PerPenning
Likes
239
Antal inlägg
410
Följare
50
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
2 maj

Bit ej den hand som föder dig

 

Det visade sig att herrarna Grimlund och Hedberg från Lyxfällan nu också poddar på radiovis. Formatet tilltalar mig eftersom jag har möjlighet att lyssna, lära eller förfasas när jag promenerar, gymmar eller åker i bilen. Jag tycker nog att de båda gör en hyfsad podd även om de inte är riktigt radiotränade.

 

I det senaste avsnittet talade de om en lyssnare som skrivit in om sin ångest kring pengar - och då handlade det inte om att allt slösades bort vind för våg utan istället en dålig känsla kring att göra av med pengar och där det näst intill blivit ett sjukdomstillstånd. Hon mådde dåligt av att göra av med pengar överhuvudtaget då hennes känsla var att varje krona ut bidrog till en ökad otrygghet. I kvinnans fall hade det gått så långt att hon inte längre gick ut med sina vänner då det kostade pengar, inte gick på fest för att undvika att köpa en present och att spola ut dyrt toalettpapper kändes jobbigt.

 

Bevisligen så har alla något slags förhållande till pengar. En del älskar att prata om det medan andra aldrig gör det. Vissa slösar och andra sparar. Någon har en budget och en annan alla slantar i madrassen. Men likväl så lever vi alla ett liv i ett slags symbios med kosingen.

 

För det stora flertalet så trillar det in slantar månatligen på ett bankkonto, pengar som vi slitit många timmar för att tjäna in. Själv försöker jag att se min lön som något levande så länge den finns i mitt ägo. En sparad krona är långt mer än en tjänad krona då den kan investeras, fortleva och skapa nya pengar. Kapade utgifter låter pengar stanna i din omsorg medan varje krona du konsumerar innebär en omedelbar penningdöd - en köpt krona är en död krona. Uppskjuten konsumtion, oavsett hur ansträngande den är, gör dig rikare - tveklöst. Att brutalt slakta hela din lön varje månad är minst sagt en egg riktad mot dig själv.

 

Och när vi lånar pengar mot ränta tar vi mördandet ytterligare ett steg. Då börjar vi att förbereda rep, fallbila och giftspruta till de pengar som inte ens har kommit till världen i våra privatekonomier. Kan det vara mer utstuderat och grymt än så?

 

Och det mest galna är att de slantar vi skickar i ond, bråd död egentligen är våra bästa vänner. De är de som ger oss trygghet, en framtid och tillförsikt kring en bättre dag. De skapar oss egentid, frihet och inre frid. Så tänk på det nästa gång du pimplar en cola zero eller köper en finkaffe på stan - nu slog du ihjäl en hel dröse polare!

 

Skämt åsido, liknelser är alltid en fröjd eller kanske morbida, så som denna. Därmed inte sagt att det är en saga som jag berättade.

 

Ha en skön afton denna vårdag i maj månad!

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
24 februari

En massa stålar

 

Vi har nog aldrig sett en liknande inkomst till det Penningska Palatset så som nu. Pengarna bara rasar över oss i rask takt och i mängder. Dubbla inkomster, extraarbete, skatteåterbäring, semesterlöner som ej tagits ut, barnbidrag och bonusar - det är ingen hejd. Vi snittar på det dubbla mot normalt under februari till juni enligt prognos så nu finns det rejält med konsumtionsutrymme - nytt kök och ny bil, here we come!

 

Nej, det där sista är inte vi. Att äta upp en inkomsthöjning, som dessutom är temporär, men konsumtion är vad det stora flertalet gör men inte familjen Penning som väljer att buffra och spara. Att leva är inte att shoppa!

 

Men hur många gånger har jag inte hört att nu kom årets bonus och vi köper en resa, löneförhöjning så nu blir det en ny bil eller där kom arvet efter farmor och det kaklar vi om badrummet med. Att det varje månad på nedersta raden alltid ska gå jämnt skägg är mer regel än undantag. Och jag talar inte om fattiglappar utan människor med inkomster bortom de fyrtio - per person. Klang och jubel och så tar pengarna snabbt slut.

