PerPenning
Likes
239
Antal inlägg
410
Följare
50
Medaljer
0
Stad
Lund
Om användaren
Tid är pengar, pengar är makt, makt över din tid! För vad är pengar om du saknar tid att använda dem? Får du verkligen ut tillräckligt per penning spenderad? Jag är en knappt femtio år gammal pappa och make med två barn i skolålder, villa, bilar, amorteringar och kostnader - ganska lik många andra i det hänseendet. Vad Per däremot under senare år har insett är att en privatekonomi med mer trygghet, utrymme och frihet är något värdefullt att sträva mot. Många mer än Per behöver sätta sig ned och fundera igenom vilka prioriteringar som är viktigast och vilka som egentligen inte spelar någon roll. För egen del har Per insett att det värdefullaste han äger - tiden - byter han bort mot pengar. Dessa pengar är därför synnerligen värdefulla. Per vill att de ska ge god utväxling - han vill ha mer nytta och glädje per penning spenderad.
Kontakt email

RSS

RSS feed
1 dag

Krypande livsstil

 

Så som inte helt purung finansman så är pensionspengar ett intressant ämnesområde. Ja, jisses - jag är inne på mitt femtionde levnadsår, något jag inte riktigt begriper eller kan ta till mig. Den finns både fasa och fascination i detta ålderstreck - jag är en femtioårig snorvalp, inte gubbe, allt enligt egen måttstock.

 

Troligen är jag ganska nära den punkt i livet som innebär att jag tjänar mycket och kan spara rejält - barn som börjar närma sig flygfärdighet, hyfsat välbetalt jobb och än så länge ganska attraktiv i arbetsgivarnas ögon. Möjligheterna är stora för sådana som mig och min hustru. Och vi är så klart inte ensamma om det. Däremot finns det många som låter sin livsstil blomma ut och därmed sänker möjligheternas fartyg.

 

Det finns ett engelskklingande uttryck som heter Lifestyle Creep. Det är ingen insekt eller så utan handlar om att när människor ökar sina inkomster så låter de sin livsstil kosta mer - det blir inte mer pengar över. Speciellt problematiskt är detta för den kategori människor som har fem eller kanske tio år kvar tills pensionen med utflugna barn och nedbantade lån och petar in de överblivna kronorna i ny bil, fler boenden, köksrenoveringar och dyra resor. När väl pensionen infinner sig mäktar man inte med att upprätthålla den nya livstilen rent ekonomiskt.

 

Men alla människor, oavsett ålder, kan drabbas av livstilskrypande. Familjen Penning har gjort flera sådana genom åren och det har varit dumt och dumt igen. Insikten idag är bättre, om inte god, och vi försöker att leva våra liv så som relativt fattiga i vardagen -  matlåda med, gamla bilar och barn med begagnade kläder.

 

Jag förmodar att jag tänker lite för mycket emellanåt - men jag kan inte låta bli. Efter en hård arbetsdag så räknar jag på mina fem ungefär hur många kronor det inbringade. Då blir mina slantar mer värda att vurma. Eftersom livsstilskrypande gärna smyger sig på så gäller det att vara vaksam - och dessutom jobba i motsatt riktning så ofta det är möjligt. Säg upp en prenumeration, byt ned bilen i storlek, börja cykla till jobbet och byt oxfilé mot stekfläsk.

 

Man mår inte sämre, om någon trodde det, för att man lever mindre vidlyftigt. Snarare är det i sig befriande med färre och billigare prylar.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
16 april

Må bra i boendet

 

Vi hade goda vänner över på påskfirande och vi trillade in på boende så som ett ämne vid middagsbordet. Inga av oss i sällskapet bor i några vidlyftiga slott eller mäktiga herresäten utan i ganska, för svenska mått, normala boenden. Vi själva i en träkåk på 160 kvadratmeter, någon annan med 170 och den tredje familjen i runt 140 - alla med ett eller flera hemmavarande barn. Vi talade lite om bopriser och lån, som väl är så har vi kloka lånevanor samtliga. Och så diskuterade vi låga boräntor och vad de gör med oss - och vad som händer på sikt när räntorna stiger.

