PerPenning
Likes
240
Antal inlägg
437
Följare
51
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
30 december 2016

Bankrutt

 

Jag har samkört några aktuella artiklar kring svenskarna och deras privatekonomi. Vi sparar generellt mer pengar och det är klokt - det ligger på ungefär 6 procent av den disponibla inkomsten. Den kunde alltså vara lite bättre, att spara undan minst 1 krona av 10 bör vara en käpphäst. Samtidigt så åtgår, trots det låga ränteläget, i snitt 25 procent av inkomsterna till boendekostnader - en siffra som de senare åren varit ganska stabil. Om jag jämför ligger familjen Pennings boendekostnad på 10 procent. Utöver dessa fakta så anser sig en av åtta klara sig högst en månad utan lön. Dessa parametrar, när de vägs samman, ger mig gåshud.

 

Ett sparande skapar handlingsutrymme vilket är prima. Men om en fjärdedel av alla slantar in åtgår till boendet i en värld där boräntorna enkelt kan dubbleras flera gånger om ter sig framtiden svår och torftig. Mycket gröt till middag och och vin ersätts med vatten. Kanske tvingas gå från sin boning?

 

Att ryktet kring att det enbart skulle vara låginkomsttagare och ensamstående som saknar en buffert är felaktigt. Bland personer med en inkomst på mellan 45 och 50 tusen kronor i månaden är det 17 procent som uppger att de klarar sig maximalt en månad utan inkomst. Det är en grymt fin inkomstnivå och därtill kopplat ett synnerligen märkligt beteende. Hur är det möjligt? Jag frågar mig gång på gång.

 

Sammantaget är det 4 av 10 svenskar som anser sig klara högst 6 månader om inkomsten försvinner. Däremot säger 48 procent att de klarar sig mer än ett halvår. Inte oväntat är det i gruppen 40–69 år där flest säger sig klara mer än sex månader.

 

De som redan sparar idag har helt enkelt ökat sitt sparande. De som borde börja spara har inte börjat alls. Att vara oförstående kring att en utebliven lön innebär 30 dagar ifrån betalningsproblem känns naivt. Blir man arbetslös tar det sällan mindre än 7-8 veckor innan a-kassan betalas ut. Därför kan man säga att en miniminivå på ett sparande borde vara 3 månadslöner. Bostadsbubblan ter sig vara också en mental kollaps.

 

Några fler intressanta fakta är att det finns blinda fläckar. Amortering av bolån räknas exempelvis  inte in i sparkvoten vilket enligt min syn är felaktigt. Inte heller privatleasing av personbilar ingår i lånen vilket är lika illa.

 

Men det finns tid kvar innan räntorna rör sig uppåt, så ännu är det inte försent att ta tag i rodret och segla mot en tryggare hamn. Däremot återstår det att se om dessa varningsklockor ringer högt nog? Spänningen är stor.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

28 december 2016

Så blir du skuldfri

 

Att lyssna på podcasts är flexibelt och trevligt. Idag under ett gympass lyssnade jag till Plånboken och dess årskrönika - det är ett varierat program med några reportage, intervjuer och även lyssnarfrågor. Bland annat så frågade man folk på stan om de såg en höjd boränta framöver så som ett problem. Det gjorde ingen. Någon svarade att de säkert klarade av det ett tag. Ett tag? Hur länge är ett tag?

 

Belåningen i Sverige ökar fortsatt om i lägre takt. Intressant är att bolånen avtar i sin uppgång medan korta krediter ökar. Julhandeln slog nytt rekord, något som sker varje år. I runda tal ökar svenskens konsumtionskrediter med 5 % per år.

 

Själv vill jag inte låna mer. Jag är färdig med lån - de som började med ett dyrt blancolån, följt av studielån och enorma bolån. Numera finns det inga krediter längre och mitt studielån är avbetalt om 20 månader. Återstår gör mer än två miljoner kronor i bolån. Att bli helt skuldfri är en våt dröm.

 

Men hur blir man skuldfri? Vill du bli det? Det stora flertalet som har lån av något slag tror jag vill det. Lån håller en tillbaka, skapar stress och svårigheter att planera framtiden för alla de som inte har besparingar att tillgå. Så vad ska man göra då, för att bli skuldfri. Jo, betala tillbaka. Och hur är det möjligt? Jo, via en budget.