 

Detta gyllene tillfälle ska inte gå oss förbi utan kommer under en lång framtid bidra till att vår balansräkning ter sig trivsam och behaglig. Vårt kök är lite slitet och golven skänker oss ibland en och annan spåga i fotvalvet. Möblerna har katten patinerat och badrummet har skavanker. Men inget av detta är så viktigt som att faktiskt under fem månader kunna spara undan en extra slant till guldhönan. För guldhönan, hon kan värpa guldägg - något som ingen konsumtion i världen kan göra.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
1 februari

Din riktning gäller

 

Det viktigast i livet är att man är tillfreds med sig själv, det är helt enkelt nyckeln till din lycka att du är din egen bästa vän. Du är ju trots allt huvudpersonen i just ditt liv, inte en statist i periferin.

 

Det är ju alltid roligt om andra människor gillar dig men det är inget att sträva emot om det går stick i stäv med din egen inställning till livet. Allt handlar om kemi och bubblande processer i våra huvuden. Det finns några intressanta vardagspsykologiska faktum som du kan roa dig med bland vänner eller på jobbet.

 

Ett sådant är folk som skriker på dig, ett i sig oförskämt beteende. Men om du bibehåller ditt lugn och talar lugnt så slutar det garanterat med att den som brölar känner sig som en idiot och inte försöker med samma medel fler gånger - åtminstone inte med dig.

 

Att berätta för människor att de har gjort ett bra jobb leder ofta till att dessa personer gärna vill upprätthålla denna smickrande bild av dem - de kommer att anstränga sig än mer för att vara just sådana. Fungerar på kollegor och inte minst barn.

 

Om du befinner dig i en grupp och alla börjar att skratta av en eller annan anledning, försök att notera diskret om någon i gruppen tittar på dig. Det sägs nämligen att i en grupp som skrattar så tittar en person instinktivt på en annan person som de känner att de har störst närhet till. Intressant tycker jag.

 

Oavsett vad du känner i olika situationer - ilska, uppgivenhet, frustration - så ta dig tiden att analysera varför du känner som du gör. Allt bottnar i en tankeverksamhet som roterar så snabbt att man inte riktigt hinner med. Tryck på pausknappen på din inre fjärrkontroll, backa lite och få perspektiv på situationen och du kommer i nio av tio fall inse att din reaktion inte är rationell och inte gynnar dig. Det handlar mycket om att bli vän med sin hjärna och dess nycker. All vår erfarenhet i kombination med nedärvda egenskaper genom årtusenden ger oss ständigt ett utfall som ibland är bra men lika ofta det motsatta.

 

Om ord och tankar kostade pengar så hade vi värderat dem mycket mer. Allt behöver inte sägas och definitivt inte så omständligt som det ofta görs. Tankar med få ord innehåller mycket mer vishet än de flyktiga. Att vila på hanen lite innan du talar kommer att leda till att du säger smartare saker. Dessutom - tala lite långsammare än vad du brukar, detta ger mer tyngd till det du vill säga och människor hinner med bättre att analysera dess innehåll.

 

Fortfarande, om inte mer än förr, är filosofen Lao Tzus ord från sjuhundratalet sann visdom.

 

Watch your thoughts, they become words. Watch your words, they become actions. Watch your actions, they become habit. Watch your habits, they become character. Watch your character, it becomes your destiny.

12 januari

I stort som smått

 

Vi flyttade till vårt hus under 2011. I vårt sovrum så hängde några garderobsdörrar snett, något som irriterat mig varje gång jag sett det - det vill säga när jag krupit till sängs. Och så har jag tänkt i den stunden att jag skulle ta fram en skruvmejsel och justera dem så att de hängde rakt. Jag justerade dem just igår.

 

Det har alltså gått över fem år. Jag har funderat lite på de där dörrarna varje kväll under mer än fem år. Retat mig lite, tänkt en fixartanke och sedan glömt bort det under hela dagarna. Är det märkligt? En aning sinnessjukt?

 

För hur viktigt kan det ha varit? Jag har haft en liten irritation under en kort stund varje dag men sedan inte sett till att bringa denna ur världen. Jag tycker att det är en intressant tanke - för vilka förändringar är viktiga för var och en av oss? Och vilka av dem sätter vi fokus på och ser till att ändra på? Och vilka är egentligen rena i-landsproblem som inte gör våra liv bättre - och inga andras heller.

 

Det är värt att ta lite tid till mans och kvinns och inte göra en Bucket List, för det hatar jag, utan en prioritetslista över förändringar som betyder något. Betala av lånen, bli smal och sylfid, börja volontärarbeta eller sluta att slå hunden - bara du vet vad som är viktigt och bara om du verkligen backar och skaffar ett perspektiv. Små förändringar kan inte minst innehålla en stor utväxling.