 

Så som en del i orsakerna till att bostadspriserna stiger är låg ränta. Folk anser sig ha råd att låna mera då lånade pengar är billiga. Vi var överens om att många människor gläds åt att deras bostäder stigit i värde sedan de köpte dem men undrade samtidigt om det inte är en förrädisk sådan? Vill du bo i en viss stad eller stadsdel och inte avser att köpa en billigare bostad på ett 'sämre' läge är det troligen förlorade pengar - en annan bostad har säkerligen också gått upp i pris. Sannolikheten är stor att de flesta hade varit vinnare i en marknad med stillastående priser. Däremot om man köper bostad efter en kraschad marknad och säljer på toppen, då finns det stora pengar i affärerna. De flesta bor dock i sin bostad och omständigheterna kräver att en flytt fungerar i en praktisk verklighet. En flytt till en hyresrätt kan dock i gynsam jordmån bli en vinstlott.

 

Så vi som lånar pengar till att köpa en bostad för att bo i är nog inte några större vinnare i en lågräntevärld. Vi måste gardera oss mot högre räntor och samtidigt låna flermiljonbelopp - en svår ekvation. Vi måste betala 22% till staten i vinstskatt så där finns en vinnare i de stora belopp det handlar om. Vi måste också hantera riskerna för boprisfall i en kommande räntemarknad där dessa är minst trefaldiga. Det är inte problemfritt att äga sin bostad.

 

En annan vinnare är banken som lånar ut pengarna till oss och erhåller finfin ränta från de bolån som bara rullar på, år efter år. Amorteringskrav till trots har ännu inte visat på några minskning av svenskarnas lån - tvärtom. Ganska stadigt så ökar vi på lånen med 7 % per år. Även mäklarkåren gynnas av höga bopriser och ett dåligt utbud av bostäder.

 

Det sägs att vi är rikare än någonsin, vi svenskar. Och det finns både ränte- och aktietillgångar som del i detta. Men värdeförändringen i fastigheter är också en försvarlig del och står för ungefär hälften. Skuldsättningen ökar samtidigt till 181 % av disponibel inkomst. Vi var alla ganska överens om att vår bostäder absolut skulle kunna falla i värde de kommande åren om räntorna stiger. Samtidigt så spelar det föga roll förrän den dag vi ska sälja - bostadsvärdet är en osäker post i balansräkningen medan lånen inte är det.

 

Hur stora lån ska man högst ha på sin fastighet diskuterade vi också. Det gängse svaret landade på 50% av marknadsvärdet - då ligger man förhoppningsvis på rätt sida om en lägstavärdering. Och det kanske det är där en högstabelåning bör ligga? Att må bra i sitt boende, ansåg vi alla, bor i en belåningsgrad som känns trygg på sikt - även vid arbetslöshet eller sjukdom.

 

Sen tröttnade vi på ämnet i sig och ägnade oss åt sådant som gör livet värt att leva - resor, ledighet, semester, upplevelser. Allt långt bortom skuldsättning.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
30 januari

Nattsudda

 

Purung, som jag inte längre är, så har vården av mitt tempel blivit allt viktigare. När en annan var tjugo bast gick det finfint att stapla shots på varandra hela natten på krogen för att sedan stiga upp och jobba samma morgon. Jag saknar det inte och jag prioriterar numera mitt välmående - där ingår motion, kost och inte minst sömn.

 

Trots att jag lätt kan slira på sänggåendet, jag vet att om jag passerar midnattsstrecket så piggnar jag till, så är en sömnrutin så oerhört viktig för så mycket - intelligensen, humöret, immunförsvaret och även vikten. Att krypa till kojs ungefär samma tid och då även vid ledighet har många fördelar, har jag insett. Kroppen tackar mig genom att snällt somna så sött utan lakanvridningar och tankenötter kring att nu måste jag sova. Att vakna av mig själv utvilad strax innan det är dags för uppstigning är en njutning.

 

Min tid är begränsad. Jag älskar en tidig morgon då den får dagen att te sig längre. Jag går i gryningstimma till gymmet och därefter hem till familjen och väcker dem, äter en god frukost, duschar och är redo att åka till jobbet klockan sju med en tacksam kropp och ett klart sinne.

 

För att detta ska fungera måste sömnen vara med i ekvationen. Numera prioriterar jag sömn - något som så många prioriterar bort för att det tar så mycket tid. Att mina kollegor fascineras över mitt tidiga morgonschema är sin sak men jag påminner dem om att jag faktiskt lägger mig mellan nio och halv tio allt som oftast. Så en seriös tidig morgonrutin kräva ett sänggående i rimlig tid - vi behöver tills mans sju till nio timmars nattvila.

