Uppoffringar

Jag får ibland höra att jag gjort stora uppoffringar för att lyckas med mitt mål att kunna sluta jobba innan 40. Och på visst sätt ligger det väl något i det. Det var i alla fall ett ganska långsiktigt projekt att spara 60-85% av lönen i 13 år.

Men samtidigt var det ingenting jag led av och jämfört med vad många andra går igenom kan jag inte säga att prestationen att bo två personer på 40 kvadratmeter i några år, cykla till jobbet och ta med matlåda är speciellt imponerande eller en stor uppoffring. Och belöningen att själv kunna välja om och hur man ska jobba de sista 30 åren av yrkeslivet är enligt mig rätt stor i förhållande till insatsen.

Då tänker jag på alla andra som kämpar och sliter där ute med just sina projekt och drömmar. Och faktiskt gör saker som är mycket jobbigare än att bo på 40 kvadrat, med en belöning mycket mindre än att få massa miljoner och själv kunna bestämma över sin tid. 

Ett exempel var i helgen då det var SM i 24-timmarslöpning. En av deltagarna Erik Olofsson hade vid några tävlingar blivit sjuk och valde därför att den här gången isolera sig i en stuga i skogen några veckor innan loppet. Han sprang 4-5 mil varje dag och hade bunkrat upp med mat och förnödenheter för att inte ens behöva åka och handla och skulle alltså inte riskera att komma inom någon meters avstånd från en enda person under dessa veckor. Sen åkte han direkt till tävlingen som drog igång kl 11 igår lördag. 

Erik har tidigare vunnit SM i 24h och haft det svenska rekordet. Så han har både träningsbakgrunden och erfarenheten. Men redan efter drygt 7h fick han ge upp denna gång då kroppen inte fungerade som han hoppats.

När Erik för ett par år sedan vann SM var han så sliten efter loppet att han inte ens kunde stå upp på prispallen.

Nu är det så klart ingen skada skedd rent ekonomiskt att han fick bryta loppet efter 7h. Jag är rätt säker på att det inte var några prispengar och det finns så klart många dyrare hobbies än att springa 20 mil i veckan på träning månad efter månad, bo själv i en stuga i skogen några veckor och sen tävla genom att springa runt på ett 800 meter långt varv i 24 timmar i Växjö. 

Så det jag pratar om här är alltså inte ekonomi, utan just det faktum att det finns massor av människor som kämpar och sliter mot sina egna mål och projekt där ute. Som uppenbarligen tycker att det är värt det för dem, annars hade de ju inte gjort det. Då tycker jag från min synvinkel att leva billigt och spara pengar, pengar som sen förökar sig av sig själva om man bara kan låta dem vara något årtioende, känns som en ganska enkel grej med stor och tydlig uppsida.