 

Nu när jag dönar i säng på kvällen så ser jag de där rakt hängande garderobsdörrarna. Det ser bra ut. Det är rakt och fint. Jag känner mig nöjd. Men var det viktigt? Inte alls. Aldrig någonsin.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
20 december 2016

Göromål

 

Några dugliga svenska termer anser jag saknas - de kallas för Doers och Talkers. Det här tycker jag något spännande att fundera kring. Finns detta begreppspar i verkligheten? Och vad innebär de i så fall? Är det ena bättre än det andra?

 

Då jag är något av en fönstertittare som gillar att observera hur människor beter sig så har arbetsplatser varit en tacksam arena. Det finns absolut Talkers. De älskar att vara i centrum, att höra sin egen röst och sina åsikter. De har ofta ett gott självförtroende och uppvisar kunskaper i vitt skiljda områden, inte sällan kring sådant de inget tycks veta något om. Möten är Talkers favoritplats där de kan prata, rita, peka och dividera. Att socialisera är viktigt för en Talker och det är för mig tydligt att Talkers ofta är väldigt extroverta. Och jag tror absolut att Talkers skapar nytta - de är de som kan prata omkull kundern att signera kontraktet, påvisa nytta som inte finns, måla upp visioner och drömmar i alla dess färger. Jag känner underbara Talkers men tyvärr också Talkers som är undansmitare och lever under radarn när det gäller att åstadkomma något reellt.

 

Det blir då ganska tydligt att jag själv ser mig som en Doer. Jag pratar mindre och tänker oftast efter före. Jag gillar att åstadkomma något och finner en belöning i det och inte av andras hurrarop eller visslingar. Jag levererar saker. Jag bygger ting. Det blir ett konkret utfall men därmed inte sagt att det hade varit möjligt utan en eller ett par Talkers. Antagligen kan jag inte åstadkomma sådana resultat heller.

 

Inte sällan anses en Doer vara bättre än en Talker. Jag håller inte med alls. En Talker bidrar med visioner och idéer och en Doer affektuerar. Att bara göra saker utan eftertanke och planering är av föga nytta. En person kan vara båda, tror jag. Och jag tror att de behöver varandra. Nej, sämst av alla är en Watcher - en som står där i hörnet och gör varken eller. En som inte bryr sig. En som har en egen agenda och inte vill deltaga.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

14 december 2016

Förbannade julbrev

 

Förr skickades det julkort i en strid ström mellan vänner, släkt och de som man sällan träffade. Ja, det kunde till och med vara så att just julkort var den enda kontakten. Ett glansigt kort med tomtar av Jenny Nyström, en önskan om en god jul och ett gott nytt år undertecknade med familjens namn. Sen var det tyst och stilla tills nästa år. Slutligen så kom det inget julkort alls för då, ja då hade avsändaren dött. Julkort är så förlegat och gammeldags.

 

Jag skickar julkort varje år med en sällan skådad envishet. Jag ratar alla förtryckta kort och gör egna av fina foton från året som gick och låter trycka upp dem. Sedan tvingar jag alla i familjen att skriva sina namn fint på korten, det slickas på frimärken och stoppas i kuvert och läggs på låda i god tid så att kortet är framme före jul. Nöjd är jag - för att hälften av adressaterna ser jag aldrig i verkligheten. Än så länge har inga kort kommit tillbaka på grund av mottagare okänd.

 

Jag skyr julhälsningar via Facebook som pesten. Det är inte rent spel. Bla, bla, bla, i år har vi valt att inte skicka julkort utan skänker istället de pengarna till Rädda Renarna. Jo, jo - den enkla går jag inte på. Nä, det är lättja och lathet att inte skicka julkort. Basta! De som skickar en oförskämd julhälsning till mig via sociala medier hamnar på min svarta lista - de som inte får något fint julkort utan ett som jag skickar efter jul, ett som jag köpt på rea och helst ett riktigt fult.

