringa de trista månaderna januari - mars på varmare breddgrader. Samtidigt får vi vara i Sverige som (ofta) är fantastiskt månaderna maj - september/oktober och så kan vi fortsätta jobba på arbeten vi trivs med, men betydligt mindre. November är väl ingen favoritmånad direkt, men den kan vi leva med när upplägget ser ut så här. December däremot brukar vara helt ok tycker vi med jul och några dagars ledighet.

En annan fantastisk vinst med detta upplägg är att vi kommer kunna realisera planen betydligt tidigare och dessutom få chansen att prova på om vi gillar upplägget. Tanken är att i varje fall initialt behålla huset vi bor i nu och med hjälp av våra passiva inkomster kunna finansiera såväl kostnader för huset som resa och uppehälle mm i Thailand de månader vi är borta. Nu har vi inte räknat exakt på det här ännu, men inkluderar vi allt, inkl flygresa t/r, så bör vi landa på totalt c:a 150.000 kr för denna tre månaders period. Det kan tyckas mycket, men saken är den att huset här i Sverige kostar när vi är borta och så erkänner jag att vi tagit i lite vad gäller budget Thailand som då även inkluderar skolavgift och reseförsäkring (avgifter som är relativt höga).

Glädjande nog kan jag konstatera att vi inte är så långt ifrån målet redan idag med tanke på att våra passiva inkomster för närvarande uppgår till c:a 112 000 kr/år efter dragen källskatt. En möjlighet är naturligtvis också att hyra ut huset under de månader vi är borta vilket skulle minska behovet av passiva inkomster från aktieportföljen drastiskt, men i vår kalkyl kommer vi inte att utgå i från det scenariot utan se det som en bonus.

Dessutom skulle den här planen innebära att vi kommer kunna fortsätta att bygga upp vår pengamaskin kontinuerligt. Visst, merparten av våra årliga passiva inkomster försvinner och kan därmed inte återinvesteras, men samtidigt kommer vi nio månader per år kunna sätta av 40.000 - 50.000 kr/månad precis som vi gör nu eftersom vi fortsätter att arbeta delar av året. Det skulle innebära att pengamaskinen kan byggas på med c:a 350.000 - 450 000 kr per år vilket är helt fantastiskt eftersom det innebär ytterligare c:a 14.000 - 20.000 kr/år i passiva inkomster från utdelningar.

Tanken nu är att försöka realisera den här planen med start januari 2018. Det innebär att vi redan under nästa år måste tala med våra arbetsgivare för att se hur de ställer sig till planen. Det är väl dock tänkbart att vi vid första tillfället bara ber om tjänstledigt 3 månader och inte talar så mycket om att vi tänker repetera detta varje år, men det återstår att se. Vi är i alla fall optimistiska att vi kan få det här att gå i lås! Efter en testperiod får vi utvärdera och känna efter. Vi utesluter inget och ristar absolut ingenting i sten. Planen är rörlig, men just nu går i alla fall våra tankar så här. Jag måste säga att det känns riktigt bra.

Avslutningsvis, som många av er redan vet drar vi om några månader i väg c:a 3,5 veckor till Thailand. Det ska bli riktigt härligt och självklart kommer vi under vår vistelse passa på att spana in hyresmarknaden på orten, knyta lite kontakter samt att vår dotter ska få gå ett par - tre dagar på skolan, något hon ser fram emot kan jag lova. Jag kan väl också nämna att jag tagit emot ett par utdelningar. Det kom in 3.000 kr från Akelius runt den 10:e samt att jag även fick in 391 kr (efter avdragen källskatt) från SPFF. Endast en utdelning återstår den här månaden och den bör komma ifrån Realty Income kring den 18:e.

Vad säger du om planen? Vettig?