 

Att budgetera är det som hjälper oss att använda våra pengar på det som är viktigt för oss. En budget är också nyckeln till att bli skuldfri. Dina inkomster är oftast begränsade. En hundring kan dessutom bara spenderas en gång. En god utväxling är därför av vikt - så mycket bra och roligt som möjligt per krona.

 

Att budgetera smart innebär att man börjar med det nödvändiga - hyran, elen och mat och liknande. Det är svårt att betala av skulder utan tak över huvudet, mat i magen och ljus på problemet.

 

Därefter så är det viktigt att inte låna ytterligare. Därför behöver du budgetera för övriga utgifter och även sådana som kommer oregelbundet eller sällan, så som bilreparationen, julklappar och tandläkaren. Istället för att ständigt bli överraskad av dylika kostnader så ska du se även dessa utgifter som månatliga kostnader och budgetera en slant. Därmed behöver du på sikt inte nyttja krediter eller nya lån.

 

Så som det slutliga steget kommer då avbetalningsplanen. Gör en lista på alla skulder sorterat på den minsta till den största. Börja med den minsta och budgetera för att betala av den och skapa därmed ett slutdatum för lånet. För övriga skulder budgetera det minimumbelopp du behöver betala. När du når mål tar du den nya minsta skulden. Och så gör om och om igen tills du är skuldfri. Att se att en skuld försvinna ger fin motivation att fortsätta.

 

Jag vet att det finns argument för att börja med det dyraste lånet. Känner du att du kan klara av det - kör med det. Det viktigaste är att man är beslutsam och håller ut. Även stora lån krymper då man amorterar. Att bli skuldfri är ingen utopi. 

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
26 december 2016

I stormens öga

 

Tycker allt lite synd om mig själv denna annandag. Hela familjen, undantaget jag då, är lediga och kan göra vad de vill. Imorgon bitti, i ottan, kan de ligga kvar och tryna under sina tjocka täcken medan jag medelst en ilsken väckarklocka motas bort från värme, lugn och vila. Det är en risigt dålig jul och nyår med få lediga dagar - arbetsgivaren gläds medan jag knotar på. Jag har ont om semesterdagar så det finns få alternativ.

 

Stormen Urd gör sitt för att lägga sorti på stämningen. Ännu är vindarna ganska fromma men det blåser upp till storm, allt enligt nyheterna. Så jag lägger mitt budgetarbete åt sidan avseende 2017 och inväntar strömlösheten. Jag hoppas däremot att det hela lagt sig tills imorgon bitti, att vårt lösöre inte blåst bort och framförallt inte förstört annans egendom. Jag ber till hustomten att våra takpannor kan få vara ifred.

 

Jag ska besöka Västra Hamnen i Malmö under tisdagsmorgonen så jag ser fram emot att hela stadsdelen helst ligger ovan vatten. Men nu publicerar jag, för säkerhets skull, detta inlägg så att det går iväg till etern.

 

Trevlig afton.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
25 december 2016

Blott ett år

 

Jag vill tillönska dig en god fortsättning. Vi får hoppas på en sådan för i stort sett har året 2016 varit en trist historia världen kring. Att din juletid har varit gynnsam hoppas jag också på. Men nu får det räcka med hopp och övergång till realism.

 

Ute blåser det och regnet flödar. Imorgon ska stormen Urd dra in över Skåneland och det kan bli dramatiskt. Vi lär huka i vår hydda och invänta solen som följer i vindarnas spår. Jullunchen vi planerar kan bli inställd för säkerhets skull. Under tiden så sitter jag i ett varmt och skönt utrymme och går genom årets sista räkningar. Då jag är något av sämst i världen, typ, på att planera just julens inköp så blir också december samt januari dyra månader. Samtidigt har vi en ovanlig och delikat situation där frun är arbetsbefriad med full lön men inte kunnat låta bli att arbeta lite extra hos en kamrat. Inkomstsidan blev därför magiskt bra för årets sista månad.

 

I YNAB, You Need A Budget, har påbörjat planeringen för 2017. Det finns gott om osäkerhetsfaktorer för den ännu men i kort handlar det likväl att försöka korta utgifterna med ett antal procent per post. Jag tänker inte blotta halsen och ens nämna vilka belopp det handlar om, familjen Penning har egentligen sanslösa utgifter.