 

 

Ett julkort är en julhälsning - inte i ett frossande i navelskåderi. Den förfärliga trenden med så kallade julbrev ryar jag mot. Ett långt brev där man skryter om alla sina fantastiska resor under året, barnens skolbetyg och nya fina bilen man inköpt - ett enda långt rapande om hur enastående ens liv varit under året. Tala om att vara tondöv i all sin välmening. Betänk om mottagarens leverne är satt på undantag, att far är full igen varje jul, barnen inte vill veta av en och frun har dragit med älskaren. Då är det inte en lång monolog kring andras fiktiva lycka man behöver - utan blott ett fint julkort med en julhälsning. Eller kanske inte det heller?

 

 

Nej, ett riktigt julbrev, det var Mors julbrev som fanns när jag var liten - krimskramspyssel i papp som ingen mamma skulle velat ta i med tång men som vi barn tyckte var skojigt. Några timmars lek sedan eldades det hela upp i öppna spisen.

 

Ni som nu säger att ni inte tänker skicka några julkort och istället köpa aktier för pengarna - ni är kloka ni. Men så innihiliivitte traadia, på ren skånska. Så det så. 

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
30 oktober 2016

Mardröm om Lyxfällan

 

Vi sitter där vid köksbordet. Jag har lite handsvett och vrider händerna i varandra. Fru Penning tittar ned i knät och säger inget. Patrick spänner ögonen i mig:

 

-Vad håller ni på med? Ni är ju vuxna sedan decennier?

-Ja, vi har haft lite dålig koll, jag vet.. försöker jag lite trevande.

-Hur kan ni göra så här? Ni tjänar ju så bra att ni aldrig hade behövt hamna där ni är, fyller Magnus i.

-Nä, det är rätt, mumlar jag. Vi ska bättra oss. Vi ska göra bättre. Vi skriver under fullmakten.

-Bra, replikerar Patrick. Nu mot budgettavlan.

Jag sneglar mot fru Penning som gör en besvärad grimas. Hur kunde det bli så här?

 

Snart så står vi där vid den stora tavlan med alla sedlar och de tydliga kolumnerna. Boende, Mat, Transport, Kläder, Övrigt och Lån. Patrick och Magnus står där, på andra sidan. Nu kommer domen, tänker jag. Nu ska vi får våra fiskar varma.

 

-Ni har galet fina inkomster, säger Patrick. Sätt upp 103 tusenlappar på inkomst.

Pust, han skulle bara veta att vi plockat ut från vår guldhöna för att nå till den summan, tänker jag utan att röra en min.

 

-På boende sätter ni upp åttatusen kronor, det är rimligt anser vi, säger Magnus. Jag petar upp sedlarna.

 

-Mat, däremot, är en katastrof. Ni äter för alldeles för mycket pengar. Och dessutom både en del luncher och restaurangbesök. Sätt upp tiotusen, noterar Patrick.

Ja, men jag har bättrat mig. Jag har med rester varje dag numera. Det borde snart synas i budgeten, funderar jag.

 

-Ni har höga transportkostnader men för er fungerar inte ett SL-kort. Och ni har två bilar. Det får vi se över. Sätt upp 4 500 kronor, förtäljer Magnus. Fan, man skulle bo mer centralt och med bättre kommunikationer, skakar jag inombords på huvudet.

 

-Med tanke på era höga löner skulle ni kunna spara mera. Sätt upp femtontusen kronor, suckar Patrick. Jag sätter darrande upp pappersedlarna.

 

-Så kommer vi till övrigt. Det här ser inte bra ut, inte alls. Det var så mycket att vi var tvungna att göra ett separat utdrag på det på den här långa rullen, triumferar Magnus och slänger fram en ful, gulnad lista. Den här måste ni ta tag i. Den visar september och oktober samt ett genomsnitt. Nå, vad säger ni till ert försvar?

 

 

 

Ja, TV:n gick ju sönder, försöker jag. Lite semester behöver man. Ja, vi behöver det här.

 

Inte då, bröstar sig Patrick. Nu ska vi först ta reda på de 22 tusenlappar som vi inte hittar i budgeten men som ni faktiskt tjänar in. Sedan så ge mig era bilnycklar!

Attans, tänker jag. Att det skulle gå så här långt?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
27 september 2016

Matbudget i sken

 

Äta bör man annars dör man. Men att familjen Pennings matkonto är så pass stort är en aning störande. Allt börjar så klart med medvetenhet - vi vet numera att ungefär 10% av vår totala budget går till mat. Av denna post utgör 19% uteluncher. Situationen har varit den att det blivit svårare att ta med mat och att äta den någonstans under arbetsdagen. Det är så klart något vi framöver behöver förbättra igen.