 

Ju mindre din hjärna behöver fundera på morgonkvisten desto bättre. Att göra likadant varje morgon förenklar och effektiviserar. Jag förbereder med kläder och matlåda aftonen före och när larmet ringer går jag omedelbart upp och inget snoozande. En rutin är prima.

 

Jag undviker att sova ikapp. Det fungerar dåligt för de flesta dessutom. Istället handlar det om att lära sig att gå till sängs och att somna i tid varje kväll. Det är svårt att ha en varierande uppstigning. Jag går upp samma tid och åker till jobbet varannan dag och tränar varannan dag så rutinen är densamma.

 

Sömn är så viktigt. Utan en god nattsömn så spelar det liten roll hur mycket tid du förfogar över. Dagen blir inte lika klar, skimrande och tydlig när tröttheten finns där. Vi är ämnade för att sova och det finns inga genvägar. Om du sover dåligt blir immunförsvaret sämre, du blir lättare sjuk av exempelvis de förkylningsvirus som du utsätts för. Den del av immunförsvaret som hjälper till att skydda oss mot okontrollerad celldelning blir också sämre på att göra sitt jobb. Det kan i långa loppet göra att cancerrisken ökar. Och du blir dessutom grinigare, tråkigare och en sämre version av den du egentligen är. 

 

Sov gott, käre läsare!

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
29 januari

Lönehelg

 

Arbetsveckan nådde till sist vägs ände och helgen stundade. Fredagsafton och familjen Penning drog till staden för att roa sig. Inledande bowlingmatch skulle krönas med en god middag. Insikten kring att inte ha bokat något bord för kvällens sittning blev smått komisk. Var och varannan krog eller restaurang var välbelagd och vi nekades plats med ursäkten att det faktiskt var lönehelg!

 

Så roligt, egentligen. Under veckan har människor, kreti och pleti fått lön och då drar man ut för att rulla hatt. Det är en slagdänga av Uggla som fastnar i mitt sinne - kungen för en dag. För det var verkligen så uppenbart - idag finns det pengar så då ska svängarna tas ut.

 

I familjen Penning noteras det att det plingar till på lönekontot men i sig har det föga med när och var inköp eller aktiviteter planeras in. Det finns alltid gullpengar i kappsäcken så därmed är det inget problem. Och vi fick till sist ett bord på en lokal och vi blev både mätta och belåtna. Kanske nästa gång blir den 24:e? Lite tunnare med folk då.

 

Nej, det som är mest uppenbart med en lönehelg är att då planerar jag privatekonomin och gör de betalningar som fodringsägarna kräva. Vid samma tillfälle stäms sparandet av som är av varierande natur i en kompott av amorteringar, fondsparande och buffrande. I sin helhet, där även semestersparande ingår, tycks januari månad landa på ungefär 36 procent i sparkvot trots att vi lever gott utan att snåla.

 

En arbetskollega till mig, som dessutom tjänar ett snäpp mer än vad jag gör, berättade att han och hans hustru inte sparar något alls - trots hans ålder på 46 vintrar. De lever vidlyftigt och gott och konsumerar som morgondagen vore den sista. Min mage hade aldrig trivts i ett sådant klimat - jag behöver skyddsväst, hjälm och stödkrage i privatekonomin. Att vara fattig ett tag för att vara kung för en dag är inget för mig.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
28 januari

Var min vän, döden

Så har det hänt. Igen. En kollega har i dagarna gått ur tiden. Denna gång en arbetskamrat, en annan gång en nära och när helst kanske jag. I stunden är det förfärande. Död i vår närhet ställer allt på sin spets - vad är av vikt?

Döden, döden. Så brukade Astrid Lindgren och hennes syster inleda sina telefonsamtal på äldre dagar. Och sedan var det överstökat och man kunde börja prata om annat.

 

Döden är allestädes närvarande i våra liv - från och till, ibland på avstånd och sedan väldigt otäckt nära. Och när den kommer så nära att det är vänner eller släktingar som drabbas så tenderar den att skaka om oss. På samma sätt påminner allvarlig sjukdom oss om döden. Att den är obeveklig. Att den kommer till oss alla, förr eller senare. Döden är omutlig.