 

Min paradgren som jag oftast brister i är att använda min tid på ett bättre sätt. 2016 blev det år då jag insett att jag inte ska investera medelst aktier alls. Mycket av min fina uppgång raderades bort i slutet av året och jag hade lika gärna kunnat ha pengarna på ett högräntekonto. På tre års sikt har jag dock presterat betydligt bättre än index men hur mycket det beror på tur och avsaknad av skicklighet, det lämnar jag till historien.

 

2017 blir ett fondinvesteringsår. I huvudsak investerar jag i Spiltans fonder som jag har tilltro till och som är relativt sett billiga. Jag frigör tid för annat, inte minst att jobba, och kan investera månatligen på ett enklare sätt. Spiltans Högräntefond utgör en icke oansenlig del och därutöver är det StabilSverigeGlobalfond Investmentbolag samt Aktiefond Investmentbolag som ingår. Jag ser det här som en mer passiv och defensiv strategi för det kommande året. Dessutom är jag trött på att ständigt läsa om och kring aktier samt följa alla de kanaler där information och desinformation flödar. Jag behöver mer ro och avkoppling.

 

Jag har inte aktier eller investeringar som något fritidsintresse. Inte heller pengar intresserar mig mer än så som ett medel att frigöra tid - den vanliga konsumtionen är blott ett nödvändigt ok på mitt kreatur. Att investera kan ge mer frihet. Amorteringar gör det definitivt. Beloppen för de olika spar- och amorteringsmålen färdigställer jag någon dag in på det nya året. Det kommer ingen krasch under 2017 men riktningen är däremot mer tveksam.

 

Jag är ledig få dagar kring juletid, endast de som jag erhåller gratis. Nästa vecka väntar fyra arbetsdagar före nyår men därefter tar vår familj 3 dagar i ro tillsammans. 3 semesterdagar är många av mina trettio dagar på året. Men så ser det ut tills jag finner andra lösningar. När ska Sverige lagstadga rätt att gå ned i tid? Det är en fråga jag intresserar mig för.

 

Njut av juldagen och annandagen. Gå ned i varv. Låt livet bara vara. Då kommer du bäst till sin rätt.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

21 december 2016

Att vara överskuldsatt

 

Jag blir alltmer intresserad av pensionen. Det är säkert ett ålderstecken. Jag är trots allt närmre den för varje dag och exakt hur och när den ska infalla funderar jag på ganska ofta. Blir det vid sextio? Eller senare? Jag har svårt att se att det blir tidigare än så.

 

I dagarna sätts det in pengar på våra fiktiva pensionskonton. 16 procent av pensionsgrundande inkomst så som inkomstpension och ytterligare 2,5 procent till premiepensionen. Tjänstepension, den betalas månatligen så den finns inte med här. Det kan vara läge att göra en översikt av sina val i premiepensionen kring helgerna om man inte gjort det tidigare.

 

Det är en fin liten pott som placeras på premiepensionskontot. För egen del placerar jag en större del i AP7 aktiefond, den så kallade Såfan eller soffliggarfonden. Det är inget dåligt alternativ alls med 22 procents tillväxt per år de senaste 5 åren. Avgiften är mycket låg dessutom med 0,11 procent. Jag tycker också att man arbetar bra med att göra etiska val och AP7 utesluter en hel del företag av den anledningen.

 

Lite tid återstår med låga räntor efter dagens riksbanksbesked. Åtminstone ett år till njuter vi den frukten med följsamma boräntor och även räntor på studielån - de båda familjen Penning hukar under. Vi amorterar på i modest takt då varje sådan krona minskar den framtida räntekostnaden. Samtidigt så slår svenskarna nytt rekord i skuldsättning, enligt SCB:s Sparbarometer, med 87 procent av landets BNP - eller 3 600 miljarder kronor.

 

Omkring en kvarts miljon svenskar är långvarigt överskuldsatta - i mer än 5 år - och många av dem får svårt att nå skuldfrihet. Och att vara det är hälsovådligt - ångest, depression, missbruk, sjukdom och självmordstankar finns mer bland hårt skuldsatta människor.