 

Det finns en hel del ursäkter att ta till när det gäller en skenande matbudget. En av dessa är att man anser sig vara allt för trött för att laga mat efter jobbet och istället väljer att äta ute eller att ta med något hem. Sådant händer oss ibland, nu senast i fredags blev det thai-mat hem till familjen i oinspirerande folieformar. Att anstränga sig kring detta stavas planering - planering av inköp och planering av själva matlagningen. Från och med imorgon provar vi ICA:s matkasse med färdiga recept och hoppas på att detta kan fungera.

 

Ett bra sätt att lyckas med middag hemma är idiotmat - en oerhört simpel maträtt som går att färdigställa raskt och enkelt. Falukorv och makaroner är väl en klassisk sådan? Ett annat är att alltid laga extra mycket så att det finns ett uppsamlingsheat i veckan med en buffé av rester - inte så inspirerande men likväl ett mål mat. En del rätter kan lagas och läggas i frysen och där är lasagne min favorit - den blir relativt god även efter att varit frusen.

 

Att handla i rätt butik spelar också roll. Min favorit är Willys och en hel del av deras egna märken. Den lokala butiken blir tyvärr alltför ofta den plats där vi handlar mest.

 

Så för oktober så blir det en strävan mot att sänka matposten till 7% och däri uteluncher till 10%. Att utmana oss själva till detta är spännande, inte minst.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
14 augusti 2016

Blindskär för rikedom

 

Jag vet att jag är i farozonen för att inte kunna bli ekonomiskt oberoende. Det finns många varningssignaler som pekar i den riktningen. Det känns lite sådär. Samtidigt så är jag ju mindre symptomfri än någonsin och faktiskt på väg i en riktning även om färden inte varit direkt rak. Det är ofta jag förfasas över deltagarna i Lyxfällan men emellanåt hittar jag skrämmande nog likheter med dem.

 

Jag är inte perfekt på något sätt utan det finns alltid utrymme för förbättringar. 100% finns inte, jag kan inte nå dit utan endast försöka krypa närmre och närmre. Det finns inga möjligheter att luta mig tillbaks och vara nöjd. Tidningen Business Insider listade nyligen nio problem som man behöver lösa för att ens ha en möjlighet till att bli rikare än de flesta. Jag bestämde mig för att blotta mina tillkortakommanden och jämföra min verklighet mot dessa nio punkter.

 

1. För mycket fokus på sparande och för lite på intjänande. Detta är något jag blivit bättre på. Jag har bytt jobb och höjt min inkomst rejält. Jag har ett litet extraknäck som bringar in trettiosex lakan extra per år. Fru Penning tjänar också utmärkt. Utväxlingen i arbetad tid kontra avkastning är viktig även den. Att många dessvärre samtidigt växlar upp kostnadssidan är därmed synnerligen dumt - om man vill bli rik.

 

2. Du har inte börjat att investera. Puh, det har vi ju gjort. Men troligen inte tillräckligt. Vi kan mer och vi kan bättre. Inkomster behöver avsättas till investeringar - ju mer desto bättre.

 

3. Du är en löneslav. Aj, aj. Vägen till rikedom är kortare via eget företagande än via en anställning. Kanske, säger jag. Min egen far slet hårt i eget företagande men resultatet blev skralt. Jag vill hävda att ett stadigt kneg med regelbunden löning ger ett lugn i sig och kan ge fokus åt annat som också är viktigt - att leva ett liv bortom arbete.

 

4. Du köper saker du inte har råd med. Ja, det är ju enkelt. Om inte intäkter blir över efter levnadsglada dagar, då blir ingen förmögen. Alla lån är pengar vi lånar ur våra framtida inkomster och räntor är kostnaden för det. Det måste vara en plussiffra på nedersta raden varje månad om det ska bli någon rikedom.

 

5. Du jagar andras drömmar, inte din egen. Det gör vi inte, jag och frun. Däremot förstår jag så väl att man kan vilja ha vad andra har bara för att försöka visa något med det. Makarna Pennings dröm är dessvärre inte så konkret utan mer om att jobba mindre eller inte alls eller att slippa pressen att tjäna slantarna. Inget storslaget utan mera frid och ro, kanske.