12 mars 2016

Vår Master Plan för att nå Frihet har reviderats

Nej då, vi har absolut inte ändrat planen vad gäller slutmålet! Vi vandrar vidare på Vägen till Frihet med bestämda steg och vi tänker under inga omständigheter vika ner oss en tum. Vårt slutmål står fast, dvs att vi kommer att flytta till ett land med ett skönare klimat och där leva av våra passiva inkomster. Huvudspåret är Thailand även om inget är ristat i sten. Planen har hela tiden varit att ha nått i mål under år 2020 och det är fortfarande en möjlighet. Hur vi tänker oss att vandringen fram till slutmålet ska gå till har däremot reviderats en hel del i och med vår nya plan, men till det bättre om jag får säga det själv.
 

Ok, men vad är det egentligen ni har ändrat på då tänker du kanske? Jo, till skillnad mot vår tidigare masterplan har vi nu lagt in ett par depåstopp på vägen som vi tror kommer göra resan betydligt roligare. Dessutom ger dessa depåstopp oss en chans att prova på hur det skulle vara att leva drömmen. Stoppen kommer också att ge oss en vink om ifall vår budget är realistisk samt att vi får chansen att lära känna det område som för oss är en tänkbar kandidat att realisera drömmen på.

Det första depåstoppet kommer att ske redan under slutet av 2016 och resan samt boendet (hotell) är nu bokat och betalt. Destination Thailand. Det här stoppet blir förvisso ganska så kort (c:a 3,5 veckor), men fyller ändå sin funktion. Först och främst får vi ju ett litet break med sol och värme när regn och rusk kommer att råda här i Svedala och det i sig ska inte underskattas. Förutom den här pausen får vi också chansen att lära oss hur saker och ting fungerar, t ex vad gäller att hyra bostad, vart och vad man ska handla för att få fantastiska råvaror till bästa tänkbara pris, lära sig vad saker och ting kostar, knyta några spännande kontakter osv. I vår plan ingår det också att besöka den skola där vår dotter kan tänkas gå framöver. Tanken vi har nu är att hon, under vistelsen, ska få prova på att gå där ett par dagar (eller i alla fall några timmar) vilket hon är väldigt taggad på. Vi får se om det går att få till, men det tror jag nog ska vara möjligt.
 

Det andra depåstoppet planerar vi ska bli klart längre. Tanken är att vi då är iväg i 6 månader med start i början av 2018. För att få till det här planerar vi för att ta tjänstledigt. Det är dock inte självklart att bli beviljad tjänstledigt när du inte har något giltigt skäl, men vår bedömning är ändå att våra arbetsgivare kommer säga ok. Vad gäller skolgång är det inte heller några problem. Vår dotter kommer att gå i den Svenska Skolan och eftersom de samarbetar tight med hemskolan kring läroplanen och i övrigt följer den svenska skollagen blir det en förhållandevis enkel omställning.

Den längre vistelsen kommer dessutom att ge oss ett rejält break på vandringen mot Vägen till Frihet vilket känns fantastiskt skönt och så klart motiverande. Samtidigt ger det oss också en riktigt bra möjlighet att fullt ut få testa på vardagslivet i ett annat land med alla möjligheter och utmaningar som det innebär.  När vi åker iväg på den lite längre vistelsen är avsikten också att fullt ut testa om det går att leva ok på den budget vi satt upp. Vi kommer den första veckan (eller två) att bo på hotell, men därefter ska vi hyra en egen bostad och verkligen anstränga oss för att leva enligt vår budget. Det blir en bra "realty check" och ger oss också möjlighet att revidera den vid behov.

En ännu olöst frågeställning vi klurar på för tillfället är hur vi ska göra med vår nuvarande bostad inför den längre vistelsen. Idag bor vi i en villa sedan c:a 12 år tillbaka i tiden och frågan är hur vi ska göra med huset? Vi kan ser flera olika alternativ som alla har sina för- och nackdelar. Ett alternativ är att behålla huset, men hyra ut det när vi är iväg. Ett annat är att sälja huset och istället köpa en lägenhet som vi därefter hyr ut när vi är iväg. Ett tredje alternativ är att sälja huset och inte köpa någon ny bostad för än vi återvänder. Som sagt, alla olika alternativ har sina för- och nackdelar så det är inte helt enkelt det här. Det finns dock tid kvar att klura på så förr eller senare kommer vi väl fram till det alternativ som känns bäst för oss. Lätt är det dock inte!