 

I den senmedeltida moraliteten Det gamla spelet om Envar är berättelsens huvudkaraktär Envars första ord sedan Döden sökt upp honom: Oh Death thou comest when I had thee least in mind. Döden är alltid oväntad, men ju modernare och mer upplysta vi blivit, desto mindre benägna tycks vi vara att acceptera dess existens. Det gäller envar.

 

Döden tvingar ut huvudpersonen Envar på en resa och Envar försöker förgäves få Släkt, Vänskap, Styrka och Skönhet att följa med honom. Men den enda som vill följa Envar är Goda gärningar.

 

En berömd Döden som de flesta känner till är väl Ingmar Bergmans i filmen Det sjunde inseglet där en riddare, Antonius Block, spelar schack med döden.

 

Replikskiftet är episkt:

 

- Vem är du?
- Jag är döden.
- Kommer du för att hämta mig?
- Jag har redan länge gått vid din sida.

 

I många filmer har Bergman bearbetat döden - han led länge av dödsskräck. Men han bearbetade denna skräck och kom över den. Jag är inte rädd för döden sa han sedermera. Men jag har upplevt på nära håll den smärta, förnedring och förudmjukelse den kan innebära. För mig hoppas jag att döden kommer som en vän.

 

Joan Didions skrev i sin roman The Year of Magical Thinking att Life changes fast. Life changes in an instant. You sit down to dinner and life as you know it ends. Döden knackar på. Och inte är man det minsta förberedd.

 

En dag ska vi alla dö. Alla andra dagar ska vi det inte. Men när döden väl kommer, trots allt, så hoppas jag att den kommer som en vän. För dig. För mig. För alla nära och kära.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
27 januari

Underbara dagar framför oss

Jag har inte direkt skrivklåda idag. Är mest trött och oengagerad. D-vitaminer som saknas, kanske? Längtar till ljusa morgnar och ljumma kvällar - inte förfrysning och mörker, så som nu. Tokigt att trängta efter framtiden är det. Tid är alltid en bristvara.

 

Det är intressant vad just tiden gör med oss. Jag är inte den jag var en gång och jag lär inte heller vara densamma i framtiden. Det gäller nog även dig. Vi förändras över tid, i umgänget med varandra och i takt med de erfarenheter vi gör. Ja, jag tror själv att vi påverkas så pass mycket av de människor vi har runt om oss att det sätter permanenta avtryck. Våra relationer påverkar oss. Ett exempel är fru Pennings och min relation som har format oss så att jag för alltid kommer att vara en del av henne, liksom hon av mig. Det sägs att de som umgås mycket blir alltmer lika. Undrar sa flundran?

 

Mål och medel tycker jag är intressant då de hänger samman med tiden. Jag har inte samma mål idag som förr. Inte heller samma drömmar, idéer, intressen eller önskningar. Hade jag satt upp långsiktiga mål så som varande i tjugoårsåldern, som skulle realiserats idag så hade jag nog gjort mig en björntjänst - för de skulle antagligen vara av intet värde längre. Inte ens ekonomisk frihet skulle ha samma innebörd idag som då.

 

Mark Levengood berättade härförleden om att drömmar kan vara falska - så det gäller att testa dem, prova ut om de passar. Det kan vara lätt att ha en tro på en dröm som kanske inte alls är så drömlik i verkligheten. Kanske är det så att en riktigt bra dröm till viss del måste ha upplevts innan den kan bli något värt att sträva mot?

 

En gång var det människor som var kompetenta, framgångsrika i karriären eller rika jag såg upp mot. Jag ville också vara så som de och åtnjuta respekt och avundsjuka. Herregud, tänker jag idag. Vem var jag egentligen? Idag är det de som är vänliga, snälla, omtänksamma och empatiska jag beundrar - helt andra värden än tidigare. Sann kärlek till sin nästa utan några baktankar är sann framgång, så ser jag det numera.

 

Så vad bjuder framtiden på? Jo, jag har inte läst boken om Olof Palme, men jag älskar dess titel. Underbara dagar framför oss. Ja, så är det. Vi har en massa underbara dagar att se fram emot. Det vill jag tro.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
5 december 2016

Åsikter i all sin enkelhet

 

Provocerande, kanske, men jag finner det både roande och oroande när människor är ståndaktiga i sina åsikter. Det kan vara ekonomi, så klart, och även tusen andra ting. Att tycka något är en mänsklig rättighet, utan tvekan. Det mesta tyckandet som existerar bygger ju ofta på något, det kan vara kunskap man förvärvat, hörsägen man gillar eller identifierar sig med och även ett sätt att sätta sig själv i strålkastarljuset. Det finns många människor som trivs i att sola sig i glansen av sig själva, i den gruppen finns det allt från politiker till den lilla medborgaren på bloggen.