 

6. Du tar inga risker. Jag har blivit bättre på det här men är också fortsatt feg. Som tur är kan jag jämföra mig med många runt om som är fegare. Jag varken vill eller behöver adrenalinkickar så jag är sällan hängande i gummirep eller på forsränning. Men jag har bytt jobb till en osäkrare branch och jag har blivit lite påstridigare kring vad jag anser vara viktigt.

 

7. Du har inget mål för dina pengar. Jo, lite. Se punkt fem. Men det finns inga konsumtionsdrömmar alls. Jag vill äga min tid och det får anses vara ett mål i sig.

 

8. Du spenderar först och sparar det som blir över. Ja, så är det. Jag erkänner. Räkningarna kommer först och sedan sparar vi det som är över. Ett tips är tydligen att sätta undan åtminstone 10 procent av din bruttoinkomst varje månad och se till att detta görs automatiskt. På det sättet kommer du aldrig se pengarna och du kommer därför att på ett naturligt sätt lära dig att leva utan dem. Är inte där ännu men ska fundera på det.

 

9. Du tror att du inte kan klara av att bli rik. Ja, tro är viktigt liksom övertygelser. Det gäller allt - det du tänker, det blir du. Men möjligheten att bli rik är oerhört stor med lite arbete. Att spela på Lotto är långt mer fruktlöst än att investera slanten ifråga.

 

Ja, familjen Penning är inte helt ute och cyklar, tydligen. Det känns bra. Arbetet fortsätter.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
8 juli 2016

Min bucket list

 

Första gången som jag hörde uttrycket bucket list var när jag såg filmen Nu eller aldrig. Ja, det är den dåliga svenska översättningen av just The bucket list. En sådan här lista kan bättre översättas till en att-göra-lista på saker man vill ta sig för eller uppleva innan man dör. Detta har varit en hel del på modet att göra dylika listor allt sedan filmen visades 2007, på samma sätt som carpe diem tjatades ut efter Döda poeters sällskap.

 

Människor skriver bucket lists. Där finns allt från fallskärmshopp till att bada i Trevifontänen. Saker att hinna med före den oundvikliga döden ska gärna vara spektakulärt, utmanande och något att visa upp men även små ting kan skrivas på listan. Om det ska vara tio, femtio eller hundra saker tvistas det om. Ärligt talat - jag begriper mig inte riktigt på dessa listor att hinna med före rigor mortis.

 

Jag har försökt att skriva en bucket list. Rubriken gick fint. Punkt ett började sämre. Jag vill för alltid kunna lyssna på Spotify. Amenvaf? Vad är det för något att skriva på en bucket list?

 

Men jag vill ju faktiskt detta. Musik är viktigt för mig och jag älskar all musik som jag får via Spotify. Jag vill hinna med Spotify innan jag dör. Jag vill att min hörsel inte ska svika mig när jag blir äldre så att jag inte kan lyssna på musik längre. Jag njuter ju redan nu av all världens musik och jag vet att allt ska tas från mig, en sak efter den andra. Och slutligen livet självt.

 

Och så fortsätter det när jag skriver. De saker som fastnar på min lista är inte saker eller upplevelser jag saknar utan de som jag har som jag räds att mista - synen, hörseln, min fru och mina barn, hälsan, att kunna gå och springa, smaken av god mat och ett prima vin. Det må låta förmätet men jag är redan nu nöjd. Nöjd och förnöjsam med allt det jag har och upplever varje dag. Jag har insett, och det med glädje, att livets all förundran finns här och nu. Eller så som Adolphson–Falk:s text i låten Ifrån att vi faktiskt inte reser till något, vi reser ifrån. Vi kommer aldrig närmre livet än nu.

 

Jag har blivit lite klokare med åren. Jag vet nämligen att åren blir färre att uppleva i framtiden. Det må låta trist men jag fick aldrig ihop någon bucket list och det var rätt för mig. Absolut att jag har saker att uppleva eller vilja göra - men det behövs ingen lista för det. Impulsens kraft är stark och jag tar mig för det som dyker upp i mitt sinne. Saker kommer till och andra faller ifrån. Att vara spontan ger mig mer glädje än planerade aktiviteter.

 

Så mitt tips till er som skriver bucket lists är att först och främst skaffa insikt i vad som finns här och nu och vilken glädje det bringar er. Bara så ni inte glömmer bort det i jakten på innan-döden-förlustelserna.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Sidor

Blog Archive

Blog Archive
2017 (58)

Taggar