Alternativen ovan kommer dessutom att ha viss konsekvens för när i tiden vi kan nå det slutliga målet. Väljer vi "downsizing", dvs flytta till en lägenhet visar simuleringsmodellen att vi, trots ett längre break på vägen, kan nå i mål under 2020. Bor vi kvar i huset däremot ser det mer ut som om vi når i mål under 2021. Det beror naturligtvis på att det är dyrare att bo i hus eftersom det medför högre drifts- och underhållskostnader jämfört med en lägenhet. Skillnaden är förvisso inte enorm eftersom vi bor relativt billigt idag, men det finns ändå en skillnad som vi måste ta i beaktning. Dessutom handlar det inte bara om det ekonomiska. Att bo och leva i hus är klart annorlunda jämfört med att bo och leva i en lägenhet. Båda alternativen har sina för- och nackdelar, men eftersom vi trivs så bra med att leva i hus idag ska skillnaderna vid en eventuell omställning inte underskattas.

Summa summarum är vi riktigt nöjda med vår reviderade Master Plan! Vi gör verkligen enorma framsteg för varje dag som går och såväl Frihetsfonden som våra passiva inkomster rör sig hela tiden i rätt riktning. Den nya planen innebär dock att vi får några depåstopp på vägen vilket känns fantastiskt skönt och ger oss något att i närtid se fram emot. Det sammantaget har ökat vår motivation ytterligare (från riktigt hög till galet hög =). Nu ser vi verkligen fram emot att få komma iväg några veckor senare i år och därefter, något år senare, komma iväg en längre tid. Till min förvåning blev inte heller skillnaden i tid för att nå slutmålet så stor som jag hade trott. Den lilla skillnaden har vi inga problem att ta med tanke på alla fördelar som den nya planen medför. Känns planen vettig eller vad tycker du?

Önskar alla läsare en trevlig lördag!

27 september 2015

Att leva drömmen (del 4 av 4)

Då var det dags att redogöra för hur vi skulle vilja spendera vår "arbetsvecka" och "fritid" när vi väl kommer leva drömmen. Detta är den sista delen i serien och i del 1 Varför har vi valt att vandra på vägen till frihet?, redogjorde jag för varför vi valt att ta steget och vad som motiverar oss. I del 2, Finansiella förutsättningar och mål, gick jag igenom våra finansiella förutsättningar, vad vi tror oss behöva uppnå för att våga ta steget samt hur vi tar oss till målet. I del 3, Möjligheter, risker och riskhantering, gick jag igenom de möjligheter vi får genom att realisera planen, men också vilka risker vi ser och hur dessa risker ska hanteras. Håll till godo!

Vi tänker oss att all vår tid delas in i två kategorier där den ena är "arbetstid" och den andra är "fritid". Självklart kommer det inte finnas någon skarp gräns mellan dessa båda kategorier av det enkla skälet att alla ingående aktiviteter är sådana vill vill ägna vår tid åt. Det kan med andra ord vara lite svårt att skilja på arbetstid och fritid, men det tycker inte vi gör så mycket =)

I stora drag tänker vi oss att "arbetstiden" är 8 timmar per dag över alla veckans dagar (dvs totalt 56 timmar) och resten är fritid. Cirkeldiagrammet nedan redogör i grova drag för hur herr VtF skulle vilja fördela sin "arbetstid" om han fick välja.
 