 

Att ha en åsikt men samtidigt att lyssna på andras åsikter borgar för ett trevligt samtalsklimat. Att högljutt försöka tala om att ens egen åsikt är den enda rätta gör det inte och leder dessutom inte till någon nytta alls. M-politikern Delmon Haffo med sitt dra åt helvete hora är ett exempel på den senare men bara ett exempel på politiker som tappat fotfästet i verkligheten.

 

Än värre är att ha en massa åsikter och samtidigt vilja tysta andras. Ett sådant aktuellt exempel är mer horribelt då demokratiminister Bah-Khunke vill se inskränkningar i vad människor får uttrycka på nätet.

 

Människor som har starka åsikter och en motvilja till att lyssna på andras - lyssnar jag inte på. Det finns inget mer misstänkt än någon som vet något som jag då inte tycks veta och att denna kunskap är helt rätt, ofelbar och okränkbar. I denna fålla finns så klart aktietipsarna men också alla våra religioner, från tröttande Islam till heltokiga Scientologin. Det är också denna grupp människor som jag oroar mig mest kring -  de som förenklar, inte vill ta till sig fakta, inte vill resonera eller lyssna och samtidigt vill hävda att alla andra har fel. Och har man fel så ska man hycklas med, förolämpas och ryas åt. Ja, det gäller även aktietipsare, som sagt.

 

Allra värst är de människor som återfinns i kategorin före men som dessutom vill döda dig. Där har vi de som sympatiserar med Daesh, också kallad Islamiska staten, men också sådana som Syndikalisterna som via omstörtande revolution vill ta oss alla tillbaka till en tid som flytt. Blodet hettade på mig när de senare och dess Göteborgsavdelning önskade livet ur alla poliser på ett sätt som innebär mycket lidande för dem och deras anhöriga. Där Daesh och dess anhang är galna och farliga - där är grupper som Syndikalisterna rent av samhällsomstörtande i sin galna och verklighetsfrånvridna skepnad. Dessa människor är jag faktiskt riktigt rädd för. Eller är de de människor, förresten? Tvivlet gnager.

 

Tyvärr är nätet en skådeplats för navelskåderi och det är dessvärre inbyggt i dess funktion - du har ingen äkta dialog med någon när du skriver och får kommentarer tillbaka. Förmågan till empati och förståelse fungerar inte utan en äkta, mänsklig dialog. Åsikter prövas egentligen aldrig utan staplas bara på och emot varandra - inga insikter nås. Sociala medier har egentligen inget med någon social bindning att göra.

 

Så, vad vill jag då ha sagt med detta inlägg, något som inte är helt tydligt. Jo, att lyssnandets konst är hotad trots att det är den som lär oss något. Det gäller så klart också läsandets och betraktandets konst som finns i samma familj. Ju mer man lär sig desto svårare blir det att generalisera, förenkla och bagatellisera, därmed i sig en vaccination mot korkade åsikter. För med kunskap blir det helt enkelt mer skralt med åsikter som inte är väl underbyggda och automatiskt färre totalt. För en åsikt är väl värd att lyssnas på och borde värderas. Respektera andras åsikter men samtidigt se till att din åsikt kan respekteras då den är väl underbyggd.

 

Åsikter kan ibland tolkas som sanningar, vilket är helt fel. Sanningar är som gungfly och kräver underbyggda källor för att ens vara en gnutta trovärdiga. Fakta kan också vinklas för att visa på en sorts sanning då en åsikt i botten är själva utgångspunkten. Inte är det lätt att tolka världen och inte ens media av idag har en speciellt stor trovärdighet längre. Så vad gör man? Vem och vad kan man lita på? Det är nog vår tids största knäckfråga.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
27 oktober 2016

Lön utan arbete

 

Snart är ännu en arbetsvecka till ända. Det går verkligen undan. Men jag är en person som knyter hårt an mellan arbetstid och lön - det är ju därför jag jobbar.