 

Arbetslösa, sjukskrivna, låginkomsttagare, ensamstående och lågutbildade är överrepresenterade bland de överskuldsatta. Att hamna i ekonomisk onåd är inte självklart beroende av slarv eller dumhet. Det kan handla om att en familjemedlem blir arbetslös eller sjukskriven, att ett par går skilda vägar och att den ena har kvar utgifterna för bostaden och barnen, eller att ett försök att starta och driva näringsverksamhet har gått fel med konkurs till följd.

 

Men inte heller sällan beror det på att man lånar för att öka sin konsumtionsförmåga eller för att hänga på i konsumtionshetsen. Utöver det finns det brister och kunskapsluckor kring ekonomi. På följande fråga svarar exempelvis hälften av de tillfrågade fel.

 

  • En bilhandlare erbjuder en begagnad bil för 60 000 kr. Det är två tredjedelar av vad den kostade som ny. Hur mycket kostade bilen som ny? 

 

I framtiden riskerar dessutom fler att drabbas av överskuldsättning. Hushållens omfattande bostadslån innebär att många kan få problem med sin ekonomi om räntorna eller arbetslösheten skulle öka kraftigt - och det i sig kommer att påverka hela samhället.

 

Man kan säga att de som hamnat i detta problematiska läge får skylla sig själva - men det löser inte något. Frågan är snarare hur vi ska få ned antalet överskuldsatta människor?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
20 december 2016

Göromål

 

Några dugliga svenska termer anser jag saknas - de kallas för Doers och Talkers. Det här tycker jag något spännande att fundera kring. Finns detta begreppspar i verkligheten? Och vad innebär de i så fall? Är det ena bättre än det andra?

 

Då jag är något av en fönstertittare som gillar att observera hur människor beter sig så har arbetsplatser varit en tacksam arena. Det finns absolut Talkers. De älskar att vara i centrum, att höra sin egen röst och sina åsikter. De har ofta ett gott självförtroende och uppvisar kunskaper i vitt skiljda områden, inte sällan kring sådant de inget tycks veta något om. Möten är Talkers favoritplats där de kan prata, rita, peka och dividera. Att socialisera är viktigt för en Talker och det är för mig tydligt att Talkers ofta är väldigt extroverta. Och jag tror absolut att Talkers skapar nytta - de är de som kan prata omkull kundern att signera kontraktet, påvisa nytta som inte finns, måla upp visioner och drömmar i alla dess färger. Jag känner underbara Talkers men tyvärr också Talkers som är undansmitare och lever under radarn när det gäller att åstadkomma något reellt.

 

Det blir då ganska tydligt att jag själv ser mig som en Doer. Jag pratar mindre och tänker oftast efter före. Jag gillar att åstadkomma något och finner en belöning i det och inte av andras hurrarop eller visslingar. Jag levererar saker. Jag bygger ting. Det blir ett konkret utfall men därmed inte sagt att det hade varit möjligt utan en eller ett par Talkers. Antagligen kan jag inte åstadkomma sådana resultat heller.

 

Inte sällan anses en Doer vara bättre än en Talker. Jag håller inte med alls. En Talker bidrar med visioner och idéer och en Doer affektuerar. Att bara göra saker utan eftertanke och planering är av föga nytta. En person kan vara båda, tror jag. Och jag tror att de behöver varandra. Nej, sämst av alla är en Watcher - en som står där i hörnet och gör varken eller. En som inte bryr sig. En som har en egen agenda och inte vill deltaga.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

18 december 2016

Försörja dig

 

Folkhemmet och avsaknad av krig och konflikt har gjort det svenska folket till syltryggar, gnällkoftor och offerbejakare? Ja, det finns nog ett och annat att ta på här. Att växa upp med så kallad guldsked i hand och mund gäller många av oss även om vi inte riktigt ser så på saken själva. Förbaskat bra har vi det dock och har haft under min generation och senare. Någon större förnöjsamhet över det lyser däremot med sin frånvaro - inte är vi nöjda och inte är det vårt fel heller.