Låt oss ta en titt på respektive tårtbit så kan jag förklara hur jag tänker:

  • Fortsatt arbete hos nuvarande arbetsgivare - om vi fick välja så skulle vi gärna arbeta ungefär 12-16 timmar i veckan för våra nuvarande arbetsgivare som vi trivs bra hos, men så klart då från Thailand. Vi kan komma på ett flertal arbetsuppgifter som vi skulle kunna hjälpa till med och som skulle vara värdefulla för våra arbetsgivare. Eventuellt behov av avstämningar etc kan enkelt hanteras via t ex Skype. Det finns så klart inga garantier för att våra arbetsgivare går med på ett sådant upplägg, men som vi känner nu skulle det här upplägget vara vårt första alternativ, därefter tjänstledigt och om inte heller det går så säger vi upp oss.
  • Volontärarbete - att få göra något bra för mindre lyckligt lottade människor är något vi verkligen vill göra. Vi kan också tänka oss att arbeta för skolan på plats och hjälpa till där det behövs. Att vi kommer ägna tid åt det här är helt säkert, men väl på plats får vi se vad som känns mest rätt att lägga tiden på.
  • Träning - är något som herr och fru VtF skulle vilja ägna mer tid åt. Vi vet alla att träning och bra kost är viktiga nycklar för att må bra, men idag är det inte alltid lätt att få ihop livspusslet och då får träningen tyvärr allt för ofta stryka på foten. När vi väl lever drömmen ser vi framför oss att vi går upp på morgonen tillsammans, tar en löprunda på stranden med tillhörande bad och därefter gör lite andra övningar för att senare äta frukost tillsammans. Vilken underbar tanke!
  • Trädgård och odling - är något som i allra högsta grad roar herr VtF. Det är dessutom fantastiskt gott att få skörda och äta alldeles färska grönsaker och frukter. Jag älskar att odla och vill verkligen ta mig tiden att bli bättre på det här. I det klimat Thailand erbjuder kan jag dessutom odla sådant som är omöjligt att odla i Sverige. En favorit är passionsfrukt så det är ett måste =)
  • Aktier och investeringar - är något jag är intresserad av och vill hänga med inom. Dessutom kommer vi ju att förvalta en skapligt stor portfölj vid det här laget och då är det självklart viktigt att hänga med kring hur det går för "våra" bolag. Våra passiva inkomster kommer ju också från portföljen, så om något bolag börjar röra sig i fel riktning kan action krävas. Att skriva tycker jag också är kul så vem vet, kanske går en del av tiden också åt till att uppdatera bloggen.
  • Språk och kultur - troligen lär vi gå någon form av kurs i det Thailändska språket och kulturen. Till det kommer så klart egenstudier. Det här känns viktigt för självklart blir det så mycket lättare att komma in i saker och ting om man kan tala och förstå språket samt kulturen.
  • Matlagning - är något vi tycker är kul att göra tillsammans (när tid finns vilket tyvärr oftast är en bristvara). När vi lever drömmen har vi dock betydligt mer tid och en del av den tiden ämnar vi använda för att utveckla våra färdigheter inom matkonsten. Det härliga är också Thailands många marknader där det går att få tag på fantastiska och pinfärska råvaror. Herr VtF:s egen odling kommer självklart också väl till pass =)

För fru VtF skiljer det sig inte massor åt, men troligen vill hon lägga lite mer tid på volontärarbete och att utveckla sina matlagningskunskaper, men lite mindre på aktier/investeringar och på trädgård/odling.

Så vad gör vi då på fritiden? Återigen, arbetstid och fritid kommer gå ihop en hel del eftersom vi bara har med aktiviteter vi vill ägna oss åt. Hur som helst, på vår fritid vill vi kunna umgås hela familjen, träffa vänner, åka till stranden för att sola och bada, läsa, se på film, uppleva saker tillsammans genom att göra små resor inom landet, se på solnedgången från någon mysig strand mm mm. Listan kan göras hur lång som helst.

Så vad säger ni, finns det några ytterligare funderingar?