 

Att hålla koll är alltid bra - idag stämde jag av att min slutlön från förra arbetsgivaren blir korrekt. Det är innestående semester och semestertillägg som nu utbetalas i en slutlig klumpsumma - i runda tal tiotusen kronor som blir en fin investeringssumma. I dagarna kommer min första hela månadslön från min nya arbetsgivare. Det blir också en rund och nätt summa. Till detta kommer fru Pennings lön och barnbidraget.

 

Det är nu klart att fru Penning förlorar sin anställning, hon är helt enkelt uppsagd. När sådant händer kippar en del efter andan. Hur klarar man sig utan ett jobb, det blir ekonomisk ruin?!

 

Fru Penning är uppsagd till den 1:a december och får också lämna den dagen. Hon har sju månaders uppsägningstid men är arbetsbefriad och garanterad sin lön, pension och övriga förmåner även om hon hittar ett annat jobb under denna tid. Skulle så inte bli fallet har hon med hjälp av arbetslöshetsförsäkring 200 dagar med 80 procent av sin lön och därefter ytterligare 100 dagar med 70 procent. Under tiden minskar våra transportkostnader med mera. Jag har gjort ett enkelt överslag och det innebär att vår familj förlorar ungefär 2 000 kronor netto per månad under eventuell arbetslöshet - det är så ytterst lite det.

 

Det sägs ibland att när man är arbetslös är man mellan två anställningar. Jag vill vända på det och säga att när du arbetar så är du mellan två perioder av arbetslöshet. Det ena är lika skamlöst som det andra.

 

Det fina i kråksången är att fru Penning har varit på väg ett tag från sin anställning och sökt en del jobb. Att säga upp sig själv är inte på långt när så fördelaktigt som det nu föll ut. Nu kan frugan i lugn och ro ta igen sig lite, njuta lite mer av livet ett tag, söka jobb igen i lugn och ro, boka intervjuer närhelst det passar utan oro för det befintliga jobbat, ha mer energi och tid till att hitta en ny plats att verka på. Det är en Golden Ticket till chokladfabriken och jag är en gnutta avis.

 

Livet går inte ut på att jobba. Enligt mig går det ut på att känna mening i tillvaron. En del i det är att faktiskt jobba med något som ger just detta.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
25 oktober 2016

Minnenas labyrint

 

Minnet är en märklig konstruktion. En liten tunn tråd av det som jag kommer i medveten kontakt med kan veckla ut sig till en praktfull väv i färg, form och mönster som jag inte kunde ana att den ens fanns där, undangömd i minnenas labyrint.

 

Spotify blottlade idag en känslostorm med Stevie Nicks låt Straight Away från Fleetwood Mac:s album Mirage från 1982. Varje ackord, varje passage, varje körstämma och - så klart - texten fanns så enkelt att plocka fram ur mitt huvud. Dessa fylldes snabbt på med minnen från denna tid i tonåren. Glada minnen. Sorgsna minnen. Och inte minst min tonårsoro och känslan av att ligga efter och inte hinna med. Dumsnut, käre tonårs-Per - så lite du visste, på gott och ont.

 

Minnen är förrädiska. Det finns glada och kära minnen jag vill hålla tag i, vurma och vårda. Sedan så finns det de tråkiga, de förfärliga, de förödande minnena - de som jag vill förtränga, glömma och aldrig mer drabbas av, de minnen som bara förminskar mig, ödelägger min självkänsla och får mig att må dåligt.

 

Det finns vägar i minnenas labyrint som jag inte vill gå. De leder ingenstans utan är återvändsgränder men med en illasinnad doft och skrämmande sträckning. Tänk om det var lika enkelt att välja bort tankar som att inte agera i det verkliga livet? Minnen är opålitliga.

 

Men det finns ett glatt budskap och en hoppfull insikt, det att minnen är noll och intet. Egentligen.

 

De glada stunder du minns och vill ha kvar, de är ju blott lite elektriska signaler i ditt huvud, en kemisk process och helt utan verklighet i detta nu. De är lika overkliga som det vi drömmer på natten. De händer inte nu. De finns inte här även om du en gång älskade de här stunderna. Men man ska glädjas över dem likväl.

 

För samma sak är det med allt elände du upplevt och minns. Det händer inte nu. Det finns inte längre. Det är inte här. Och det är faktiskt mycket goda nyheter. Ett minne kan inte göra dig illa för ett minne är bara lite fluff - flyktigt som luft, omöjligt att fånga och levandes sitt eget liv.