 

Det talas ibland om samhällskontraktet och att det inte hedras av makthavare och politiker. Samtidigt så finns det inget kontrakt undertecknat utan det handlar om en frivillig överenskommelse där vi medborgare avstår till förmån för den samhällsordning vi föredragit. Att klaga på att våra skattepengar används felaktigt är i sin ordning men inte samtidigt att skattefuska - varje egen utförd omoralisk handling eller icke-handling är i sig en del av hur samhällskontraktet hedras eller ej.

 

Samhällskontraktet är idén att medborgarna har ingått ett avtal med varandra om rättigheter och skyldigheter i samhällslivet. Staten ska garantera människorna liv och olika rättigheter, och människorna underkastar sig statens styre, betalar skatt, uppför sig vettigt mot varandra och gör som polisen säger. Exakt vilka dessa rättigheter och skyldigheter är bestäms i det demokratiska systemet. Brott mot samhällskontraktet från statens sida utgör legitim grund för protest.

 

En del i ett fungerade samhällskontrakt är individens strävan mot egen försörjning - utan den heller inget fungerande skattesystem. Det talas dock sällan om detta utan mer om vad olika grupper ska eller bör erhålla i bidrag eller understöd. Men det är ändå så att det stora flertalet har förmåga och ska därmed försörja sig själva.

 

I samhällskontraktet ingår att staten ska erbjuda gynsamma föhållanden för företagande så att jobben skapas, något som haltar betänkligt. I vissa hänseenden är flera av våra riksdagspartier företagsfientliga, vill jag hävda. Och inte gör man mycket för att arbeta utifrån hur verkligheten ser ut. För majoriteten av de cirka 400 000 arbetslösa kanske aldrig kommer att kunna försörja sig själva. Det handlar om lågutbildade, människor födda utanför Europa, funktionshindrade och äldre. En del kan tillhöra flera av dessa grupper, och störst är den grupp som saknar gymnasieutbildning. Det finns för få jobb som passar, helt enkelt.

 

Samtidigt så har individen ett ansvar. Att få gratis utbildning i Sverige är synnerligen enkelt. Att läsa in gymnasium kan alla få möjlighet till. Att så som ung ta mindre attraktiva jobb hör till. Att anstränga sig lite är ett krav. Vill du komma någonstans - studera och arbeta hårt. För var och en ska försörja sig själv, om det så är på ett låglönejobb.

 

Hur du väljer att försörja dig så länge det är inom lagens ramar spelar ingen roll. Professionell pokerspelare? Aktieklippare? Proffsbloggare? Check på alla - arbeta med vad du vill och betala din skatt och du hedrar samhällskontraktet. Däremot att dag ut och in leva på bidrag är inte ok om du har arbetsförmåga.

 

Det finns fackliga företrädare som hävdar att det inte går att leva på tjugotusen kronor per månad. En pizzabagare från Jokkmokk som tjänar 20 529 kronor per månad ska därför utvisas för att han inte anses kunna försörja sig själv! Samtidigt finns det gott om pensionärer i landet som lever på desto mindre. Det finns gott om pampar kvar.

 

Hur ser du på egen försörjning? Är det ett rimligt krav på dig, mig och de där borta?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
14 december 2016

Förbannade julbrev

 

Förr skickades det julkort i en strid ström mellan vänner, släkt och de som man sällan träffade. Ja, det kunde till och med vara så att just julkort var den enda kontakten. Ett glansigt kort med tomtar av Jenny Nyström, en önskan om en god jul och ett gott nytt år undertecknade med familjens namn. Sen var det tyst och stilla tills nästa år. Slutligen så kom det inget julkort alls för då, ja då hade avsändaren dött. Julkort är så förlegat och gammeldags.

 

Jag skickar julkort varje år med en sällan skådad envishet. Jag ratar alla förtryckta kort och gör egna av fina foton från året som gick och låter trycka upp dem. Sedan tvingar jag alla i familjen att skriva sina namn fint på korten, det slickas på frimärken och stoppas i kuvert och läggs på låda i god tid så att kortet är framme före jul. Nöjd är jag - för att hälften av adressaterna ser jag aldrig i verkligheten. Än så länge har inga kort kommit tillbaka på grund av mottagare okänd.