20 september 2015

Möjligheter, risker och riskhantering (Del 3 av 4)

Då var det dags för del 3 i inläggsserien om familjen VtF:s frihetsplan. I det första inlägget, Varför har vi valt att vandra på vägen till frihet?, redogjorde jag för varför vi valt att ta steget och vad som motiverar oss. I del 2, Finansiella förutsättningar och mål, gick jag igenom våra finansiella förutsättningar, vad vi tror oss behöva uppnå för att våga ta steget samt hur vi tar oss till målet. 

I det här inlägget ska vi titta på vilka möjligheter vi får genom att realisera planen, men också vilka risker det innebär att fullfölja planen samt hur vi tänker oss att hanterar dem. 

Att realisera vår dröm är som en lång och mödosam vandring. Drömmen hägrar där i horisonten, men för att nå den krävs en stor portion uthållighet, tålamod, disciplin och målmedvetenhet. En genomtänkt plan kräver också en riskanalys, en analys som innebär att vi har identifierat de viktigaste riskerna, skattat dem, värderat konsekvenserna samt funderat igenom hur vi preventivt kan mildra konsekvenserna. Genom att göra den här övningen blir sannolikheten klart lägre för att råka ut för tråkiga överraskningar och därmed en grusad dröm. Den ger oss också råg i ryggen att verkligen våga fullfölja när det väl är dags.
 


I en riskanalys är det sällan meningsfullt att försöka hitta alla risker. Visst, världen kan gå under, men mot sådana risker finns ingen åtgärd så varför lägga energi på det? Nej, en bra riskanalys innehåller istället realistiska risker där det ändå finns någon grad av sannolikhet för att de faktiskt inträffar. Genom att tänka igenom riskerna får vi möjlighet att bygga upp flera försvarslinjer vilka tillsammans mildrar konsekvenserna och snabbare får oss att agera om nu det tråkiga inträffar.

Låt oss dock börja med att prata om möjligheterna, det är ju trots allt möjligheterna som lockar. Familjen VtF är, som bloggnamnet antyder, ute efter att nå vår definition av frihet. Den friheten innebär i korta drag att vi själva bestämmer över vår tid och därmed även kan besluta hur vi vill disponera den. Målet i sig är egentligen inte att sluta jobba utan snarare friheten det innebär att kunna välja om vi vill arbeta eller inte. Som jag tidigare sagt, såväl herr som fru VtF har för närvarande arbeten vi trivs riktigt bra med, men vi gillar däremot inte känslan av att vara tvungna att arbeta för att få tak över huvudet och mat på bordet (för då är du i ekorrhjulet). Vi gillar inte heller det faktum att våra arbeten kräver så pass mycket energi av oss vilket skapar obalans i livet. Helt enkelt, vi vill kunna välja själva vad vi gör med vår tid.

Planen är att försöka få tjänstledigt från vara arbeten i 12 månader. Det är förvisso inget som går att kräva av arbetsgivaren för det vi avser att göra, men det är ändå värt ett försök tycker vi. I synnerhet som vi ändå trivs så pass bra. En tanke som har börjat gro hos oss båda är om det skulle vara möjligt att kunna jobba t ex 12-16 timmar fördelade över hela veckan när vi väl kommit iväg. Kravet är så klart att uppgifterna kan göras på distans och hos min arbetsgivare kan jag faktiskt komma på några sådana uppgifter. Det här tål att tänkas på lite mer, för det skulle medföra en del fördelar, t ex att vi skulle ha kvar en fot i branschen, men också att det varje månad kommer in en extra slant. Kalkylen kommer dock aldrig bygga på att vi får in de här pengarna utan de ska i så fall ses som en bonus vilken t ex skulle kunna ge oss utrymme att fortsätta investera löpande för att öka våra passiva inkomster ytterligare. Idén känns lite smakfull ändå tycker jag. Det tål att tänkas mer på.