 

Onda minnen poppar upp i ditt huvud, så vad ska du göra? Låt det passera, släpp det och det går till väders som en ballong. Glada minnen dyker upp, gläds åt det men inse att det snart förflyktigas och går till väders även det. För så fungerar vi, vi människor. Sådan är vår konstruktion. Att älta, att ständigt försöka styra och ställa hur, vad och när vi tänker saker och ting är dömt att misslyckas. Det tar energi, kraft och tid. Du är resultatet av miljontals år av evolution så du är så nära perfektion det går att komma. Din hjärna kan sitt jobb. Så det enda du behöver göra är att hänga med.

 

Jag har lärt mig mycket om mig själv och om andra av Tomas och Dennis och deras podd Tänk om vi hade vetat det här tidigare. Jag vill påstå att budskapet här är annorlunda än allt jag läst och hört någonsin. Med denna podd föll verkligen poletten ned hela vägen och jag insåg hur enkelt det är - att livet är enkelt och därför också så lätt att leva.

 

Lyssna på det första avsnittet. Ge det en chans. Det kan faktiskt innebära något helt nytt för dig. Det gjorde det för mig.

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 
20 september 2016

Köksöde

 

 

Ytterst lite ont, men mycket gott, är det att inte ta sig tid att titta på vad börsen ägnar sig åt. Jag har börjat mitt nya jobb och en ny känsla har nämligen infunnit sig - att det är roligt. Det var allt ett tag sedan jag varit med om det - om överhuvudtaget. Jag kan då inte minnas det. Och jag hoppas att det håller i sig. Dessutom så sköter sig värdepapper med kvalitet sig själva ändå.

 

Jag har funderat lite stunder emellan kring det här med att köpa nya saker. Ja, jag tror att det kom upp när frugan sålde av lite begagnade kläder men i mycket fint skick. 20 kronor, 40 kronor, en tia. Begagnat betingar inte alls samma prislapp som nytt men värdet i nyttan gör det många gånger om. Det finns allt många ting som inte behöver vara nya när det ska inhandlas. Dessutom finns det många miljövinster, inte minst, med att återanvända och återvinna.

 

Ämnet kring galenskapen med nya bilar har vi klarat av sedan länge. Nu vände jag istället blicken mot bostadsrenoveringar. Byter inte folk ut sina kök och badrum långt tidigare än av nöd? Och golv och tapeter och möbler likaså? Varför lägger man stora pengar på att försöka få alla slitytor i hemmet att se nya ut, blott för en stund? Speciellt då när man har kund, katt och ungar som spelar fotboll inomhus?

 

Så, varför byter man ut hela sitt kök då det är fortsatt funktionellt och helt? Just köket är en plats som slits, det är jag medveten om. Men om det är helt och rent? Allt fungerar även om en och annan repa eller skavank finnes? Varför vill svenskar bo i en bostad som liknar en utställning?

 

Även om jag tittar på budgetkök på nätet så rasslar pengarna på. Ett enkelt kök från exempelvis IKEA, där du själv sätter det mesta på plats, kostar minst fyrtio lakan. Tar du in hjälp från en köksfirma för montering får du räkna med att det kostar mellan trettio och hundratusen kronor extra. Ett kök i mellanprisklassen där hantverkare anlitas för byggnation och montering kostar cirka 250 000 kronor - ett kök i lyxklass kanske 400 000. Gåshuden sprider sig över min arma kropp!

 

Jag tror inte ett skvatt på att renoveringar av kök eller badrum, som sedan används ett eller ett par år, kan hämtas hem i en värdeökning. Nä, nya ägare vill ändå inte ha din färg på kakel, lucka eller golv - de vill sätta sin egen prägel. Och betänk vad några hundratusenlappar istället på sikt kan göra för en ekonomisk frihet.

 

Nej, vi väljer att behålla vårt gamla kök och inte investera i någon köksö med granitskiva. Det finns så många andra öar jag hellre njuter av och på. Lyckan bor inte i blänkande vitvaror eller ny ugn från Dachau. Eller det gör den kanske för alla ni statusjägare?

 

Läs även andra bloggares åsikter om intressant?

Taggar (blogg): 

Sidor

Blog Archive

Blog Archive
2017 (58)

Taggar