 

Jag skyr julhälsningar via Facebook som pesten. Det är inte rent spel. Bla, bla, bla, i år har vi valt att inte skicka julkort utan skänker istället de pengarna till Rädda Renarna. Jo, jo - den enkla går jag inte på. Nä, det är lättja och lathet att inte skicka julkort. Basta! De som skickar en oförskämd julhälsning till mig via sociala medier hamnar på min svarta lista - de som inte får något fint julkort utan ett som jag skickar efter jul, ett som jag köpt på rea och helst ett riktigt fult.

 

 

Ett julkort är en julhälsning - inte i ett frossande i navelskåderi. Den förfärliga trenden med så kallade julbrev ryar jag mot. Ett långt brev där man skryter om alla sina fantastiska resor under året, barnens skolbetyg och nya fina bilen man inköpt - ett enda långt rapande om hur enastående ens liv varit under året. Tala om att vara tondöv i all sin välmening. Betänk om mottagarens leverne är satt på undantag, att far är full igen varje jul, barnen inte vill veta av en och frun har dragit med älskaren. Då är det inte en lång monolog kring andras fiktiva lycka man behöver - utan blott ett fint julkort med en julhälsning. Eller kanske inte det heller?

 

 

Nej, ett riktigt julbrev, det var Mors julbrev som fanns när jag var liten - krimskramspyssel i papp som ingen mamma skulle velat ta i med tång men som vi barn tyckte var skojigt. Några timmars lek sedan eldades det hela upp i öppna spisen.

 

Ni som nu säger att ni inte tänker skicka några julkort och istället köpa aktier för pengarna - ni är kloka ni. Men så innihiliivitte traadia, på ren skånska. Så det så. 

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
13 december 2016

Livsstil

 

Jag är med i facket, närmare bestämt JUSEK som är en sammansatt förkortning för jurister, systemvetare och ekonomer. Personligen har jag ingen avig inställning till fackföreningar och det beror säkert på att jag haft både nytta och glädje av att vara med. Sedan är jag heller inte historielös och ovetande av vad möjligheten till att organisera sig har gjort för arbetsvillkoren. Men som sagt, det finns säkert de som är beredda på att diskutera varför man ska vara med i facket - något som denna lilla artikel inte handlar om.

 

Jag fick i dagarna min fackförenings tidning som heter Karriär. Namnet ifråga är inget som någonsin gett mig positiva vibrationer. Per definition innebär karriär att avancera på sin arbetsplats kring arbetsuppgifter, position och lön. Men allt har ett pris, så även att göra karriär, och vad man är beredd på att betala är upp till var och en. För egen del är karriär ingen del av mina mål.

 

Tidningen är ett temanummer, kan tänkas, kring att du är mer än ditt jobb. Det besvärligare med skriften i sig är att varje nummer tycks handla mest om arbetsrelaterad stress. Att just denna upplaga ställer det hela på sin spets - arbete som livsstil eller att betala räkningar ter sig fånigt. Det är en grov förenkling och det finns mer att ta av.

 

Att det skulle finnas prestige i att vara stressad? Att livets väsentligheter finns i gliporna mellan jobbmöten och dagishämtningar? Tips om hur du hanterar stressen före jul? Och efter? Att svensken dyrkar sitt arbete? Jag känner inte igen mig men jag må vara udda. Påståenden som att vi är mest lyckliga på fritiden om vi har ett jobb kan jag inte ta till mig. Som alltid, jag skulle inte lönejobba en dag till om jag inte behövde slantarna.

 

När jag kommer till sidan 34 i tidningen blir det extra jobbigt. Där finns en veckotidningsrelaterad 24-dagars detox mot stress. Jag tar mig för pannan. Blaskan går i cylinderarkivet.

 

Vad är egentligen en livsstil? En psykolog myntade uttrycket på 1920-talet och ger mig the creeps. Jag är inte mycket för att placeras i ett fack utifrån identitet, kultur och den så kallade samhällsklassen, sådant skiter jag i fullständigt. Jag har ingen strävan varken dit eller tillbaka och jag letar inte efter någon målsättning inom det som normeras till livsstil. Men många gör, det vet jag, och det är viktigt för dem. Hur ser du på att jobba? Är det en komponent i din livsstil? Bryr du dig ens om det?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

10 december 2016

Livs levande

 

Inte jag heller trodde på det en gång, men det är faktiskt så. Tiden rinner från oss och vi får inte mer av den varan än vad Gud, ödet, slumpen, våra gener eller vad det nu må vara som, så att säga, sätter spiken i kistan - även om det kan te sig så i vår svenska, väldefinierade tillvaro med hur vår ekonomi ser ut under olika skeden i livet. Det är ju synnerligen tillrättalagt, allt det där med premiepension och begravningsavgift. Men oavsett det - vi lever inte lika länge. Vissa förfärande kort och andra tröstlöst länge - livskvaliteten är en fluktuativ parameter.