Om vi då går över till det här med risker. Som många läsare av bloggen redan vet vid det här laget så är det att familjen VtF gillar planer som har såväl hängslen som livrem. Kanske är vi lite fega av oss, men samtidigt kan vi känna att vi verkligen vill ha en solid och uthållig lösning med tillräckliga marginaler för att vi ska känna oss bekväma att ta steget och hoppa ut för stupet. Som vår plan ser ut nu känner jag faktiskt att vi har såväl hängslen som livrem. Vår kalkyl bygger på att vi ska kunna leva enbart av våra passiva inkomster vilket medför att vi då har pengamaskinen kvar om det krisar, vi har dessutom rejäla avsättningar till pension som vi kan börja ta av från 55 års ålder samt att vi bör kunna ha en skaplig likviditetsreserv när det väl är dags att hoppa. Det känns stabilt.

Innan jag redogör för riskanalysen i sin helhet så vill jag tala om att vår plan de senaste dagarna har förändrats en del. Tidigare var planen att sälja huset vi bor i samt diverse övriga tillgångar när det väl var dags vilket skulle ge oss en rejäl likviditetsreserv. Bloggkollegan Frivid42 ställde dock en fråga i det första inlägget i den här serien som handlade om vi hade för avsikt att "superspara" t ex 2 år innan vi planerar att hoppa. Det kan jag säga att vi inte hade, men kommentaren fick oss att tänka till ett par extra varv och slutade med att planen gjordes om till viss del. Nu kan jag därför säga att vi kommer spara en del extra de sista 1 - 1,5 åren genom att vi säljer vårt hus och istället köper en mindre bostadsrätt. Så här går våra tankar i stora drag:

  •  1-1,5 år innan vi avser att komma iväg så säljer vi huset samt vissa andra tillgångar (t ex en av våra två bilar). Samtidigt investerar vi i en mindre bostadsrätt som ändå är tillräckligt stor för familjen VtF att bo i under övergångsperioden. Den kommer dock inte vara speciellt stor och innebär alltså att det blir trångt men mysigt =) Genom att göra så här så kommer vi kunna spara klart mer varje månad under den här perioden då våra kostnader sjunker rejält. Med stor sannolikhet innebär det också att vi kan komma iväg något tidigare vilket är trevligt. Vårt mål ligger dock fast vid att komma iväg senast under år 2020. 
  • Lägenheten tänker vi oss ligger i en omtyckt närförort till Stockholm (samma som vi bor i idag). Det är förvisso inte billigt att köpa en bostadsrätt här, men samtidigt är läget bra vilket innebär att det lär bli enkelt att hyra ut den. Genom försäljning av huset kan vi dessutom hantera finansieringen på ett bra sätt.
  • När vi väl ger oss iväg så kommer vi att behålla lägenheten vilket ger oss ett ställe att utgå ifrån när vi är i Sverige (sommar) samt en adress vi kan vara skrivna på. Planen är att hyra ut lägenheten, men i kontraktet se till så att vi har rätt att disponera lägenheten under sommaren. Självklart skulle det innebära att hyrestagaren inte behöver betala hyra under den perioden vi disponerar bostaden och det upplägget kan jag tänka mig går hem mer än väl hos t ex en student.
  • Slutligen, det är högst sannolikt att vi kommer kunna hyra ut lägenheten för mer pengar än vad vi själva betalar. I vår kalkyl har vi dock valt att göra den kostnadsneutral för att inte åka på en dubbelsmäll om det nu inte blir som vi tror.

Fördelarna med upplägget är många som ni kan se, men nackdelen är att vår likviditetsreserv skulle bli betydligt mindre än tidigare tänkt. Det löser vi dock genom att, när vi väl nått de passiva inkomster vi önskar, arbetar på en stund till, men då sparar alla pengar för att bygga på reserven till en behaglig nivå.  

Så, låt oss då kolla på de risker vi har identifierat. I tabellen nedan har vi redogjort för riskerna, för sannolikheten att de inträffar (1-5 där 5 innebär att det är mycket troligt att risken inträffar), konsekvensen om risken blir verklighet (1-5) samt slutligen våra förebyggande åtgärder. Vi påstår inte att analysen är fullständig, men i våra ögon är den tillräckligt bra och ger oss den mängd försvarslinjer vi är ute efter.