 

Medellivslängden fortsätter att stiga i Sverige - som kvinna 84 år och som man drygt 80 år. Men det betyder ju inte att du eller jag ens når halvvägs dit. Jo, jag förresten då jag närmar mig 50 år - men inte du. För statistik är förrädisk sanning och om nu medellivslängden kan te sig hög så innebär det ju samtidigt att många dör tidigare än så.

 

Att barn dör är relativt sällsynt i vårt land och är fortsatt fallande vilket är skönt. När det gäller vuxna så tycks det finnas ett samband mellan utbildningsnivå och livslängd. Jag, som man och akademiker, torde nå knappt 84 år om jag ska slå medelvärdet medan du, som är man och inte gick gymnasiet klart, blott ska bli 78 år. Så vem kan då säga att utbildning inte lönar sig?

 

Var man bor i Sverige har också en möjlig påverkan. I Halland är man segare och orkar hålla sig vid liv som kvinna tills man är 85 år medan i Norrbotten trillar man av pinn så som karl vid knappt 79 års ålder. Kan det vara skoterolyckorna? Eller det hembrända?

 

Känner du nu hur döden nafsar dig i hälarna så finns det lite tröst i att statistik är en övning i backspegeln. Hur länge en generation faktiskt lever vet vi inte förrän alla har dött, vilket inträffar någon gång efter 100-årsdagen. Men då har det visat sig att den verkliga medellivslängden är betydligt högre än den som antogs när de föddes. De kvinnor och män som föddes 1910 hade en förväntad medellivslängd på 59 år respektive 56 år. Den verkliga medellivslängden blev 68 år för kvinnorna och 62 år för männen.

 

Likväl, ålder är ålder medan livskvalitet är en helt annat sak. Jag vet, med min erfarenhet, att skillnaden mellan att vara 20 år och 30 år var marginell kroppsligen. Mellan 30 och 40 märktes den knappt. Däremot har de senaste 10 åren påverkat mig till viss del chockartat - att gå från 40 år till 50 år påvisar tydligt att vi alla är döende och på ett sluttande plan. Det går fortare och fortare utför, det kan jag lova. Sämre hörsel och syn märks av, leder och muskler ömmar och knakar, kråksparkarna i ansiktet övergår till uttorkade flodfåror. Jag behöver sova mer för att må gott och motion och träning blir viktigare för att undvika värk eller trötthet. Huvudet vill oftare mer än kroppen förmår svara upp till. Jag bävar och fascineras över den fortsatta resan mot träfrack och minnesruna.

 

Jag tror därför allt mindre på långsiktiga planer och mer på att skjuta från höften. Man ska inte vänta för länge med saker man vill ta sig för, helt enkelt. Ja, jag vet att det låter så tröttande klyschigt men hur i hela friden ska jag uttrycka det? Kanske som att du är dum i huvudet om du tror att du lever ett lika rikt liv som 70-åring, kroppsligen och själsligen, som nu även om du har en fet skattkista att ösa ur? Och att du är lätt retarderad om du är övertygad om att ens nå en uppskattad medellivslängd trots att du sparar halva din lön för framtida äventyr? Nä, det är för brutalt.

 

Jag läste en kort dikt en gång som etsat sig fast. Den är rätt bra.

 

Vad är ett långt liv för slags gåva, om huvudet är tungt och bara vill sova?

 

Pengars värde ligger i vad vi får ut av dem när de på något sätt konsumeras. Dessutom ligger deras värde i vår förmåga att kunna avnjuta det hela. Så som döv, blind, halt och lytt sjangserar upplevelsen till nivåer vi kanske inte räknat med.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 

Sidor

Blog Archive

Blog Archive
2017 (71)

Taggar