 
Slutsatsen är att vår plan ger tillräckliga hängslen och livremmar. Uppsidorna övertrumfar med råge de risker som finns och de flesta sannolika risker vi har identifierat har vi kontroll på och även preventiva åtgärder för som minimerar konsekvenserna. Sammantaget har vi ett stort antal försvarslinjer som tillsammans bygger en stark barriär. 
 
Jag kan också tillägga att det finns ytterligare försvar som jag inte ens tagit med i kalkylen, en sådan är barnbidraget som inte är medräknat men självklart disponibelt samt att vi självklart också kan sälja bostadsrätten om det skulle knipa. Dessutom är det högst troligt att vi kommer få ut mer i hyra än vad lägenheten kostar oss då det råder enorm bostadsbrist i Stockholmstrakten och det lär det även göra år 2020.
 
Synpunkter? Har vi missat något väsentligt? Kan vi tänka annorlunda?
10 september 2015

Finansiella förutsättningar och mål (Del 2 av 4)

Då fortsätter serien om familjen VtF:s frihetsplan. I det första inlägget i serien - Varför har vi valt att vandra på vägen till frihet? - redogjorde jag för varför vi valt att ta steget och vad som motiverar oss. I det här inlägget blir det mer fokus kring våra finansiella förutsättningar, vad vi tror oss behöva uppnå för att våga ta steget samt hur det ska gå till.

Först och främst, låt mig börja med att redogöra för vårt slutmål som kan summeras så här:

  • Vårt mål är att kunna sluta förvärvsarbeta och enbart leva av passiva inkomster vilka ska genereras från vår portfölj av utdelningsaktier (pengamaskinen). Det innebär alltså att aktieportföljen (vårt "nest egg") förblir intakt (förhoppningsvis växer) då inga pengar tas härifrån.
  • Vi är tvättäkta soldyrkare och siktet är därför inställt på att flytta till ett land med ett varmare och skönare klimat. Landet vi flyttar till ska dessutom vara ett lågkostnadsland vilket gör det så mycket enklare att komma i mål. Arbetshypotesen just nu är att flytta till Thailand på obestämd tid. Vi tror oss behöva passiva inkomster på årsbasis kring 225 000 - 250 000 kronor för att våga hoppa.
  • Vår "leva i Thailand budget" indikerar att vi ska kunna leva väl på c:a 20 000 kronor/månad och då inkluderas även skolgång för vår dotter vilket kostar en del pengar.
  • Vi siktar på att flytta senast under år 2020. Tanken då är att försöka få tjänstledigt i ett år för att prova på om det här är något för oss. Utgångspunkten är dessutom att sälja det mesta vi äger innan vi åker för att på så sätt kapa alla materiella band. Kanske väljer vi dock under tjänstledigheten att hyra ut huset, men det återstår att se. Pengarna vi får från försäljning av hus och andra prylar är inte inkluderade i Frihetsfonden och vi ser på dem som en reservfond att ta till om det krisar. Självklart kommer vi dock att investera dessa pengar i någon form, men planen är att de ska placeras till låg risk och därmed även en lägre förväntad avkastning. Min devis är att ifall du ska sätta pengarna på börsen så måste du kunna vara utan dem i alla fall under 10 år, om inte, placera dem någon annan stans. Troligen vill vi använda dem en bra bit innan 10 år eftersom de är öronmärkta för köp/insats till framtida boende, antingen i vårt nya land om vi vill vara kvar där eller Sverige om vi väljer att flytta tillbaka.


Ok, med ovan mål på näthinnan, hur har vi tänkt oss att nå hela vägen i mål? Jo, för att kunna nå i mål behöver vi spara undan en ansenlig summa pengar varje månad och investera i vårt "nest egg" vilken ger passiva inkomster i form av aktieutdelningar. För att kunna spara "ansenliga summor" måste vi därför kontrollera våra kostnader så att vi varje månad når en hög och fin sparkvot, gärna minst 50%, men ännu hellre mer än så. Där är vi redan idag, vår sparkvot är 50% eller mer.

Observera också att när jag pratar sparkvot så inkluderar jag inte pensionsavsättningar från våra arbetsgivare som görs varje månad. Som sagt var, tanken är ju inte att leva av investerat kapital utan av de passiva inkomster som genereras. För den som ändå är nyfiken (och det är ju många =) kan jag dock säga att våra pensionstillgångar per idag uppgår till c:a 4,75 MSEK allt sammanräknat och till c:a 2,75 MSEK om vi exkluderar den allmänna pensionen och enbart inkluderar PPM, tjänstepension och privat pensionssparande.  

Hur ser då våra finansiella förutsättningar ut? Nu har vi ju hållit på att spara och investera en tid så vi börjar ju inte från ruta noll. Så här ser det ut:

  • Vår aktieportfölj genererar idag en förväntad passiv inkomst om c:a 64 000 kronor/år.
  • Vi har, utöver aktieportföljen, även investeringsbara likvida medel om c:a 800 000 kronor vilka framöver ska investeras i utdelningsaktier. Med en förväntad direktavkastning om 4,5 % så innebär det ytterligare c:a 36 000 kronor per år i utdelningar. Totalt alltså c:a 100 000 kronor i passiv inkomst årligen om vi valde att investera allt nu.
  • Alla utdelningar återinvesteras.
  • Varje månad sparar vi mellan 45 000 till 50 000 kronor vilka ska användas för att köpa ytterligare utdelningsaktier. Det motsvarar ungefär 50% (eller lite mer) av familjen VtF:s disponibla inkomst. Herr VtF har dock en rörlig komponent i sin lön varför summan vi sätter av kan komma att variera över tid.    

Är du nyfiken på värdet av den totala frihetsfonden, hur aktieportföljen ser ut osv så hänvisar jag till sidan Frihetsfonden. Vill du läsa mer ingående om våra mål, se sidan Mål.

Genom att vi teoretiskt redan har en passiv inkomst om c:a 100 000 kronor per år så saknas alltså 125.000 - 150.000 kronor. Om vi nu säger att vi i snitt kan spara 45 000 kronor per månad och vi gör det från nu (september 2015) till och med september 2020, ja då skulle det innebära att vi har sparat ytterligare 2,7 MSEK. Om vi då tror på en direktavkastning om 4,5 % på dessa pengar så skulle det innebära att vi får ytterligare c:a 121.000 kronor per år i utdelningar. Då är vi alltså redan uppe i totalt 221.000 kronor/år. Till det tillkommer så klart de utdelningar vi återinvesterar under perioden samt att vi förhoppningsvis även får se en viss utdelningstillväxt. Detta sammantaget bör göra det klart möjligt för oss att nå målet kring passiv inkomst någon gång under år 2020. Å andra sidan är 4,5 % i direktavkastning kanske lite väl högt räknat så helt "home safe" är ju inte kalkylen ändå.

Slutligen vill jag också säga att den "leva i Thailand budget" som nu gäller kan komma att revideras framöver. T ex har den gode bloggkollegan Onkel Tom varit på mig kring det här med försäkringar några gånger och han har ju onekligen en poäng. Varför betala för en dyr försäkring när du ändå kan täcka kostnaderna även om det värsta skulle inträffa frågar han mig? Jag har inget riktigt bra svar på det faktiskt. Reseförsäkringar är dessutom otroligt dyra (c:a 7,5-8 % av den totala budgeten) så kan vi bara våga släppa handbromsen och helt enkelt ta bort den posten från budgeten så förbättras våra odds ytterligare.

Tankar och kommentarer? Tror ni på upplägget eller är jag ute och cyklar? Har jag missat något väsentligt? 

Sidor

Blog Archive

Blog Archive
2017 (7)